Att nå fire i sverige är lätt som en plätt om man har en medelinkomst samt väljer en väg där man ej skaffar en familj 
Men ska man ha det där vanliga svenssonlivet med villa/volvo o barn så blir det hela lite svårare (ej omöjligt) jämfört med om man nöjjer sig med att bo singel i pattaya och cykla överallt
Inget fel på något av valen är ju upp till en själv o känna vad man vill ha ut av livet
Bra tankar och invändningar - mycket intressant. Tack för det! Jag reagerade mest emot det här att “spendera och leva till max”. Att spendera till max innebär inte säkert att man lever till max. Det är två olika variabler som bara påverkar varandra i viss mån.
Jag kan själv, som ekonomiskt oberoende - få massa dåliga känslor. Men då har jag märkt att jag felaktigt associerar känslan med något som verkar rimligt för stunden. Jag blir grinig medan jag råkar arbeta. Då upplever jag att det är arbetsuppgifternas fel. Trots att det går över så fort jag äter. Eller tränar eller sover bättre. Sedan är det kul att arbeta igen.
På samma sätt kanske trådstartaren förklarar en allmän, känslomässig dipp med hans höga sparkvot. Förklaringen verkar rimlig, men sparandet är egentligen inte orsaken till känslan. Dåliga känslor går över direkt när jag fått äta mycket fett och träna ordentligt. Mina känslor är helt oberoende av utvecklingen på börsen eller inflationen.
Börja med att se över grundläggande saker för att en människa ska må bra. Mat, sömn, värme (basta eller tänd en brasa), umgänge och träning. Efter det så kanske man kan diskutera olika sätt att köpa glädje.
Bingo.
Den största delen av mina fullkomligt utfattiga studentår hade jag ändå ovanstående i schack. Jag har nästan aldrig mått bättre oavsett om jag hade negativ nettoförmögenhet 
Men jag har mått desto sämre under perioder med en större pengapåse… Det är tacksamt att kunna läsa sådana här trådar av lite äldre och visare medlemmar som redan nått eller är nära att uppnå ekonomisk frihet.
Jag har tack vare det redan som relativ fattiglapp kunnat börja må och känna mig bättre genom att fokusera på det som verkligen kännetecknar ett gott liv!
Det är definitivt inte ekonomisk frihet jag söker per se… Även om jag nog kommer uppnå det ändå.
Var bor ni nu? De flesta flyttar väl till Spanien, England eller Norge har jag för mig.
Hur ser vardagen ut som tidig pensionär, ifall du slutat jobba.
Vi har inte slutat jobba ännu, men vi har bosatt oss medelhavsnära av lite olika anledningar. En var faktiskt att förbereda för tidigt FIRE liv på en plats vi tycker om.
Vardagen efter FIRE planeras bli fokus på hälsa och viss del jobb. Då i form av egna projekt som inte kommer ge några inkomster på många år initialt.
Vi spenderar dock tillåten sommartid i Sverige som turister.
Jag påbörjade min resa mot FIRE, men la ner detta då min bästa vän avled efter en bilolycka. Då började jag tänka, resonera och omvärdera FIRE. Jag började då istället spara för FI, vilket får ta så lång tid det tar. Jag prioriterar nu istället vänner, familj, barnen, hitta ett jobb jag verkligen tycker om.
Jag fick någon helomvändning. Min bästa vän och hans familj klarade sig på sina löner, men inte så mycket mer. När han dog fick familjen det tuffare. Jag började då att hjälpa hans fru då&då ekonomiskt och har startat ett sparande till hans barn och hjälper till så mycket jag kan.
Min vän var mitt i livet och det är sjukt hur fort det kan gå utför. Jag sparar det jag kan, men har inget FIRE mål längre. Jag hoppas bara att jag kan hjälpa de i min närhet när de behöver det.
Jag hoppas att hans barn ser min familj som sitt andra hem och att jag alltid finns där istället för deras far. Jag är glad att kunna använda mina pengar till någonting som verkligen betyder något för någon annan.
Ursäkta om detta var off-topic, men blev lite känslosam.
Ta hand om er!
Det låter som en mycket bra prioritering. Bra för dig i din situation men också bra för alla andra egentligen. Att ha ett mål och låta det ta så lång tid som det tar låter väldigt balanserat.
Behöver jag nämna att jag själv har, och har nog alltid haft, den inställningen.
Ja, precis. Ser ingen anledning att stressa. Bättre att uppleva det man vill innan det är för sent. Ekonomi är också min hobby, så att jag får hålla på längre i portföljen och spara, behöver inte vara negativt. Mitt första beslut var att sälja av halva portföljen och köpa en sommarstuga kontant, som min familj och de i min närhet kan ha glädje av i många år.
Alltid velat ha en sommarstuga i ett naturskönt område, men varit för snål mot mig själv för att köpa det. Av någon anledning tänkte jag vänta till pension för att köpa det, men bättre att få fler år där nu!
Har många minnen därifrån och tillbringar stora delar av vår/sommar där. Välinvesterade pengar, om du frågar mig!
Klokt. De pengarna är ju inte borta utan sitter i stugan istället. Om du får mest avkastning där eller på börsen kan man ju alltid spekulera om men du kan inte få de upplevelserna på ett fondkonto som du får i stugan. Det har ett värde i sig.
Den har ett familjärt värde i brist på bättre ord. Även om den skulle bli värd noll, är den fortfarande värd något för oss som brukar den!
Den får gärna gå i arv så småningom. Förhoppningsvis vill någon ha den.
Valde att starta en egen tråd utifrån mitt svar för att inte kidnappa tråden i onödan.
