Hur hanterar man känslan av att inte hänga med?

Att jämföra eller inte jämföra sig med andra ekonomiskt har varit en konfliktyta i de längre förhållanden jag haft. Jag har alltid vetat att jag vill investera i min kreativitet och mina egna projekt, även om jag inte blir rik på det, samtidigt som jag varit jagad av tjejens konsumtionsdrömmar.

Bröt precis upp från ett ekorrhjul där min sambos FOMO (hus, dyra resor, det goda livet) växte i takt med att jag själv blev mer och mer olycklig. Hamnade ganska snart i ett nytt förhållande med en tjej som jämför sig ännu mer med andra och har ännu högre burn rate, men samtidigt betydligt mer empati och respekt för andras drömmar.

Men det är (eller känns) svårt när den ena i förhållandet bor på Hemnet och jämrar sig över att vi står utanför bostadsmarknaden, medan den andre har tankarna (och hjärtat) någon annanstans. Om jag jämför mig med andra så handlar det om kreativ output och konstnärliga åstadkommanden snarare än pengar, men det finns ju bara i min egen bubbla.

Nyckeln till frihet är att ha koll på sin ekonomi och RikaTillsammans är en fantastisk resurs och inspirationskälla (och snuttefilt). Att läsa om andras bostadskarriärer ger mig noll FOMO, men jag kanske är lyckligt lottad på det sättet. :slight_smile:

5 gillningar

Får erkänna att jag själv har brottats med liknande tankar som Jan har haft. För oss var det inte rollen/yrket som var problemet utan orten. När vi väl hamnade “rätt” (ur min frus perspektiv) så löste sig det andra på sikt. Nu har hon ett välbetalt-ish jobb som hon trivs med på en plats och i ett hus som hon älskar. Jag har å andra sidan ett jobb som jag tolererar (för att det ger mig den frihet och inkomst som jag strävar efter) i ett hus som jag älskar men på en plats som jag har velat lämna. Mina “problem” har kretsat kring att om vi bara bodde på rätt plats så skulle resten lösa sig. Det är dock en del i så kallat magiskt-tänkande.

Nu har jag dock vant mig vid att bo på landet och har svårt att se hur jag någonsin skulle kunna trivas i stan igen. Jag uppskattar närheten till naturen, avsaknad av köer. Även om de geografiska avstånden till vissa saker är längre, så tar det tidsmässigt inte så mycket längre tider.

I boken: Under The Sky We Make av Kimberly Nicholas så finns det en mening som lyder:

Learning to live well where we are is a regeneration skill to cultivate.

Det är något som har präglat mitt liv de senaste tio åren.

Har bifogat ett urklipp med citatet i sin kontext. Det finns mycket att ta till sig här.

5 gillningar

Varför skulle det vara okej?

Tankeexperiment: om du fick designa ett samhälle från grunden, skulle du se till att olika personer får vitt skilda förutsättningar, eller skulle du se till att människor får ungefär samma förutsättningar?

Om det förstnämnda, bör du då inte vilja förändra dagens samhälle (med vitt skilda förutsättningar för människor) till att bli mer som ditt föredragna samhälle?

Jag tycker det låter helt ologiskt att bara säga “okej, så är livet bara, shit happens”. Med sådana tankegångar blir ju inte direkt världen en bättre plats att leva på.

1 gillning

Om du ger folk samma förutsättningar så kommer folk välja att göra olika saker och den där balansen för framtida förutsättningar kommer att förändras. Hur ska man tackla det problemet?

1 gillning

Jag och min man var nog också vad man kallar resurssvaga när vi började titta efter hus även om vi hade stadig inkomst. Vi fick syn på ett hus vid havet (vår stora dröm) och tänkte att alla andra också har den drömmen så det kan aldrig bli vårt. Men vi valde att lägga första budet ändå, bombsäkra på att det inte skulle bli vårt. Men helt plötsligt var det ingen som budade emot, så det blev vårt. Föregående ägare hade renoverat järnet så inget renoveringsbehov alls. Vi vet fortfarande inte riktigt varför ingen annan budade, kanske för att det ligger lite off (skolbussen är den enda kollektivttrafik som går, men det är 10 minuter till affären med bil och 50 minuter in till centrala Göteborg), det bara fanns två rum i markplanet (dock inredd källare med två sovrum), vi har liksom ingen aning. Men det gick.

