Definitionen av olika FIRE är luddig, oklart vad som är vad, och även svårt att sätta in sig själv i något fack, jag tänker i alla fall att jag kan ändra mig med tiden.
Jag tänker att jag nu väljer en period av Coast. Jag har rätt tidigt kunnat spara och investera en del (dock långt ifrån en halv FIRE som Coast FIRE ibland verkar räknas som). Men nu i en period med småbarn så kändes det ovärt att jobba mycket för att kunna spara till investeringar för att jobba mindre senare, så målet är nu att i ett par år jobba så mycket så att inkomsten av föräldrapenning och lön täcker utgifterna. Kom fram till detta upplägg när jag räknade och såg att kapitalet förväntades öka av sig självt ungefär lika mycket som jag tyckte jag kunde spara undan utan att försaka vardagen nu allt för mycket. Så jag är nöjd med att kapitalet får växa på av sig självt (ingen garanti såklart) och jag jobbar deltid i några år där tid med barnen känns väldigt viktigt.
Tänker mig dock att jag säkert kommer jobba mer och spara mer någon gång framöver, men vem vet Har inte som mål att jag måste sluta jobba helt så snart som möjligt, målet är mest att ha det bra både nu och i framtiden
Känns nästan lite ”förbjudet” att inte månadsspara, inget man sådär stoltserar med här på forumet (Såvida man inte är FIRE)
Tycker ofta att det är All In sparande som gäller här, men fler varianter av nedtrappning eller Coast borde kunna vara en rimligt alternativ när man redan kommit en bit i sitt investerande.
I teorin ja men det beror på vad man har för jobb och hur konkurrens och AI m.m. kommer att slå.
Plus att det kan kosta väldigt mycket i både lön, tjänstepension och eventuella extra utgifter vid denna ledighet.
Jag tror att jag skulle må väldigt dåligt av att komma tillbaka till arbetet sen och dessutom känna att jag ligger långt efter i förhållande till hur det skulle kunna vara.
Det är nog inte för mig att ta ledigt några år för att sedan vara tvungen att börja jobba igen, i så fall vill jag att det ska vara frivilligt.
Det tycker jag låter lite väl svart-vitt? Är det helt otänkbart att tex ta tjänstledigt 3månader för att göra en cool vandringsresa du drömt om länge? Att passa på när hälsan och vilja finns. Kan ju vara andra tidsfönster också, tex att få tid att ta hand om en närstående som är sjuk eller vara ”föräldraledig” med ett barnbarn.
Om kapital finns och jobbar vidare av sig självt, så himla stor skillnad gör det väl inte? Varför denna stress till endast ekonomi-målet?
Jag har inga sådana bucket lists för livet eller mål i termer av konsumtion och upplevelser. Jag vill bara ha mitt Ataraxia ärligt talat. FI är en del av det, helst igår.
Inte för att jag inte äter någon utelunch här och där eller unnar mig små meningsfulla saker på vägen. Men flera månaders tjänstledigt med tillhörande kostnader för t.e.x resande? Big nope. Det är ingen autentisk dröm som skulle gå före värdet av ekonomisk frihet personligen.
Kortare perioder i stil med veckor eller månader är ok men blir det många och långa pauser kostar de väldigt mycket.
När jag lekt med egna start och stopp i Excel har jag kommit fram till att den dagen jag slutar eller drar ner på sparandet så gör jag det nog för gott.
Ekonomiskt finns det ingen logik i att ta en paus för att sedan starta igen några år senare.
Ränta-på-ränta är för kraftfullt.
Om det var mer linjärt och att ett års ledighet nu innebar ett års jobb om tio år så hade det kanske kunnat motiveras för mig men inte när ett års ledighet kostar flera års jobb om några årtionden.
Men ärligt talat, förmodligen inte ens om det var 1:1.
Jag är lat av naturen men min framtida möjlighet till lathet motiverar mig nu. Skulle jag ta en lång paus är jag rädd för att jag skulle deppa ner mig för att jag tvingas jobba igen efteråt.
Det här är nog en personlighetsgrej, jag kan förstå om någon annan kan vara villig att byta ett års ledighet nu mot flera års arbete senare men jag tror inte att jag klarar av det.
Ja det är jag med på, min tanke var mest att det finns annat i livet än bara ekonomi. För mig är ekonomi bara en av flera delar som behöver samverka.
