Jag älskar mat och dryck, och skulle hellre avlida än att försöka mig på LCHF eller något liknande. Jag har vägt 108 kg som mest, och på 180 cm är ju det en del. Nu brukar jag snitta in på 76 och har gått ned i omgångar (och ja, jag har hållt vikten, inte vägt över 78 på närmare tio år). För mig är viktväktarna det bästa. Man får bra koll på vad man kan och inte kan äta (och i vilka mängder) och för mig gav det en bestående förändring. Grunden för mig är att alltid ha en matlåda, då blir lunchen typ gratis (enligt viktväktarna), på samma sätt äter jag alltid samma frukost på vardagarna samt väger t ex pasta för att inte göra en massiv portion en vanlig tisdag. Då kan jag äta saker jag verkligen vill ha på helgen och om jag går ut och äter en vardag. När jag äter god mat så äter jag upp, konceptet äta 0,68 pizza är för mig slöseri med god mat. Samtidig skulle jag aldrig beställa in en pizza jag inte känner mig rätt säker på att den är så god som jag vill för det är slöseri med en gång jag kan äta vad jag vill.
Träning har varit svårare för mig, jag gillar att cykla men tar ju en hel del tid. Att komma igång har jag inget tips på alls, jag lyckades göra det men det som gör att jag håller uppe träningen är att jag varje gång tänker “om jag slutar träna nu så var all träning förgäves” när det känns motigt. Då motiveras jag att lägga en timme för annars har jag ju kastat bort MASSOR av timmar där jag kunde gjort något jag faktiskt vill göra, typ sitta och läsa och ta ett glas vin.

