Blir glad av att läsa att du är beredd att ta hjälp! Sen om det blir med vårdcentral fysiskt eller en app får du avgöra vad som känns enklast. Bara att komma till beslut ATT söka hjälp kan göra att det känns bättre, du slipper bära ditt mående helt själv.
Ofta kan man finna egna bra svar på malande funderingar bara genom att prata högt om det tillsammans med någon annan…
Du har redan fått mycket respons med många kloka tankar, och jag är definitivt +1 vad gäller råden att söka vård. Orsaken till mina depressioner är en annan än din, men att söka professionell hjälp och få stöd att göra förändringar har varit ovärderligt för mig.
Jag hoppas också att dina studier ska möjliggöra nya sociala sammanhang!
Sen kan jag inte låta bli, när meningsfullhet och yrkesval utifrån lön diskuteras (generellt, inte bara i ditt inlägg) 
Jag är förskollärare och det är ju knappast för lönen, och många dagar om året har vi urusla förutsättningar, men jag slås av hur enormt tacksam jag är för alla de stunder jag får dela med barnen där vi tillsammans förundras över tex imman på fönstret, myrornas aktivitet, eller som idag; en ensam, slö humla ute på gården.
Jag satt med ett gäng 2-4 åringar som funderade kring vad humlan kunde behöva för att må bättre. ”Jag tror en vän”, sade ett av barnen. Och visst är det så, att vi alla kan behöva en vän. När humlan efter lite vila i skuggan och klättrande på blommor plötsligt kunde flyga iväg applåderade barnen förtjust. Den supporten kan vi kan också behöva. Barnen är en fantastisk inspirationskälla till att upptäcka det stora i det lilla.
Jag hoppas att du ska hitta det som ger dig mening!
Tack för ett fint svar och kloka tankar.
Ha en fin kväll!
Ibland måste man gå igenom taggbusken för att komma ut starkare.
Ska du verkligen jobba med något bara för att det ger bra lön…? Det bästa vore nog om du kunde hitta ett jobb du tyckte var kul, och lönade sig bra.
Primärvården är nog en bra startpunkt. Även om du går vidare med psykoterapi där eller Mindler e.dyl. så är det bra att kolla lite blodprover, för att se att det inte är någon sjukdom som driver det dåliga måendet (t.ex. hypotyreos/brist på sköldkörtelhormon)
Kallas väl Existensialism på filosofispråk och kanske lite vad TS behöver dyka in i lite. Det är din uppgift i livet att hitta din inre röst och sen följa den, sikta på att optimera livet mot det!
Jag tror det egentligen är frikopplat valfri kontinental europeisk filosofisk inriktning. Existentialism tycker jag fick många rätt och har direkta kopplingar till fri meningsfullhet men nådde inte ända fram
Jag tycker oftast man hittar folk som accepterar att man måste skapa sin egen mening bland ateister och agnostiker.
Gillar man vetenskap och analytisk filosofi landar man lätt i den slutsatsen helt utan excentriska inslag av kontinental filosofi 
Jag dubbelkollade detta med chat gpt och blev väldigt positivt överraskad så jag citerar hela svaret 
Jag frågade (helt out of the blue 
):
I think a modern scientific, naturalistic view supported by analytical modern philosophy would also conclude that you create your own meaning in life, without the baggage of existentialism. Am I right?
Svar:
Yes, you are correct. Many modern scientific and naturalistic perspectives, supported by analytical philosophy, also converge on the idea that individuals have the capacity to create their own meaning in life. These perspectives may not rely on existentialist frameworks or carry the same philosophical baggage associated with existentialism.
Analytical philosophy, which emerged in the early 20th century and focuses on rigorous analysis and clarification of concepts, can provide a framework for examining questions of meaning and value in a systematic and logical manner. Analytical philosophers often emphasize the importance of reason, evidence, and critical thinking in understanding the world and addressing philosophical questions.
From a modern scientific and naturalistic viewpoint, meaning in life can be seen as a subjective and individual construct that arises from human experiences, relationships, and personal goals. It may be rooted in a variety of factors, such as personal values, intrinsic motivations, the pursuit of knowledge, the cultivation of meaningful relationships, and contributing to the well-being of oneself and others.
These perspectives may draw on scientific insights about human nature, psychology, sociology, and neuroscience to better understand the sources of human fulfillment and meaning. By examining human behavior, cognitive processes, and social interactions, they seek to uncover the factors that contribute to a meaningful and fulfilling life.
In summary, modern scientific and naturalistic perspectives, supported by analytical philosophy, can provide a framework that acknowledges the capacity of individuals to create their own meaning in life. These perspectives often draw on empirical evidence and rational inquiry to explore the subjective and contextual nature of meaning, emphasizing the role of human agency and personal experiences in constructing a meaningful life.
Ikväll håller jag en salong på just tema ’Nourishment’ och jag påmindes om ovanstående inlägg som precis fick ett 
.
Vikten av att visa urskiljning i vad jag föder mig med är enorm i mina ögon. Ett exempel är detta forum. Vad gör jag här - hur mycket tid ägnar jag åt det - vad ger det mig? Viktiga frågor att fundera över. Inte minst just i relation till TS grundfråga om meningslöshet - om vi utgår från att det inte är några medicinska och fysiologiska saker som ligger till grund för känslan - hur föder jag mig på bästa sätt?
