Nån som verkligen pratat med pensionärer? | Lev livet nu!

[angaudlinn (Ömsint men skojfrisk)]

Mina päron är separerade och pensionärer. Pappa plockar ut mer än jag gör så honom kan vi släppa. Mamma jobbade som lärare och oroade sig lite inför pensionen, men säger nu (vid 75 års ålder) att hon alltid går plus. Visst, hon bor lånefritt och har inga extremdyra fritidssysselsättningar, men hon har och kör bil ganska mycket, går på konserter (när man får), åker utomlands ibland etc.

Det jag ser är den stora kuggen för många, precis som @Henrik79 skriver, är boendekostnaden. Det tar en stor tugga av pensionen om man är hänvisad till att hyra på gamla dagar. Så om man får ut 20 eller 10 kvittar nästan om den förste har hyra på 10 och den andre bor nästan gratis.

Men nej, några 10 mille behövs inte. 1-2 mille räcker definitivt bra att dryga ut pensionen för de flesta då t ex 4% skulle ge 3,3-6,7 tusenlappar extra i avkastning per månad.

[Tjocke]

Jag menade att nuvarande system är satt av S+“alliansen”.

Sen spekulerar du och jag i försämrade utbetalningar. Om dessa blir av får man se vilka som ligger bakom.

I grunden har vi en mekanism driven av ojämlikt fördelad inkomst/förmögenhet samt en växande andel pensionerad befolkning. Det skapar ert demokratiskt tryck att ta pengar från varhelst det går och ge till de med lägre pension.

[Anonym]

I Sverige har vi länge haft ett system där människor kunnat förlitat sig på att samhället ska ta hand om dem. Jag har många vänner uppväxta i Sovjetunionen och de är nästan unisont överens om likheten i mentalitet mellan Sverige och Sovjetunionen när det gäller den här aspekten. Sedan har samhället förändrats och en förskjutning skett mot eget ansvar. Samhället har släppt ambitionen att kompensera för människors mindre lämpliga val. De som trodde på modellen att bli omhändertagna har därmed blivit förlorare.

[Fnorrbart (Superinvesteraren)]

@simino

Det är nu jag vill resa med familjen, fixa iordning hemma, leva. På något sätt känns det bakvänt att fokusera på att spara till pensionen när man är mitt uppe i livet. Tänker vi verkligen rätt här? Borde inte många fler klara sig på en liten bonus till pensionen som kanske ligger nånstans runt 2 miljoner. Med lite tur kan många dessutom få ut det bara genom att downsiza sitt boende.

Hej, detta är en mycket bra fråga. Något som jag funderat på en del. Det finns inga rätt och fel och alla tänker nog olika. För egen del bestämde jag mig för några år sen, min mor gick bort som en blixt från klar himmel pga hjärtstopp vid 65. Något som dessutom är ärftligt. Jag har planerat för att ha de största levnatskostnaderna och pensionen i perioden 55-65, men så klart med en bra ekonomisk säkerthet för resten också. Vi har även tänkt prova att leva som flyttfåglar mellan svensk sommar och medelhavsvintrar. Jag tror att många skulle uppskatta att ha en pension “mitt i livet” istället för vid 67-68 (eller vad det kommer vara om 20 år. Kul att läsa vad andra tänker om denna fråga.

[Johana (Janette)]

Ja jag tänker så ungefär.
Fyllnadsinbetala missad allmän pension, blir ca 1,2 milj för oss båda. Blir vår buffert när vi börjar plocka pension.
Kapitalet som vi gnetar ihop nu, ska egentligen, enl plan, vara slut när vi börjar plocka pension vid 66.

[SNS]

Pensionskapitalet räcker inte för att upprätthålla nuvarande utgiftsnivå då vi planerar pensionering innan 60, men kombinerat med sparandet så kommer det att fungera.
Retire Early för oss är alltså en kombination av pensionsuttag och uttag från egna sparandet.

[Saihtam]

Jag tror (och hoppas) precis som tidigare nämnt i tråden att vi senare generationer kommer kunna räkna med såväl bättre hälsa som längre livslängd jämfört med föregående generationer.

