Så om man ska utgå från triangel för räntedelen i sina portföljer, skulle man kunna bygga såhär då?
-
Lång sparhorisont/högriskhinken/passiva hinken/ - nedre högra hörnet? Typ Captor Iris bond
-
Kort sparhorisont/lågriskhinken - Amf kort/Captor global credit short term
-
Mellanrisk/50-50/60-40-portfölj?
Vilken eller vilka räntefonder skulle du välja här? @janbolmeson Typ en kombo av amf lång, AMF mix och Captor Iris kanske?
Exakt så. Något som växeldrar när aktier går dåligt. Äntligen har jag väl förståt det som @Daniel_Nilsson, @JFB med flera har tjatat på mig om.
Ja, med bankkonto som ett alternativ på 0-2 år och säg detta på 3-5 år.
Ja, denna är klurig. Jag funderar lite i banorna:
- 40% aktier
- 20% företagsobligationer
- 20% korta
- 20% långa
Men det är bara en spontan gissning just nu.
Ungefär så här har jag också tänkt faktiskt. Det låter väldigt bra.
Tänker på hur och “när” man rör sig under en övergångsperiod från typ 95% aktier till ovanstående fördelning. Långa räntor och företagsobligationer kan komma tidigt.
Fint! Är tanken att fler fonder ska in i diagrammet? Ffa Storebrand Obligation och Handelsbankens räntefonder ter sig vara ganska populära här på forumet också.
I min triangel har jag tänkt att durationslinjerna inte är lodräta, utan sammanstrålar högst upp i triangeln. Detta känns också pedagogiskt rimligt eftersom durationsrisken blir mindre relevant ju högre upp i triangeln man kommer (kreditrisken dominerar). På så sätt kan alla fonder rymmas inuti triangeln.
Absolut, tänkte inte jag behövde göra om hela din triangel. 
Hmm… intressant, det tänkte jag inte på. Vad tänker du att de konvergerar mot?
Jag tänker att linjerna konvergerar mot den räntefond på svenska marknaden med högst risk, vilket är Captor Aster Global High Yield (~B, 3,32 år) vad jag vet.
För referens, korslänkning av @alec:s bild i en annan tråd som jag upplever intressant. Alla utfall från 1929 till 2022 på den amerikanska börsen:
Här måste jag sticka ut hakan lite. Personligen anser jag inte att en mellanrisk/pension/FIRE-portfölj behöver innehålla några korta obligationer överhuvudtaget. Vad tillför de? Den delen av portföljen gör ingen skillnad åt någondera håll.
Även här tycker jag att man behöver bestämma sig för syftet med räntorna. Syftet med dessa portföljer är “stay rich”, vilket görs bäst genom att minska nedgångar genom att kombinera multipla okorrelerade tillgångsslag, dvs genom att fokusera mot nedre högra hörnet. Min allvädersportfölj innehåller enbart långa räntor.
Jag är medveten om att vissa allvädersportföljer såsom Permanent Portfolio förespråkar korta räntor, men jag anser att detta bara sänker CAGR i onödan, vilket jag backtestar och argumenterar för i min tråd.
Min grundallvädersportfölj består av:
- 30% aktier
- 40% långa statsobligationer (hälften nominella, hälften reala)
- 30% guld
Här är en gammal Monte Carlo-simulering jag gjorde på ovanstående i en annan tråd, där min grundportfölj hade klart högst chans att överleva uttag:
I min värld är det ingen skillnad. I båda fallen förespråkar jag att gradvis växla sin aktieportfölj (eller allvädersportfölj med hävstång) mot en allvädersportfölj utan hävstång allteftersom man uppnår “stay rich”-fasen.
Spännande. Då håller jag nog med. När jag talade om lite hackat, lite malet ovan tolkade jag ditt svar som att man borde vara lite mer “strikt” och välja syftet och tillgångstyp. Det här svaret låter mer rimligt för mig.
Hur ska vi klassa realräntefonder? Oftast låg kreditrisk. Durationer kan variera finns ju lite olika fonder. Vi har pratat mycket räntefonder på sistone men inte så mycket om just realränteobligstioner.
Ett icke bidrag till diskussionen men jag ville bara rikta ett stort tack till alla kloka i denna tråd för er kunskap, bollningar och de lärdomar man kan dra från er
Jag uppskattar just denna typ av trådar enormt så TACK! 
