Ja, bostadskarriär i Stockholm betyder dessvärre att ha nånstans att bo. 
Jag menar inte att de nödvändigtvis ska tjäna en massa pengar, utan snarare att de inte ska behöva bo hemma hos mamsen och papsen till 30.
2 gillningar
Min 80åriga morfar gick över till garantipension för några år sen. Han hade pengar på banken så dem nekade honom bostadstillägg. Över 100k påverkas man negativt. Han valde att amortera ner så han kom under 100k i tillgångar och samtidigt fick rätt till ca 5000kr extra i bostadstillägg. Pensionen ökades med över 50%. Han är väldigt nöjd han gjorde så, nu slipper han gå minus var månad som han först räknade med.
5 gillningar
Japp, visst är det så! Vi siktar på något utanför tullarna men ändå inom tunnelbanenätet. Vi bor sju själv i Enskede så hyfsat nära här vore trevligt men blir tyvärr ganska dyrt. Sen tänker vi att det är bra om de kan pendla till sina kommande jobb inom säg 30-45 minuter för att få en dräglig vardag.
Vi tycker det är bättre de betalar lite extra till oss för extralån den vägen än att de flyttar längre bort/ut eller att hyra ännu dyrare i 2:a hand och kanske dessutom flytt var tredje månad. (Skulle gissa att de tyvärr inte har några kompisar att dela boende med vilket annars hade varit en bra 1:a lösning tycker vi)
Vi ser det egentligen som en slags förtida arv som vi aldrig får tillbaka men maskerar det som ett slags lån inför de tänkte vi 
Sen den dagen vi säljer vår sommarstuga så kan vi få större frihet och eventuellt plocka bort större delen av lånet den dagen.
2 gillningar
Ja, det är väldigt märkligt att den som har pengar, och låg/ingen inkomst blir nekad.
I allafall om man är hyfsat ung.
Men, det är klart. Ens åldriga föräldrar skulle ju då kunna belåna sej till taknocken och sedan ge bort alla pengar. Vet dock inte om det skulle gå i verkliga livet.
Ja, med mycket pengar kan man ju köpa kontant, men man driftar ju också lätt ett hyfsat stort lån samt kan få pengar över att leva för om man har mycket pengar på börsen.
Därav förstår jag tanken om lån i en bostad istället för att betala av alla lånen. Det förutsatt att det är rimliga lån. Dvs under 50% belåning.
Har samma åsikt.
2 gillningar
Nej, det är skuldsättning som ökar risken. Dvs det är att ta ett lån som ökar risken i en persons ekonomi.
Du borde istället säga köp inte bostad.
Intressant tråd till följd av en kommentar jag skrev i all hast. 
Jag tror svaret som vanligt är “det beror på”. Framförallt så beror det på vad man har för ekonomiska mål och muskler och vilka ekonomiska skydd man har vid sidan. Har man få ekonomiska skydd, små muskler och stora mål så är har du @axr absolut rätt.
Då är det värt att betala upp till kanske 1-2% för att ha ett större ekonomisk möjlighetsutrymme. Däremot tror jag inte att man kan säga det som en generell regel, dessutom inte om man tar med emotionella aspekter och dessutom så tänker jag att man måste sätta det i relation till storlek på sin ekonomin / balansräkning.
Vad tänker ni är lagom storlek på ett lån att hålla på detta sätt?
5 gillningar
Är det inte ”alltid” bättre att investera än amortera om man inte når upp till 100.000kr/år i ränta (för avdraget ) och räntan är lägre än den förväntade avkastningen på börsen (typ, avgifter också)?
1 gillning
Jag lockas mycket av att endast behöva avkasta 1-2% och samtidigt ha flexibiliteten i livet. Detta tänk tror jag attraherar de som redan tränat på att inte konsumera överskott.
Rimlig lånenivå, kanske så mycket som 4 miljoner och 60% av huset.
Jo, om målet är att maximera pengarna. Men, tänk om det inte är det?
Om jag utifrån utgår från de 100.000 kr/år i ränteavdrag eller ovan, då får vi fram att det är mellan 2 - 4 MSEK.
Jag känner spontant - emotionellt - att vad är det för ett scenario där jag behöver 2 - 4 MSEK på kontot (parallellt med att ha det i lån) för att kunna lösa? Några hundratusen absolut, men hjälp mig att se det verkliga scenariot?
Jag tycker det är en spännande fråga då jag verkligen står i beslutet att nu i dagarna amortera en större summa. Just nu och sedan en månad tillbaka har jag det exakt så som det beskrivs i tråden - ett par hundratusen på ett sparkonto med hög ränta och lån samtidigt.
En mental grej (ja, det är inte rationellt) är ju att jag har separarat det. Räntebetalningar sker med månatliga inkomster (“lön”) medan avkastning på pengar i balansräkningen inte räknas in där. Det vill säga att amorteringen för mig - mentalt återigen - löser problemet att min månatliga kassaflöde förbättras.
Det tar emot att använda avkastningspengar till t.ex. en resa eller vardagsutgifter (“det ska man ju klara på lönen”) men däremot om jag amorterar och får ett högre resultat, då är det enklare att konsumera och göra livet rikare, till t.ex. en resa.
Jag tror nog egentligen det är den största invändningen för mig. Att jag mentalt har pengarna i olika stuprör och ser att amorteringen ökar tryggheten genom att lägre riskexponering samt ett högre kassaflöde på månadsbasis.
@JayR - vad tänker du?