Min tro är nämligen att @Anonym, jag och många i FIRE-svängen försöker bota symptomen istället för rotorsaken. Jag försöker just nu undersöka och närma mig problemet FIRE som att det inte är kärnmålet eller utan bara just ett symptom som är enklare att hålla på och mecka med än grundproblematiken.
PS. Tack för en jättefin och läsvärd tråd. Taggade den som en av de bästa diskussionerna i forumet. 
Därför vill jag inte lägga +8 timmar om dagen på lönearbete och resor. Den tiden får jag heller aldrig tillbaka. Jag vill ha egentid så fort som möjligt. Därför lever jag billigt nu för att kunna vara fri från lönearbete betydligt tidigare än vad som är vanligt.
För egen del har jag landat i att det blir fel och ohälsosamt att sikta mot en bestämd summa eller speciellt datum för FIRE/semi-FIRE - jag tänker att vi inte kan kontrollera utfallet utan bara hur vi lever här och nu. Strävan mot ett sådant konkret mål blir för mig mest en triggar till mer kontrollbehov och oro och mindre leva och njuta här och nu. Därför har jag landat i mer fokus på att leva i värderad riktning här och nu som för mig innebär att inte jobba 100 procent, prioritera upplevelser och resor med familj, men också att leva så att vi har ekonomiska marginaler. Absolut med förhoppningen om framtida ökad ekonomisk frihet men där jag kan leva med hur utfallet på börsen än blir för jag lever så jag vill leva även nu, men där ekonomisk trygghet genom buffert och långsiktigt sparande är en del i det livet. För oss har det resulterat i 10-15 % riktigt långsiktigt sparande och sen ungefär lika mycket målsparande till resor, buffert etc.
Nu vet jag inte om Peps Persson knäckte koden till ett gott liv via att bli ekonomiskt oberoende…men som i hans låt Oh Boy strävar jag personligen efter att känna själv.
“Oh boy
Hör på fåglasången,de sjunger så man blir yr
Oh boy
Här på trädgårdsgången,går vägen till ett äventyr
Ja,tänk ändå att man kan bli så glad
Av markens blommor och av gröna blad
Och barnet i en kommer hem igen
Till glömda drömmar och till sommaren”
FIRE är inte ett rationellt mål att sträva efter för majoritet människor,särskilt inte om man tittar på det i ett globalt perspektiv.
Men…FI är inte den viktigaste pusselbiten.
Det allra viktigaste är och förblir förmågan att kunna stanna till och lukta på hägg och syren och ta in exempelvis den helt ovärderliga ynnesten av att jag själv och mina nära och kära är vid god hälsa.
Det handlar om realistiska målbilder.Mycket av det som vi vill få ut av FIRE finns egentligen redan.Generellt sett så är vi alltför dåliga på att njuta av dessa icke monetära faktorer.
Peps kunde uppenbarligen och jag ämnar jobba hårt för att försöka uppnå samma vardagsharmoni.
Det enda i princip jag försöker plocka ut ur fire planen är tid. Det är nog en icke-monetär faktor. Inget fel på häggar eller syrener alls dock. Det finns redan en viss mängd tid, det håller jag med dig om, men den är rätt dyr (översatt till monetär faktor) om man vill ha mer. Det finns inte tillräckligt tyvärr Jag önskar att Peps Persson kunde fått lite mer tid, han var en man of many talents. 
Kan du utveckla vad leva livet betyder för dig? Typ som Molineux gjorde.
På ämnet så tror jag absolut inte att FIRE är för gemene man. Tekniskt sett så är nästan alla FI redan. Nöjer vi oss bara med 1600-tals standard så kan man säkert bli ekonomiskt oberoende efter sitt första sommarjobb, med dagens teknik. Men de flesta vill åt morgondagens levnadsstandard, idag.
Om alla nöjer sig med 1600-tals standard så skulle omgivande länder och företag annektera oss i ett nafs. Det räcker med att vänta till första missväxten och svälten så skulle Putin kunna köpa oss för lite havregryn.
Så som engelsmännen koloniserade Kina och Afrika efter deras industrialisering. Så tror jag att Ryssland, USA eller EU skulle göra om vi började bli FI med 1600-talsstandard.
Inkomstströmmar är bara ett sätt för landets ledning att organisera samhället på ett mer effektivt sätt än att styra allt själv. Man har delegerat effektiviseringen till befolkningen. Om detta slutar fungera och alla 16-åringar blir förtidspensionärer så tror jag att det kommer göras insatser från stat och kommun. Typ livslång allmän värnplikt, eller att man börjar betala skatt i natura igen.
Någon enstaka förtidspensionär kan säkert leva på avkastning. Men inte gemene man.
Det viktiga för mig är att styra min tid själv till 100%. Ingen arbetsgivare eller kund ska ha förväntningar som påverkar min tid. I övrigt leva som jag gör idag. Jag är ingen extremsparare.
Sedan förstår jag inte varför du blandar in 1600-talsstandard i diskussionen. Det är en helt orimlig nivå på levnadsstandard som ingen normal person vill ha eller har förespråkats tidigare i diskussionen.
Ja, men det är poängen. Om gemene man blev finansiellt oberoende förtidspensionär så skulle de som fortsätter arbeta höja sin levnadsstandard. Till slut så skulle förtidspensionörernas nivå verka orimlig.
Då skulle de flesta börja arbeta igen.
Det finns ingen anledning att leva i misär när man går i FIRE!
Nej, såklart. Men det förutsätter att gemene man jobbar på. Och frågan är ifall FIRE är för gemene man.
Misär och rimlig levnadsstandard är relativa begrepp. Dagens levnadsstandard är antagligen misär om man jämför med framtidens.