Intressant diskussion! Jag ska erkĂ€nna att jag inte heller lĂ€st precis hela trĂ„den, men jag fastnade för nĂ„gra av illustrationerna över riskspridning över tid. Jag tror att det hĂ€r Ă€r ett omrĂ„de dĂ€r den förenklade bilden av att avkastningar Ă€r ânormalfördeladeâ kan ge en lite felaktig bild. Typiskt modelleras avkastning med normalfördelade logaritmiska avkastningar, vilket över korta tidsperioder Ă€ven ger mer eller mindre normalfördelade enkla/aritmetiska avkastningar. Ăver lĂ€ngre tid, eller med högre avkastningar, blir det dock ganska stor skillnad. Jag tog lite hjĂ€lp frĂ„n ChatGPT att ta fram en figur över hur samma underliggande modell kan skilja vĂ€ldigt mycket om vi vill titta pĂ„ dess fördelning i log-skala eller med âvanligâ skala.
Vet inte riktigt hur man stÀller sig till lÀnkar för andra poddar sÄ , men i senaste The memo av Howard Marks sÄ pratar han om detta.
Vet inte om jag Àr tvÄa pÄ bollen dock och det va det som utlöste funderingarna kring risk med tanke pÄ att figuren lÀnkas i början av trÄden.
Kan du ge oss höjdpunkterna frÄn poddavsnittet med Howard Marks? 
Det klassiska memot om Risk skrev han annars 2006 (sjukt att man kan det i huvudet).
Han anvÀnde sig av en tennis analogi för att förklara hur han ser pÄ risk och vad man bör fundera över nÀr man investerar beroende pÄ vem man Àr. Man kan sÀga att man delar upp det i tvÄ olika sorters tennis beroende pÄ vilket fall som gÀller.
-
TvĂ„ personer möts i en match, typ pĂ„ den lokala tennisklubben. I den matchen handlar det om vem som Ă€r bĂ€st defensiv, dĂ„ man kan lĂ„ta den andra göra misstag för att vinna matchen. Index-investeringar ser han som defensiva investeringar dĂ„ man inte under/över presterar utan fĂ„r precis det marknaden ger vilket Ă€r det âperfekta defensiva speletâ.
-
I den andra matchen Ă€r det tvĂ„ proffs som spelar. DĂ€r mĂ„ste man istĂ€llet lyckas slĂ„ bollar som den andra inte lyckas ta (alltsĂ„ spela offensivt, och lyckas med det) dĂ„ man inte kan förlita sig pĂ„ den andras misstag. Men proffsen Ă€r trots allt inte lika bra. Den ena har flera grand-slam och inte den andra. AlltsĂ„ mĂ„ste den sĂ€mre spelaren slĂ„ bollar som ligger över sin egentliga kompetensnivĂ„ för att lyckas vinna, âspela bĂ€ttre Ă€n sig sjĂ€lvâ (alltsĂ„ ha tur/en bra dag). SĂ„ trots att man Ă€r bland de bĂ€sta i vĂ€rlden och ska tĂ€vla med den bĂ€sta mĂ„ste man ha tur för att vinna.
DÄ det Àr fÄ som skulle satsa pÄ den lokala tennisstjÀrnan om den skulle möte t.ex. Nadal i en match, men det sÀger inte att den lokala tennisstjÀrnan inte kan vinna en boll genom att ha tur.
SmÄsparare bör dÀrför fokusera pÄ att spela defensivt (investera i index) och inte ge sig i kast med att vinna över de som Àr proffs dÄ man trotts allt spelar tvÄ olika sorters spel trots att man kallar det samma sak.
KÀnner att jag inte riktigt gör analogin rÀttvisa, utan det va nÄgot mer vÀlformulerat nÀr han pratade om det.
Vem vet?
Jag snubblar omkring och har ingen kristallkula.
Att utgÄ frÄn att historisk nettoavkastning, dvs massa % utöver den galopperande tillgÄngsinflationen, fortsÀtter som framtida Àr kanske vÀl optimistiskt.
GrÀnsande till naivt att ha sÄdan riskaptit.
UtgÄ frÄn korrigerade tillgÄngspriser under lÄng tid, i synnerhet pÄ smÄ marknader som den svenska.