Vill med detta mest visa på att det går, gäller bara att fortsätta leta och hitta rätt, det som ni är ute efter är kanske i något sammanhang det som ingen annan vill ha just då.

Men kan också känna igen mig i det där med att man inte riktigt hänger med. Det här forumet och all den information som Rikatillsammans ger en på ett fat gör att man ibland inte riktigt är med på vart man ska börja eller vart man är på väg. Men vi har precis som ni tagit mycket inspiration och är på god väg. Man behöver bara stanna upp lite ibland och komma ihåg vad man redan åstadkommit!

2 gillningar

Kolla nåt avsnitt av Lyxfällan för att ”ombalansera” känslorna.

Självklart gör det en inget gott att sitta och dregla år multimiljonärer.

Och om du nån gång blir multimiljonär kommer du börja dregla åt de med 50 miljoner. Och sen 100 miljoner.

Du nämner att du troligtvis har det bättre än snittet. Logga ut och njut. Och kolla lite på Lyxfällan.

3 gillningar

Det här är väldigt viktigt. När jag var tusenär så umgicks jag med sådana som var tiotusenärer. När jag själv lyckades bli tiotusenär så var andra hundratusenärer. När jag var hundratusenär så hade jag kompisar som var miljonärer. Nu när jag själv är multimiljonär så har jag i stället miljardärer i min umgängeskrets. Det finns (som regel) alltid de som är rikare än dig, som har större och dyrare båtar, bilar, hus, fruar, hästar, motorcyklar. Inversen av detta är att det finns nästan alltid någon som har det sämre än dig själv. Njut av dina egna framgångar och milstolpar och framförallt: lev ditt bästa liv nu, ingen kan säkert veta hur länge man får leva.

För egen skull så handlar rikedom om valfrihet. Jag skulle påstå att de allra flesta som har förmånen att bo i Sverige har betydligt större valfrihet och möjlighet än en väldigt stor del av jordens befolkning.

Känn inte avund, känn tacksamhet. Det finns alltid något att glädja sig åt.

5 gillningar

När jag ser på TV idag hur det ser ut i Gävle så är jag ganska glad att vi bor i en hyresrätt!

7 gillningar

8 inlägg delades upp till ett nytt ämne: Forskningskonsensus kring extremväder

Hej, jag satsar bara till barnbarnen på börsen. Resten är bundet i fastigheter.
Jag kan inte komma ifrån att jag tycker rikatillsammans har blivit mer nördig på senaste par åren. Det är mycket som jag tycker bara stressar mig, fast jag bara kan strunta i det. Det har dock gjort att jag mer sällan går in på sidan.
Vitsen i början var ju att man bara skulle vikta om portföljen en gång per år och kunna ägna sig åt livet istället.
Jag tycker inte du ska känna dig jagad av att läsa sidan.
Gör som jag och gå in ibland eller titta bara på det du är intresserad av

1 gillning

Ett inlägg har sammanfogats med ett befintligt ämne: Forskningskonsensus kring extremväder

Ett inlägg har sammanfogats med ett befintligt ämne: Forskningskonsensus kring extremväder

Jag tror att det du nämner om att komma från olika kvarter/bakgrund är den avgörande parametern. Min sambo har jobbat i olika förskolor och noterat enorma skillnader i främst språkutveckling mellan förskolor i olika områden. I rika områden pratar små barn begripligt och har grammatiskt korrekta konversationer med varandra. I fattiga områden förekommer inte sådant. Om du tar barn från fattiga och rika områden och placerar i samma förskola kommer det mönstret sannolikt att styra. Skillnaden i socioekonomisk nivå är fullt begriplig även för små barn.

