Precis som med allt annat så får man fundera på om man har nytta av verktyget “humankapital”. Personligen ser jag varken nyttan av det, fyra hinkar principen eller “rich dad/poor dad” tänket utan ser den som verktyg andra personer har nytta av.
Det var samma tanke jag fick i avsnittet när Erik Strand sa att månadssparande var dåligt. För mig är månadssparande också dåligt, men för min sambo är det ett bra verktyg.
Jag börjar inse varför jag ser många saker i ett annat ljus och det framgick tydligt i det gär avsnittet. Jag har inte ökat mina utgifter för att mina inkomster ökat. Detta gör att väldigt många verktyg blir betydligt mindre användbara för mig:
Varför månadsspara istället för att bara köpa det man behöver och investera resten? Om jag månadssparade skulle det troligen sluta med att jag spenderade mera pengar på saker jag faktiskt inte behöver.
Varför fundera över humankapital om man ändå bara gör av med halva lönen vilket eventuellt är vad jag kommer få som pensionär. Jag kommer inte behöva ändra min livsstil alls trots 0 besparing med den kommunala pensionen idag givet att jag fortfarande får halva lönen.
En annan sak som slagit mig är varför åsikterna kring hus som tärande och närande investering glider isär. Allt beror på vilket hus man köper. Det finns objekt som är ekonomiskt närande jämfört med hyreslägenheter men kanske inte i alla städer och de kan vara svåra att hitta och kanske inkluderar att man får hyra ut halva huset.
Jag kan ta mig själv som exempel:
Som 20 åring fick jag ärva en etta som kostade runt 1800 i månaden i avgift (denna var vid tillfället värd ca 80k).
Där bodde jag till jag var 30 år då jag flyttade till en etta i en annan stad där avgiften var ca 1600 (denna gav jag runt 350k för).
Vid 32 flyttade jag ihop med min sambo och bor nu i villa. Nu ligger våra månadskostnader på runt 4000 exklusive underhåll+sådant man ändå måste ha i lägenhet (som olika abbonnemang osv). Det var också först här jag skaffade min första bil.
Ovanstående boende anser jag är billigare än om jag hade bott i hyreslägenhet.
Ytterligare en sak som blivit tydlig för mig är skillnaden på tankesätt där jag anser man bör mera vända fokus inåt och försöka hitta balansen där medan många andra (Jan bland annat) verkar söka lyckan genom att spendera mera pengar, dvs. externa faktorer.
Även om jag inte ser att jag har nytta av hela denna serie om rich dad/poor dad så har det ändå gett mig insikter i varför jag ser annorlunda på problemen.
Jag kallar mitt sparande för månadssparande eftersom jag för över X kronor varje månad. Men börjar det samlas pengar på kontot gör jag antingen en extra överföring eller höjer värdet på X. Det senare sker också varje gång jag fått löneförhöjning. SÅ jag både håller med och inte. Man får definiera vad månadssparande är.
Det var detta jag var inne på. Jag skulle leva som idag på den pension jag hittills dragit in. Det enda som s a s skulle strykas från “utgiftskontot” är det där månadssparandet. Åtminstone skulle storleken minskas.
Medhåll till 100%. Jag kan jämföra med min mor i bostadsrätt med låg avgift och min äldstes lägenhetstittande, där de absolut bästa föreningarna ändå har relativt likvärdiga månadsavgifter jämfört med vad jag har idag. Jag skulle kunna klämma in mig på mammas 100 kvadrat, men inte på sonens tänkta 50.
Det där är nog en öm punkt i den Bolmesonska ekonomin där inte jag heller känner igen mig. Jag går inte igång på att bränna stålar, men bangar inte att göra det på grejer eller upplevelser jag vill ha. Att kunna kontantbetala vad man än vill ha är inte detsamma som att känna behovet. Jag märker att här skiljer jag mig från folk i fikarummet och “kompisflödet” på den punkten.
Dubbelplus med extra majonäs på den. När jag lyssnade på ljudboken första gången (i somras?) var det insikter om att jag nog alltid funkat annorlunda än de i min omedelbara närhet.
Jag känner heller inte igen mig i att hela tiden behöva jaga mer och mer. Men jag älskar podden och forumet och upplever att vi alla här har ett ganska stort kontrollbehov som vi oxå verkar kunna hantera och stilla fast på ibland lite olika sätt. Det här med die with zero har jag inte tänkt på tidigare i livet och insikten att jag inte kommer att klara det känns ändå bra eftersom jag i princip aldrig haft känslan av att inte kunna köpa det jag vill.
Själva grunden i mitt sparande har under >40 år varit att alltid spara ungefär som hinkprincipen med den skillnaden att jag alltid avsatt runt 10% (banksparande) till de perioder när börsen fallit kraftigt. Och då alltid satsat på stabila värdeaktier eller breda indexfonder. Har aldrig haft några bestämda sparbelopp/månad utan hela tiden satt av det som blir över vilket på senare år varit ungefär hälften av lönen efter skatt.
