10 miljoner på pappret, men ingen känsla av frihet

Du har redan fått många kloka svar tidigare i tråden. Mina reflektioner när jag läser ditt inlägg är lite i linje med @Straniero’s inlägg.

Pengar är bara en förstärkare av dig själv, dina tankar och förändrar inte din grundkänsla.

I inlägget skriver du att du alltid varit orolig och haft ett konstant brus gällande ekonomin. Om jag tar exemplet om en överviktig person som drömmer om att en dag bli smal, “då kommer livet vara perfekt!” och sen när de en dag lyckas nå sitt mål så känner de sig i kris då förhoppningen om hur allt kommer att bli annorlunda bara de når ett visst tillstånd visade sig falsk. Det är samma person på insidan med samma osäkerheter som nu befinner sig i andra faktiska omständigheter. Det är djupt mänskligt att göra såhär; men det kan också leda till besvikelser eller att man inte kommer ikapp med sina känslor i fråga om sin nya verklighet.

7 gillningar

Nu sticker jag ut hakan, men utdelningsaktier kanske är ett alternativ? Då kan utdelningen ses som ”extrainkomst” utöver lön. En del av det kan ju användas till nöjen, tex resor, medan resterande återinvesteras.

Man slipper fondavgiften genom detta och enda utgiften blir engångscourtaget till banken/nätmäklaren.

1 gillning

Jag håller på att läsa denna bok av Morgan Housel.

En av poängerna är att pengarna alltid spenderas / används, även om de bara ligger på hög.

Du har då valt att spendera dem på din egen frihet och oberoende, genom att låta dem vara.

Även om du inte faktiskt använder pengarna ger de dig redan idag stora möjligheter, frihet, trygghet etc.

Du kan säga ja och nej till saker du annars inte skulle kunna.

2 gillningar

Såklart är detta filosofiskt sant. Det du sa tidigare om att veta att man klarar sig utan pengar är också något man måste påminna sig om. Typ ”memento mori” fast snarare ”memento poori”. I mitt fall började oron så fort jag började försörja mig själv. När jag plockade på mig lite utgifter och insåg att de kommer öka. Ingen vet hur framtiden ser ut. Man kan bli varslad som anställd, men som egenföretagare är det svårt att säga hur det kommer se ut om 10 år, hur stabilt det än känns nu.

Jag tror mycket av detta dessutom är en fråga om personlighet. Oro funkar ofta för mig som motiverande bränsle för att åtgärda problemet, men det blir ofta kortslutning av ängslan över saker utanför min kontroll. Hur mycket man än undviker nyheter eller geopolitik man inte kan göra något åt så får man höra om det från andra, man får se köttfärs gå upp i pris varje månad och se riktåldern sticka framåt snabbare än man åldras själv. Det känns lite som takten nya problem att oroa sig över dyker upp accelererar fortare än jag kan logiskt förbereda mig på ovisshet.

3 gillningar

Det är fullt naturligt om köttfärs ökar i pris i takt med inflationen, men att riktåldern skulle öka snabbare än åldrandet över tid är hjärnspöken.

4 gillningar

En bra och stabil lön brukar i de flesta fall leda till livsstilsinflation, men utan att resultera i mer frihet i vardagen innan 65+. Ökningen i livskvaliteten är ofta bara en illusion, speciellt i det materiella avseendet. Fundera gärna flera varv på filosofen Epictetus citat: “wealth consists not in having great possessions, but in having few wants”.

Denna klumpsumma däremot ger er bestående ökad frihet redan nu, om det förvaltas korrekt.
Plötsligt behöver ni inte längre sälja 100% av alla kvarvarande åren med er absolut bästa hälsa i utbyte mot mer pengar (om ni inte vill det förstås). Den vetskapen borde väl vara en fantastisk ökning av livskvalitet om något?

Glöm allt det du läst om att pengarna ska användas först vid 65.
Du har fått en sjuk guldgruva av information från @axr som jag tycker du ska djupdyka i under några månader. Klura ut var ni har hamnat någonstans på FIRE-skalan med utgifterna så som de ser ut idag. Sedan börja laborera med potentiella framtida utgifter och se vilka scenarios som känns mest tilltalande.

