Nej, dagens system, som alltså redan existerar och har gjort länge, utgår från antalet år i arbetslivet, därav riktålder för pension helt oavsett vad man har i lön. Det är väl ganska rimligt ändå att man tänker att det där med att gå upp i ottan, arbeta 5 dagar i veckan till 65+ ålder, är ungefär lika jobbigt, sett som ansträngning, oavsett lön. Och givet att de flesta jobb behövs oavsett lön, vore de konstigt om de med låg lön ovanpå det ska straffas med att behöva jobba betydligt längre än de med hög lön.
Det vet jag inte men i Sverige har man haft allmän pensionsförsäkring sedan 1913. Högst troligt är vårt system rättvisare än det i Kuba.
Ja, nu får du ta min kommentar i kontexten av vad det svarade på. Det vill säga någon som uppenbart inte klarade av att vara seriös utan direkt drog till med @Pellepennan pratar om kommunism. Självklart är det något av en gråzon och mer komplext. Däremot i kontexten av ett samhällskontrakt tror jag kronor och ören är mindre viktigt än tid och energi.
Klart det gör men dagens system med allmän pension i Sverige har inte lönen som faktor utöver att det påverkar pensionens storlek, då pension är uppskjuten lön från arbete. Men lönen i sig har ingen koppling till antalet år man förväntas arbeta innan man kan ta ut allmän pension.
Jo, absolut, jag spinner bara vidare på diskussionen generellt.
Typ “ska man kunna köpa sig fri från sitt samhällsansvar”.
Jag tror man kan bidra till samhället på många olika vis, att jobba hela livet är ett.
Det här kan man ju då vända till ett argument att FIRE inte bryter samhällskontraktet, så länge man ägnar sig åt saker som är gynsamma för samhället.
Hur mäter man det? Någon nämnde “kontaktperson”. Ska det anses vara lika bidragande och gynnsamt att arbeta i 50 år som att lägga sig på soffan vid 30 och bli “kontaktperson”?
Ja så är det ju idag, enligt systemet med allmän pension och riktålder, vilket inte är speciellt abstrakt. Här mäts fysisk ålder och även antalet år i arbete för att få full pension relativt sett.
Om man anser att man uppfyller samhällskontraketet på annat sätt borde man väl också resonera om i vilken grad. Exempel:
Räcker det att köra snål-FIRE och momsen man betalar på snålmaten anses finansiera rätten till all välfärd resten av livet?
Om man säg tar en runda en halvtimme på lördagar och plockar lite skräp i närområdet, har man då gjort sitt resten av livet?
Man är “kontaktperson”, oavsett hur mycket eller hur lite arbetsinsats detta sen innebär.
Vad krävs? Ja, man bör resonera kring i vilken grad om vi pratar om rättvisa här. Det finns inga regler idag men det är väl ändå rimligt att resonera kring det.
Men det är ju bara en, din, tolkning av vad samhällskontraktet är?
Ja, kanske alla (eller ingen) uppfyller samhällskontraktet.
Men, på samma sätt kan man ju radda upp en mängd arbeten som har ingen eller väldigt liten samhällsnytta, att bara titta på en parameter, tid i arbetslivet tycker jag blir fel.
Personligen för mig är “samhällskontraktet” att kunna titta sig i spegeln och säga att man bidrar med mer än man tar (efter förmåga). Hur man gör det tycker jag inte är så viktigt.
Anser du att man uppfyller samhällskontraktet om man har yrken ingen vill betala för? Tex syssla heltid med broderi men gör osäljbara sådana? Är det omoraliskt att jobba med broderi och leva på utdelningar då broderier inte genererar några pengar?
Det är en mix, både de som glidit på räckmacka och de som gjort stora ansträngningar. Precis som många glidit på räckmacka för att bli lagerarbetare, undersköterska, hemtjänsten, kassör osv.
Det talas väldigt mycket i tråden om att vara tillnytta till samhället, det förstår jag om man jobbar som ingenjör för utveckla hjälpmedel till sjukvården, tandläkare, läkare, brandman, lärare osv osv. Men låt oss inse att majoritet av yrken är enbart till gagn till samhället för de bidrar med skatteintäkter i form av inkomstskatt och konsumtion. Därför vill jag verkligen höra om man bortse från skatteintäkter, till vilka nytta är följande roller och vilket värde tillför de samhället?
Telefonförsäljare av Kina dammsugare
Produktionsmedarbetare på Absolut vodka
Mellanchef på ett företag som säljer barnleksaker i plast
Administratör på ett företag som säljer hemelektronik
Lagerinventerare på företag som tillverkar komponenter till lyx-fordon
Nu anklagade jag ingen för att vara kommunist(lågt att påstå det utan jag gav ett exempel på hur det var på Kuba). Det jag vände mig emot var att skulle det vara orättvist att jobba olika länge så vore det väl lika orättvist med olika lön.
Sen skojade jag till det med faran att kalla en förskolelärare för dagisfröken(nästan lite nedvärderande av en yrkeskår som läst 3-3,5år på högskola)
Men mer seriös inlägg så är jag för att man får leva sitt liv som man själv vill så länge man försörjer sig själv. Jag vet och märker att alla inte tycker så men ofta är det väl så att det sätt man själv valt är det rätta och andra ska göra likadant.
Tycker du landar i ett klokt resonemang även om mitt sätt att se samhället gör att det blir lite snävt. Ingen av dessa roller bör finnas om de inte genererar något slags kundnytta rent teoretiskt. Hur detta sammanfallet rent praktiskt är en annan fråga. Sedan väger du enbart in rollen inom deras respektive bolag som deras bidrag till samhället.
Det kan vara så att telefonförsäljaren av Kina dammsugare efter sitt skift går direkt över till att ideellt jobba på en självmordslinje och rädda två liv varje natt bara genom att finnas som ventil för de personer som behöver hjälp.
Lagerinventeraren kan på sidan av sitt nuvarande jobb ideellt träna och leda ungdomar i ett utsatt område och leda dessa bort från kriminalitet och stötta deras skolgång och vara en positiv förebild för hundratals.
Ingenjören för hjälpmedel till sjukvården kan i sin tur på sin fritid köpa sex av barn, finansiera droghandel och misshandla sin sambo.
Vem av dessa personer är mest till nytta i samhället? Hur värderar vi deras bidrag?
Att bara mäta ett bidrag i skattekronor blir för mig därmed lite snävt. Det är en enkel beräkning men för mig ser jag bidrag till samhället som något långt större än antal kronor jag bidrar med i skatt.
Uppenbarligen anser deras arbetsgivare, som är en del av samhället, att de tillför nytta. Telefonförsäljaren kanske tillför mer negativa externaliteter än denna nytta, och måhända även spritproducenten, men i övriga fall torde samhällsnyttan vara uppenbar utifrån att samhället (i form av arbetsgivaren och i förlängningen arbetsgivarens kunder) väljer att ge dem lön för insatsen.