Hela diskussionen är tröttsam eftersom det är precis dessa ekonomers åsikt som ÄR att försöka tajma marknaden, oavsett vad man kallar det. Ovanstående kommentar är riktigt viktig och något jag tror Jan lyfte i ett avsnitt om detta också. Även om din tes (särskilt om nedgång) är rätt så kommer man missa för mycket genom att stå utanför.
Är det att tajma marknaden att gå ut när sannolikheten för nedgång är sjukt mkt högre än en uppgång?
Hur kan du veta det? Det är ju omöjligt att säga på förhand i det enskilda fallet.
Istället för att gå före marknaden kan man följa den. I många år har folk sagt att bostadspriserna nu inte kan gå upp längre, men det gjorde de ändå. Nu ser alla att priserna har gått ner. Varför inte vänta tills man ser att det sker?
Vad man helt säkert kan veta är att framtiden kan bli hur som helst. Ofta blir det inte som man tror. Vad man kan göra är att anpassa sig till det som sker. Kontinuerligt.
Många blandar ihop detta med att spå framtiden. Jag förstår inte alls logiken där. Det är ju precis tvärtom.
Det finns ju ingen som kan förutsäga exakt vad som kommer hända. Men det kan ju finnas faktorer som man kan förstå och som gör att olika händelseförlopp blir mer eller mindre sannolika.
Det som de flesta gör galet är att tänka binärt gällande utfall och vad de ska göra.
-Börsen komer gå ner eller upp.
-Inflationen kommer fortsätta hög eller inte
-Jag går helt ur marknaden eller jag satsar på 100% aktier med lite hävstång.
E.t.c.
För även om man skulle gissa helt rätt kan det ändå vara svårt med tidpunkt eller hur man ska tjäna pengar på det. T.ex. man visste att Tesla skulle tappa så man blankade i slutet av februari. Och visst den är ner 50% sedan dess - men den gick först upp öer 40% så man tvingades ur sin position.
Jag lyssnade på en pod häromdagen med en person som insåg den uppseglande fastighetskrisen 2008. Han köpte säljoptioner. Men lyckades ändå förlora pengar pga att han inte förstod tillräckligt bra hur optionsmarknaden fungerade.
Om man nu vill ta ett aktivt bet så är det istället bättre att titta på hur hela utfallsrymden ser ut och vad man bedömer som mer och mindre sannolikt. Och så justerar man i delar eller gradvis med hänsyn till det - utan att gå all in på ett specifikt utfall.
Som ex:
Jag tror att det finns en ökad risk att inflationen fortsätter vara klart högre än de tidigare sub 2%. Jag tror att risken är stor för sämre avkastning från aktiemarknaden under de kommande 5-10 åren än de senaste 10 åren och jag tror att risken för ytterligare en stor nedgång på börsen är klart högre än den var för 4-5 år sedan.
Jag tror också att värde som de senaste två åren överavkastat igen efter att ha underpresterat i över ett decennium kommer fortsätta överavkasta de kommande åren.
Därför har jag dragit ner lite på aktieexponeringen och lagt till lite guld och råvaror i portföljen. Jag har tiltat mina aktieexponering lite genom att investera i fonder som investerar i värde och ökat allokering till Emerging markets index.
Har jag rätt kommer jag överavkasta lite. Har jag fel blir det lite sämre. Jag har lite skydd mot en kraftig börsnedgång som gör att jag sover gått om natten. Men inget står och faller med mina gissningar. Det kommer gå helt ok även om jag har fel.
Jag har släppt sådana försök helt och hållet. Kanske är det fel på mig men bara hälften av gångerna går det som jag tror, och då har jag ingen nytta av det.
Däremot kan jag ha förhoppningar om en utveckling i trendens riktning. Den förhoppningen har jag så länge som den visar sig vara riktig.
Det är väl hela poängen, att det enskilda fallet inte är något vi vet något om alls? Ett stort antal enskilda fall blir ett samlat långsiktigt statistiskt perspektiv. Jag ville inte ge intryck av att veta något om det enskilda fallet, precis tvärt om.
Jag resonerar som så att det inte behöver vara något fel att vara lite strategisk eller taktisk i sin allokering på toppen av portföljen.
Kanske med max 5-10% av portföljen nästan som en del av lekhinken eller som en spekulation.
Det är inget som kommer skada en nämnvärt långsiktigt om man har fel.
Men att fundera på att möblera om hela portföljen, nej då ligger man nog snett i risk.
Obs jag är definitivt ingen expert
The Market Can Remain Irrational Longer Than You Can Remain Solvent
Ett populärt ekonomicitat med mycket sanning. Börsen handlas inte på fakta utan på alla investerares förväntan om framtiden. Den styrs av känslor, plötsliga omvärldshändelser och teknikalitet i kapitalflöden (en viss fond måste sälja av anledning X).
Det går inte att veta om börsen ska gå ner en viss tidpunkt i framtiden. Däremot tror jag att det går att se riktning i det kortare perspektivet med exempelvis ett glidande medelvärde (som SMA200). Men att bygga en fungerande investeringsstrategi på detta kräver tid, uthållighet, kunnande och ett väldigt stabilt psyke. Du behöver bevaka börsen hela tiden, ta risk och göra många byten. Lära dig, justera strategin och skapa finkalibrerade system. Överlag en investeringsstil som inte passar det stora flertalet. För de flesta lönar sig inte trading.
Det här resonemanget är inte korrekt, iallafall inte ur ett rent statistiskt sett att resonera.
En analogi som brukar gå hem:
I snitt kraschar 10 plan om året. I år har det redan kraschat 9. Det måste ju betyda att det är säkrare att flyga från och med nu till årets slut för att snittet inte ska bli skevt?
Uppenbarligen funkar inte snitt och slumpmässiga utfall så här, varje “dragning” är oberoende av tidigare utfall. Blir det extra många en period kommer inte det att leda till lite färre senare.
Med det sagt är det inte säkert att aktiemarknaden fungerar på detta sätt, det behöver inte nödvändigtvis vara en “random walk” utan kan innehålla psykologiska faktorer som fungerar återhållande när många anser att marknaden är “övervärderad” tex. Men det är inte statistik, det är något annat specifikt för hur aktiemarknaden agerar isåfall.

