@MPJ mejlade mig med en tanke som jag tycker borde komma fler till gagn. Vi resonerade lite kring belåning genom de olika faserna i livet eller trappstegen i Rikedomstrappan.
Så här kommer ett provprat kring grov karakterisering och skiftet från dåliga till bra lån.
Nivå 1: Ofta INGA lån eller DÅLIGA lån som gör en fattigare, konsumtionslån, hopbakslån, kreditkort med höga räntor som inte finns möjlighet att betala tillbaka i tid.
Nivå 2: CSN-lån är lånet att sikta på här utifrån perspektivet att utbildning är bland det bästa man kan göra för att höja sin inkomst / humankapital och jobba smartare istället för hårdare. Finns dåliga lån, bör de tas bort på denna nivån och uppåt.
Nivå 3: Bolånet är det viktiga på den här nivån så att man äger sitt boende, får hävstång i sin balansräkning. På senare del av nivå 3 blir det intressant med t.ex. tillgång till värdepapperslån som ett verktyg att ha tillgängligt.
Nivå 4: Värdepapperslån och belåning av tillgångar blir relevant, både för att lösa likviditetsproblem (t.ex. att pengarna är på fel ställe, att pengarna är på fel ställe i tid som t.ex. börskrasch)
Nivå 5-6: Börja flytta ut lån från sig själv som fysisk person till företag och andra juridiska konstruktioner för att minska riskerna. I övrigt samma som i nivå 4.
Mm, men jag tänker att dåliga/dyra lån först måste bort före man kan bygga förmögenhet. Kassaflödet måste först gå till att beta av de dyra lånen. Man måste skaffa det kassaflödet på något sätt (sänkta kostnader eller mer inkomst)
Vet inte hur man annars ens kommer till 100 papp i förmögenhet som kan ge 7% avkastning om man sitter med lite mycket av lån som kostar 15-20% eller mer
Ligger mycket i det här. Tyvärr hade jag behövt insikten för 15 år sen då jag betalade av både CSN och bostadslån. Att hitta rätt risknivå och vara bekväm med den, känns allt mer som den huvudsakliga utmaningen.
Nja, jag tänker att många är på nivå 1 pga CSN. Jag själv var på nivå 1 flera år efter studierna. Det var nästan en halv miljon att hämta hem för att ta sig till nivå 2. De flesta har inte så stora skulder i dåliga lån (tror jag).
Det finns många aspekter på belåning som man kan fundera över.
CSN-Lån
För det första så har jag problem med hybriden CSN-lån som ställer till det i balansräkningen, och hur jag tänker mig Rikedomlinjen.
Lite motiveringar för att CSN inte ska vara med i nettoförmögenheten
Samhället har bekostat utbildningen från förskoleklass till gymnasium inklusive en stor del av barnomsorgen innan dess plus förlossning, mödravård och föräldraledighet etc. Varför inte även lägga till eventuell högskole/universitetsutbildning på slutet för att skapa bättre samhälle för dom som har förmågan. CSN systemet är något vi svenskar ska vara stolta över.
CSN lånen skrivs och belastar inte dödsboet vid dödsfall
Föräldrar, samhället och ungdomen bör ha som gemensamt mål att komma ut på nivå över 2,0 när ungdomen är färdiga med studierna, dvs med 100 000 kr på fickan. Till nivå ett bör man inte komma. Lite som Nick säger att man ska inte bli tjock och överviktig från början, det är svårt att bli av med övervikt när man väl hamnat där.
CSN-lån är så långsiktigt positivt för både person och samhälle, så varför ska vi lägga det negativa trycket på personen i Rikedomstrappan på de lägre nivåerna? Är man över 3,3 så spelar några hundra tusen någon roll när man beräknar vart man är på linjen,
CSN-skulden balanseras upp av ökat humankapital som vi inte har med i balansräkningen, (Bolån vägs upp av fastighetsvärde)
Man kan se finansieringen av en högre utbildning som en leasing finansierad med staten som leasinggivare mot en månadsavgift. Många har ju leasat sina bilar och de har ju inte med leasingbolagets skuld i sin nettoförmögenhet, likaså de som valt att hyra sitt boende, fastighetsbolagets skuld är inte heller med.