Inte bara pga medicinska framsteg utan också pga tillgången till information och normer om hur man lever hälsosammare. Med det i åtanke vill jag å ena sidan se till att spara för en lång pension, men jag förväntar mig också att kunna och vilja jobba en bra bit efter 70.

Dels då jag är 95:a och enligt prognosen verkar ju allmän pension bli aktuell för mig runt 71-72 Men det är okej med mig för jag “pensionssparar” istället på gymmet och i form av vad jag stoppar i mig.

Men man vet ju aldrig vad som kan hända och just i och med att den allmänna pensionsåldern nästan tveklöst blir högre för mig så ser jag till att spara ordentligt nu i 20-årsåldern i alla fall. Sedan får man se hur man ser på saken om 10 år!

[Erik71 (Erik)]

@Johana

Jag är nog lite smittad av deras historia och planerar att sluta vid 58. jag tycker inte att de plockade ut sin pension speciellt smart, utan jag kommer att leva på sparpengar tiden mellan 58-66 och sen börja plocka ut “billig” pension.

Jag planerar att sluta vid 57 men det är mest för att min hustru är åtta år äldre än mig och jag vill öka möjligheten till friska pensionärsår tillsammans. Jag planerar att leva på sparade pengar från 57 till 65 år.

[simino (Professor Kalkyl)]

@Saihtam

Men det är okej med mig för jag “pensionssparar” istället på gymmet och i form av vad jag stoppar i mig

Intressant formulering. Så kan man se det, hälsan är helt klart en förutsättning för att ha livskvalitet som pensionär.

[ErikDahlen]

Jag tror att de flesta som vill leva ett vanligt medelklassliv klarar sig på omkring 1-2 miljoner per person som eget pensionskapital. Därför har jag och min fru som mål att få ihop ungefär 2 miljoner var, utom boendet.

Jag grundar detta på när jag tittar på personer som min mormor och några fler bekanta, får man en pension i sverige så behöver inte supermycket mer. Pensionen betalar oftast boende, mat och räkningar. Att sen ha 1-2 miljoner till nöjen och livskvalitet är ändå ganska mycket.

Min slutsats är att det behövs inga 7,5 miljoner för att klara sig bra i Sverige som pensionär.

[Anonym]

Jag är fullt medveten om att det finns alla möjliga livsöden därute, och alla möjliga anledningar till att livet inte blivit som man tänkt sig.
Med det sagt tror jag att den stora massan av dagens s k “fattigpensionärer”, vilka ofta lyfts fram i kvällspressen, själv skapat sin situation genom att helt enkelt undlåta att planera för framtiden.
En vanlig hållning bland våra äldre eller de som vuxit upp med “folkhemmet” i modersmjölken är att staten ordnar det mesta. Pensionen, eller livet som gammal, är helt enkelt någon annans ansvar.
Själv kommer jag från en typisk arbetarklassbakgrund, med två föräldrar som inte hade särskilt höga inkomster. Min mamma blev dessutom multisjuk och förtidspensionär i relativt tidig ålder. Deras ekonomi är inte något att skryta med, men de har åtminstone planerat ansvarsfullt under lång tid. Aldrig levt över sina tillgångar, alltid sett till att ha en buffert innan någon onödig konsumtion kom på fråga.

Min frus föräldrar har en liknande situation, även om de aldrig varit sjuka. De har däremot aldrig riktigt tagit till sig frågan om eget ansvar, och har sannolikt inte mer än femsiffrigt sparande. Efter ett helt yrkesliv. Gnället är aldrig sinande om hur dåligt det är att var pensionär.

[lionandbird]

Tack för denna tråd @simino och alla som deltagit i den

I ett kapitalistiskt samhälle är pengar den största trygghets-faktorn som går att kontrollera, till viss del åtminstone. Alla som upplevt otrygghet har nog ett behov av en extra kudde, oavsett vad orsaken till det var.

