Det kommer nog inte att ske utan vi har istället en halvmesyr. Problemet är att det är väldigt svårt att förändra ett så komplext system med så mycket historik. Vid ändringar kommer dessutom många i kläm då politikerna inte har fokus på att kompensera för de som drabbas utan mest på att parkera debatten i något slags kompromiss som majoriteten av partierna kan stå bakom. Det är illa nog med nya fondtorget i Premiepensionen, en totalt onödig och illa genomtänkt förändring som fullständigt badar i dyr och skadlig administration via Fondtorgsnämnden.
Vi ska ha mindre omfördelning i pensionssystemet. Låt var och en få pension efter hur mycket de jobbat (och därmed arbetsgivaren betalat in pension). Inga golv. Inga tak.
I de fall att detta inte räcker, får man ansöka om socialbidrag (“försörjningsstöd”). Pensionssystemet ska inte vara ett omfördelningssystem, det ska vara uppskjuten lön och spegla prestationen i arbetslivet. Åtminstone om budskapet är att vi ska jobba mer och längre för att få mer pension.
Nuvarande system gör att det är några hundralappar i skillnad på de som jobbat hela livet i ett låglöneyrke och de som inte jobbat alls. Varför jobba då, liksom?
Ja, det var inte ett förslag som jag ställde mig bakom utan endast ett alternativ på hur man skulle kunna finansiera de ökade kostnaderna som det skulle medföra att höja pensionerna för de som har en låg pension.
Jag kan hålla med om att pensionssystemet inte borde vara ett omfördelningssystem. Men som det är implementerat idag kan jag inte annat än konstatera att det till viss del även fungerar på det sättet.
För att man fått flera tusenlappar extra varje månad i 45 år än motsvarande person som enbart gått på bidrag? För att man faktiskt generellt får mer i pension även om det bara är en tusenlapp extra i fickan varje månad? För att faktiskt ha möjligheten att spara på egen hand? För att känna att man försörjer sig själv och sin familj genom eget arbete? För att känna att man bidrar till ett samhälle som faktiskt tar hand om de som inte kan på ett någorlunda värdigt sätt? Finns gott om anledningar att arbeta som inte har något med “respektavstånd” att göra.
Tjänstepensionen tar ju av mitt löneutrymme, samtidigt som jag betalar in pensionavgift som jag inte får ut något av.
Ja, men jag trodde det var uppenbart att jag menade på inkomster över 599 250 kr, så man kan maxa sin pension i efterhand. Säg att ett normalt arbetsliv är 50 år, så skulle man då (i dagens penningvärde) ha 599 250 x 50 x 18.5 % x 0.93 = 5 155 048.125 i maximala pensionsrätter att tjäna in i valfri ordning, snarare än att man hade en maxgräns per år.
Det gör det absolut. Men om vi kikar på den fråga som faktiskt ställts, så gäller den just respektavstånd och pension.
Och det är just sett till pensionen vi uppmanas jobba mer och längre, och det jag menar rimmar väldigt dåligt.
Så klart kan man av andra anledningar känna att jobba mer är en bra grej.
Jag svarade på den frågan du faktiskt ställde och gav ett högst relevant perspektiv:
Jobbar mer och längre ger generellt bättre pension och möjligheter att förbättra sin egen sits som jag påpekade. Inte att det inte kan förbättras, men tycker debatten ofta är överdrivet negativ och ofta fokuserar på fel saker.
Låter inte helt orimligt faktiskt.
Ja där rimmar det verkligen illa. Man gör först om systemet så att man höjer riktåldern för pension och därmed sänder signaler om att folk behöver jobba längre upp i åldrarna för att det ska gå ihop. Samtidigt sänker man repektavståndet via diverse “bidrag” så att det lönar sig mindre att göra just detta…
Det som stör mig ännu mer är att de första signalerna är att de som redan jobbat i 40+ år och verkligen bidragit med skatteintäkter m.m. är de som ska jobba till 70+. Kraven borde snarare ligga på att de yngre som har arbetsförmåga kommer in i arbete så fort det bara går. Även om det kräver att man flyttar till annan ort och tar ett “skitjobb” tillfälligt som man inte hade tänkt sig.
Ja, för att förändra systemet när det visar sig att folk generellt lever i snitt flera år längre än man hade tänkt när det designades på 90-talet rimmar verkligen illa… Eller så är det helt logiskt med tanke på att inbetalningarna inte var tänkt att räcka så länge som det har visat sig att man behöver göra utbetalningar?