Lite motiveringar för att CSN ska vara med i nettoförmögenheten
En skuld är en skuld
???
Allmänna tankar om lån
Max ränta man normalt ska betala för ett lån är 3-månaders listränta för bolån * 1,5. Man ska helst inte ha några lån som är dyrare än så, i dagsläget ca 4*1,5=6% . Då faller i stort alla dåliga lån med ingen eller dålig säkerhet bort.
Alla lån med för hög ränta enligt ovan ska amorteras av så fort som möjligt, svårt att få en säker avkastning på kapitalet genom investeringar i andra tillgångsslag som motiverar att ha kvar lånet.
Se inte alla lån som dåliga, exempelvis kan ett dyrt billån vara nödvändigt för att kunna ha ett jobb och inkomst överhuvudtaget.
Ligger man under ca 3,7 så bör man ha en anpassad buffert på ett konto, ligger man över så kan man fundera på andra alternativ exempelvis kreditkort, beviljade krediter värdepapperslån etc. Har man kommit till nivå 3,7 så har man så pass bra ordning på sin ekonomi att det är värt risken. Ligger man under 3,7 så är sannolikheten att man behöver använda bufferten relativt frekvent så den är värd att ha.
Bind inte tänket mentalt att ett lån är bundet till en tillgång i din balansräkning. Det vill säga se bolånet inte som ett lån till huset utan ett lån till dig med huset som säkerhet. Titta på totala belåningsgraden i din ekonomi. Bilen kan vara bättre att finansiera genom att låna pengar med värdepappersbelåning med exempelvis ISK:n som säkerhet
Bor du i hyresrätt så är troligen risken i din ekonomi så låg att värdepappersbelåning är rimligt för att få upp risken och avkastningen något
Se till att ha önskad likviditet i din ekonomi, detta kan göras genom att höja belåningen något.
Planera belåningen innan du blir pensionär så att man inte blir “House Rich and Cash Poor”
Jag kan nog tycka att det kanske är som mest relevant på Nivå 1-2. Där de flesta har oerhört mycket mer humankapital än kapital.
Skillnaden i storlek mellan sitt kassaflöde och det samlade värdet på sina förväntade inkomster i förhållande till kapital/VP-kreditskuld blir troligtvis aldrig större.
Även katastrofala nedgångar på börsen hämtas snabbt igen vid regelbundet månadssparande. Sen förstår jag att det kräver minst lika mycket psyke/förståelse för marknaden som matematiska förutsättningar
Tack! Nu är jag ju lite knasig och trivs bra utan lån, men jag får kanske omvärdera det om några år när det börjar dra ihop sig. Och jag förstår att jag hade kunnat vara längre in på nivå 4 om jag använt bolån men som sagt, knasig.
Att skolan är gratis betyder inte att staten även betalat barnet/ungdomens levnadsomkostnader, det har föräldrarna huvudsakligen gjort. CSN-lånet är ju finansiering av levnadsomkostnaderna som vuxen student, inte för terminsavgifter till universitetet, det står ju redan staten för i Sverige. Det man skulle kunna argumentera för är att kurslitteraturen skulle bekostas av samhället, men knappast mat och hyra.
CSN-lånet påverkar nettoförmögenheten och det är ingen mänsklig rättighet att vara över nivå 1 när man är klar med sin utbildning. Det är individens ansvar att välja utbildning som kan generera inkomster så att man kan börja klättra i rikedomstrappan och betala tillbaka CSN-lånet så snart som möjligt. Många akademiska utbildningar har tyvärr tveksamt samhällsvärde och jag möter ibland unga vuxna som känner sig lurade när det gått en utbildning som inte leder vidare till avlönat arbete.