För mig är jag otroligt nöjd med det faktum att om inget förändras i min anställning jag har nu som 38 åring kan jag gå i pension med 27000 som 67 åring. Levt ett kringflackande liv och först börjat tjäna pengar på senare år. Med det privata sparandet jag har borde jag enligt ränta på ränta kalkylatorn här landa på dryga 5 miljoner i privat sparande vid målgång. Sannolikt betydligt mer än jag behöver och jag inte nått min inkompetensnivå än i arbetet. Men jag är ändå nöjd som fan med var jag är i karriären. Känns helt rätt.

Jag tror att nu ikväll var första gången i mitt liv som jag för första gången insåg att ekonomiskt ser det ljust ut nu för mig. Det känns overkligt. men på ett bra sätt.

[JohanP (Johan)]

Vad bra!

[janbolmeson]

@lionandbird

Jag tror att nu ikväll var första gången i mitt liv som jag för första gången insåg att ekonomiskt ser det ljust ut nu för mig. Det känns overkligt. men på ett bra sätt.

Grattis! Känner igen dessa tillfällen av “positiv kris”

[Johana (Janette)]

Kanske vänta tills 66 och få skatteavdraget?

[aelander (Arne Elander)]

Här kommer en pensionär.
Allmän pension + tjänstepension + livslång privat pension med återbetalningsskydd 20 år = 23416 kr/mån brutto.
Tjänstepensionen kraftigt reducerat p g a avgångsvederlag.
En IPS som jag har 7år kvar på och som f n ger ca 30000 kr/mån brutto. Sitter placerade med ganska hög risk (SINCH, Nibe, EQT och Robur Ny Teknik) - växer hela tiden.
Jag har aldrig tjänat så mycket som jag gör nu.
Jag är 74 år och slutade som gylärare år 2000. Slutlön ca 24500 kr/mån.
Eget företag AB från 1998 till 2017. Nye ägaren använder samma domännamn http://www.elit.net

Sitter pengar kvar i en kapitalförsäkring i AB och jag tar ut utdelning enl 3:12 reglerna - betyder ca 12000 kr/mån efter skatt. År2023 ska jag kunna likvidera ABt enl 5:25 regler med 25% skatt om nu inte Magda ändrar på reglerna.

Gift med lärare, 70 år.
Vi har fyra barn. De fem senaste åren har de fått ca 8 milj kr (inte vardera ).

Vi bor relativt stort hus (190 + 40 kvm). Det är betalt, så banken är inte delägare.
Gemensam förmögenhet hos Avanza och Swedbank i det närmaste 20 mille inkl min IPS.

Vi har inte haft stora inkomster men sparandet har placerats lyckosamt och ibland till lite för hög risk

Vi har ingen bil. När min fru ska till Väla och handla så går hon ofta. Det är ju bara 8km. Ibland om ryggsäcken blir tung så lyxar hon sig med buss tillbaka.

… fortsättning följer om ni orkar mer. Vi pensionärer är ju kända för att klaga ;-).
Funderade mycket innan jag skrev detta, Det känns som man blottar sig, men nu är det skrivet

[aelander (Arne Elander)]

År 2013 besökte vi vår äldste son i Indien. Han är partikelfysiker och hade en postdoctjänst på TIFR i Mumbai. han berättade för oss att han skulle tas sig upp till Ladakh, Indiska Himalaya innan han lämnade Inden. Vi undrade om vi fick hänga på, vilket accepterades. Vi flög upp till staden Leh (3500 möh). Därifrån gjorde vi utfärder till bl a KhardungLa (5600 möh), Nubra Valley. Elva dagar var vi där uppe. De fyra sista med en vandring i en nationalpark (Marka Valley). Som ni förstår så hade både min fru och jag god fysisk status.

År 2015 upptäcktes att mina njurar inte var helt OK. Ca 30% funktion kvar. Nu skickas jag till en njurläkare, som skickar mig vidare till en hematolog för myelomutredning. Överläkare Gösta Berg diagnostiserade att jag hade LCDD, en ”kusin” till multipelt myelom fast mycket snällare. Man borde behandla så att jag skulle slippa bli dialyspatient. Jag erbjöds delta i en forskningsstudie där jag under 36 veckor skulle äta medicinerna Ixazomib (cellgift), kortison, Talidomid i ett visst schema. Talidomid såldes av Astra under namnet Neurosedyn på 1960-talet https://sv.wikipedia.org/wiki/Neurosedynskandalen.

