Igenkänning i det. Jag bestämde mig för att gå i pension tidigt då jag såg arbetskamrater och bekanta bli sjuka och trilla av pinn innan de fick ge sig iväg på de där resorna de skulle göra då de slutat jobba.
Det har varit ett avbräck för mig ekonomiskt, men tack vare att jag intresserat mig för och tagit tag i mitt sparande vågade jag ligga kvar på börsen och strunta i rådet att lägga pensionssparandet i räntefonder. Så det blev bra till slut.
Nu är den risken över, vi har fått resa och göra roliga saker, och målsättningen för tillfället är att bevara kapitalet så långt som möjligt så barn och barnbarn får en skjuts på vägen i sitt sparande. Utan att för den skull äta falukorv och dricka kranvatten
Tänker tvärtom. Ifall man är tyvärr rolig för att dö i förtid är det säkraste att ha en hög sparkvot så att man kan gå i pension tidigt så att sannolikheten ökar att man får uppleva sin pensionsdag. Alternativt tänker man att man ska arbeta tills man dör, och då finns det ingen mening med att spara alls.
Att spara men att endast spara 10% låter som det sämsta av två världar om man är orolig för att dö i förtid, snarare att det är en startegi ifall man vill arbeta länge och tror att man även kommer leva länge efter man gått i pension.
Jag sparar jag kring 10% av just anledningen att jag anser att det finns en risk att jag aldrig får någon nytta av pengarna. Det kan vara så att jag dör, eller så blir det krig, eller så tar kommunisterna över. Framtiden är svårt att sia om, så bäst att inte lägga alla ägg i korgen “leva sen”.
Sen tycker jag 10% är bra då jag inte direkt märker det så tydligt i min vardag. Dessutom räcker 10% väldigt långt om du börjar när du är ung. Då det är lite av det bästa av två världar!
Fear of missing out. Du går runt och tänker på att du riskerar att missa något om du inte konsumerar idag, vilket i själva verket leder till sämre upplevelse idag när du jagar nästa grej du ”inte får missa” och sämre upplevelse i framtiden när du bränt kapitalet du kunnat haft i din jakt på dessa inte-får-missa-grejer. Så en dubbel bajsmacka helt enkelt.
Om du tycker det känns skönt/rätt att bygga ett kapital, gör det. Känns inte skönt/rätt, gör något annat - men inte pga. FOMO.
Älskar alla diskussioner om risk. Kul att du tar upp detta!
Jag tycker det finns två frågor här. Dels den om den eventuella uppoffringen och dels den om själva risken.
Gällande själva uppoffringen håller jag med Pellepennan:
Tycker detta är det mest missförstådda med FIRE-rörelsen, att folk skulle lida så mycket. Vet att de individerna också finns och det är såklart synd, men många tror jag senare ser motivation i sitt livsval. Läste följande häromdagen hos podden Afford Anything som jag tycker var klokt:
“Do you want to save money? Or do you want to enjoy your life?”
That’s a common question, but it’s strange. It assumes these ideas are opposites: frugality is synonymous with deprivation; spending is a proxy for enjoyment.
That premise is wrong.
Let’s stop conflating spending with happiness. Let’s stop using “savings” or “free” as a euphemism for second-tier or sucky.”
Ovanstående tycker jag är klokt gällande synen på uppoffringen men svarar ju inte på frågan om det är rätt att spara mycket eller inte. Men det man kan ta med in i den fortsatta diskussionen är att ha ett mål också är ett sätt att njuta/leva just nu om målet betyder något för dig.
Gällande risken att dö så är blir ju då den tillspetsade frågan: Om man inte vet när man ska dö, kan man då planera för något alls? Vi fungerar väl lite så som ras och samhälle idag att en stor del av det vi gör är en investering i framtiden. Den extrema varianten av att leva i nuet är inte heller helt funktionell. Det blir alltid en kompromiss.
Men det finns ju faktiskt ett teoretiskt matematiskt svar på hur sannolikt det faktiskt är att du ska dö i år. Det närmaste vi kommer lösningen på detta tycker jag är tankesätten som berörs i Die with Zero”. Där tar han ju dels upp hur livförsäkringsbolagen räknar på risken att kunden ska dö inom ett år. Den statistiken finns publikt tillgänglig för USA. Dels pratar han ju om ramverket som mycket av boken bygger på:
Planera sitt liv utifrån insikterna att viss aktiviteter/investeringar har ett större värde i vissa åldrar. Spara på kostnad A men inte på B?
