Är nog ett väldigt personligt ämne det här.
När, hur och varför man uppnår/vill uppnå FIRE.
För min del så började ekonomitänket när utgifterna sprang iväg.
25 år gammal, köpte stort hus, med stora renoveringsbehov, nya ordentliga bilar, blev pappa till tvillingar, med allt vad det medför.
Helt plötsligt minskade bufferten, istället för att öka/vara oförändrad.
Oavsett hur mycket jag jobbade, eller ansåg mig “spara”.
Fruktansvärt otrevlig känsla att känna tvånget att inte bara jobba varje dag, aldrig vara sjuk, utan dessutom jobba över så mycket som hälsa och familj tillät (eller mer).
Allt bara för att upprätthålla befintlig standard.
Inget unnande och inget ljus i tunneln om lättare tider.
Det var startskottet på en väldigt medveten resa gällande privatekonomi, med flera olika milstolpar.
Först var att över huvud taget gå runt.
Sen att kunna gå runt utan att jobba över och kunna vara hemma om man är sjuk.
Sen att kunna ha pengar över att spara.
Sen att inte vara helt körd, om man skulle bli uppsagd, eller sjukskriven.
O.s.v. varje steg ökar friheten och minskar beroendet av en anställning.
Som begreppet antyder, så är man väl i mål när man inte längre behöver arbeta.
Variablerna är väl då med vilken säkerhetsmarginal och med vilken livsstandard och det tror jag är högst individuellt.
Det är väl skillnad om det handlar om ett genuint intresse eller att bara ge efter för ens barn varje liten nyck.
I det tidigare fallet tycker jag det bara är snålt att inte möjliggöra ens barn att utöva sitt intresse om man egentligen skulle ha råd med det.
Visst är det så att köpkraften för ditt kapital sakta eller fortare urgröps. Å andra sidan är dina placeringar till stor del skyddade. Dina bolag kommer att höja priserna och bli värda mer. Efter ett uselt år kommer oftast ett fantastiskt. Sedan förvånar mig Fire att det är viktigt att sluta jobba. Det är viktigare att gilla sitt jobb och ha ett socialt liv.
Ja det hjälper ju, men så är det alla dom där studierna som påpekar att dom flesta inte gör det. För många är inte ett jobb något som ger dom mening eller utveckling. Jag har det lyckligtvis så att jag trivs jättebra, så min plan är snarare att jobba mindre om några år då jag fyller 50. Jag tycker inte livet bör handla om att jobba hela tiden, även om jag tillhör de där procenten som faktiskt verkligen gillar mitt jobb inom IT. Men fem dagar i veckan, fullt upp med barn, lördag går åt för att vara landa och sedan är det ofta tebax snart till jobbet igen. Fyra dagars arbetsvecka tycker jag skulle funka väldigt mycket bättre.
Jag har lite svårt för moralkakor som ibland delas ut om att man bör tycka sitt jobb är givande. Alla har helt enkelt inte de förutsättningarna, och även de som har det, varför skall målet i livet vara att hitta ett bra jobb? Vill man det så, grejt!, jag håller med - det är toppen, men jag förstår också alla dem som är dödströtta på rått-racet ibland. Har man hängt på fire forum i några år så verkar ju jurister hata rått-racet mest av allt. Så jag tror inte det bara är hög lön, utan också hur mentalt slitna man är i vilka yrken man kör som man bara vill bort ifrån. Jag finner det då lite protestantisk sjukt att man då bör längta sig bort till något annat jobb. Man kanske vill … Göra något helt annat än att springa till jobbet hela livet.
Följer man dom som har kört Fire och kommit i mål, så gör ju de flesta en massa saker… Det råkar bara inte vara ett jobb.
Att spendera och leva till max är inte detsamma. Det kommer du märka oavsett om du uppnår fire eller börjar spendera vad du har så fort du kan.
Lyx är en illusion. Det är ingen större skillnad på ett dyrt spa eller ett badkar hemma. En öl på krogen eller på balkongen. Trots att priset kan skilja oerhört så blir i alla fall jag ofta besviken och förvånad på dyra upplevelser.
Jag har följt med på semester i Dubai, Spanien och Thailand flera gånger. Himlen ser likadan ut där. Och mycket är frustrerande med flygresor och språkförbistringar. Det låter kanske lite “surt sade räven”, men hur mycket njöt få senast du spenderade något?
Själv gillar jag pulverkaffe, att bada i sjöar och att träna hårt. Samt umgås med släkt och vänner.
