Viktig poäng. Det här är ju också ett sätt att “använda” våra pengar, iaf för oss trygghetsnarkomaner.
För mig är det att när jag har tillräckligt mycket trygghet investera/spendera pengarna så att de ger så mycket glädje som möjligt för mig och andra. Just nu verkar forskningen säga att det bästa jag kan göra är att donera det.
Är det inte lite så som vissa är inne på? FIRE är det nya sätter att plocka burkar, äta kattmat och dö med 10miljoner på kontot. Är det riktigt illa har det även inneburit allmänna arvsfonden tar pengarna på slutet…
Tänker så här: ränta på ränta i all ära. Men har man byggt en stor ekonomisk trygghet så låt pengarna gå tillbaks in livet. Fortsätt förvisso spara men kanske växla över till mer högutdelande aktier? Och unna dig saker! Prova därefter att faktiskt plocka av dina besparingar (gud förbjude). Och tänk såhär: Låt den nya hobbyn vara att förvalta pengarna och få dem att växa. Snarare än att lägga undan så mycket som möjligt. Se på profiler som Stefan Edberg och Victoria Silverstedt, de har sina stora inkomster bakom sig utan lever på avkastning. Och gör det mycket väl. Det svåra är när man sparat hela tiden, risken är att msn som någon skriver blir en Joakim von Anka…
Att ändra på ett beteende och att INTE spara kommer att vara svårt. Särskilt när man gjort det länge. Risken är att man på dödsbädden kommer ångra allt man inte unnat sig.
Just när det gäller ursäkten att pengarn gå i arv till barnen så kommer med all sannolikhet du att hålla i merparten av pengarna och dina barn få pengarna när de minst behöver dem. Dvs ungefär när de byggt en egen buffert och lever ett stilla pensionsliv.
Själv har vi precis köpt hus och ser snarare utmaningen att få pengarna att räcka till då det finns många hål att stoppa pengar i…
Om inkomsterna minskar ändras väl beteendet automatiskt? Man blir tvingad att sluta spara alternativt göra av med ännu mindre pengar och i båda fallen ändras väl beteendet, eller?
Mina sparade pengar ska användas för att kunna leva lika som nu när inkomsterna minskar. Troligtvis om några år men annars när jag får “riktig” pension.
Precis, min syn på FIRE är att dels köpa tid för besparingarna vilket är dyrt, dels att fylla upp den del av utgiftsgapet som pensionerna inte täcker.
Min föräldrar lever gott på sin pension. Huset är i princip betalt, de reser mycket och inget saknas dem ekonomiskt.
Om man inte väljer att flytta till en flådig hyresrätt med hög hyra eller lever över sina tillgångar kontinuerligt och belånar sitt hus så fort möjligheten finns (vilket inte känns särskilt FIRE) så kommer men inte bli fattigpensionär…
Dina föräldrar kan vara ett undantag men de allra flesta får lägre inkomster när de slutar jobba. Det betyder inte att något behöver saknas ekonomiskt men beteendet måste ändå ändras. Spara mindre eller göra av med mindre är inget val utan det enda matematiskt möjliga!
Det där är en definitionsfråga av “fattigpensionär”. Efter ett långt arbetsliv med låga inkomster kunde min svärmor inte både äta och delta i kommunens dagverksamhet utan ekonomiskt stöd från sina barn. Det var inte pga att hon bodde i en flådig hyresrätt utan det var pga låg inkomst.
Förvisso, men hon kanske inte hade haft något att stoppa undan ändå…? Tänker lite så här:
-
om du äger ditt boende och amorterar kontinuerligt så kommer dina lån vara väldigt små när du går i pension, därför är dina boendekostnader låga. När vi nu köpte hus så var det äldre parets lån på huset en tiondel av värdet. Gäller tänka även här. Att maxlåna hela tiden för att göra bostadskarriär hela livet kan bli dyrt.
-
om du har ambitionen och förmånen att spara ihop till en förmögenhet så se också till att även njuta av den under tiden. På bankkontot är den bara siffror…
-
har du förmånen att kunna spara en slant varje månad så kommer du inte heller att bli en fattigpensionärer.
-
med njuta så tänker jag inte konsumera upp den - men låt återbäringen av den ge lite guldkant till livet!
Kan tipsa om en bok jag läste nyligen: Die with Zero av Bill Perkins. Där pratar han om just det som du tar upp, nämligen när man ska ta ut besparingarna. Istället för fyra hinkarsprincipen för pengar (inget fel med det) skriver han om fyra hinkar med upplevelser/icke monetära mål per ålderspann.
