Man får ju hoppas att folk på FI resonerar att ingen buffert = noll sparande. Att ha en mille i fonder som man kan likvidera är inte avsaknad av buffert enligt min definition.
Att ha ett eller flera kreditkort är bara till för att boosta likviditeten. Har du ingen buffert och lever från lön till lön så är du körd med kreditkortsräntan på 50K. Det kommer växa fort.
Precis, vi får hoppas det 
Man kan lägga det var som helst där det ger mer än noll i avkastning tänker jag.
Men alla har sina preferenser.
Det kan man men jag fick uppfattningen att du förordade att lånet skulle bort i stället för att ha buffert vilket generellt är ett riktigt dåligt råd för de flesta.
För det första så går det utmärkt att spara mycket och ha en väldigt liten buffert, om man också regelbundet spenderar sina sparade pengar. För det andra väntar jag fortfarande på att någon ska visa att svenskarna är sämre på att spara än andra. Den enda statistik jag sett i tråden är den jag visade, som menade att svenskarna ligger högt i sparande bland jämförbara länder. Jag är redo att bli motbevisad.
Här är en annan källa, från Eurostat:
Sverige ligger tydligt över snittet i EU. I den här ligger vi på femte plats.
Sparandet är visserligen stort i Sverige, men den där kartan säger inget vettigt alls.
Sparandet skiljer sig mycket åt mellan kvartalen och de har tagit siffror för olika kvartal för olika länder, säkert beroende på vad som fanns tillgängligt när de gjorde kartan. En sådan jämförelse blir dock helt irrelevant pga säsongsmönster. Under tredje kvartalet tar vi semester, fjärde shoppar vi för jul, första kvartalet kommer många årliga utgifter och, för vissa, höga elkostnader och under andra kvartalet sparar vi överlägset mest.
Sveriges siffror (och en del andra länder med höga siffror) kommer från andra kvartalet, medan många andra länder har siffror från tredje och fjärde kvartalen.
De siffrorna är betydligt mer användbara. Men man bör också titta på det tillsammans med detta, där Sverige låg sist:
Och för att göra det tydligare om det inte framgick, jag håller med om din slutsats att sparandet är högt i Sverige, inte lågt.
Man kan förstås ha åsikten att man tycker att sparandet är för lågt. Men relativt andra länder och relativt historiska perioder är det högt.
Jag tror snarare det handlar om att man inte behöver spara i Sverige.
Man kan nästan resonera till att det är vi i communityn som suboptimerar genom att spara (=använder massa livsenergi för att skap pengar som läggs på hög där livsenergin egentligen kunnat användas till annat).
Jag tror att en viktig förklaring är att för många så är det en väldigt jobbig prioritering att spara. Och ju mindre pengar man har, desto jobbigare blir det.
Vissa saker behöver man inte: Dyra semestrar, onödigt stor bostad, gå till frisören alltför ofta, äta på restaurang. Har man pengar till detta, men inte till att spara, så är man till viss grad ansvarslös.
Vissa saker kan man betala valfri mängd pengar för: Kläder, elektronik, möbler, inredning, sportutrustning. Folk i det närmaste ger bort sådana grejor som de inte vill ha längre, annars kan man köpa begagnat till väldigt låga priser på nätet. Funktionen är lätt att uppfylla billigt. Men kan kan köpa dyrt. En TV för 500 kr visar samma skit som en TV för 50000 kr. Behöver barnet en vinterjacka? Om du ber om det kan du säkert få en begagnad för 50kr på marketplace.
Om man lägger mycket pengar på detta - t.ex. att man köper dyra märkeskläder - samtidigt som man inte kan bygga upp en buffert, så är man till viss grad ansvarslös. Jag förstår att det är skämmigt för många att ha ont om pengar, men det är inte rimligt att prioritera sin image före ekonomiskt ansvar.
Sedan så tänker jag att det måste vara slitsamt att ha ont om pengar. Man behöver hela tiden oroa sig för utgifter och man kan nästan aldrig bara slappna av och strunta i vad något kostar. En liten utgift kan bli ett stort problem. Jag har sympati för att man då inte alltid orkar, utan då väljer att spendera istället för att spara.
Så varför sparar svensken så lite? En kombination av bristande ansvarstagande och ont om pengar tänker jag.
Ja, den var intressant! Citerar artikeln för att tolka datan:
The household investment rate is defined as gross fixed capital formation divided by gross disposable income. The major component of household gross fixed capital formation is the purchase and renovation of dwellings, while expenditure on consumer durables (such as passenger cars) is classified under final consumption instead, and financial investments are also excluded.