Hos oss är allting mer blandat. Det finns radhusbarn, bostadsrättsbarn och hyresrättsbarn - om man nu ska vara petig. Det är förstås en ökande andel svenskar ju högre upp i den sociala hierarkin man kommer men fortfarande många med utländsk bakgrund där också. Alla som har utländsk bakgrund kommer heller inte från “klassiska invandrarländer” utan från olika europeiska länder och andra länder som man inte normalt tänker på kopplat till begreppet invandrare. Jag har inte uppfattat att min lille son skulle leka mer eller bättre med vissa barn kopplat till deras etnicitet utan det är mycket blandat hela vägen. Det ska också sägas att de flesta barn med utländsk bakgrund hos oss inte är några nyanlända utan det vanligaste är att även föräldrarna är födda i Sverige. De lever kanske inte några helt svenska liv utifrån ett “svenne-perspektiv” men pratar svenska på normal nivå och är allmänt etablerade.

1 gillning

Det är en tuff tid att köpa bostad i och med coronavärdeökningen. Det här forumet är dessutom som många påtalat inte representativt. En frustrerad situation ekonomiskt (TROTS fantastiska goda ekonomiska förutsättningar - 2 miljoner sitter ju inte alla på) - i kombo med jämförelsen fattar jag väcker ångest och stress.

Dock tror jag precis som Jan är inne på att ta tillbaka ansvaret. Vad kan du göra för att få en tillvaro du är mer nöjd med? Är din frustration som kommer fram i tråden över att frun inte kunnat få fast anställning/slutföra utbildningar något som återspeglar frustration över andra saker i relationen eller är det i övrigt en välfungerande relation? Många har svårt att hitta någon de trivs med, om du har en god relation med fru och två barn är det guld värt. (Också ekonomiskt, skilsmässor är snordyrt vet jag av egen erfarenhet…)

Att ta tillbaka ansvaret till sig själv handlar inte om att andra inte bär någon “skuld” för att man är i en viss situation. Coronapriserna sabbade för bostadsköpare, en fru utan fast anställning ger en sämre ekonomi, rikatillsammans-forumet blir en jobbig jämförelseplats, allt det där är ju sanningar. Men det är också sant att det enda man verkligen har makt över är sina egna handlingar. De kan involvera andra: att fråga en partner om man ska gå i familjeterapi, att löneförhandla eller byta jobb för att få upp lönen, att lära barnen att födelsedagspresenter kan köpas second hand, eller vad det nu är. Men återigen är det enda man verkligen kan styra sig själv och identifiera vad man kan göra varje dag för att trivas lite bättre i livet man har.

Det låter som att du har en ekonomisk strategi klar även om den inte är optimal i dina ögon. Ni har trots allt sparat ihop två miljoner. Så istället för att fundera hur jag kan optimera ytterligare i det ekonomiska hade jag lagt tid på att se hur jag kan optimera i vardagstrivsel under just de förutsättningar som finns.

Vet att jag låter som en västerländsk-buddism-hippie, sorry för det. Har själv inte gjort bostadskarriär men har ett trevligt boende som duger. Lever ensamstående med barn pga expartner med missbruk men ser till att försöka hålla en go fritid med alla de medel jag har tillgängliga. (Hushållsnära tjänster och göra av allt tråkigt när barnen är vakna för att ha en rolig timme eller två när de somnat). Är inte snygg men ser det positiva i att som ensamstående hinner jag ändå inte dejta. Kan inte lämna huset om kvällarna pga måste vara hemma när barnen somnat men såg till att köpa ett löpband. osv. finns ofta massa förbättringspotential även i ett på ytan grått liv.

4 gillningar

Det som finns inom 4 är att hitta objekten där föregående ägare har vårdat huset väl men haft en fruktansvärd smak för dagens husköpare.

Vårt nuvarande huset är ett sånt hus bland annat hade vi:

  1. Ett rum där halva rummet var gult med board i mitten och andra delen var grönt.
  2. Ett annat rum som var halva rummet brunt och andra delen röd med board i mitten.
  3. Övriga rum var i olika nyanser med brunt ihop med boards.
  4. Golv som såg ut som ett schackspel.
    4.Bruna fönsterbrädor med röda fönster (snyggt).
  5. Rum på övervåningen med ytterst lite dagsljus.