Jag var med på en provkörning med sportbil för miljonbelopp. Någon ferarri. Upplevelsen var som att köra vilken småbil som helst. Man var fortfarande tvungen att följa hastighetsgränserna.
Intressant reflektion! Jag känner samma, jag kan nog inte fånga/uppskatta den typen av illusion helt enkelt. Jag kan göra det när jag helt gratis läser böcker dock, men då är det ju inte kopplat till pengar utan bara författarens berättarkonst och min förmåga att ta till mig den inom ramen för min egen fantasi.
Du har en poäng! Jag kan inte köpa lyx för pengar. För mig är lyx en känsla som inte är direkt kopplat till pengar. Det är lyx för mig att gå en runda i trädgården en tidig sommarmorgon. Jag känner människor som börjar få problem med leder och annat medan jag kan vandra obehindrat. Det är lyx för mig.
Jag kan för mig själv erkänna att lyx som inte är kopplat till pengar är mer värt för mig än om den skulle vara dyr och kopplad till pengar. Alltså att att jag uppskattar lyxen mer om den inte kostar något då jag stör mig på att betala dyra pengar i onödan för en för mig inte bättre upplevelse. Medan andra kopplar “vaskningen” av dyra pengar till lyx i sig som man kan uppskatta.
När vi bodde i Sverige åkte jag skridskor på sjön på lunchen då vi bodde 30m från sjön. Bada hade inte varit skönt.
Öl av rätt sort och med väldigt måttligt intag (man följer ju “forskningen”) är fantastiskt i och ca 25 grader på terassen. Sommaren är bra. Att sitta inne en hel vinter och gå med hund i snöslask blev gammalt över tid, men kul och mysigt i början ska sägas. Fick iaf användning för proffsiga skidkläder inköpta för åkning i Alperna, men de funkade fint för svenskt slask.
Bada i isvak skall dock inte förringas, kombinerat med bastu.
Men det är en helt annan upplevelse än att ligga och skvalpa i vältempererat vatten, ombyte förnöjer.
Sant! Men inget för mig personligen. Jag går knappt i poolen om det inte är varmt i vattnet.
Bastu har vi i Sverige och det älskar jag. Jag förvarnade alla i min närhet att jag skulle bortse från elpriset när det kom till Bastun och så blev det. Den är också viktigt för hälsan.
Det behöver inte vara så svart och vitt, ibland får man en faktiskt bättre upplevelse genom att betala extra och sen kan man kan antingen tycka det är värt det eller inte. Flyga business är utan tvekan en bättre upplevelse än ekonomi, men inte tillräckligt för att jag ska betala fullpris för det. Om man inte är intresserad av att flyga nånstans är det ju lätt att välja bort helt dock.
En bättre upplevelse behöver ju inte direkt vara kopplat till det man traditionellt tänker på som “lyx” heller, t.ex. så är det ofta mycket trevligare att arbeta med verktyg som kostar lite mer än det billigaste man hittat på Jula. Men det finns ju gränser även där, ett diamantinfattat handtag på verktyget gör nog knappast jobbet trevligare.
Du har så rätt men ekonomisk frihet gör inte ont då man har råd att sova bort ett 12 timmars flyg i businessklass istället för att sitta som en stelfrusen sill i ljuddämparklass eller att kunna åka ner till Bryssel och få en ny titanhöft inom en vecka istället för att smärtsamt vänta ut en 24 månader lång vårdkö.
Vad vill du spendera pengarna på - och vilken specifik känsla är det du vill uppnå?
Jag tänker att det finns flera sätt att omsätta kapital till lycka.
Spendera rakt av: Köp en semester. Eller droger.
Investera på ett roligare sätt: Nytt boende, samlarbilar, maskiner.
Bli lycklig av saker som inte har med ekonomi att göra: Religion, hitta kärleken, musik, läsa, träna.
Globala indexfonder är säkert bra, men det går ju att kombinera en del av ditt investerande med något du tycker är roligt. Något som är på riktigt. Jag renoverade t.ex. en skrotad markvibrator för 1500kr och sålde den för 7000kr.
För mig var det dels en lärandeprocess, kombinerat med förväntan och glädje när köpet var i hamn. Och en mellanmänsklig värme, för köparen var både nöjd och glad.
och ca 25 grader på terassen. Sommaren är bra. Att sitta inne en hel vinter och gå med hund i snöslask blev gammalt över tid, men kul och mysigt i början ska sägas. Fick iaf användning för proffsiga skidkläder inköpta för åkning i Alperna, men de funkade fint för svenskt slask.
Den är också viktigt för hälsan.