10 miljoner på pappret, men ingen känsla av frihet

OBS att det är uppräkning med 2%, inte med två procentenheter. Dvs om man tar ut 100 kr år ett tar man ut 102 kr år två (första årets belopp multiplicerat med 102%).

Man bestämmer alltså uttagsbeloppet år ett baserat på det kapital man då har investerat, och räknar sedan upp detta bestämda uttagsbelopp med typisk inflation varje år. (Detta är 4%-regeln, om man bestämmer uttagsbeloppet genom att ta 4% av ursprungliga kapitalet som uttagsbelopp. Men 4% är alltså för 30 års uttag, vill man ha andra uttagstider använder man annan siffra än 4%, men räknar på samma sätt.)

2 gillningar

Svaret som jag ser på det är att 10 miljoner inte är så mycket pengar, och det är därför du inte känner någon bestående trygghet. Ni är i 30-års åldern; det betyder att om ni skulle sluta jobba idag skulle pengarna behöva räcka i cirka 50 år. 10 miljoner delat på 50 år är 200 000 kr/år, om kapitalet endast bevarar sitt värde och ni inte får någon realavkastning. Det är ett 2%-igt uttag (egentligen 3% pga ISK-skatt) - den klassiska 4%-regeln är till för en 30-årig tidshorisont, så ni skulle behöva vara mer konservativa med uttagen. Detta bygger även på att ni likviderar allt ni äger och hyr en bostad, alternativt köper en billig lägenhet för 1-2 miljoner (men då har ni ju snarare 8-9 milj om ni är skuldfria, eller högre påfrestning på månatliga måsten i kassaflödet men lite mer kapital - vilket också kan förändras till det sämre om räntan går upp).

Som du är inne på; ett av alternativen är att använda pengarna till ett boende, och gå in med en rejäl kontantinsats och ha låga fasta måsten varje månad. Vissa kan tycka att det är värt det. Utan lån (oavsett om det är ett billigt 2% bolån eller konsumentlån) kan man överleva på förvånansvärt lite pengar. Ni skulle i teorin kunna köpa ett hus för 10 miljoner kontant och i princip aldrig behöva oroa er för att behöva flytta därifrån. Nackdelen är såklart att det blir dött kapital. Ni får den utveckling som bostadsmarknaden erbjuder, utan hävstång. Exempel: Köp ett boende för 5M med 1M insats. Sälj några år senare för 6M - du har gjort 100% ROI på ditt boende. Räntan+amortering+driftskostnader/avgift du betalat under tiden hade du ändå behövt betala om du hyrde (detta är korrekt jämförelse i mina ögon), om inte mer. Belåning är därmed hävstång, och kan leda till mer pengar.

Men frågan verkar inte handla om hur du maximerar denna förmögenhet. Den verkar mer handla om; ska jag använda pengarna idag för att göra livet bättre, eller låta dem växa för en framtid när jag är äldre?

Mitt svar på den frågan är att ni är i 30-års åldern. Förhoppningsvis är ni inte utbrända och trötta på arbetslivet i den grad att ni bara måste sluta, helst igår. Med 5% realavkastning bör pengarna dubbleras efter ~14 år. Om ni använde 3M för att köpa ett boende värt 6M med 50% belåningsgrad, skulle lånebördan innebära en kassaflödesinskränkning om cirka 5K/mån. Det är minimalt. När ni betalat 5K den månaden, är det som att ni är skuldfria. Om ni båda är yrkesverksamma, bör 5K i ränteutgifter per månad vara väldigt lite, och för 6M bör ni kunna få ett helt okej hus utanför storstan (eller en bra lägenhet i storstan). Samtidigt låter ni 7M växa i 14 år till, och säg att ni närmar er 50-strecket då. Då har ni haft mycket låga boendeutgifter i 14 år, och haft en rejäl buffert investerad i indexfonder under tiden. Allt ni tjänar kan ni konsumera precis som ni vill; resor, bilar, god mat, mm. Samtidigt kommer dem 3M i bolån att vara värt 1.5-2M i reala termer om 1,5 decennium, utan amortering, pga inflation. Ni maximerar både frihet idag och får trygghet, och ni kan med relativt god säkerhet veta att ni kommer sitta med 14M vid 50.