3 gillningar
Jag tror det var @Skogstomten som exempelvis nämnde möjligheten att hjälpa barnen med boende.
Om man har hyfsat mycket tillgångar men lite inkomster, (t ex närmar sig pension) så innebär det kanske ett “likviditetsproblem” om man amorterat för mycket. Är ju svårt att sälja en halv villa och vägras man nya lån så blir det svårt bo kvar om man vill förverkliga något annat.
-
Du vill hjälpa barnen med första bostaden. Många unga (utan specifik utbildning) får ofta deltidsjobb och heltidslönenivåer på 22000-27000kr/mån. Då slår KALP effektivt stopp för många köp av smålägenheter i/nära storstäderna.
-
Du vet inte om du vill behålla/göra dig av med en sommarstuga riktigt ännu. Behåll lånet några år till =fortsatt handlingsfrihet.
-
Du har inte bestämt om du ska gå i en slags RE några år före du vill behöva röra dina pensionspengar (66år). Då räcker 2-4 miljoner <10 år för många hushåll.
-
Du kanske kommer på om något år att du vill KÖPA en sommarstuga, lägenhet i utlandet eller annat och då blir det ett förändrat läge som kanske kräver det där lånet på 2-4 miljoner.
3 gillningar
4 inlägg delades upp till ett nytt ämne: Hjälpa barn som ska köpa första boendet | KALP kräver mer pengar än man tror
Fokus borde då kanske ligga på utbildning som leder till välbetalt yrke.
1 gillning
Nja, alla kanske inte vill/kan satsa på det med all respekt för det. (Både jag och min fru har gått högskoleutbildningar).
Nu har vi ju den lyckliga möjligheten att kunna välja att amortera ELLER bibehålla handlingsfrihet med lån för att kunna stötta döttrarna (19/22år) OM vi tycker det behövs framöver. Amorterar vi ned lånen så kan vi tyvärr inte ta upp nya lån på samma sätt.
5 gillningar
Vi är ju precis DÄR just nu så det har även överraskat mig lite. Ska ju binda om/amortera lånen i november.
Äldsta dottern fick precis ett tillfälligt jul-jobb i princip 5 min från T-centralen. Tar ändå 30 min totalt härifrån trots att vi bor nära Globen. Att köpa en lägenhet lite “bortom” de här trakterna ligger på ca 50000-70000kr/kvm. Så för 1,5 miljoner så blir det 25kvm lägenhet vid 60000kr/kvm. Eftersom hon inte har fast jobb så blir det tvärnobben på banklån alldeles oavsett KALP. Sen är det oftast 6 månaders provanställning innan ett fast jobb blir “fast”.
Är målet inte att maximera pengarna, så finns det fler möjligheter att lägga dig på ännu lägre/låg risk om du inte amorterar, och du har alltid möjligheten att i framtiden amortera.
Vi vet ju att du gillar försäkringar generellt. Det här är ju den bästa tänkbara försäkringen du kan ha — tänk, en försäkring där DU bestämmer om beloppet ska falla ut!
Vänta bara några år, tills du plötsligt vill prova FIRE ett tag (50-årskrisen kommer! 
) samtidigt som ungarna behöver hjälp att bootstrapa livet och boende. Då är det bra att vara likvid.
I stället för att säga ”det ser bättre ut i min trasiga resultat-räkning”, laga din trasiga resultat-räkning så den återspeglar det du vet är sant
Jag tror verkligen på att titta på hela sin ekonomi som en helhet där allt samarbetar, inte att dela upp i massa olika delar som potentiellt motarbetar varandra.
8 gillningar
Jag har aldrig haft energi för att räkna såna grejer i detalj. Man måste bo nånstans och jag har alltid tittat på det som konsumtion och levnadskostnader.
Nä, orkar inte. Borde ni orka? Man ska ha sunt förnuft i dom stora besluten runt konsumtion och tillräckligt utrymme i ens privatekonomi. Investera tillräckligt med tillräckligt risk. Ha tillräckligt med cash så att livet känns tryggt och att du kan njuta av livets små läckerheter. Det blir helt okej.
Ingen kan optimera något. Rikta en rätt mängd energi åt good enough istället för att ha ett perfekt excel-blad för allt.
17 gillningar
Hear, hear
3 gillningar
Ja, här skevar den premiss som @axr sedan bygger mycket av resonemanget på. Räntediffen blir ju sådär liten just för att du jämför med snitträntan - som man normalt bara kommer ner i med en bra ränterabatt när man har just amorterat så belåningsgraden är lägre. Det blir ett cirkelresonemang att använda amortering som argument för att inte amortera.
Ska du inte amortera så får du räkna på diffen mot listräntan i stället. Skulle säga att den då ligger på minst 1 % ? Då kostar det @axr 10 000 kr/år att ha 1 miljon i lån för att ha 1 miljon på banken. Gör så i 30 år, så har du betalat 300 000 kr för försäkringen på 1 miljon (lågt räknat?). I praktiken så finns ju amorteringskravet så att man inte ligger kvar på maxbelåning så man kanske bara betalar 250 000 egentligen, men resonemanget håller inte när man hårddrar det som i den här tråden.
Jag kommer i alla fall tillbaka till att det är vettigt att:
- spara till en buffert på sparkonto (för att minska din risk)
- amortera för att minska dina kostnader (både genom lägre lånebelopp att betala ränta på och bättre ränterabatt)
- investera för att öka dina möjligheter till avkastning (och risken ökar lite igen)
5 gillningar