Jesper är väldigt pedagogisk och förklarar FIRE på ett föredömligt sätt. Jag har inte mycket att tillägga, men har dock några tankar jag gärna delar med mig av.
När ni pratar om Lean FIRE nämner Jan summan 150 000 som ett exempel på hur lite man kan leva på. 150 000 var i runda slängar vad jag hade i utgifter åren 2018 till 2023. Något år var det 140 000, något 170 000. Det är mer nu, främst på grund av att min boendekostnad har ökat. Men min inkomst har också ökat, eftersom jag hyr ut tre rum i mitt radhus, och jag har helt enkelt höjt hyran. Men det jag verkligen vill poängtera är att jag under åren 2012 och 2013 var långtidsarbetslös och levde på 100 000 om året. Jag hade inte mer pengar att leva på än så. Så när jag levde på 150 000 var det ju 50 % mer än när jag var arbetslös, och jag upplevde det absolut inte som någon uppoffring. Jag tyckte jag levde gott. Så att leva på “bara” 150 000 behöver inte betyda att man minskat sina utgifter.
Jag kan också lägga till en sak om Barista FIRE. Om man jobbar en månad om året och tjänar 40 000 kronor, så motsvarar det enligt fyraprocentsregeln att ha en miljon investerat på börsen. Det kan vara att föredra för många att jobba den där månaden om året (dessutom skattefritt tack vare grundavdrag och jobbskatteavdrag), framför att jobba heltid i några år till för att spara ihop en miljon extra.
Slutligen om det så kallade samhällskontraktet. Jespers svar är bra, men jag vill gärna lägga till lite. Jag tänker att jag genom att inte arbeta är med och bidrar till samhället på andra sätt än att betala mer i skatt. Dels har mitt liv ett väldigt lågt klimatavtryck, vilket kompenserar en del för att de flesta svenskar har för högt. Dels visar jag att det är möjligt att leva ett gott liv trots mycket lägre utgifter, vilket visar att vi alla skulle kunna jobba mindre, konsumera mindre, och leva mer hållbart, och ändå ha det lika bra. Och jag har mer fritid, vilket gjort det möjligt för mig att engagera mig i min BRF och att hjälpa grannar med saker, vilket jag inte hade gjort om jag jobbat heltid.
Skulle vi i framtiden hamna i ett läge med 0 % arbetslöshet och en stor andel av befolkningen som lever FIRE, ja då finns det som jag ser det två alternativ. Antingen är det så att vi inte behöver arbeta så mycket som vi behöver idag, eller så behöver fler börja arbeta igen. Lösningen från staten är väl då enklast att sänka skatten på arbete och höja skatten på kapital.
Jag tycker man missade aspekten i själva resan till fire. Den resan som jag själv är i och varit i de senaste tio åren. Där kan jag utan att tveka säga att man blir lycklig.
Det är en otrolig trygghet, det är ett ljus i tunneln och en tröst när både privatliv och arbetsliv känns motigt. Det är nästan i klass med meningen med livet. Jag skulle mått fruktansvärt om jag skulle veta att jag behöver jobba till riktåldern. Jag hade ifrågasatt live självt. Jobba och stressa tills man i princip är färdig för graven. Jag kan inte förstå hur gemene man kan leva med denna tanke.
Nu när fire finns inom räckhåll spelar det mindre roll om det är motigt och stressigt, om arbetsmarknaden och synen på vi som arbetet är piss. Om ai kommer och “tar” mitt jobb. Om pensionsåldern höjs ytterligare några år. Om a-kassan utarmas ännu mer. Om jag får sämre löneökning än önskat. Om jag får sparken. Om jag/vi tvingas tillbaka till de stökiga kontoren. Att vi måste fjäska och göra oss till för chefer, kunder, kollegor, linkedin osv. Allt detta hopplösa kan jag bara rycka på axlarna till och tänka att jag kan lämna det här helvetet inom kort så allt det där som skaver kvittar.
Är det bara jag som är intresserad av hur man ”bryggar” till pensionen. Om pensionen är ok enligt ”min pension.se” så kan ju sparandet vara att ”köpa” månader/år före det. Är ju ganska kul att se sitt kapital som antal månader. Samt att sänka månads utgifter på års basis för att ha råd med flera
När det gäller att “brygga till pensionen” så inser man ju ännu mer hur små utgifter hjälper till. För de allra flesta blir pensionen inte jättehög om man slutar i förtid. Tycker man att man klarar sig bra på tex 15 000 kr/månad är det stor chans att pensionen räcker och att man bara behöver brygga fram till pensionen. Behöver man däremot 30 000 kr/mån är risken stor att man både måste brygga till pensionen och toppa upp pensionen.