Plötsligt äger ni en stor del av er tid, men sannolikt saknar ni kontrollen över den (beroende på typ av arbetsgivare och jobbsituationer). Med denna hög av pengar kan ni börja förhandla tillbaka kontrollen över er tid genom att exempelvis hitta deltidsupplägg (och ändå ha råd med allt ni drömt om från början), och lägga mer tid på annat som också känns betydelsefullt för er (men som kanske inte nödvändigtvis genererar mer pengar).

Varje krona har en frihetspotential, och precis som @Passiv ovan nämner så har den stående högen av pengar redan köpt er en mängd “grejer” utan att spenderas. Det gäller bara att börja titta på pengahögen från rätt vinklar!

4 gillningar

Det känns som att du blandar ihop två känslor, för det första att du eftersträvar trygghet och för det andra undrar du vad du kan göra för pengarna.

Trygghet får du ju inte genom att göra av med pengarna, att ha pengar är ju i grund och botten som att ha en försäkring. 10 miljoner räcker för att täcka dig och din familj i oerhört många situationer som kan leda till inkomstbortfall, och det är väl det det som menas med ekonomisk trygghet. Inte att kunna sluta jobba, men att sluta behöva oroa sig för hur man ska sätta mat på bordet om man skulle förlora jobbet, bli sjuk, råka ut för en olycka, orsaka en skada för någon annan. 10 miljoner ger en ordentlig buffert för att sadla om och återhämta sig.

Att göra av med pengarna däremot är ju raka motsatsen till trygghet, det ökar bara dina kostnader och förväntningar och därmed exponeringen för finansiella svårigheter om något skulle hända.

3 gillningar

Nu reagerar du på mina lite hyperboliska exempel. Poängen är väl att inget av det där är särskilt inspirerande eller under min kontroll alls. Jag är inte ens en person med särskilt stora kontrollbehov. Jag jobbar med förutsättningarna jag har och gör det jag kan efter förmåga, det är inga problem. Att vi är påväg mot sämre tider generellt- och varit det mer eller mindre hela mitt liv, där stimuleringen av ekonomin via nollränta och ökande statsskulder dolt och skjutit fram problemet är svårt att inte oroa sig över. Såklart gör jag vad jag kan, och försöker inte oroa mig i onödan över det utanför min kontroll, men det kryper ständigt tillbaka, som att jag borde göra något mer. Något utöver det jag egentligen kan. Man önskar ju vi vore på väg mot en ljusare horisont.

Min känsla är att saker blivit bättre och bättre under min livstid :sweat_smile:

8 gillningar

Det du gör eller inte gör har en betydligt större påverkan på ditt liv än vad politiker och andra gör! Du behöver inte oroa dig för vad som sker omkring dig det kommer inte påverka dig mer än på marginalen som mest!
Du är minsta gemensamma nämnaren i ditt eget liv, du lever iallafall med ett perspektiv på längre än några få år i den bästa, enklaste, bekvämaste, tryggaste och med den högsta levnadsstandarden en människa någonsin har haft. I ett land som fortfarande är topp 10 procent i den världen på nästan varje mätpunkt!
Är du inte nöjd med något eller kan komma till ro här och nu är det bara dig själv du behöver titta på och jobba med!
Dina känslor skapar här en verklighet som inte finns.
Jag har själv varit där och vet att det går att jobba med och lösa!
Du har mer under din kontroll än du behöver för att skapa det livet du vill!!!

4 gillningar

:thinking:
Jämfört med vadå? Mätt per BNP har statsskulden minskat från över 70% av BNP i mitten på 90-talet till under 20% nu.

Jag vet inte när du är född men mitt intryck är att de som säger att det var bättre förr inte levde under 70-, 80- eller 90-talen. 1980 var inflationen 15% och marginalskatten nästan 90%. Under hela 80-talet var räntan över 10%. 1997 peakade arbetslösheten på 11%…

8 gillningar

Jag håller för det mesta med. Vad man lägger för lapp i lådan var fjärde år- eller om man ens gör det alls är i princip försumbart jämfört med vad man kultiverar för vardagsvanor. Man ska ju dock göra det och optimera sina egna vardagsförutsättningar oavsett om samhället rör sig upp eller ner. Sen påverkar politiken samhällstrenden ganska totalt, vilket kommer ikapp ens vardag till slut.