Så är det säkert, och inställningen till jobb i allmänhet. Men sen så kan det ju vara saker som inte går att skjuta på i 10år, är en förälder dödssjuk eller om man vill ha egna barn så finns det tidsfönster. Men såklart skönt om man inte upplever att det finns något sådant man vill göra som inte går att skjuta på
Mina föräldrar jobbar än så länge och jag har inga barn. Det har inte materialiserat sig någon kris än och jag hoppas att jag hinner komma längre innan det gör det.
Fast jag skulle nog snarare kalla det för mycket hög preferens för frihet. Som ChatGPT politiskt korrekt brukar kalla det i terapisamtalen jag haft med den om det här
Eller det gäller mig i alla fall. Jag kommer nog mycket väl att “jobba” i någon form resten av livet tror jag. Men det är bättre att jobba frivilligt än ofrivilligt. Det är lite som kärlek.
Det som är mest intressant tycker jag är just när ränta-på-ränta börjar göra hela jobbet. Dvs när insättningar eller ens löneinkomst börjar bli irrelevant.
Är det vid 2, 5 eller 10 mkr? (Jag drog några siffror från röven, ingen högre kategoriteori bakom.)
Drar man den tanken till sin spets kan man ju börja fundera på sommarsemestern, helger, kvällar osv på samma sätt. Nånstans drar vi väl alla en gräns, men var den går är högst individuellt förstås.
Det är ju lite speciellt i Sverige eftersom det är lagstadgat med helger och sommarsemestrar. Visst kan man hypotetiskt ta ett annat lönearbete på helger/semestrar eller frilansa/konsulta/egenföretaga. Men det är det inte alla som kan på ett lika linjärt sätt som ordinarie lönearbetet, och till samma timlön.
Hade jag tillfrågats “Vill du ta ut semesterdagarna kontant?” så hade jag nog alltid sagt ja. Så gör jag redan med ATK till exempel.
Själv tycker jag Coast FIRE är en väldigt bra väg till FIRE. Även om man t.ex. är ung och bara har sparat några år eller om man är en bit in i sparresan, så ger det en mer vänlig väg till FIRE än att knega på hårt och göra många uppoffringar i nuet.
För vissa kan det betyda ett mycket bättre liv i anskaffningsfasen, som i de flesta fall är en stor del av livet.
Det är perfekt för dem som vill spendera mer tid med familj, utnyttja tidsfönstret när man är som mest frisk eller helt enkelt bara jobba lite mindre för att få dagarna gå ihop bättre.
De med hög sparkvot t.ex. 50% kan ju t.o.m jobba halvtid för att få ihop vardagen bättre. Perfekt om man ändå tycker om sitt jobb när det inte blir för mycket och ändå vill fortsätta jobba ett bra tag. Kanske de vill starta upp något eget passionsprojekt som inte betalar så bra eller om man vill konsulta på deltid.
Coast FIRE är kanske däremot inte för dem som tycker att de har det helt perfekt just nu och inte behöver mer tid för annat eller dem som vill ha frihet så snabbt som möjligt. Alla är olika och är även i olika faser i livet.
Coast fire uppnås väl mer eller mindre första arbetsdagen om man är anställd hos arbetsgivare som har kollektivavtal eller liknande och man tänker coasta till riktåldern. Men om man t ex silkar på att gå i pension vi 60, så är väl coast en grej i Sverige också.
Jag hade uppnått den nivån för några år sedan (dvs kunde sluta spara och jobba fram till 60 och därefter leva på minst 90% av nuvarand lön efter skatt), men jag valde att spara vidare så jag och min fru kan gå i pension nästa år tillsamman då jag är 54 och hon 50. Jag värderar tiden mer än att kunna spendera 10-20 % mer än jag gör idag. Det lockar inte lika mycket, och jo jag har väl till och från spenderat mer men jag har inte funnig någon lycka i det.
Jag önskar aldrig under semestern att semestern vore slut så jag får jobba igen. Sån är jag, men en del brinner ju för sina jobb, och då är väl coast fire bra.
Det är heller inte för dem som inte vill byta en kort tids ledighet nu mot en lång tids arbete i framtiden.
Det handlar inte bara om att nå frihet tidigast möjliga årtal utan med så få investerade arbetstimmar som möjligt.