Med ett korrigerat rÀntelÀge till snart sunda nivÄer runt 8% över lÄng tid Àndras spelets regler.
Artikel pÄ Àmnet som jag hittade idag:
In 1962, economist Paul Samuelson showed that when using standard economic assumptions, time diversification is a mathematical fallacy. In other words, the idea that investors should hold relatively safe assets for near-term goals while funding their long-term goals with riskier assets is false. Per Samuelson, if you have liked stocks for 40 years, you should like them equally well for one month.
och
This column contains four charts. Each portrays the same information over periods of different lengths. They show since January 1926 the after-inflation returns for four portfolios: 1) 100% U.S. large-company stocks, 2) 60% stocks and 40% intermediate-term U.S. government bonds, 3) 30% stocks and 70% bonds, and 4) 100% bonds. The first picture, which depicts one-year results, looks familiar.
Here are the summary statistics. The table shows how frequently the 100% stock portfolio beat each of the other three portfolios. It also indicates how often each investment suffered a double-digit loss (again, the returns are in real terms).
1-Year Summary
Portfolio Stocks Winning % Against Double-Digit Loss %(Annual) 100% Stocks n/a 17% 60% Stocks 67% 9% 30% Stocks 67% 5% 100% Bonds 66% 3%
5 Ă„rs sparhorisont
5-Year Summary
Portfolio Stocks Winning % Against Double-Digit Loss %(Cumulative) 100% Stocks n/a 16% 60% Stocks 72% 16% 30% Stocks 73% 5% 100% Bonds 75% 13%
10 Ă„rs sparhorisont
10-Year Summary
Portfolio Stocks Winning % Against Double-Digit Loss %(Cumulative) 100% Stocks n/a 10% 60% Stocks 78% 6% 30% Stocks 81% 4% 100% Bonds 83% 17%
20 Ă„rs sparhorisont
20-Year Summary
Portfolio Stocks Winning % Against Double-Digit Loss % (Cumulative) 100% Stocks n/a 0% 60% Stocks 93% 0% 30% Stocks 97% 0% 100% Bonds 99% 19%
At 20 years, the risk evaluation is reversed. Bonds are the true danger, routinely realizing double-digit losses, after inflation is considered. The safe path comes from equities. Placing 30% of the portfolio into stocks eliminates cumulative losses exceeding 10%, although on a few occasions, the 30% stocks portfolio did shed purchasing power over 20 years. When stocks make up either 60% or the entire portfolio, however, the losses disappear. In none of the historic 20-year rolling periods did either the balanced or the 100% stocks portfolio land in the red. They always gained at least something .
Samt den uppföljande artikeln:
Last weekâs âHow Time Horizon Affects the Odds of Equity Investingâ mentioned that while stocks are widely regarded as prudent for long-term shareholders but speculative for short-term owners, Nobel Laureate Paul Samuelson disagreed. In two articles written in the 1960s, Samuelson maintained that if investors like equities for three decades, they should like them equally well for three months. His claim refutes the popular concept of time diversification, which is that holding risky assets becomes safer with the passage of time.
Unusually, Samuelsonâs claim is both undisputed and ignored. That combination is striking, as the other major academic discoveries from that timeâHarry Markowitzâs Modern Portfolio Theory, William Sharpeâs capital asset pricing model, and Eugene Famaâs efficient-market hypothesisâhave become deeply embedded in common investment practice. Yet Samuelsonâs insight languishes. Nobody invests that wayânot retail shareholders, not financial advisors, not institutional investors.
Jag saknar lite begrÀnsningar i resonemangen för att det ska gÄ att anvÀnda praktiskt.
Tidsrymd. Liv?
Konfidensintervall. Korta svansarna pÄ normfördelningsklockorna i era skisser. Evigheten Àr oÀndlig.
SignifikansnivÄ. t.ex pÄ resonemanget att förlora allt i en diversifierad portfölj eller global indexfond. Tror att man med sÀkerhet (99%) kan sÀga att det inte kommer hÀnda under en livstid. Risken finns men den Àr inte signifikant.
SÄ, borde inte risken minska med tiden om man har ett konfidensintervall pÄ 99% pÄ hur mycket portföljen varierar. De vill sÀga, om den maximalt, inom intervallet, negativa utvecklingen en viss tid (5-10Är) fortfarande hÄller ett högre vÀrde jÀmfört med ett sparande i sparkonto (samma spahorisont och insÀttningar). SÄ bör man spara pÄ detta sÀtt, aktier/fonder.