Med det här är statistik, och beror endast på att rent matematiskt om årsavkastningen har varit högre än genomsnittet ett par år så måste årsavkastningen förr eller senare vara lägre än genomsnittet för att det långsiktiga genomsnittet inte ska förändras. Men det går inte att för den skull säga när börsen kommer att gå lite lugnare, och det behöver inte komma en krasch. Vi kan t.ex. ha 5 år av 0% avkastning för att komma ner till ett rimligt genomsnittsvärde.
Det här låter väldigt bakvänt. Som om börsens genomsnittliga avkastning över tid skulle vara en fysikalisk konstant, så är det förstås inte. Så bara för att den varit si och så finns det inget som tyder på att den kommer att vara så framåt. Det finns alltså inget “rimligt” genomsnittsvärde utan det blir vad det blir.

Eftersom det är statistik så kan du inte veta när din avkastning för detta decennium kommer att inträffa, det kanske är de 5 första åren som ger 15% per år, och sen ger de 5 sista 2% per år. Om du då lägger dig utanför marknaden de 5 första åren för att börsen redan är övervärderad så kommer du att missa majoriteten av din avkastning.
Enda anledningen att ligga utanför är om börsen backar, eller i alla fall att man inte kan hitta någon nisch att ligga investerad i som inte har en positiv avkastning. Om börsen backar finns det ju ingen som helst anledning att ligga investerad i marknaden, man missar inget alls oavsett hur många år detta håller på.

I snitt kraschar 10 plan om året. I år har det redan kraschat 9. Det måste ju betyda att det är säkrare att flyga från och med nu till årets slut för att snittet inte ska bli skevt?
Tyvärr tror många att naturen kompenserar för tur och otur. Dock kan det finnas en viss logik i det för precis efter att en flygkrasch skett så är det extra hårt fokus på att reda ut varför. Man kan då få en ökad medvetenhet om behovet av underhåll och pilotträning m.m., alltså att man blivit aningen bättre på att undvika en krasch framåt, i alla fall ett tag. Typ om en närstående kör ihjäl sig i en bilolycka så tenderar man nog att köra lite försiktigare ett tag. Men det är bara en tillfällig och marginell effekt förstås, speciellt i fallet flygolyckor. Dock kan det mycket väl gälla för en viss flygplanstyp om man hittar ett konstruktionsfel, då kan man undvika krascher framåt med den flygplanstypen.
Börsen påverkas i väldigt hög grad av psykologiska faktorer så där kan det finnas en viss “kompensation” för perioder av hög eller låg avkastning. Men ingen vet på förhand exakt när och hur mycket. Och statistik kring hur långa eller höga cyklerna är kan inte rimligen ha någon bäring på framtiden i det enskilda fallet. Jag stör mig rätt mycket på när det dras upp sådana resonemang där man hävdar “sannolikhet” för hur länge en svacka ska vara innan det vänder. Det är ju rent nonsens, det går inte att beräkna en sådan sannolikhet baserat på historiska data. Möjligen kan historiska data säga något om snittet på kommande 10 svackor, men inte om en enskild.

Börsen påverkas i väldigt hög grad av psykologiska faktorer så där kan det finnas en viss “kompensation” för perioder av hög eller låg avkastning.
Ja absolut, det är säkert möjligt. Men jag vill bara påpeka att det här inte beror på någon slags naturlag om medelvärden och statistik utan isåfall mekanismer som är specifika för aktiemarknaden! Precis som i flygplans fallet isåfall, om 9 plan kraschat på kort tid kommer givetvis samhället reagera. Det tog jag så klart inte höjd för i exemplet.