Ränta-på-ränta ger då att det oftast blir långt färre timmar om man lägger ner jobbet nu istället för sen.
Undantag kan förekomma om det t.ex. skulle vara en riktigt kass börsperiod inledningsvis eller om lönen är brutalt mycket högre i framtiden men det är ju svårt att sia om på förhand och oddsen är emot en om man skulle chansa på det.
Håller helt med om detta - det som vissa kallar ”flamingo-FIRE” (dvs. ackumulera ~50% av FIRE-kapitalet och därefter coasta i 10 år till full ekonomisk frihet) är i min mening den ultimata formen av ekonomisk planering för livet och i min mening den bästa strategin, framförallt för yngre människor (~20-35 år) som har möjligheten (vilket förstås är långt ifrån alla).
Varför?
Den nyttjar tidens exponentiella kraft (ränta på ränta-effekten) till fullo.
Den köper valfrihet och handlingsfrihet tidigt i livet, vilket är gynnsamt oavsett övriga livsval. För småbarnsföräldrar innebär det att man med gott samvete kan gå ned i arbetstid under småbarnsåren/barnens uppväxt utan oro om att tumma på framtiden. För barnfria köper den enorm valfrihet och möjlighet att ta risker med t.ex. eget företagande utan den ekonomiska stressen om framtiden (vilket iofs kan vara en drivkraft och motivation till hårt slit). Blir man sjuk/utbränd/arbetslös etc. (risker som tilltar med ökande ålder) så slipper man brottas med ekonomisk stress utöver själva sjukdomsbilden eller frånvaron av förvärvsinkomst.
Kort sagt, strategin skapar en trygg ekonomisk krockkudde för resten av livet - utan att kräva en lång och utdragen ackumuleringsfas med många gånger oundvikligt tummande på livskvaliteten.
Vi är inte riktigt uppe i vårt fire-tal men har inte heller nått den ålder då vi tänkt göra annat än att jobba. Med barn hemma känns det som att vi lika gärna kan fortsätta jobba i hyfsad omfattning fram tills vår målålder. Så målet som vi siktar på är att runt 55 kunna avsluta helt med jobbandet. Kanske kommer vi då ta några enstaka konsulttimmar. Men i och med att vi fått ihop ett rätt stort sparkapital, som med rimlig utveckling bör räcka för full fire om 7 år lättar vi nu på sparandet.
Det innebär att jag prioriterade annat än pengarna när jag valt nytt jobb. Bland annat närhet till jobbet men också att bedömd stressnivå är lägre med ett par medarbetare i ett team jämfört med 30+ i flera team.
Vi har också börjat tänka att det är bättre att lägga lite extra på rätt upplevelser i stället för att fortsätta spara lite mer. Särskilt om det innebär något som hela familjen gör tillsammans.
Jag funderar också på att erbjuda min arbetsgivare att jag går ner till 80% i tid. Kan vara positivt för dem när de vill spara pengar.
Antar att allt detta blir någon form av “coast” tänk även om vi fortfarande jobbar båda två.
Den är så ultimat att man kan planera hur mycket avkastning marknaden ger under en tioårsperiod? Som sagt, du kan inte lita på marknaden. Du kan säga ”Jag slutar jobba om tio år” eller ”Jag slutar jobba när mitt kapital har dubblats”, men du kan inte säga ”Jag slutar jobba om tio år och då har mitt kapital dubblats”.
Jag har rätt tidigt kunnat spara och investera en del (dock långt ifrån en halv FIRE som Coast FIRE ibland verkar räknas som). Men nu i en period med småbarn så kändes det ovärt att jobba mycket för att kunna spara till investeringar för att jobba mindre senare, så målet är nu att i ett par år jobba så mycket så att inkomsten av föräldrapenning och lön täcker utgifterna. Kom fram till detta upplägg när jag räknade och såg att kapitalet förväntades öka av sig självt ungefär lika mycket som jag tyckte jag kunde spara undan utan att försaka vardagen nu allt för mycket. Så jag är nöjd med att kapitalet får växa på av sig självt (ingen garanti såklart) och jag jobbar deltid i några år där tid med barnen känns väldigt viktigt.
Har inte som mål att jag måste sluta jobba helt så snart som möjligt, målet är mest att ha det bra både nu och i framtiden
(Såvida man inte är FIRE)