RĂ€tta mig om jag resonerar tokigt 
Att sÀga att en viss aktie skulle vara lÀgre risk beroende pÄ att du Àger den lÀnge Àr lite som att sÀga att det Àr mindre sannolikhet att slÄ en sexa med en tÀrning om du precis dessförinnan slagit en sexa. Sannolikheten Àr alltid 1/6 att slÄ 1-6 som bekant.
Jag roade mig nĂ„gon gĂ„ng för lĂ€nge sedan att se till totalavkastningen pĂ„ NYSE absurt lĂ„ngt tillbaka i tiden, över 100 Ă„r vill jag minnas, och roade mig bland annat med att studera hur stor andel av Ă„ren som hade dĂ„liga utfall dels sett till alla Ă„r, men Ă€ven hur mĂ„nga treĂ„rsperioder, femĂ„rsperioder, sjuĂ„rsperioder och tioĂ„rsperioder som var trista/dĂ„liga utfall. Inte helt ovĂ€ntat sĂ„ minskade sannolikheten för âtrista utfallâ (dĂ„lig real avkastning) ju lĂ€ngre tidsperiod, men att uppĂ„t 10 Ă„rs horisont sĂ„ började sannolikheten för trista utfall nĂ€rma sig andelen Ă„r med trista utfall under samtliga Ă„ren (80-120 Ă„r har jag för mig). Detta fick mig tidigt att dra slutsatsen att aktier inte Ă€r nĂ„got man ska investera pengar i som man behöver inom 8-10 Ă„r, snarare Ă€n 3-5 Ă„r som mĂ„nga idag ger uttryck för. Men det Ă€r givetvis inte investeringens risk som förĂ€ndras över tid, investeringen (aktien) vet nĂ€mligen inte om att du Ă€ger den. Det Ă€r din risk (sannolikhet) för âtrista utfallâ som historiskt/empiriskt förĂ€ndras om du Ă€ger S&P500-indexfond 12 Ă„r istĂ€llet för 3 Ă„r.
Kanske Ă€r det för att jag sĂ„ledes bara investerar âlĂ„nga pengarâ i aktier som jag kĂ€nner mig vĂ€ldigt bekvĂ€m i riskerna med att investera i princip 100% av lĂ„nga pengar i dem. Jag kan inte pĂ„stĂ„ att det bekommit mig nĂ€mnvĂ€rt att en av mina tvĂ„ depĂ„er Ă€r ner med 1/3 senaste tvĂ„ Ă„ren, det har ingen praktiskt betydelse för mig. Fortsatta köp blir till lĂ€gre vĂ€rderingar vilket sĂ€kert visar sig vara bra om 10-20 Ă„r, men inte heller detta bekommer mig sĂ„ mycket i dagslĂ€get. Den aktuella depĂ„n Ă€r explicit tillskapad för att generera hög totalavkastning pĂ„ lĂ„ng sikt - utan större hĂ€nsyn till volatilitet. Standardavvikelsen ligger vĂ€l i nivĂ„ med OMXS30, och nĂ„got dĂ€rutöver i trĂ€ngre lĂ€gen (som 2022-2023), men temat pĂ„ depĂ„n har under en lĂ€ngre serie Ă„r gett i snitt >16% per Ă„r. Varför klaga?
Ja vi pratar om risk som om det vore en egen enhet. I tÀrningsfallet ovan borde enheten vara sannolikhet per tÀrningskast. Analogt mot investeringar borde enheten kunna beskrivas som risk per tidsenhet(eller risk per omsatt volym). Med tÀrningar vet vi att sannolikhet per kast ej Àndras med antalet kast. Hur Àr det dÄ inom investeringar? Pest, krig, rapportdagar, myndighetsbeslut, stor eller liten marknad, Àndrar dessa risken per tidsenhet eller Àr den konstant? Optionsmarknaden indikerar att risk per tidsenhet fluktuerar över tid och att dÄ jÀmnar tid ut risk. @janbolmeson nu nÀr du fÄtt 109 inputs har du fÄtt nÄgon ny insyn i orginalfrÄgan?