Om riktåldern är 70 behöver ni sedan täcka era levnadskostnader från 50-70, innan ni kan börja nalla på allmän- och tjänstepension (och endast täcka upp med kapitalet). Ni kan lugnt spendera 10M (500K/år netto) i 20 år från 50-70, och ändå ha 4 miljoner över för att täcka 70-livet ut. Det funkar, men det blir inte något rejält arv till barn/barnbarn om ni väljer denna väg, just för att 10M inte är så mycket pengar. Och det betyder fortfarande att ni behöver vänta tills ni är 50 och hoppas på att börsen beter sig bra kommande 15 åren för att det här ska gå ihop som tänkt.

Så; jag förstår dilemmat. Vill ni dessutom ha ett bättre boende som kanske kostar 10, eller 15M, då kommer ni behöva gå in med mer kapital, för att ni är nog gissningsvis ganska begränsade i hur mycket ni kan låna, oavsett belåningsgrad - men även begränsade i hur mycket ränta ni vill betala varje månad. Kanske också att ni inte vill ta den risken; vad händer om räntan går upp till 5% på ett 7.5M lån om ni köper ett boende värt 15M idag? Jo, det blir en utgift om 30K/mån - en hel svensk månadslön. Man vill ju kunna leva livet också även om det värsta inträffar, särskilt under dem förutsättningarna.

Ingen kan svara åt er; det beror på, vad har ni för ambitioner och önskemål. Du nämner också att du hellre hade velat tjäna ihop dessa pengar via lönearbete - men ställ dig frågan, hur många års lönearbetande har du kvar? 30 år? Sen måste du gå i pension. Det är därför det är bra att ha ett kapital som du kan leva på när kroppen och/eller psyket inte orkar mer. Och då är det trevligt att börsen blir arbetsgivaren, som dessutom inte kräver någon insats, bara att du parkerar pengarna där och låter dem vara. Hela kapitalet ligger heller inte på börsen när ni väl går i pension. En 60/40 split är rimligt - 60% aktiefonder och 40% räntefonder/sparkonto. 40% av ett kapital som är tänkt att täcka en 30-årig tidshorisont är trots allt 12 år. 12 år där man inte behöver oroa sig för volatilitet och börsens svängningar. Det är ett ganska tryggt upplägg, men ni är inte där i åldern ännu. Ni är för unga för att till exempel gå i pension som 30- något år gamla. Det finns en till sak att nämna här - även om ni köper ett dyrt boende nu och går in med majoriteten av pengarna, så kan ni alltid sälja när barnen är utflugna och flytta till billigare, frigöra en massa kapital att pensionera er på, samtidigt som ni levt i ett väldigt bra boende med låga fasta kostnader. Det är inte matematiskt optimerat, men det är en trygghet som många finner njutning i. Det finns inget rätt svar på frågan, men detta är mina ostrukturerade tankar som jag hoppas kan bidra med någonting. Lycka till!

4 gillningar

Köpa boende skulle inte få mig att känna mig särskilt fri… iaf inte ett dyrt boende. Snarare som att man köper sig ett fängelse.

Jag har själv hus, men även om det är billigt gick ju en hel del åt till lagfart och mäklararvode. Sedan satte sig marknaden några procent. Familj och vänner kommer med roliga renoveringsidéer som är lättare sagda än gjorda, utöver alla andra åtaganden det innebär att huset ska funka, se och kännas ok.

En villa kan bli ett riktigt Azkaban vid fel omständigheter. Självklart ger det varken frihets- eller trygghetskänsla.

9 gillningar

Ovanstående kan jag som köpte under den vansinniga Covid-hetsen med historiskt låga bolåneräntor skriva under på. Därför (bland annat) säljer jag villan nu.

4 gillningar

Vill bara infoga att den här delen av inlägget är definitivt en av de viktigaste delarna, och behöver hanteras. Jag tyckte det var skönt att lösa pengaflödesaspekten direkt så att jag ekonomiskt kunde slappna av och kunde fokusera på ”men nu då, vad är meningen när jag inte behöver försörja mig längre?”—andra behöver få emotionell ordning innan de kan ta de ekonomiska besluten.

Jag har skrivit om det på lite olika ställen, här är några länkar:

4 gillningar

Jag känner igen mig. Fram till för några år sedan hade jag det ganska svårt ekonomiskt. På senare år har det ordnat upp sig tack vare utbildning och karriär och sånt, och 2025 tjänade jag väldigt bra. Jag lever dock som att jag fortfarande var fattig. Jag lägger bara pengarna på hög. Det är så klart bättre än att leva likadant och inte kunna spara, men jag tänker också att jag missar mycket i livet just nu.