Det är absolut förbjudet att äta detta om man är gravid. För mig var ju inte detta något problem, så jag accepterade att delta i forskningsstudien.

Behandlingen påbörjades 2016-02-04, dagen då min hustru fyllde 65. Jag var ganska skärrad, men lugnade mig ganska snart eftersom jag inte påverkades alls av behandlingen. I elfte veckan 2016-04-20 på eftermiddagen började jag få stickningar i fingrarna. Det spred sig ganska fort upp över armarna. Efter ca 1,5 timme så hade jag en vansinnig smärta. Kändes som om man klätt av mig naken och släpat mig genom brännässlor.

Inlagd på Hbg lasarett i en dryg månad. Utprovning med olika mediciner. Nervsystemet har kollapsat. Jag kan inte hantera något med mina händer om jag inte samtidigt ser vad dom gör. kan inte hålla i en penna och skriva mitt namn. Vet inte var händerna är - tänk toalettbesök. Dricker ur pipmugg. Jag är nu efter drygt fem år beroende av ständig hjälp. Smärtan motas tillbaka med f n drygt hundra tabletter i veckan. Smärtan kommer i sjok och jag får fylla på med morfin trots att morfin inte är särskilt verksamt mot nervsmärta.

Jag kan gå ca 1km med rollator. Tillbringar mesta tiden i rullstol eller ligger. Diagnosen är poly neuropati.

Jag förundras över att jag fortfarande trots allt kan hålla modet upp och se ljuspunkter i tillvaron.

Min fru som är 70 springer fortfarande 4-5 mil i veckan inkl sin intervallträning. Grannarna kommenterar det ibland med: Vilken speed hon har!

Nå, de flesta av er på forumet är mitt i livet och ni redovisar olika status vad gäller ekonomi. Rådet jag kan ge er:

LEV LIVET NU! Imorgon kan det vara för sent. Beloppet på ISK blir då bara siffror på monitorn - absolut ingenting annat.

[EVAU]

Tack för att du delar med dig av din livssituation. Och tack för påminnelsen om vad som är riktigt viktigt.

[MSOMM (Magnus Gustaf Valentin)]

Jag undrar om fler än jag träffat på att man gör sig ekonomiskt ren för att bidragsoptimera som pensionär?

En av mina mostrar gjorde det för 10-15 år sedan.

• Under ett par år fasade hon ut allt hon ägde (hus, banktillgångar osv.) till sin enda dotter, i akt och mening att hon skulle kunna få ut max bostadstillägg och andra stöd.
• Eftersom kostnaden för hemtjänst beräknas utifrån inkomst av tjänst och kapital var dessutom logiken att hon säkerställde att den skulle kosta så lite som möjligt den dag hon behövde den.

Nu har hon det riktigt knapert. Hon kan inte besöka sina syskon eller ta sig för något utöver det allra mest nödvändiga och det mesta hon pratar om nu kretsar runt pengar och hur dåligt ställt hon har det.

Jag hör från min mamma att detta förekommer oftare än man kan tro bland folk hon känner, vilket är sorgligt.

[Pinglan]

Mina föräldrar ändrade markant levnadsstandard när dom gick i pension. Båda hade god ekonomi innan och bra pensioner. Båda gick tidigare än de måste. Dom är skilda och har nya partners, har börjat intressera sig för dyra viner och reser många gånger per år mm. Mamma firade sin pension med att åka över en månad på språkresa för hon ångrade att hon inte gjorde det som ung. Tror dom båda är lyckligare än någonsin faktiskt.

Tänker att vi människor är rätt olika och man känner sig själv bäst har förhoppningsvis iallafall ett hum om hur man hoppas framtiden kommer bli.

Min gissning är dock att folk i detta forum sparar betydligt mer till pensionen än vad som behövs medan en hel del människor i andra delar av samhället skulle må bra av ett extra pensionssparande.