Många känner säkert igen sig att man blir snålare ju mer portföljen växer då den växer snabbare och snabbare.
Finns det något vettigt i att när portföljen blir för stor så tömmer man portföljen och köper så stor bostad man har råd med och börjar spara på ny kula. Tänker att man får sin nettoförmögenhet över tid att fortsätta växa men att man får mer lyx i vardagen av ett finare boende. Eller kommer detta leda till att man tappar avkastning i långa loppet. Över tid har jag svårt att jämföra husprisindex och börsen.
Eller om någon har en bättre ide där man kan köpa något som förgyller vardagen men att samtidigt värdet växer.
Alltså, det är klart att du får en sämre börsutveckling utan pengarna på börsen. Den summa du har idag avkastar ju pengar via s k ränta-på-ränta (eller avkastning-på-avkastning) och bränner du det då på ett hus är det ju bara nysparandet som kan avkasta.
Sedan kan man ju uppskatta ett större boende och trivas i det, men man ska inte inbilla sig att det automatiskt är en investering som avkastar pengar bara för att det varit en god affär i många delar av landet. Hus ska man primärt bo i, anser jag.
Nja, det där huset ska underhållas, städas och gräset ska klippas osv… Vi gjorde så för sju år sen. Byggde drömhuset. Hör ofta “oj vilket fantastiskt hus ni har” i början blev jag stolt och glad. Nu grämer det mig lite. Vi la in mycket pengar och det är värt mycket idag om det skulle gå att sälja. Men jag hade inte gjort det igen.
Idag prioriterar jag friheten och vi har börjat diskutera att faktiskt sälja drömhuset och investera kapitalet. Leva enkelt, ta en annan väg i livet.
Sju år är lång tid.
Fundera ordentligt på om det kommer ge dig glädje längre. Eller köp något du sen relativt enkelt kan sälja och bli inte för emotionellt investerad. Kanske är det drömhuset. Kanske inte.
Så länge ingen lyckas övertyga mig om motsatsen så kommer jag, kanske med en dåres envishet, att fortsätta att hävda att det inte finns någon teoretisk anledning till varför man skulle förvänta sig att en fastighet och/eller tomt skulle behöva gå upp i värde.
En fastighet borde rimligtvis bli värd mindre för varje år som går, givet slitage, och en tomt producerar inget värde som exempelvis ett företag gör. Så att förvänta sig att ett bostadsköp ska öka ens nettoförmögenhet i över huvud taget menar jag är en felbedömning, givet att man inte tror att man har förstått något som marknaden inte har förstått.
Jag kan tänka mig motargument mot detta och olika scenarier där en bostad faktiskt ska upp i värde över tid, men jag känner inte till någon generell teori som folk hänvisar till, utan det känns snarare som att svenskar som inte upplevt 90-talskrisen tänker att det är en självklarhet att bostäder ska gå upp.
Med allt detta sagt så tror jag att det är svårt att hitta ett område där man kan omsätta pengar i något konkret och roligt, samt fortfarande kunna förvänta sig en positiv avkastning högre än börsen. Visst, det går säkert om man är expert inom ett visst område (typ klockor), men för vanliga dödliga? Själv har jag en del av min buffer placerade i begagnade musikinstrument. Trots att jag kan ganska mycket om den specifika delen av marknaden som jag håller på med så tror jag att det bästa jag kan räkna med är plus minus noll. Antagligen går jag lite back på det hela.
Det är ändå rätt rimligt att förvänta sig att marken och bostaden (givet regelbundet underhåll) stiger med inflationen eller löneutvecklingen. Åtminstone om antalet som vill köpa bostad och antalet bostäder inte förändras.
Absolut, det stämmer. Men då är det nominella värdet som stiger, inte det reella värdet. För att vara tydlig så är det alltså det reella värdet jag avser när jag pratar om ”värde”.
Eller är det perioden kring 90-talskrisen som är en tillfällig topp?
Om jag hade en fet laddning pengar (~10 miljoner) så hade jag skaffat mig en höna som lägger guldägg. Dvs en portfölj av högavkastande aktier. Det lockar mig mycket mera än ett flådigt hus. Har ett bra hus idag och ett dubbelt så stort skulle inte göra någon större skillnad för livet i sin helhet. I grunden är ett hus konsumtion. Det man konsumerar är slitaget på huset. Dessutom måste man bära en kapitalkostnad för att äga huset. Ett hur kan öka eller minska i värde på spekulation, men ger inte någon avkastning. En aktieportfölj däremot ger en konstant utdelning och behöver inget underhåll. Att äga aktier är som ett äga en maskin, man får del av det som maskinen producerar. Ett hus producerar ingenting.
Själva portföljen ska inte röras utan enbart ligga och avkasta pengar. Utom om en nödsituation uppstår. Då är den en extra trygghet.
Med 5% årliga utdelningar så får jag ut 30000 kr i fickan, efter skatt, varje månad. Dessa går rakt in i min konsumtionsbudget. Det skulle ge mig ett riktigt oberoende. Jag behöver inte ta ett jobb jag inte vill ha, jag behöver inte jobba heltid. Just nu skulle jag kunna ge mina tonårsbarn en tillvaro full av givande upplevelser i form av resor, andra länder och en riktigt bekväm vardag. Det är utmanande idag som ensamstående förälder, trots god inkomst.
När barnen bildar familj, om kanske 10-12 år, så kan jag överväga att ge hönan till dem, eller bara ge dem utdelningen. Beroende på hur min tillvaro ser ut. Då är det de som har ett försörjningsansvar för barn, och de kommer att behöva mycket mer pengar än vad jag gör.
Tänk att kunna ge sina barn en tillvaro där de inte behöver jobba heltid + renovera hus + göra karriär samtidigt som de har småbarn utan istället kunna fokusera på familjen. Det är en chans som jag hade velat ha, men som mina föräldrar inte kunde ge mig.
Bara den lilla nätta detaljen då “en portfölj av högavkastande aktier” …! Jag upplever en sådan behöver ständig bevakning. Vill inte riskera igen en aktie-/fondmiss pga jag jobbar för mycket (vill fortfarande öka min bas).
Jag har en hög att investera nu när bostad är såld. Boendes hos pojkvän resp i ett släkthus, oklart om jag vill fortgå så eller köper ett hus på biligare ort.
Jag hade köpt 0,5 miljoner i de 20 mest högavkastande bolagen eller något sådant, och sedan glömt bort portföljen. Finns inte en käft som kan förutspå en aktiekurs så det finns liksom inget att reagera på såvida jag inte sitter på insiderinformation. Något bolag går säkert åt helvete och något annat går jättebra, men det är ju grejen med riskspridning. En portfölj med bra spridning följer index. Kanske att jag också lagt in några utländska bolag och/eller någon fond som betalar ut utdelning.
Ett alternativ skulle ju kunna vara att köpa en fastighet och hyra ut, men då ingår det ju en massa jobb och risker.
Som jag förstått det har börsen 9% avkastning per år medan hus i Stockholm har haft 273/100^(1/19)=1,054 dvs 5,4% prisökning. Bostadsrätter verkar snarare ha haft 6,4% prisökning per år. Ska man vara rättvis och jämföra över samma tidsperiod så har stockholmsbörsen stigit ca 10,8% per år.