Hur som helst, det kanske tar lite tid innan man anpassar sig till sin nya situation.

3 gillningar

Bättre det än att du skriter här till oss att du redan har varit 2 ggr i Las Vegas 2025 :rofl::joy::rocket:. @JavaMannen . Kanske det du tänker på att du har missat de finaste Casino :tada::joy::rofl::wink::rocket:

1 gillning

Att undvika hedonic adaptation (livstilsinflation) är dock mycket lättare än att först öka utgifterna med lönen för att senare vilja öka sin sparkvot och då behöva dra ner. Är ditt mål FIRE så är detta ingen dum modell.

Jag har skrivit lite om ett annat sätt att styra hur man ökar sina livstilskostnader här:

Dvs låta avkastningen i stället för lönen styra sin utgiftsnivå.

Kanske passar det dig bättre?

5 gillningar

Du har redan fått supebra svar av många ovan.

Det jag vill lägga till är också att du inte är ensam i dina känslor.

Detta har jag en variant av, beskrev det i ett avsnitt här:

Det andra som kanske underlättar är att se det som två olika problem:

  • Ett hjärna-problem (det du beskriver ovan om teori, indexfonder et)
  • Ett hjärta-problem som du beskriver med känslorna

Problemet är att vi många gånger kollapsar dem och försöker lösa hjärta-problemet med hjärna-verktyg. Det går inte. I alla fall fungerar det väldigt dåligt för mig. :joy:

Det som har hänt är ni går genom ett skifte - man skulle nästan kunna se det som ett skifte mellan nivå 3 och nivå 4 i Rikedomstrappan. Det är knökigt, men naturligt. Caroline knökar ju med detta i de senaste avsnitten också.

Så om jag får komma med ett konkret råd / tips även om det är i egen sak:

Och än en gång, det är helt naturligt, inget konstigt och bara genom att du pratar om det så tar du ju stegen framåt. Uppskatta dig själv och ge dig själv en klapp på axeln för det. :+1:

4 gillningar

Hahaha-fan vad jag känner mig träffad. Började spara på börsen först i slutet på augusti, och min avkastning motsvarar hittills vad som skulle motsvarat drygt 12.3% årlig avkastning. Jag sitter och väntar på justeringen hela tiden, och varje gång det blir nedgång tänker jag-då blir det lite mer normalt nu :sweat_smile: Men ok-jag har tänkt fel, och det är faktiskt ibland extra underbart att ha fel :laughing:För det mesta är det underbart enbart pga man lär sig något nytt (och det är alltid nice), ibland blir det extra underbart för att det kommer en bonus med det :laughing: Jag ska sätta mig ner och läsa de där trådarna!

Nu kommer lite av en “dumdum-fråga”. År ett är alltså 100*102%=102 kr. År två blir då 102*102%= 104,04 kr?

Tack snälla-nu trillade en hel del polletter ner. Ska justera i min excel iaf :wink:

1 gillning

Intressant som vanligt @arx!

1 gillning

Jag talar med personlig erfarenhet :sweat_smile: Tror många missar detta.

Precis så funkar det :+1: (fast 100 kr första, 102 andra, 104,04 tredje). Det kommer öka på ett sätt som någorlunda följer med prisökningarna i samhället/inflationen.

4%-regeln gör så här för att det det man tar ut för att leva på inte ska svänga oförutsägbart år för år. Oavsett om börsen går upp och ner varje år med massa procent, så följer man den här uttagstrappan i 30 år. Man bestämmer ett rimligt belopp när man börjar, sedan kör man på det (uppräknat varje år enligt ovan) i 30 år oavsett vad som händer. Beloppet är satt på en sådan nivå att det i praktiken alltid funkar oavsett hur börsen går (gått). Att det år just 4% som startbelopp för 30 år finns det rätt mycket skrivet om, och jag resonerar lite om varför det funkar i 4%-tråden jag länkade ovan, inkl hur startprocenten behöver ändras för andra uttagslängder.

4 gillningar

Träffade en gång en fd-wallstreet-snubbe som sa att han aldrig känt sig så fri som nu när han är pank.