Du kan se tabeller här för andra längder än 30 år:
Det är korslänkat till procentsiffror framtagna på samma sätt som 4%-regeln för andra längder längre ner i tråden. Har försökt samla ihop sådana trådar där.
Men då tillhör man redan den halvan med högst inkomster, så procentuellt blir väl utslaget ungefär detsamma? Att ha t ex 25 ut i arbetslivet och leva på 15 i pension eller att ha 50 ut och leva på 30.
Men visst, ska man blåsa på mer under arbetsfriheten än man gjorde under arbetslivet är det såklart bättre att jobba vidare för att slippa riskera att behöva snåla.
Jag vet inte, det kanske är ett orealistiskt scenario jag målar upp. Jag har levt med gemensam ekonomi och villa hela mitt vuxen-vuxna liv och nästintill haft familj hela tiden också så jag vet inte alls vilka utgifter som är rimliga som singel.
Och tyvärr får man väl räkna med att minst en av oss blir ensamstående till sist under FIRE-tiden.
Men tittar jag på våra utgifter nu och våra pensionsberäkningar om vi slutar tidigt så räcker inte pensionerna till.
En fråga jag inte riktigt tänkt på tidigare är hur man gör med portföljbelåning vid FIRE? Jag har kört med det under en större del av ackumulationsfasen, men frågan är om man ska fortsätta med detta även under FIRE. Om inte, kan man använda belåning på ett annat sätt, tex som extra backup ifall börsen kraschar och är deppig i flera år i rad?
I takt med att befolkningen åldras växer sig den så kallade R-rörelsen allt starkare i Sverige.
Få pengar utan att jobba. Låter det som en dröm? Det är det för de flesta av oss, men för vissa är det verklighet. Medlemmar av den så kallade R-rörelsen har hittat nyckeln till ett liv utan arbete.
– Jag kommer aldrig jobba mer.
Gunvor, 73, lutar sig tillbaka i caféstolen på uteserveringen där vi har slagit oss ned, och sörplar på sitt kaffe. Den här gången har jag bjudit på en kopp, men i vanliga fall hade hon finansierat den med sitt R-kapital.
– Det är helt enkelt avsättningar som gjorts av min arbetsgivare och som jag nu har rätt att ta ut efter ett långt arbetsliv, förklarar Gunvor.
Det låter enkelt när hon säger det, men det är avancerade beräkningar bakom det hela. Hon har lagt många timmar på att modellera olika scenarion.
– När jag blir 80 kommer uttagen minska. Då kommer jag nog inte orka hitta på lika mycket aktiviteter och behovet av pengar minskar. Så jag tar ut lite mer nu istället.
Gunvor verkar förnöjd. Men jag kan inte låta bli att ställa en rak fråga: vad gör hon hela dagarna om hon inte jobbar? Gunvor skrattar torrt.
– Se dig omkring. Bara här på cafét finns 10-12 R:are just nu. Vi fikar, äter lunch, åker på bussresor. Spelar boule. Tar hand om våra barnbarn. Eller bara tar det lugnt hemma.
Storögt tittar jag mig omkring. Ett dussin R:are på cafét här och nu? Som lever sina liv och konsumerar friskt - utan att jobba? Jag inser att R-rörelsen är större än jag hade förstått…
Det beror på vad riktåldern har blivit när du nått 60
Skämt åsido, jag tycker du kan kalla det FIRE ändå. Eller kanske FIRSE (Financial Independence Retire Semi-Early)
Nu har jag inte läst alla kommentarer så förlåt på förhand om jag upprepar.
Jag tycker det är jätteintressant med FIRE men jag skulle vilja lyssna på en intervju med någon som gjort en fat FIRE. Vågar man boka en resa varje år? Är det svårt att hitta en balans eller blir man mer sparsam (snål) när lönen inte längre “rullar in”? Hur känns det i magen att sälja av fonder för att unna sig en weekend eller wagyu? och blir det att man väljer fakir flighten? ping @janbolmeson
. Stor igenkänning i mycket av det du skriver, gött att plocka fram när det känns motigt.
