Långt ifrån alla arbetsgivare som tillåter en att gå ner i tid tyvärr.
Har flertalet vänner som försökt och fått avslag.
Bra skrivet och sammanfattat tycker jag!
Håller med dig om det sociala! En sak som jag själv oroar mig för är hur nära runtomkring mig kommer bemöta mig när jag är “arbetsfri”. Jag är rädd att vänner och familj kommer störa sig på att jag inte jobbar. Konservatismen inom min sociala krets är rätt stark och det är liksom norm att man jobbar och bidrar till samhället.
Ibland tänker jag att det hade varit skönt att få lite nya bekantskaper/vänner som är i samma sits. Jag smygletar på sociala medier men många som håller på med FIRE väljer ju att vara anonyma (även jag själv). Tänk att hänga med andra FIRE människor på Bahamas när man är 40+ liksom. Alltså hänga med människor som är ekonomiskt fria men inte nödvändigtvis rika.
Det där skulle jag INTE vilja göra. Snacka om en samling osköna människor.
Jag är inte ett dugg oskön.
Och jag tycker inte att de flesta andra här på forumet är speciellt osköna heller.
Tänk vilka planer som skulle smidas på Bahamas. Innovation och entreprenörskap skulle uppstå i en skön mix med alla oss som inte-vill-jobba.
Nu har vi filtret i form av ett forum i vägen. Då går det bra. Jag skulle inte umgås med enda av er i verkliga livet. Sagt i all välmening.
FIRE är inte för mig. Det värsta jag vet är att kompromissa, att analysera och tänka igenom banala livsval som att mitt liv eller ekonomi hängde på det. Jag vill snarare ha hela kakan kvar och samtidigt äta upp den.
Jag är personen som föraktar semester, vila och vekhet. Jag mår bäst när jag jobbar och tvingas balansera 1000 saker i huvudet samtidigt som jag blir pressad. Det är då agnarna skiljs från vetet. Det är då jag känner mig levande och i kontakt med mina känslor. Det är då jag känner mig sårbar och som att det jag gör faktiskt räknas.
De gångerna i livet jag har kommit över en stor summa pengar och försökt stanna hemma hela dagarna blir jag självdestruktiv. Inte så att jag vill ta livet av mig men på andra sätt.
Jag älskar mitt arbete, har alltid gjort och kommer alltid göra. Det har givit mig utmaningar och genom det självförtroende, livserfarenhet och framgång. För mig är det obegripligt hur något ska kunna ersätta det.
På senare år har jag drastiskt minskat min arbetstid till kanske 50-55 timmar per vecka men skulle aldrig kunna tänka mig att sluta. Inte ens när jag är 80 år gammal om hälsan fortfarande är i behåll.
Hur vet du att du inte gör det? Jag tänker att det finns fler runt en med dessa tankar men som likt jag/oss inte ventilerar dem i sociala sammanhang.
@angaudlinn grattis! Jag blir så glad över att läsa om din framgång! Vi känner ju egentligen inte varandra, men här på forumet gör du ett oerhört sympatiskt, ödmjukt och trevligt intryck. Dessutom är du klok och kunnig. Man gläds med dig!
Om jag vore du så hade jag hoppar av jobbet, det är ju det du har sparat till!? Sen behöver man ju inte spotta chefen i ansiktet när man lämnar in uppsägningen. Du behöver ju faktiskt inte låta alla veta dina planer. Du kanske känner för att börja jobba igen? Håll då den dörren öppen! Men låt inte det hindra dig från drömmen om att mickla med dina förstärkare och instrument hela dagarna. Gör det med attityden ”nu provar jag detta”, så är fallhöjden inte så stor om du upptäcker annat.
Kanske kraschar aktiemarknaden, då behöver du kanske gå in och jobba nåt år igen, men förmodligen inte. Värre en så är det inte.
I din situation är det lätt att man tittar på worst-case-scenarion. Om du tar ut Max 3,5% finns dock oerhört stora möjligheter att pengarna fortsätter att växa rejält och att du redan om några år kan se att marginalerna växer med tiden. Ovanpå det har du pensionen som trygghet. Du har redan hängslen och livrem.
Jag har sparat målmedvetet i 7 år för att nå din situation. Tidsmässigt har jag gjort lite mindre än halva resan. Jag längtar tills jag får skriva en liknande tråd om att jag nått mitt sparmål.
Jag önskar också att både du och jag har modet att göra allt det som vi drömt om.
