Ja det är bara en bråkdel av de registrerade medlemmarna som skriver här.
4 gillningar
Ok. Jag tänkte som läser i RT forum inte hela Rikatillsammans 
Jag vet minst en som bara läser. Som jag pratade med i staden där jag bor. Tänker att nog många bara läser, precis som på FB.
Har FBvänner som aldrig skriver, interagerar eller kommenterar, men sen när man träffas så har de läst allt man själv skrivit. Så tror det förekommer mer än man tror.
2 gillningar
Jag har möjligtvis en liten annan syn på risk.
Det med störst risk i min mening är att INTE investera över huvud taget. Visst kan man försöka optimera sin ‘riskprofil’ med x % räntor, men att inte investera alls är exponentiellt mycket större risk än 100% aktier(globalfonder) i min mening.
Instämmer, om man är 20 år. Instämmer inte alls om man är 70 år. Det finns en poäng med att “optimera sin riskprofil” utifrån bl.a ålder.
2 gillningar
Definitivt att ta hänsyn till både ålder och livssituation när man bedömer risk. En 25-åring som är förälder och är så rik att hen aldrig behöver använda pengarna förrän vid 65 har en låg riskprofil
jämfört med en 25-åring som blir förälder och får utgifter som kräver att sparandet nyttjas.
Jag tror dock på det.
Det finns två saker som nästan alla är eniga om:
- aktier har varit tillgångsklassen med bästa avkastningen i långa loppet
- aktiefonder med låga avgifter är det mest sannolika sättet att nå det resultatet
I stort sätt kan vi också säga att privatinvestere borde investera nästan enskilt i aktier tills de närmar sig pension (eller fire), denna är också rekommenderation från svenska pensionsmyndigheterna.
Varför gör vi alla inte då som @Jacke77 gör? 100% indexfond + buffert och lite torrt krut? Eller kör legendariska Buffett 90/10?
För. Att. Vi. Inte. Vågar.
Vi har hört hela våra liv om börskrascher och vill inte förlora våra pengar. Och det är helt okej. Då investerar man en del i räntor, tex sparkonto + obligationer med hög kvalitet. Men samtidigt måste man att acceptera att den sistnämnda andelen dvs lågriskkomponenten av investerandet avkastar bara ett par procent per år.
Och det är detta faktumet som är tufft för detta forum. Det finns mycket diskussion on två grejer:
- Hur kan jag bygga en högriskkomponent som ger bättre avkastning än index?
- Hur kan jag bygga en lågriskkomponent som ger bättre avkastning än trygga räntorna? Det finns ganska mycket diskussion om guld, råvaror, CTA etc.
Den första kan jag förstå på sätt och viset, men den andra har bara en grej bakom sig: rädslan för att investera i aktier dvs möta eventuella volatiliteten.
Det samma gäller hela hinkkonceptet. Det är bara ett sätt att försöka flytta känslan av risk och rädsla. Det spelar ingen roll om du har olika hinkar för olika grejer. Du kommer i slutändan ha ett investerande som består av xx% aktier, yy% räntor och zz% alternativa.
3 gillningar
Finns en hel uppsjö anledningar till varför man ratar räntor.
Eller
För. Att. Vi. Inte. Behöver.
Varför jaga avkastning om man inte behöver det längre. Det är ju en del som är i den fasen, och jag kan inte säga om trådar med mer “defensiva” strategier är skrivna av rädda 30 åringar som du då kanske menar gör fel, eller om det är 40-50+are som som mer är i “stay rich” fasen. Det är ju ingen rädsla i det utan bara att man vill faktiskt ha en stabil utbetalning oavsett börsklimat. Tänker jag 
Hink konceptet förstår jag inte heller kritiken av. Det är väl upp till var och en hur man använder det. Buffert är väl rimligt för alla. Om man är 25 år och nyexad med fet sparkvot så kan man väl lägga in allt det i “högrisk” hinken och skippa mellanrisk hinken.
Jag vet inte, men jag tycker det är lite förmätet att stipulera att alla som inte ligger med 100% aktier gör det av rädsla. Det tycker jag inte är rätt 
7 gillningar
Därför skrev jag tills man pensionerar sig (eller uppnår fire). Men många här är ju väldigt unga tror jag…
Jo, jag är också fegis med min 80/20… 
20 är min stora buffert, you know.
4 gillningar
Eftersom detta också blev en språktråd funderade jag lite på detta.
Precis som pengars värde inte grundar sig i någon enskilds tolkning utan vad en majoritet av folket ger dem i bytesvärde, så grundar sig ords betydelse i hur en majoritet av befolkningen använder dem. Man kan såklart tycka att var och en får definiera ordet snål hur den vill för att inte innefatta ens eget beteende. Men det ändrar ju bara åsikten i ens eget huvud, inte i någon annans. Väljer man en annan definition än 95% av övriga befolkningen så kommer den delen befolkningen bara se en som snål i förnekelse.