@lutorm Det är klart många saker som var sämre förr. Nästan allt. Att inte kunna göra ett restaurangbesök utan att få lungcancer på 70-talet. Backar du 50 år till hade man inte toalett i sin lägenhet här i stan. Hur det var förr är dock högst irrelevant i frågan om framtiden ser sämre ut än nuet. Om det är bättre än någonsin just nu som du och den italienska främlingen argumenterar så är det ju extra trist om 2035 är sämre än 2025.

BNP/c har avtagit i flera år. Nominell BNP är inte så intressant parameter. Sjukvårdsteknik blir bättre. Själva vården är överbelastad och blir sämre. Utbildning blir sämre och på högre nivå mer försumbar pga konkurrensen och arbetsmarknaden som, juste, försämras. Våldsam brottslighet ökar. Matpriser ökar snabbare än löner.

Ja, det är billigare med vardagslyx. Alla har en stor tv och en dator och en telefon. Även dessa kommer bli dyrare nu när hårdvara kommer gå upp i pris som bara den de kommande åren.

Alla grundpelare för en god miljö att leva i: trygghet, vård, utbildning och arbetsmarknad har blivit sämre under hela mitt vuxna liv (27) och en go tv är en dyster tröst.

Nu menar jag inte att jag är någon form av doomer. Det är bara omöjligt att förneka förfallet. Jag tycker ni båda har rätt i att man ska bättra sin vardag och se det fina med allt livet har att erbjuda! Jag är jättetaggad på framtiden på många sätt. Jag ska få ett barn i år! Jag har massor av kul grejer planerat 2026. Jag anser mig i allra högsta glad lycklig, om än mer och mer orolig över saker jag inte kan påverka…

3 gillningar

Vilket inlägg. Utmärkt. Undrar om inte exakt det där gäller förmögenhet också?

Det du gör eller inte gör har en betydligt större påverkan på ditt liv än vad som händer på banken.

Inom rimliga gränser såklart, men fokus bör kanske läggas långt bort från de där 10 miljonerna.

Också väldigt bra inlägg. Ts ville ha känsla av frihet, men varken det eller lycka är väl egentligen självändamål? Frihet är ett medel för att uppnå det du sade: Karaktär, utveckling, göra rätt och gott. Lycka är mer en tillfällig signal när man lyckas med det.

1 gillning

Bättre än någonsin vet jag inte, men jag tror det är ungefär som marknaden, det går upp och ner och över enskilda år eller till och med årtionden får man räkna med svängningar men det betyder inte att riktningen överlag är åt fel håll. 2020 var ju definitivt sämre än 2015, men nog tycker jag 2025 var bättre än 2020…

Fast det är väldigt svårt att frigöra “är det bättre nu” från “är det bättre nu för mig”. Ens egen livssituation förändras ju så mycket över årtionden så att ha en “opartisk” känsla om världen är bättre eller sämre nu än förut är nog nästan omöjligt.

Däremot håller jag med om att Sverige verkar gjort några självmål de senaste årtiondena. När jag jämför vad man tyckte om vård, skola, äldrevård och allmän myndighetsfunktion när jag lämnade Sverige för 30 år sedan och när jag kom tillbaka för 2 år sen så är det klart att uppfattningen är att det är sämre. Att ha väntetider som mäts i år för att få flytta tillbaka med familjen ger ju inget speciellt förtroende för statsapparaten. Samtidigt så har medellivslängden gått upp med 4 år för kvinnor och 6 år för män under den tiden, så om man tror att hälso och sjukvård är ansvarig för detta så verkar det ju fungera i praktiken.

3 gillningar

Grattis!

Snarlik sits här, 32 med 2 (snart 3) barn under 3 och hus i en mindre stad. Pengarna kom från en liten exit, haft en schysst lön under tiden.

Personligen har jag aldrig förstått det här med att jobba och spara till 65+ och sedan ”unna sig”. Vem vet om man blir 65 och hur pigg man är då. Förstår inte folk som klagar på sina jobb och bara går och väntar på nästa ledighet utan att göra något åt det.