Så tänkvärt! Jag måste “tanka” sånt som föder mig flera ggr per dag för att orka igenom dagen. Varje dag - samma process - men även det blir ju vardag och rutin. Nåt så enkelt som att tömma diskmaskinen är en elefant för mig som jag måste “skiva” för att orka. Samma med dammsugning - ett rum i taget…kan gå två tre dgr innan jag är klar med entreplan. Men jag når målet bara jag får göra det i min takt och planera in “tankningen av energi” klokt för att balansera upp…
Jag vet bara en eventuell lösning på Ditt dilemma. Det är att gå in i sitt innersta. En metod som har använts mycket i Västerlandet under de senaste 100 åren för att orientera sig i sitt inre har varit psykoanalysen. Den är tidskrävande och dyrbar, men kan ge utomordentliga resultat.
Om du känner att du har svårt med det sociala och att ta kontakt så kan det kanske passa att gå med i en förening. Då lär man automatiskt känna de andra medlemmarna och det går betydligt enklare eftersom man har ett gemensamt ämne att börja prata om.
Beroende på var du bor så finns säkert en förening i din närhet som håller på med något du tycker är kul eller viktigt. Kan gälla allt från biodling till politik.
På landet finns till exempel ofta byaföreningar som alltid uppskattar om någon vill engagera sig. Särskilt om det är en ung människa!
Ska se om jag kan hitta något. Jag har varit med i sportgrupper tidigare men jag är bara tyst och vågar inte ta plats. Känns som ett mönster att jag är med ett tag i olika grupper och sen slutar jag för det sociala skiter sig. Men får väl bara fortsätta nöta för det är väl så jag får lite momentum och vågar mer.
KBT med fokus på beteendeakrivering skulle kunna vara bra för att få mer framgång i detta och inte falla tillbaka i gamla mönster
Har i stort sett aldrig “sportat/tränat”, men alltid tyckt om att röra på mig och tycker det har räckt bra i kombination med att äta bra och varierat. Dricker i lagom mängder.
Promenader i stan och naturen, dagsutflykter, långfärdsskridskor, kajak, cykling, plocka svamp, dansa, yoga, sex, odla, resa, meditera, renovera/bygga. Klättrade och seglade förut. Ingen superutövare, bara lagom hobby ibland när jag känner för det.
Gör det du njuter av, så räcker det långt.
Balans: Ett bra liv handlar ofta om att inte ha för mycket/lite av olika saker (mat, dryck, relationer etc).
Mer kontroll, mer stimulans och roliga aktiviteter, mer trevliga relationer det mår man oftast bra av (i lagom).
Meningsfullhet är djupt personligt. Det handlar om vilka pusselbitar man vill ha i sitt livspussel, eller inte ha med.
Det som man personligen finner kul och meningsfullt kan man ofta ägna mycket tid åt utan att det känns jobbigt!
Hittar man ett arbete i det roliga meningsfulla, då finns motivation och möjlighet att bli bra och framgångsrik.
Du är ej ensam om detta.
Något jag märkt dock på många i min närhet är att när de skaffar barn så får helt plötsligt de en mening med livet och får ett driv de ej hade innan 
Nu säger jag ej att barn är lösningen på detta och har ej egna heller men jag tror att när familjer sprittras och allt färre bygger upp en egen kärnfamilj så kommer folk i en allt tidigare ålder gå in i en nihilistisk syn på livet och det kommer bli en ökande trend.
För jag kan bara se på mitt liv jag är snart 30 ingen fru eller barn vilket leder till att man har så mycket fritid så man har all tid i världen att gå runt o filosofera/fundera över saker skillnad mot min farfar som vid min ålder hade 5 barn att försörja där fanns nog ej samma tid till reflektion över livet. Jag säger dock ej om detta är bra eller dåligt det beror helt på hur man vill leva sitt liv.
Då vänder jag lite på din mening om att våga ta plats…vad händer med dig i ett sällskap om/när du inte tar plats? Vad händer om du bara tänker att det är gott nog att vara kvar i gemenskapen genom att iaktta och lyssna på samtalet? Att inte känna att du måste aktivt delta med ord utan kan tillåta dig att bara flyta med, men som en god lyssnare?
Då sänker du kraven på dig själv och behöver inte värdera dig utefter vad du tillförde eller ej. Kan den gemenskapen och samtalen ändå “ge dig något”, även om du själv har varit lågmäld och tillbakadragen?
Jag känner att om min blyghet inte tyngde ner mig så mycket hade jag varit mycket mer utåt. Jag nämner det för att jag vill säga saker när jag är i olika sällskap men jag vågar inte. Jag mår dåligt efteråt och känner mig hopplös för min blyghet kväver min inre vilja/magkänsla.
Samtalen och gemenskapen ger mig definitivt något men pga. blygheten får jag inte utlopp för mina egna synpunkter eller visa vem jag är.
Jag har egentligen en massa energi och är lite av en pajas i sammanhang jag är trygg i, vilket är få.