Vara mindre rädd för att spendera baserat på insikten att de flesta dör med ”för mycket” pengar.
Det torra svaret på frågan gällande risken är väl alltså att ha en sparkvot justerad utifrån risken livförsäkringsbolagen räknar på. Det praktiska svaret är kanske ramverket i punkt 2 och 3 ovan?
I grund och botten är väl detta såklart mer av en filosofisk än matematisk fråga
Tack för förtydligandet. Nu förstår jag ditt resonemang. För egen del känner jag nog faktiskt mer igen mig i @Tomas_Mh tolkning av ditt tidigare inlägg:
Till viss del kan jag ändå uppleva att jag väljer bort mycket av vad som rent objektivt kan ses som ”onödig” konsumtion (men som skulle skänka mig åtminstone en tillfällig upplevelse av tillfredställelse här och nu) genom att spara en väldigt stor andel av min inkomst idag. Det är lite detta jag har svårt att navigera kring - vad som är en rimlig och rationell nivå när det kommer till att göra avkall på nuet till fördel för en potentiell framtid som eventuellt aldrig kommer upplevas.
Fyfan va surt om på “guntrat” i säg 30 år sen blir det ett skifte i politiken där regeringen bestämmer sig för att beslagta alla ens aktietillgångar eller bostad
Jag själv är en “hamstrare” men jag har ändå börjat tänka lite som dig och försöka ej hamstra så det går ut över nuet för morgondagen är ju inte lovad för någon utav oss.
Men sen gillar jag hela processen att leva “snålt” är lite som en livstil och har levt så sen första lönen för ca 10 år sedan så det sitter i ryggmärgen på mig att spara men ska jag vara ärlig med mig sjölv så sparar jag mycket för överdriven rädsla över o bli bostadslös ej kunna köpa bra mat etc vilket jag är långt ifrån o bli men rädslan finns ändå där.
Jag tycker nyckeln är att försöka lära känna sig själv. Att försöka förstå sina köpbeteenden.
Det är ju värdefullt om man kan minska på sån konsumtion som inte ger dig något värde. För mig kan det vara alkohol, tobak, fika på stan, kläder i överflöd osv.
Men sen kan en helg med kompisarna vara värdefullt för hur jag mår. Där vi spenderar pengar på allt ifrån go-cart till öl.
Det är nog inte så petnoga. Och finns nog inga tumregler som passar alla.
Varför vill du hitta en regel att följa? Jag, personligen vill också ha en regel. Men sånt här är flytande och kan ändras allteftersom. Och det är OK.
Detta låter som min melodi! Att leva sparsamt, inte slösa och spara regelbundet det som “blir över” behöver inte alls ha någon koppling till sämre livskvalitet. Ser man en sådan koppling tycker jag att det finns anledning att fundera över sina prioriteringar.
Risken att dö i förtid finns alltid men är inget som jag överhuvudtaget reflekterar över och påverkar mitt ekonomiska förhållningssätt. Men jag har ständigt koll på vad som händer om det ändå skulle hända.
Samma här. Jag har kollat min sparkvot ibland av ren nyfikenhet när andra pratar om det men det är inget jag styr på. Den blir vad den blir som konsekvens av hur jag väljer att leva och den råkar då bli väldigt hög. Det finns alltså inte någon som helst uppoffring kopplad till min höga sparkvot, det skulle antagligen vara en större uppoffring för mig om jag var tvungen att göra av med mer pengar för att sänka den, och gå emot min natur. T.ex. behöva köpa/dricka en låda dyr champagne, detta skulle vara en ren plåga för mig. Man kan säga att jag är mycket lyckligt lottad då jag är billig i drift utan att lida av det…
Dessa risker måste man ignorera, i annat fall blir hela livet meningslöst.
För några år sedan visste jag inte ens att det fanns något som kallades FIRE men antar att det är där jag har hamnat som ett resultat av att jag levt det liv jag ville leva. Utlandsjobb och eget företagande gjorde att jag hamnade i en skuldfri och kapitalstark position när jag tyckte att det var dags att sluta jobba. Därför vill jag varna andra från att fokusera på just FIRE, fokusera istället på det liv du vill leva och om det inkluderar en passion för hårt arbete och eget företagande så kommer strömmarna sannolikt att föra dig dit du vill. Med andra ord fokusera på ditt liv och slösa inte bort din tid på jordskorpans uppsida samt undvik personer som står i vägen.