Bra fråga. T:ex Danske Invest Globala Realräntor SEK h
Tycker Börslabbet sammanfattade det bra i sin senaste artikel:
Detaljer
Realräntefonder är fonder som ger en ränta som motsvarar inflationen plus den avtalade räntan. De är lämpliga för den som tror att marknaden underskattar framtida inflation och vill ha en garanterad ränta. Främst ges de ut av svenska staten och realräntefonder har överlag runt 5 års löptid likt långa räntefonder.
Räntan anges som den utöver inflation (realräntan) och går att följa på Nasdaqs sida för obligationer (se Realränteobligationer). Under våren 2023 har räntan indikerat en inflation på 1,5-2 % per år kommande 5-10 år.
Det kan låta attraktivt om man tror att inflationen ska bli högre än så. Det man ska vara medveten om är att realräntefonder nästan enbart investerar i svenska statspapper som ger 1 % lägre ränta än andra långa räntefonder. Alltså krävs det runt 2,5-3 % inflation per år eller kreditnedskrivningar för att realräntefonder ska ge högre avkastning.
När ska man välja realräntefonder?
Realräntefonder är för den som vill skydda sig mot inflation och tror att inflationen framöver kommer vara klart högre än vad marknaden förväntar sig.
Allt annat lika, kommer alltså en realränteobligation ge samma avkastning som en nominell obligation av samma typ och duration. Om inflationen går upp under durationstiden, ökar avkastningen. Om inflationen går ned, minskar avkastningen.
Personligen tycker jag därför att det är logiskt att ha med en stor andel realräntor i portföljen, eftersom aktier och nominella obligationer presterar sämre vid stigande inflation, medan reala obligationer är tvärtom.
I min triangel är 2 realräntefonder med, enligt samma principer som de övriga fonderna. De kan användas på samma sätt som om de vore vanliga räntefonder, för ytterligare diversifiering i portföljen.
Tycker du att Swedbank Robur Corp Bond Nordic skulle kunna vara alternativ till Storebrand FRN Företagsobligation? Robur fonden är 0.06% billigare och ca 95% FRN.
Inte helt säker men det kanske finns en anledning. Den tillför likviditet. Det jag tänkte initialt var att det är denna delen som man säljer när man behöver ta från hinken och fylla på en annan i en uttagsfas. Man är nog inte lika sugen på att “behöva” sälja vid specifika tillfällen ifrån de andra slagen i min mening. Eller bör man lita på att antingen aktiedelen eller långräntedelen är säljbar vid varje given tidpunkt?
Absolut! De ter sig ganska likvärdiga, förutom att Swedbank även innehåller en liten del non-IG. Verkar vara ett bättre alternativ, uppdaterar min triangel vid tillfälle.
Förstår din tanke. Oftast kommer det dock vara naturligt att sälja av lite av det tillgångsslag som går bäst för tillfället, det blir också som en naturlig ombalansering.
Sedan finns det förstås tillfällen då nästan alla tillgångsslag går dåligt, såsom 2022. Vid dessa tillfällen hade man velat ha korta räntor, men:
- De tillfällena är extremt sällsynta, se grafen högre upp i tråden. Portföljen förlorar mer i långsiktig avkastning av att inneha korta räntor, än vad den förlorar på att man tvingas sälja ett fallande tillgångsslag under dessa sällsynta scenarion.
- Det går att diversifiera portföljen ytterligare med tillgångsslag utöver aktier och räntor. Under 2022 presterade t.ex. råvaror, trendföljande fonder, och volatilitetsfonder. På så sätt finns det alltid någonting att sälja.
Ja så kan man kanske tänka. Jag är inte så sugen på alternativ 2 att blanda in saker utan naturlig avkastning faktiskt, möjligtvis lite guld. Ett annat sätt att see det är att göra bufferten (sparkonto) x år större för att fixa likviditeten, men det känns rätt likvärdigt att ha motsvarande i korta räntor (borde ge något mer). Det kanske bara är storleken på kortränte delen som behöver vara liten och styrd av behov av likviditet. Dvs inte styrd av portfölj storlek. 20% är nog för mycket.
Måste säga att Handelsbanken Euro Obligation ser ut som ett vettigt alternativ om man vill komplettera sin globala indexfond med en räntefond i tex en klassisk 60/40. Mixade långa statsobligationer hedgat till SEK, skaplig volatilitet på ca 8%. Mer tilltalande än AMF räntefond mix tycker jag. Något du sneglat på?