Till detta var visningarna i ett snöfritt januari så hela huset var riktigt dystert. Däremot hade de förre detta husägarna vårdat huset väl och gjort ett flertal dyrare rennoveringar.

Men bara utifrån smaken blev priset ca 30% lägre än normalt för området…

Det är snabbt och relativt smärtfritt att renovera ytskikt, ett flertal rum köpte vi bara en billighetsfärg på Rusta och målade tapeten kostade under 1 000 kr och blev ett helt annat rum. För rummen med lite dagsljus satt vi in extra takfönster kostade 10 000 kr per rum (krävde inget bygglov om man inte påverkade takstolarna).

Det vi gjorde var att göra i ordning en budget vad vill vi lägga på huset sen räkna fram vettigt max pris utifrån renoveringskostnaderna. Satt även ett expotionellt pris på eget arbete för att försöka prissätta energiåtgången. Det jag märkte på visningar att ytskikt påverkade slutpriset något enormt och jag misstänker många missar totalkostnaden för ett hus…

Som en liten anekdot så pratade jag med min farmor om 2 av hennes vänners hus som enligt henne inte krävde några renoveringar överhuvudtaget då det var så fint. Huset i fråga var enbart i olika nyanser av brunt invändigt och väldigt mörkt. Huset i fråga köptes av några vänner till mig som planerade att riva ut allt då huset är allerdes för mörkt, ”Det ska vara ljust”. Brukar ha det som påminnelse att trender förändras och det är som är modernt idag kan vara hiskligt ute om några år. Kan tänka mig när jag säljer mitt hus om 40 år är att husköparna kommer sucka högt om hur kan nån leva i ett vit och ljust hus som påverkar huspriset ytterst negativt…

Det man annars kan tänka är vad kommer man göra själv om 40 år då bostadspriserna gått upp några miljoner. Kommer du ge bort pengarna till de stackarna som missade bostadsracet eller behålla vinsten?

Det här är mycket av problemet. Även om det rent moraliskt och samhällsbyggarmässigt är självklart med t.ex. fastighetsskatt (som är något som alla möjliga ideologier och partier varit fan av tidigare) så är det svårt att implementera för de som “har” såklart inte vill ge ifrån sig. Så man hamnar i ett dödläge där inget parti kan driva frågan, för då kan ett annat parti driva motsatsen och ta massivs med röster från de som redan är med i matchen.

Många fler är okej med hög skatt på arbete än fastighetsskatt, vilket ju är helt bakvänt.

3 gillningar

Det är väl en gemensam frustratrion att hon, av olika anledningar, främst hennes bransch, inte lyckats lösa ett fast jobb. Frustrationen är nog störst hos henne, som vet hur mycket det förenklat boendesituationen. I övrigt är vi tillsammans i snart 10 år och har en harmonisk och fin relation, absolut ingenting vi vill ändra på där.

Jag har faktiskt precis bytt jobb för att få upp lönen och få upp låneutrymmet. Vi har gjort en hel del och kommer nog inte längre än där vi är, inte på ett par års sikt i alla fall.

Det var bra sagt, och det livet fungerar bra och utan större aber… När vi väl har köpt något så kommer vi säkerligen trivas där :slight_smile:

Tack för din historia! Gäller som du säger att hitta sätt som fungerar för en själv och i sin egen livssituation.

Tack för dina tips! Ska ta med mig dem i letandet :slight_smile:

Nej, det kommer jag inte, då kommer ditt eller mitt barn, eller barnbarn, sitta och gnälla på ett forum istället :slight_smile:

Som en parentes tror jag inte att det kan fortsätta öka flera miljoner, såvida inte lönerna (och inflationen) tar fart, för vem ska då ha råd att köpa överhuvudtaget?

På 40 år med 2% värdeökning ökar värdet med ca 1,5 gånger om jag har räknat rätt.

Vilket är föga värt då lönerna utvecklats i samma takt, jämfört med hur det är nu, när bostadspriserna ökat mångdubbelt mer än löneökningarna, tänker jag?