Nej, man skriver på forum som detta. Nedkokat och klart till essensen.
Man kan ju alltid göra appar till iPhone och/eller Android. Det är min “räddningsplanka”, brukar jag tänka på skoj. Har gjort appar till bägge plattformarna men gör bara appar för eget bruk f.n.
Kul för dig att du känner så👍.
Personligen är jag lite förundrad över hur arbete/jobb kan slå klorna i människor så till den milde grad att i stort sett allt i livet kretsar kring det.
Men det är tur att vi är olika🤩
Bor du i västra delarna av Sverige🤩?
Jag har lite svårt att förstå varför man måste bry sig om vad andra tänker om att man jobbar eller inte? Finns väl tusen anledningar (som dom knappt har med att göra) till varför man väljer att jobba eller inte jobba. Du är inte ditt jobb, punkt.
Sen finns det massor av sätt att bidra till samhället som inte har med ens jobb att göra, det är bara fantasin som sätter gränser! Jag sopade upp glas ute i korsningen 100 meter från mitt hus häromdagen, då slapp kommunen komma dit och ödsla deras resurser på det.
Jag tror framtiden som arbetsfri är mer svårplanerad än den ser ut när man fortfarande är kvar i lönearbete.
Min välgrundade rekommendation (efter att ha provat tjänstledighet, deltider, kortare FIRE-perioder och lönearbete utan att ”behöva” inkomsten) är att du säger upp dig direkt. Det kommer inte att bli som du tänkt dig men det blir bra ändå.
Jag önskar att jag slutat tidigare än vad jag gjorde. Tjänstledigheten gjorde bara att jag sköt upp mina planer i sex månader.
Lycka till
Bor du i Sverige så skulle jag rekommendera att sluta jobba direkt för att se hur du trivs
I andra länder kan det nog vara bra med lite mer “luft” / marginal.
Tack det värmer och skönt att höra att det märks även över nätet. Jag kan väl inte egentligen sett att jag sparat till det, men det har varit en lång resa som på senare år börjat spira i en möjlighet att ta steget. Men som jag skrev tidigare, det är inte planen än oavsett. Dock uppskattar jag allas feedback i tråden. Det behövs ibland andras sätt att tänka för att sortera den egna oron och de egna funderingarna.
Jag håller två vidskepliga tummar och håller också utkik efter en så’n tråd.
Ja, såklart. Men jag menade att du kanske redan idag regelbundet träffar någon du t ex mött här under ett internetalias. Framgick det redan innan så kan vi cirkulera, men det lät som att vi skrev förbi varandra.
Definiera “västra”. Malmötrakten är jäkligt långt västerut om man ser Sverige på en längstgående axel. Tänkte du på nå’t speciellt?
Skönt med lite confirmation bias i tråden också. Det beror säkert på både personlighet och hur benägen man är att tänka på jobbet när man är ledig, men också på arbetet i sig. Jag tror just nu mest på att “jobba klart” och utvärdera alla aspekter av livet och sedan göra ett “clean break” s a s. Men vem vet, jag hinner kanske ändra mig.
Sverige och Sverige, jag hävdar militärockupation sedan 1658.
Jag tror nog att kalkylen håller, men samtidigt känns det osäkertt med t ex nuvarande elpriser. Jag skulle hellre gå tillbaka till arbetsmarknaden för att jag felbedömt min upplevelse av vad jag vill göra i livet än att göra det av ekonomiska skäl.
Finns alternativet att jobba mindre ett tag? Pröva omställningen samt öka frihet.
Ja, jag upplevde precis samma sak till en början. De första månaderna, till och med det första året. Men frågan är hur du ser på det på sikt och det kommer du inte veta förrän du testat.
Jag tror inte ekonomin kommer vara det stora frågetecknet utan hur du kommer trivas med att helt sluta arbeta. Jag tror det finns ganska många som mår rätt dåligt av att klippa alla band till arbetet efter ett tag och jag har hört många sådana historier. Självklart finns det även många motsatta historier, men jag tror det kan vara svårt att veta innan vilken av dessa två kategorier man är innan man testat på det ett tag.
Jag har varit arbetslös i knappt tre år och hade inga problem att få dagarna att gå trots mindre pengar.
Det var inte bara arbetssökande som upptog min tid…
Punkt 2 är det som skaver lite.
Är den hemmaboende tonåringen redo för din FIRE ?