Så det är framför investeringar i bostäder, där Sverige ligger sist i EU. Aktier och fonder är inte medräknade där. Så vi kan konstatera att jämfört med resten av EU så sparar vi ganska mycket, men vi lägger extremt lite av vår inkomst på att köpa eller amortera på boende, om jag förstår rätt.
Japp, och den slutsats jag tycker man kan dra av det är att 2024, som siffrorna gäller för, hade svenskarna väldigt mycket post-traumatisk stress efter chock-året 2022, med enorm inflation, höjda räntor och påbörjad kraftig lågkonjuntur.
Vi glömmer lätt hur mycket hårdare svenskar drabbas av räntehöjningar och höga elpriser och hur svag vår konjunktur och krona var. Både att vi ökade vårt sparande så kraftigt och att våra investeringar i renoveringar och nya hus var så låga pekar i samma riktning: Osäkerhet om vår framtida ekonomi efter en negativ chock.
Men hela poängen med buffert är att du inte ska behöva sälja fonder vid kris, det är normalt sämsta tiden för det.
Det är lite kontraintuitivt men det kan vara bättre på lång sikt att skippa cash-buffert och sälja en skvätt i nedgång och få in mer pengar i fonderna tidigare istället.
Att alltid ha pengar i cash på sidlinjen kostar mer än att sälja i nedgång vid enstaka tillfällen i livet. Speciellt när nedgång kommer efter uppgång.
Men det beror förstås också på hur mycket kapital man har och hur förutsägbara ens inkomster och utgifter i övrigt är.
All form av sparande är att skjuta fram nuet till framtiden, då är det ju till individen att bestämma när vill jag att mitt nu är..
Där är ju viktigaste är att man själv vet vad man vill, man kan inte lyssna på en person som bygger kapital för nästa generation och anta det är rätt om man själv vill njuta av livet till exempel.. Därav gillar jag inte att blint följa “vad som är rätt” utan använda hjärnan själv, vad vill jag faktiskt åstadkomma under mina få jordsnurr jag får va på denna planet.
Det finns lika mycket åsikter som mål, och det betyder att majoriteten av åsikterna är ren bullshit för en själv för de är inte menade för samma mål.
Du menar tajma marknaden? Jag har även hört att triss kan vara bra för vissa grupper (dom som vinner). Men vill du ha högsta möjliga sannolikhet för att bli rik så struntar man i lån och spel. Låt det ta 15 istället för 14 år men öka chansen att lyckas.
Nej, raka motsatsen mot att time:a marknaden. Alltid ligga fullinvesterad och sälja vid behov.
Du får bättre odds än om du sitter med cash hela tiden.
Men du säger att du ska ha minst 100% i risk. Sen när det går åt …. Då ska du sälja? Okej, lycka till med den strategin. Jag gjorde inte så, tog 19år att bli ekonomiskt oberoende, skulle gjort det snabbare men fru och barn hände på vägen.
Bra poäng! Fick mig att gräva lite mer. Kul att leka med verktygen i Eurostat! Finns massor med spännande grejer där. Hittade möjligheten att göra tidsserier. Fick inte riktigt grafverktyget att funka, men det här är ”Savings Rate” över tid:
Och här är ”Gross Investment Rate of households”:
Det är också intressant att se att 2010 sparade vi i princip lika mycket som resten av EU, men därefter började vi spara mer och mer, medan det låg relativt still i EU, om än med en liten ökning. Varför har vi börjat spara så mycket på senare år och dragit ifrån resten av EU?
Buffert kan såklart variera men när jag tänker på ordet tänker jag typ 10-100k och att det borde vara en rätt liten andel av fondsparandet som då skulle säljas, även vid börskrasch.
@Slipbit som du svarade skrev om 1msek i fonder.
Att då sälja för några tiotals tusen kronor vid behov är ingen stor sak.
Jag håller med Slipbit att det är konstigt att säga att någon med miljoner i fonder och ingen cash inte har buffert medan en fondlös med 10k cash har det.
Personligen nettosäljer jag väldigt sällan värdepapper, det har bara hänt när jag har köpt boende eller fordon. Jag har haft sparkvot på 60-70% i många år så jag har inte haft något direkt behov av att sälja fonder i övrigt utan har kunnat lösa utgifter med en eller ett par löner.
Men skulle det ske en krasch på ca 30-50% idag och jag sålde lite fonder bara för sakens skull skulle jag ändå ha gått mer plus på att ha haft det jag sålde investerat något årtionde än att ha haft det på sidlinjen oinvesterat hela tiden.
Det är nog ganska många färre än 50% som har långt under medianlön. Många av de 50% som har under medianlön ligger nog ändå ganska nära medianlön.