Det får man visserligen va om man vill. Men det har inte ändrat betydelsen av ordet snål mer an det hjälper att tolka in 150 kronors värde i en hundralapp för att man vill känna sig rikare. Man får fortfarande samma för den i handel med andra.
Man blir ganska dumförklarad om man hävdar att man minsan har rätt att tolka in vilket värde man vill i hundralappen. Och det finns rimligen en gräns för hur långt ifrån majoritetstolkningen av ett ord man kan lägg sig innan folk börjar räkna det som en medveten feltolkning och dumförklara en.
Exakt var den gränsen går är såklart svårt att säga.
Obs. Jag känner inte dig. Och har ingen åsikt om ditt ekonomiska sinne. Det är bara en reflektion över tolkningsrätten av ords betydelse.
Jag tänker mer i termer om hur generös man förväntar sig att andra är med sina egna pengar, mot sig själv eller mot andra, inte om värdet i sig. Det är lätt att vara generös med andras pengar. Om jag håller igen med något tänker jag inte så mycket på “värdet” utan mer att det är en onödig utgift. Jag förväntar mig inte att andra ska strö pengar runt sig och bjuda mig på det ena och de andra så varför förväntar sig då andra att jag ska göra det? Hur jag väljer att göra för egen del, mot mig själv, är ju min egen ensak.
Ja. Det låter helt rimligt. Jag menade bara tolkningsrätten om vad som tex är riskavert, eller överdrivet sparsam inte är någon enskilds. Det är allmänhetens tolkning som ger orden betydelse. Och lägger man sig för långt ifrån den så är det man själv som har fel. Inte alla andra.
Huruvida du är något av detta har jag ingen som helst åsikt om.
Tokningsrätten ligger hos betraktaren. Jag anser att jag själv är mycket riskavert (hemska ord) men många här betraktar mig som en stor risktagare.
Vem har rätt?
Detta forumet är är inte ett genomsnitt av av befolkningen. Och de som kommenterar är troligen inte ett genomsnitt av forumet heller.
Jag har inte ens funderat över vad den allmänna tolkningen av riskavert skulle va och känner inte dig heller. Så jag kan omöjligt svara på det.
Visst ligger det i betraktarens öga att definiera för sig själv. Men det är bara för en själv. I allmänhetens ögon kommer man va det som allmänheten tolkar in i ordet oavsett om man själv vill kalla sig det eller ej.
Jag har nog en riskaversion på genomsnittlig nivå, i alla fall när det gäller ekonomi. Däremot är jag nog mycket mer benägen än de flesta att gardera mig på olika sätt genom att hantera risker, se över försäkringsskydd, ha stora marginaler etc. Jag är inte speciellt rädd för att något tråkigt ska hända men vill ha en bra hantering utifall något händer, vara proaktiv snarare än reaktiv.
1 gillning
För att ge lite kontext så räknas jag på detta forumet som ren gambler med mina just nu 57 bolag i portföljen. Vilket är en enorm diversifiering om man frågar någon utanför forumet. Så jag får också olika klassning beroende på var jag frågar.
2 gillningar
En sak jag tänkt på är följande:
Om man jobbar hela livet och placerar sin pension i aktiefonder, likväl, har betalat av sitt hus och på sin höjd vill gå ner lite i tid före pension, samt är välförsäkrad, så kanske inte alla har som mål att få högsta möjliga avkastning, till så låg risk som möjligt och aldrig titta i portföljen. Så om man utgår från detta kan allt eller en del placeras i fonder, aktier, räntor eller guld, fastigheter. Det beror på situation.
Har en vän som inte tycker det är värt att investera i indexfonder, eftersom han har ett intresse för aktier och har det som hobby. Han bryr sig inte ett dugg om ifall de blir skillnad på flera miljoner dagen han är 65. Han tycker det räcker med fonderna till pension, som han aldrig skulle gambla med. Han föredrar alltså detta som hobby framför maximal avkastning.
Han klarar sig gott även i pension. Så slutkommentaren är, att det är upp till var och en och beror på utsikterna för framtiden och vad syftet är.
Vad var och en vill lägga sina pengar på/i är upp till dom, för deras egna tjänade pengar 
1 gillning
Det har jag svårt att se då vissa har exempelvis stora innehav av Storskogen eller Tesla trots att man “saknar forskningsstöd” för att välja sådana innehav, vilket man då trollar bort behovet av genom att kalla det för “lekhink”. Är ju en form av dubbelmoral. Det viktiga är att man har en bra riskhantering. Personligen leker jag inte med mitt kapital.
Har du bra spridning i olika branscher med dina 57 bolag så får du en alldeles tillräcklig diversifiering.
Jag syftar enbart på mina placeringar. Med min riskhantering tycker jag att jag dragit ned risken betydligt. Vilket också är mitt syfte.
I övriga livet tar jag större risker. Men de är alltid genomtänkta, om jag får säga det själv.
Men du har ju nästan en egen indexfond!
Om man är väl inläst på sina bolag, vilket jag förmodar att du är, menar självaste W Buffet att 3-4 bolag räcker. Och du har 57!