Boendet har alltid varit den största utgiften men prioriterat för mig/oss eftersom det ger det vi upplever som kvalitet i livet. Med det mesta man vill ha och behöver inom gångavstånd och 5-10 minuter med bil till stan och golfbanan blir övriga utgifter väldigt låga…
För att svara på frågan, ungefär 7705 dagar som kan stretchas till en bra bit över 10000 dagar utan problem, utan pensioner, utan bostad, utan avkastning, men så är vi också nära att dra pluggen
Dock det som ekade i huvudet på mig under hela avsnittet (och därefter) var det du sa @janbolmeson ”jag är inte på ett så bra ställe i livet”. Hur är det med dig?
Hög igenkänning på Tesla diskussionen. Hade en för mig apdyr bil i mitten av 00talet (sedermera tillfrisknad autoholist ). Det som hände i mitt huvud var
1a månaden ”Ha! Vilket kap att få köra denna kärra för 6 papp i månaden”
3e månaden ”Mm, det var annan fin bil men min kostar åtminstone bara 6 papp i månaden”
6e månaden. ”Gääääsp”
12e månaden ”Fasen, vad vi skulle kunna göra mycket ju för 72 papp om året”
Dagens utgifter och arbetande pengar skulle ta mig från mina 32 år till 45 år. Detta är räknat utan förväntning på avkastning högre än inflationen, det hoppas jag såklart att slå .
Gillar avsnitten som fått mig att fundera kring boendets tärande på ekonomin. Ett inte helt otroligt byte av boende skulle skifta pengar för 13 år till att räcka till “pensionen” (33år).
Jag räknar utan. Detta är ju ändå bara en matematikövning. Att räkna på FIRE och stresstesta allt kräver ju Monte Carlo-simuleringar och genomtänkta marginaler.
Ja, om det är fastigheter man bor i helt eller delvis (som en sommarstuga). Men har man diversifierat och köpt hus som en investering får man ju räkna med dessa för att få en vettig sammanställning… tänker jag iaf. Det är ju ingen tävling utan enbart ett mått för att se hur man ligger till.
Jag räknar inte med värdet i fastigheter eftersom detta dels är pengar jag inte lätt kan nå, dels är det svårt att sia om värdet flera år framåt. Dock är min villa ett slags extra buffert då jag antingen kan låna upp några miljoner på bostaden om jag skulle vilja, då jag har mycket låg belåningsgrad, eller sälja och flytta till billigare boende om det skulle knipa. Ytterligare nivåer av buffert är “panta burkar” för att få lite extra intäkter om det kniper…
Cirka 11 år fick jag det till för oss räknat på finansiellt kapital på avanza utan pension och avkastning. Är drygt 30 år så bör ha goda förutsättningar om vi fortsätter sätta av pengar. Räknar vi med pension och bundet kapital i hus blir det några år till…
Fast om man nu ska fantisera om att sluta jobba idag, kan man ju tänka sig att man cashar ut fastigheterna direkt, så då är det ju nuvarande värde som gäller.
Och att sälja tar ju inte evigheter, bara priset är rätt, så man får väl räkna lite pessimistiskt på dagsvärdet isåfall.
Med tonårsbarn hemma ligger burnraten på 60k i månaden. Nuvarande gemensamma tillgångar räcker i knappt sex år utan tillväxt eller med tillskott från bostad eller arv. Vi hoppas att barnen flugit ut då (inte så mycket av ekonomiska skäl som för deras utvecklings skull).
Beräknar att vår burnrate som DINKs blir 30-40k i månaden beroende på antalet resor.
Vi känner oss ganska ekonomiskt klara redan nu. Barnen får viss hjälp till att flytta hemifrån och våra tidigare karriärer har gett god pension.
Jag arbetar bara med uppdrag jag vill ta och i en takt som passar mig. Min fru har högre krav på framgång vad gäller hennes egen gärning och jag försöker bistå henne så gott jag kan.
Min finaste utmärkelse hittills är att barnen vill ”bli konsult som pappa”. Mammas arbete verkar inte locka då hon ibland redogör för hur hon instruerar medarbetare och kollegor och vilka spänningar som kan uppstå på en stoooor arbetsplats.
Det är symptomatiskt att jag ofta får njuta av kommentaren ”pappa är ju alltid hemma”.
Med nuvarande burnrate ca 6 år men om vi skulle sälja bilen så blir det runt 11 år Känns skönt att vara såpass “fri” - är 33 år gammal. Jobbar hårt mot den dagen på bufferten är så stor så att det går att sluta jobba på riktigt. Målet är att nå dit innan 40, får se hur det går!
Min ekonomi klarar sig bra, de tog väl några månader att inse att när pengar för mat och husrum finns så är de ganska lugnt och de är allt mindre man “måste” ha och tid blev viktigare än saker.
Klarar av 22 år på nuvarande levnadsnivå, ej inflationsskyddat. Räknar inte med pension, bostadsrätt, bil eller lösöre. Plockade ut 8 “friår” när jag var ung, reste upp alla pengar jag fick undan (jobbade till sjöss), tog ett jobb på land och började spara först när jag var 36 år.
Visst kan man det men jag har inga planer på att flytta då jag trivs bra där jag bor. Ska man räkna värde på det får man rimligen räkna ut värde efter skatt, mäklaravgifter och ev. uppskjuten beskattning från tidigare försäljningar.
. Hur är det med dig?
). Det som hände i mitt huvud var