Nej, det är snarare de som är mitt i arbetslivet och tidigt som kommer få subventionera de som relativt nyligen och snart går i pension med tanke på att inbetalningarna till systemet inte var dimensionerade för den tid i pension vi har sett de senaste 10 åren och om prognosen stämmer kommer få se nästkommande decennier.
Intressant.
Låt göra en överslagsberäkning gällande inbetald pension och uttagen pension för någon under brytpunkt.
Antag man jobbar(som arbetare) från 20-66 år, dvs 46 år. Medelålder 82. Man lever således som pensionär i 16 år. 18,5% i pensionsavgift via skattesedeln.
Ska man få tillbaka det man betalat in bör det bli:
( [antal år arbete]/ [antal år pensionär] ) * 18,5% av lönen.
vilket ger (46år/16år) * 18,5% av lön = 53,2% i pension!
Detta under förutsättning att avsatta medel ökar med löneindex.
Är ökningen större bör pensionen bli större!,
Med tanke på att allmänna medelpensionen är 1/3 av medellönen, saknas det väldigt mycket pengar.
Var tar de vägen?
Jag vet inte om det här var som svar till mig, men det ser nästan så ut så jag tar mig friheten att peka ut flera brister i din uträkning:
- 46 intjänade år är högt, medel ligger runt 43 och mellan 44-45 i median. Så om du räknar med 46 intjänandeår kommer det generera en högre pension än medel.
- Förväntad faktisk tid i pension för nyblivna pensionärer idag innan införande av riktålder är snarare i medel närmare 20+ år.
- Riktåldern införs så att förhållandet mellan tid i pension och tid i intjänande till pension ska stabiliseras som funktion av den ökade livslängden.
Kan rekommendera Pensionsmyndighetens sidor om man är intresserad av att gräva mer bland den uppsjö av rapporter och statistik som finns på området:
Smaka på den meningen igen.
Det blir nästan värt att jobba!!
Jag tror inte att pensionssystemet påverkar lönerna, tyvärr. ![]()
Givet ovan artikel att 50% av alla pensionärer får garantipension i och med senaste årets höjning, så skulle det innebära att hälften av alla människor inte klarat av att försörja sig själva, är det verkligen rimligt? Jag förstår tanken och håller helt med om att vi ska ha ett samhälle som tar hand om de som verkligen inte kan arbeta, men det funkar inte riktigt om den siffran är varannan person.
Vad jag googlat fram är det endast 4miljoner av Sveriges 10 miljoner invånare som är självförsörjande enligt Svenskt Näringsliv. Utanförskap är en stor faktor, och det är fortfarande på väg åt fel håll.
Med det i åtanke så är ju frågan om hur det kommer att se ut om 10-20-30år osv med tanke på pensioner osv.
Rent spontant känns det som om det inte stämmer, det låter väldigt lågt antal med självförsörjning. Vad Svensk Näringsliv fått siffrorna ifrån vet jag heller inte.
2,5 miljoner är barn dock, så man får nog räkna på 4 av 8 miljoner istället för 4 av 10,5 miljoner. Sen angående garantipensionen så är det inte 50% av alla pensionärer som får maxbeloppet på 10 000 kr/mån, utan 50% av alla pensionärer får någon summa pengar från garantipensionen, alltså får någon form av socialbidrag.
Ahh, såklart. Dock så kostar ju barnen en del pengar också. Så i praktiken så ska ju då 4miljoner drifta ca10miljoner oavsett vad pengarna går till.
Med medborgarlön skulle det vara 100%. Seriöst dock så är det såklart så att man kan se över finansieringen, och att få fler i arbete är önskvärt. Men där ligger “respektavstånd” långt ned på listan av saker som gör att vissa inte arbetar.
Vi har 5.8 miljoner i arbetsför ålder och 0.5 miljoner av dessa studerar. Så det är alltså 1.3 miljoner av 5.3 miljoner (lite under 25%) som inte når upp i en genomsnittlig månadslön på strax under 16 tusen kr. Låter inte helt otroligt då man i dessa 1.3 miljoner även räknar med de som jobbar deltid, föräldrar som valt att sluta jobba för att ta hand om barn etc. Det är såklart något vi bör försöka åtgärda, men lär huvudsakligen inte ha något med “respektavstånd” att göra.
Det har jag inte hävdat heller. Men att det blir mindre pengar in till pensionssystemet påverkar ju såklart hur mycket man behöver ha jobbat för att öka respektavståndet när man väl går i pension.
Pensionsåldern höjs ju efter hand.
Det betyder väl på ett sätt att man måste jobba mer för att få en bra pension, för att inte riskera att ha ett litet respektavstånd.