Det är ju så att vår kropp tappar kapacitet efter 25, så om man har ett mål/en dröm att bestiga Mount Everest kanske den ska sättas i hinken 25-32 och besöka Louvren kan sättas i hinken 55+ osv. Istället för enbart monetära mål bör man sätta livsmål och därefter räkna på vad det kostar. Det jag tog med mig mest var att om du har två års levnadskostnader kvar när du dör, så är det lika med att du har jobbat gratis i två år. För pengar har bara värde när de används till någonting.
När det gäller arv till sina barn så ägnar han ett helt kapitel åt att hävda motsatsen (som man ju kan förstå av titeln). Kortfattat säger han att det är bättre att ge bort medan man lever istället för att låta barn/andra få det som ”blev över”. I genomsnitt får man ut arvet vid 60, då den gör mindre nytta än om man hade fått det vid 35-45.
Iställt för en graf som ska visa när man uppnår FIRE kan man simulera en graf (gratis via hemsidan) för när man ska börja använda sitt kapital så att det förhoppningsvis ska vara nära noll den dagen du kliver av i slutstationen.
Vår största rädsla är ju att pengarna tar slut långt innan vi dör, så att det blir att leva av billig kattmat på ålderns höst. Men vi som lever i Sverige har oftast en hysad pension, ju äldre vi blir desto mindre spenderar vi (statitik i boken, från USA men jag tror inte att det skiljer sig jättemycket från oss). Så den rädslan är egentligen obefogad.
Fick en aha upplevelse när jag simulerade i grafen, nu kommer jag att behöva öppna kranen ordentligt varje år om det ska hinna förbrukas innan jag kolar. Vilket innebär att jag allvarligt börjar fundera på att sluta jobba för pengar långt innan planerat datum.
Håller med om det du säger men det handlar ju ändå om beteendeförändringar som man inte kan/behöver välja att göra utan de blir påtvingade.
Köpte ny soffa i augusti. Ny bil i september. Hus för ett par veckor sen. Känns som att man är på gång.
Var finns den?
Följ länken https://www.diewithzerobook.com/apps
Exakt så är min mamma. När hon var liten bodde hon på gård med utedass. Genom hela livet har hon sparat och nu går hon snart i pension. Trots att huset är betalt och att hon tillsammans med min far har flera miljoner går hon fortfarande till ett jobb hon hatar, inte följt sina drömmar, handlar enbart Ica Basic etc.
Det jag försöker säga är att pengar inte är allt, det krävs mer.
Till frågan när ska du använda pengarna? Ja nu faktiskt. Sålde av det mesta för några veckor sedan till husköp.
Jag har köpt och läst boken DWZ. Du får ut det mesta av de mailutskick/PDF som författaren gör gratis. Jag visste inte detta. Dock är jag ändå glad för att jag har boken då den kommer påminn mig att spendera vid rätt tid och på rätt saker.
Är ca 60-70% till en bra FIRE och kommer fortsätta spara till jag är på 100%. Det ger en enormt trygghet och förbättrar ens personliga förhandlingsläge vid så många situationer. Det är också ett sätt att använda sitt kapital utan att förbruka det.
Ogillar ineffektivitet och materiellt överflöd så jag kan inte bara börja spendera bara för att förstöra för nästkommande generationer. Däremot är vi på en längre skidresa nu vilket vi älskar.
Överväger att halvera sparkvoten och lägga 200tkr extra på skidresor eller liknande per år efter att ha läst DWZ. Sedan portionerna ut arv till barnen vid ex 25-35år. Blir ju ett skifte i tankesätt att flytta kronor som var avsedda att spara till upplevelser istället.
20 inlägg delades upp till ett nytt ämne: Bostad och tekniskt underhåll
Host host nu har ni totalt tagit över ämnet med snack om husunderhåll.
Kan säkert vara kul att diskutera, men på annan plats tänker jag
Jag tänker nog inte vara rädd för att använda mitt kapital nu i mitten av livet och gör det till viss del redan.
Är 45år, med hyfsat sparkapital på några miljoner och en villa som är lågt belånad i ett attraktivt läge.
På sikt när barnen blivit lite större blir det nog en bostadsrätt och försäljning av villan.
I dag används pengarna mestadels till resor på lov osv.
Jag och frun jobbar även deltid. Vi har inget intresse i dyra saker osv.
Med tiden har jag insett att livet inte går i repris, och jag är inte lyckligare med livet om jag har några miljoner till.
Tragiskt med människor som dör med alldeles för mycket pengar. Då har man inte lyckats enligt mej.
Min ekonomi är mer eller mindre helt frånkopplad från mitt liv. Jag loggar in kanske en gång om året och ser vad det står för siffra.
Köper allt jag vill ha. Kan inte komma på nåt jag egentligen behöver.
Skulle vilja resa mer när pandemin är över och barnen så småningom blivit större.
Antar att de behöver lägenheter och sånt så småningom också.
Har noll tro på att dö rik - så får väl ge bort mer pengar till behövande.