För 10 år sedan var mitt mål en miljon vid 30 och pension vid 35-40. Den framtid jag såg framför mig då är helt annorlunda än vad jag kan tänka mig nu.

Mitt fokus nu är att leva ett liv som gör mig lycklig, inte maxa sparande eller avkastning, samtidigt som pengarna får växa såklart. Använda pengarna för att köpa tillbaka tid så som regelbunden hemstädning, bra lagad mat hemlevererad i vardagen, trädgårdshjälp samt saker som får mig att må bättre varje dag.

Då vi bor i en mindre stad är det svårt att hitta likasinnade, det blir också svårt att relatera till pengaproblem hos vänner och bekanta med ”vanliga jobb” som kanske försöker spara ihop till nästa steg i renovering, en husvagn eller vad som.

Mitt mål är att resa mycket med barnen om några år när de blir lite större och uppleva världen medans det går. Jobba med något jag genuint tycker är roligt och ha friheten att göra vad jag vill. Bidra med något som ger fler möjligheten att inspireras och lyckas utan att flytta från regionen.

6 gillningar

Vid 30 finns inget behov av låg risk, så pengarna kan ligga i nära nog 100% globala aktier. En global aktiefond har gett kring 10-13% per år de senaste 30 åren. Med en ISK-skatt på 1% blir det en hel del över att spendera på semester och ändå låta en del växa vidare.

Är det bättre att ha mycket pengar på banken när du är 65 eller att leva livet medan du är ung? Svaret är så klart en balans. Har du barn kommer dessutom frågan vad du vill lära dem medan de är unga. Amerikaner använder 4% som uttagsregel, för att ha låg sannolikhet för att kapitalet går ner i värde över tid. Säg att du tar 2% per år. Det är 200 kkr att göra något med. Antingen att investera i familjen eller diversifiera portföljen med en fastighet utomlands.

Sätt några mål och arbeta mot dem. Kanske är 200 kkr i år inte rätt, utan 400 kkr nästa år är rätt för det du vill göra. Se pengarna som ett verktyg, inte något att fokusera på i sig. Ditt mål ska inte vara att få pengarna att växa, utan att maximera ditt liv, vilket betyder en balans av kort och lång sikt.

När det gäller ångest, kan jag säga att den antagligen kommer leva kvar. Om du är en person som lätt får ångest, så kommer huvudet hitta något nytt att ha ångest över när du har jobbat igenom pengarna. Fokusera på framtidsplaner och på vad du vill göra. Är det något du kan göra med 2% per år? Go for it! Just nu, med ditt nuvarande tankesätt, fungerar ditt kapital som en enorm nödbuffert och det är väl kanske lite tråkigt?

Mer praktiskt vill jag rekommendera att du ansöker om Private Banking hos någon bank som ger dig en personlig rådgivare. Svenska banker ser dig som PB-kund om du har 3-5 Mkr i kassan. Den personen kan du använda lite som en terapeut och prata ut om din oro. De kommer så klart vilja sälja både det ena och det andra till dig, och det kommer inte ge dig bättre avkastning, men du får chansen att prata med någon som träffat andra i samma situation. Vissa bankavgifter kan de släppa och en del kan matcha Avanza på bolån, så ställ frågor och se vad du kan få ut av dem.

Och till sist, fundera på stoicismen, vilket sammanfattas väldigt väl i Sinnesrobönen:

ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden

Du kan förändra hur du använder pengarna, hur du investerar, vilka frågor du ställer banken och om du låter pengar styra ditt liv. Du kan inte styra hur börsen går eller erbjudandena banken ger.

2 gillningar

Jag tänker så här gällande frihet:

Om avkastningen finansierar solsemester under jul, sportlov, påsklov och fyra veckor under sommaren samt eventuellt läslov, då är jag ekonomiskt fri även om jag jobbar. Har inte räknat på vad det skulle motsvara, men kanske 300 000kr per år. Kommer ingen oväntad gåva innan dess får man lägga undan.