En tanke som slog mig i efter det senaste avsnittet, handlar inte risken egentligen bara om hur flexibel man Àr med nÀr man behöver betala utgifter och inte om att ha en fast spar/tidshorisont?
Med tanke pĂ„ att risken för nedgĂ„ng i en global aktieindexfond nĂ€stkommande dag varje enskild dag Ă€r ca46%, enligt bilden @janbolmeson hade i sin presentation hĂ€r Risk: det viktigaste att veta för dig som sparar i indexfonder (inkl. 20+ grafer) đ | 343. Bör man ju ha 54% att om man kan skjuta utgiften en dag ha mer pengar att spendera. AlltsĂ„ kommer flexibilitet att göra att man nĂ€stan kan strunta i risken man tar givet att man har en tillrĂ€ckligt bra riskjusterad avkastning.
TÀnker dÄ pÄ flexibilitet inte enbart utifrÄn konsumtion utan det Àr Àven giltigt om man t.ex. belÄnar portföljen för att öka den förvÀntade avkastningen dÀr man fÄr stÄende utgifter för rÀnta osv. Samt att kreditkort, buffert, mellanriskhinken etc kommer att öka flexibiliteten i ekonomin.
Lite förenklat; Kan jag skjuta min utgift pÄ framtiden 1 dag? DÄ har jag med 54% sannolikhet mer pengar efter den dagens slut.
Man bör dÀrför kanske vÀnda pÄ frÄgan och tÀnka nÀr jag har XXX kronor investerat kan jag köpa Y sak istÀllet för nÀr det gÄtt XXX tid kan jag köpa Y sak?
Snyggt tÀnkt. 
Ja, jag tĂ€nker med alla diskussioner kring uttag och FIRE att "flexbilitet" verkar vara det absolut viktigaste samt att som @Jonathan.S beskriver i sin risk-trĂ„d: âVad Ă€r risken att jag inte kan leva det livet som jag kan levaâ
Det Àr sÄ jag tÀnker hÀr:
Jag tÀnker att det finns en poÀng med att ha pengarna i investeringen sÄ lÀnge som möjligt i genomsnitt, Àven om det inte Àr i en obruten sekvens.
LÀngre tidshorisont ökar antalet tillfÀllen da man kan sÀlja med vinst.
Risken Àr mer eller mindre konstant sasom sadan sett utifran varje given tidpunkt under den tid som kapitalet förblir investerat.
Lite som jag ser det.
Hade helt missat den trÄden/inlÀgget och jag tror det va precis samma tanke som precis slog mig. Man borde alltsÄ strÀva efter försök att öka flexibiliteten kring nÀr utgifterna kommer för att kunna bÀra en större risk i sina investeringar och dÀrmed fÄ en högre avkastning.
Jag gillar förslagen kring hur man kan öka sin flexibilitet ocksÄ. Jag tror att man oftast kan vara mer flexibel Àn vad man ser vid första anblick kring t.ex. husköp, bil, semester etc.
Om pengarna inte rÀcker till resan man drömt om, kan man vÀlja ett annat resmÄl? Kan man resa en kortare tid? VÀlja ett billigare hotell eller ett b&b? Hitta ett ressÀtt som tar lÀngre tid men Àr billigare?
à terkommer i att vi sÀger att t.ex. Stockholmsbörsen brukar avkasta 8 % med en standardavvikelse pÄ ca 22%. Dvs att ca 68% av utfallen hamnar i intervallet -14% till +30% ett enskilt Är och med ca 95% sannolikhet inom -36% och +50%.
HÀr kan vÀl nÄgon riktigt mattekunnig jÀmföra med rÀnta och sÀtta in i Kelly kriteriet och fÄ fram hur mÄnga % man bör satsa per tidsenhet.
A detailed paper by Edward O. Thorp and a co-author estimates Kelly fraction to be 117% for the American stock market SP500 index. [14] Significant downside tail-risk for equity markets is another reason [15] to reduce Kelly fraction from naive estimate (for instance, to reduce to half-Kelly).
Hittade nÄgra intressanta grafer som visar att fördelningen inte Àndras helt intuitivt vid förlÀngning av sparhorisonten:
KĂ€lla: The distribution of stock market returns
SjÀlvklart var det ju redan gjort, 117% SÄfan ocksÄ.
Ingen jÀvla feg half-Kelly dÀr inte.