Frågeställningen är alltså hur mycket extra volatilitet USD/SEK-rörelser adderar för en svensk investerare, utöver vad USD-baserade backtester/Monte Carlo-simuleringar visar, och vad det betyder för FIRE och sekvensrisk?
Detta är en fråga som jag funderat mycket på, och som diskuterats flitigt i allväderstråden. Eftersom volatiliteten i min portfölj är lägre än en 100% aktie-portfölj står valutasvängningar för en proportionellt större del av den totala risken, och jag har därför aktivt försökt minska den.
Jag ser det som 2 separata scenarier som behöver balanseras:
-
Risken att egna valutan stärks kraftigt. Detta innebär tendens till lägre importinflation och högre inhemsk köpkraft, men sämre nominell avkastning på utländska tillgångar i ens portfölj. I detta fall vill man ha så mycket SEK-tillgångar som möjligt - ffa räntefonder i SEK, men även svenska aktier har historiskt presterat bättre än globala när kronan stärks (inte perfekt samband, men i breda index och generellt stämmer det).
-
Risken att egna valutan försvagas kraftigt. Detta innebär tendens till högre importinflation, men bättre nominell avkastning på utländska/reala tillgångar i ens portfölj. I detta fall vill man ha så mycket globala, reala tillgångar som möjligt - ffa globala aktier, råvaror och guld.
Behöver man bry sig? En sämre nominell utveckling pga stärkt SEK kompenseras ju av ökad inhemsk köpkraft och vice versa. Valutasvängningar är ett nollsummespel på lång sikt. Jag anser dock att det finns 2 situationer på kortare sikt där det faktiskt spelar roll:
-
Vid användning av portföljbelåning. Jag applicerar hävstång på min portfölj via Nordnets värdepappersbelåning, och en stor nominell nedgång (t.ex. vid aktienedgång + USD-fall) höjer belåningsgrad, och triggar högre ränta eller i värsta fall margin call.
-
Vid FIRE-fas med låg flexibilitet. Som du nämner är levnadskostnader i SEK mer trögrörliga än valutasvängningar, det tar tid innan det får genomslag i vardagliga utgifter. Är man då 100% FIRE och inte kan minska sina uttag/öka sina SEK-intäkter tillfälligt kan det innebära risk för urholkning av kapitalet.
Det var precis detta jag gjorde för mina backtester av portföljen i mars 2024 (se detta inlägg) vilket var en rejäl ögonöppnare. Valutasvängningarna ökade portföljens standardavvikelse markant, och efterföljande tester pekade mot att optimal andel SEK-tillgångar för högsta riskjusterade avkastning ligger kring 50% av portföljen, vilket går logiskt hand i hand med att balansera de 2 riskerna jag beskriver ovan.
Jag uppnår detta främst genom:
- Användning av räntefonder i SEK (Captor Iris + Captor Aster + Danske Realräntor SEKh i min portfölj då jag eftersträvar så lång duration som möjligt).
- Rejäl home bias i aktiedelen (ca 40% i min portfölj).
Sammanfattat tänker jag att valutarisken för en svensk investerare är reell på kort sikt – särskilt vid belåning eller oflexibla FIRE-uttag – men tappar snabbt betydelse över längre tidshorisonter. Som @JFB skriver har man ju även oftast andra inkomster i SEK. Är man ändå orolig kan man överväga att inkludera större andel svenska räntefonder och/eller home bias som ett enkelt, rationellt skydd.