I ditt fall, med tio mille, tror jag att du, utifrån min bedömning, kan räkna dig som ekonomiskt fri och använda avkastningen till nöjen samtidigt som det kanske blir några kronor över som du kan spara.

Som jag påpekat tidigare anser jag personligen att utdelningsaktier är smidigast, men det är inte någon absolut sanning. Majoriteten här på rt förespråkar fonder och det har jag all respekt för.

Du kommer känna likadant även om du har 100 miljoner eftersom rotorsaken till din känsla tror jag bottnar i något annat än kvantiteten på pengar. När man är ung så är det lätt att ta hälsan för givet. Att man alltid är frisk och kry.

4 gillningar

Reflekterar fritt nu. I rubriken talar du om frihet.

Det slog mig att frihet är en resurs, precis som pengar. Inte ett självändamål. Och lycka, som också ofta ses som eftertraktat, kanske är mer en slags feedback. En signal att man går i rätt riktning. Inte heller ett självändamål, alltså.

Stratiniero hade några bra exempel på vad som kan vara självändamål;

Pengar och frihet ger en möjlighet att sträva efter detta. Når man små framsteg blir lycka en signal om det.

Sedan läste jag det här:

Du nämner minskad oro, trygghet och lugn som mål. Det är ju nästan motsatsen till frihet.

Frihet från arbete och ekonomisk stress öppnar upp en massa nya möjligheter där många vägar är okända. Det blir svårt att prioritera vad man ska lägga sina resurser på. Man vill väga olika alternativs fördelar men också nackdelar. Ofta långt fram i tiden där ovisshet alltid är ett problem. Det minskar knappast oro.

Jag reflekterar som sagt bara fritt nu, men oro är ju en del av att vara människa. Psyket är fast i en kropp som är utvecklad för att undvika fara. Eller; psyket är snarare en del av den kroppen. Den var utvecklad för att reagera på sin direkta närhet. Inte abstrakta hot och sociala dilemman flera år framåt i tiden.

Så att minska oro kanske är väldigt billigt när man väl vet hur man gör? Det kanske bara handlar om att begränsa sitt fokus till här och nu. Den direkta närheten man är skapt för att bekymra sig för.

Har man ett aktivt sinne blir det lätt tråkigt så man börjar söka intressanta grejer långt bort och långt in i framtiden.

Tricket kanske är att skapa intressen som binder uppmärksamheten till något här och nu. Något man kan påverka.

Mina konkreta exempel kanske inte är så lockande för dig, men de är iaf konkreta:

  • Jag började simträna vilket tvingade fram fokus på andning. Särskilt om man som jag gillar att fridyka och snorkla blir det väldigt viktigt.
  • Att renovera eller göra små inredningsprojekt hemma kräver planering här och nu.
  • Lägga extra mental energi och uppmärksamhet på barn och partners mående/intressen är också väldigt “här och nu” och tar fokus från egna abstrakta bekymmer och oro.

Att hitta sitt eget sätt att kontrollera sitt fokus för att minska stress och oro kan vara mycket billigare, men också mycket mer värdefullt.

Jag har hört att andra uppnår ungefär samma effekt med:

  • Naturupplevelser. Jakt, fiske, långa vandringar eller korta promenader, löpning, kajakpaddling, segling.
  • Skönlitteratur. Fokuserar helt på en annan värld. Fantasy, deckare, vad som.
  • Spel. Valfri plattform bara det äter fokus.
  • Träning. Lagidrott, paddel, tennis, kampsport, lyfta skrot.
  • Pyssel. Virka, sticka, knyppla, lägga pussel

Kan säkert komme på mycket mer, det viktiga är bara att det är intressant och stjäl fokus från oron

2 gillningar

Nyckeln ligger i att frikoppla din “känsla” från pengar. Pengar i sig kommer inte göra dig fri, men du kan hädanefter ta beslut / leva ditt liv utan att lösa för samma saker som en vanlig arbetare behöver, som lever på sin månadslön. Du står inför en inre resa. När man inte har pengar då betyder pengar allt, men nu när du har en del pengar, måste du ta nästa steg och tänka på vad som faktiskt gör dig glad. Inte vad samhället säger, utan vad just du får glädje av.

1 gillning