Men jag vill bara påpeka att det här inte beror på någon slags naturlag om medelvärden och statistik utan isåfall mekanismer som är specifika för aktiemarknaden!
Precis. En del verkar nästan tro att det där med 7% per år med indexfonder (eller motsvarande) är något slags naturlag. Är man bara fullinvesterad i indexfonder så kommer man att få detta över tid. Det finns inga som helst garantier för detta!
Världen befinner sig även i en brytningsperiod nu med ökad upprustning och klimatfokus. Beroende på hur långt man drar detta kanske detta leder till en bestående nedväxling av tillväxt och materialism. Folk får finna sig i ett enklare liv med mindre prylar, färre resor, kanske att läkarvetenskapen stagnerar och man kommer inte längre ha råd med dyra behandlingar och operationer. Medellivslängden slutar att öka, den kanske rent av kommer att börja minska. Människan är anpassningsbar så inget av detta behöver vara sämre efter att man vant sig vid förändringen. Men börsen kanske bara går 2% per plus under efterföljande tioårsperioder.
Nu tolkar du in lite mycket i det jag försöker säga. Min poäng är bara att statistik inte funkar på ett “utjämnade” sätt som många felaktigt tror.
Vad som händer i framtiden med utvecklingen är kul att spekulera i men svårare att veta. Personligen tror jag på snabbare utveckling snarare än stagnation. Tror det är lätt att se dagens bekymmer och övervärdera deras effekt på lång sikt.

Nu tolkar du in lite mycket i det jag försöker säga. Min poäng är bara att statistik inte funkar på ett “utjämnade” sätt som många felaktigt tror.
Alltså, statistik är ju ett sätt att beskriva verkligheten, och när verkligheten har utjämning så beskriver en rimlig statistisk modell det. Till exempel har man ju regression mot medelvärdet i en helt vanlig linjär regression.
Du har rätt, jag borde inte kalla det för statistik. Det jag beskriver är “mean reversion” inom finans vilket tydligen inte är exakt samma sak som “regression to the mean” inom statistik. Inom statistik (stora talens lag) så finns det ingen kompenserande effekt, alla utfall är oberoende och bara för att det gått dåligt ett tag betyder det inte att det kommer att gå bättre senare.
Mean reversion inom finans är någonting annat, för där verkar det finnas en sorts kompenserande effekt. Priset på en tillgång befinner sig över längre perioder lika länge över sitt långsiktiga snitt som under, vilket gör att den förväntade avkastningen är högre i perioder då priset ligger under snittet men lägre i perioder där priset ligger över snittet.
Det är dock fortfarande omöjligt att tajma, för det säger ingenting om när en korrektion kommer att ske, bara att den är mer sannolik när priset är högt. Den förväntade avkastningen när priset är högt är dock fortfarande positiv, så man tappar avkastning (men minskar sin risk) genom att lägga sig utanför marknaden.

Det finns alltså inget “rimligt” genomsnittsvärde utan det blir vad det blir.
Historiskt så har vi lyckats modellera marknaden väl med en statistisk distribution som har ett genomsnittsvärde och en standardavvikelse. Tittar man t.ex. på data mellan 1950 och 2000 så kommer dess snitt och standardavvikelse rätt väl beskriva 2000-2022. Varför skulle detta sluta stämma framåt?

Är man bara fullinvesterad i indexfonder så kommer man att få detta över tid. Det finns inga som helst garantier för detta!
Inga garantier, bara 150 år av statistik.

Mean reversion inom finans är någonting annat, för där verkar det finnas en sorts kompenserande effekt. Priset på en tillgång befinner sig över längre perioder lika länge över sitt långsiktiga snitt som under, vilket gör att den förväntade avkastningen är högre i perioder då priset ligger under snittet men lägre i perioder där priset ligger över snittet.
Så måste det ju bli av nödvändighet eftersom snittet hela tiden ändras allt eftersom nya data tillkommer. Det bygger helt på en historik och den historiken ändras ju hela tiden så att mean reversion alltid kommer att uppfyllas, hur utvecklingen framåt än ser ut.
Jag tycker inte att det duger som argument för köp eller sälj.
Varför skulle snittet ändras hela tiden? Varför skulle ett rullande 150-års snitt svänga mycket för varje gång ny data tillkommer?
Det är väl så med alla medelvärden. Annars skulle de ligga på samma värde alltid. Men tar du medelvärdet varje dag under 150 år så är förstås inte förändringen så stor. Frågan är huruvida detta är användbart som beslutsunderlag. Jag ser inget värde i det faktiskt.
Ett grundläggande problem med försägelser kring marknaden är att OM man hittar ett tydligt fungerande mönster så skulle det snart vara satt ur spel pga aktörer som försöker utnyttja det. Därför tror jag enkla statistiska modeller är osannolika eller osäkra nästan av sin natur.