Allokering, procent, montecarlo osv spelar inte så stor roll. Känns som att det är väldigt mjuka grejer som måste landa innan ni går vidare. Pengarna kommer inte att ruttna. Möjligheterna kommer visa sig bara ni hittar er riktning i livet.

1 gillning

Sätt några 100.000kr på ett konto. Från det kontot gör du en automatisk överföring till lönekontot varje månad på typ 10.000kr. På så vis får du lite mera att röra dig med varje månad.

Med alla dessa miljoner behöver du aldrig mer ta av lönen till ett sparande. Dyra elräkningar och höga räntor är rätt skönt att inte behöva oroa sig för.

Grejen är att använda pengarna. Pengar är som vantar på vintern, dom värmer inte förrän man använder dom.

2 gillningar

Jag saknar mer info om er vardag och liv idag? Och hur ni skulle önska att er vardag och liv skulle vara om ni fick tänka lite mer fritt? (Ex. Önskar ni fler barn? Hobbys? Jobba mindre/annorlunda? Hur vill ni bo? Resa mer?)

Drömmer ni om att äga ert boende? Vad för typ av boende? Hur bor ni idag?

Du skriver att era totala inkomster av lön är rätt låga, om ni hade haft högre inkomster, vad hade ni velat göra annorlunda? (Som flera redan varit inne på så öppnar ju förmögenheten upp för att ni inte ”behöver” spara/investera mer av era löner utan kunna spendera upp hela löneinkomsten med gott samvete, vilket i sig blir som en löneökning).

Är också värt att fundera igenom juridiken. Är ni gifta? Är förmögenheten bådas eller en persons? Vad vill ni ska hända om ni skulle separera eller någon gå bort?

Det låter som att du fastnat mycket på att man inte ”får” ta av sin förmögenhet förens man är pensionär, att exakt allt måste sparas och växa till man är 65-70år, men börja själv klura på vad ni i så fall skulle vilja göra med pengarna då? (10miljoner på 35 år är enligt ränta på ränta kalkylatorn över 100 miljoner, vad skulle vi vilja göra med 100miljoner när ni är pensionärer i så fall? Kommer ni bli extra lyckliga av det då?)

nu övervärderar du vad en hög lön ger istället för dina 8.7M i handen.

tar ett bra jävla tag att spara ihop de pengarna även på en hyfsad lön, idogt sparande och årtionden av bra börsår.

Bränner du bara pengarna så har du varken trygghet eller någon ränta på ränta. Du sitter på både och redan, idag.

Du behöver nog på ett eller annat sätt jobba med ditt förhållningssätt till de där pengarna. Läsa, lyssna eller prata med någon.

1 gillning

Sant, med tanke p åldern så är det ju extremt bra när jag tänker efter. Så länge man låter det växa. Som andra nämner behöver väl inte TS spara utan kan låta det kapitalet växa till sig av sig självt. Vid 40 års ålder blir det en hederlig summa.

Hmmm. Smart placerade på ISK bör du kunna ta ut härad 2% av kapitalet årligen även med inflationen avräknas utan att kapitalet minskar rejält sett. Då tidshorisonten är lång bör billiga globala breda indexfonder kunna ge lugna nerver. Kapitalet kommer fluktuera i värde kraftigt men historiskt har att sitta still i båten varit rätt strategi. Även när aktiemarknaden ex år 2000 och 2008 dök med till hälften en period. När ni finner lämpligt kan ni åka uttaget till kanske 3% om det är ok att kapitalet minskar kanske till noll på 30år.
200.000 i årligt tillskott är inte fel.

2 gillningar

Jag håller med om att när man har mer att förlora blir redan påtaglig ängslan värre.

1 gillning

Vilket gör oss till slavar under vad vi har! Strävan efter frihet gör motsatsen. Det är farligt att låta pemgar, saker eller status vara drivkraften i livet. Istället för att bygga karaktär, söka utveckling och att i göra rätt och gott vilket allt som oftast för med sig de där sakerna ändå, samtidigt som det gör de sakerna betydligt mindre viktiga.
Är det känslor som ör drivande ör drivande till känslan av behov eller att vilja ha är lösningen aldrig eller sällan att få den saken.
Är man inte nöjd i livet utan den där klockan eller vad det nu är man vill så blir man sällan nöjd med! För egen del försvinner alltid känslan av att vilja ha när känslan av behov försvinner. Gör livet betydligt billigare :joy:

3 gillningar