Att spara 10% av sin inkomst i form av diversifierade investeringar är en bra idé. Någon gång i framtiden kommer det kapitalet sannolikt att behövas.
Fast det där behöver ju inte betyda något, köpa/dricka en låda dyr champagne skulle vara en plåga för mig med, men det beror mest på att jag inte gillar champagne. Cognac däremot…
Det finns ju faktiskt en mellanväg. Om man alltid har grunden att Spara 10% av inkomst varje månad för att sen Leva och uppleva det du vill utan spartvång. sen kan man göra en extra insättning av det som blivit oanvänt vid årets slut.
Vissa sparar mer, vissa mindre, men en grund finns där för sparande och en grund för att göra det du vill i livet.
Att leva lyckligt betyder inte att du spenderar 90% av din inkomst, och är det så så har du fel värderingar från början. Njut av andra saker och känn dig inte begränsad bara:)
Jag har definierat en kategori i min budget för rörliga utgifter, inklusive det jag gillar att spendera pengar på, såsom biobesök, klädköp, och teknikprylar. Jag har bestämt en lämplig summa för denna kategori som gör att jag känner mig nöjd och kan uppleva lycka genom materiella ting och upplevelser. Allt utöver denna summa, mat- och fasta utgifter, sparar jag.
Ju mer jag tjänar genom t.ex löneöka, desto mer kan jag spara eftersom summan för denna kategori förblir densamma. Jag tycker att detta sätt fungerar bra för mig och ger mig både ekonomisk stabilitet och möjligheten att unna mig nöjen och upplevelser. Detta gör inte att jag känner mig “olycklig” eller stressad om jag inte nått någon speciell lön heller, jag känner att jag kan sätta mina mål på annat än att tjäna mer pengar.
Håller helt med! Just nu jobbar jag 2 dagar per vecka och har därmed en arbetsplats och kollegor och allt vad det innebär av känsla av sammanhang, och av att bevara kompetensen om jag senare vill eller behöver jobba mer. En dag i veckan ägnas åt barnbarn och övriga två dagar åt vad som faller mig in eller behövs och av och till för ideella/halv-ideella uppdrag. Känns som en väldigt tillfredsställande mix som dessutom håller mig lagom flytande ekonomiskt. Inte så mycket sparande, men inte heller behov av att tulla på tidigare gjorda besparingar.
Om arv etc. Samtidigt är det så för dom flesta att när barnen ärver så är deras barn (barnbarnen) redan typ utflugna och dom har minskat behov och uppskattning av mer pengar och kanske även riktigt hög marginalskatt och minimal fritid.
Vi har i vår bekantskapskrets sett otrevligt många som blivit sjuka och begränsade redan runt 65. Ofta den ene i ett par. Skjut inte upp saker du vill göra för länge. Börja förbruka av det du sparat
och låt sparkvoten bli lagom negativ när det är lämpligt. “Den sista skjortan har inga fickor”
Jag kan tycke RE delen är hur löjlig som helst men jag förespråkar att folk ska göra vad som gör dom lyckliga (ej olagliga saker) och om leva som en fattiglapp och spara på ett maniskt sätt gör vissa lyckliga ska dom fortsätta med det. Jag själv har landat i att ett invant beteende är svårt att ändra på men jag behöver inte investera så mycket jag kan av det jag får över varje månad utan det kanske räcker med 2/3 och resten kan hamna på ett nöjeskonto för jag måste lära mig att leva här och nu inte i framtiden.
Jag tror att ganska få som vill uppnå FIRE lever som fattiglappar. För de flesta handlar det nog om att spara pengar som annars bara skulle slösas bort utan att ge livet något större värde.
Om jag skulle sänka min sparkvot till bara 10% skulle jag inte veta vad jag skulle göra av med alla pengar på. Visst kan jag bo på hotell varje helg men hur kul är det i längden? Resa mer än jag gör tycker jag inte att jag har tid med eftersom jag också trivs väldigt bra hemma. Dyrare bil behöver jag inte eftersom den nya bil jag har räcker för mig. Champagne är gott men jag vill ändå inte dricka det varje dag.
Det enda jag kan komma på är att istället jobba mindre nu men det går inte med det jobb jag har och jag vill inte byta jobb.
Jag sparar ganska mycket pengar men lever absolut inte som en fattiglapp.
Och det är OK.