Det känns som att du redan är lite konservativ i dina beräkningar, och det är ju inte så konstigt, de flesta av oss är nog lite riskaversa på det sättet.
Dock så kan det ju vara värt att tänka på att risken för att du redan sparat “för mycket” och börjat slösa på år som du kunnat vara ledig är minst lika stor som risken att du har sparat för lite.
Därför skulle jag själv kanske inte sluta direkt åtminstone sätta ett datum inom ett år.
Ja och nej. Jag skrev om det lite tidigare. Det är inte superenkelt och kanske mest för min egen mentala del. Mitt jobb är nå’t som är svårt att avsluta mentalt för dagen. Så även vid 50% är nog hjärnan påkopplad 100%. Därför tvekar jag på den varianten.
Ja, oavsett så lär jag väl åtminstone testa att få genom en tjänstledighet. Men det är inte säkert den går om det inte gäller studier och jag har ingen lust att “fula mig” för att få till det.
Det bidrar. Hen skulle säkert tycka det var okej, vi lever ändå vardagsliv på var sin våning. 
Däremot spelar hens tillvaro in på det sättet att jag vill att vardagen ska flyta på utan inskränkningar. Jag och exet lovade varandra att bo kvar på orten tills kidsen var stora och då kan man ju t ex inte flytta hur som helst om ekonomin pajjar.
Skönt att höra. Konservativ helgardering är min grej när det gäller ekonomin. Jag har satt min 50-årsdag som utvärdering av de sista årens ekonomi. Det är också lagom tid för att säga upp sig och ändå matcha det jag vill hinna under läsåret också.
Men som skrivet i tråden: Det här är lite testballong och tankar. Det är oavsett inte aktuellt att gå imorgon och med nuvarande ekonomiska läge och privata dito kommer jag ändå att avvakta 1½-2 innan jag vet mer säkert. Det blir att köra lite simuleringar, kalkyler och utvärderingar tills dess. 
2 gillningar
Räcker den av staten planerade pensionen eller är du beroende av att ha en viss del kvar av ISK totalen ?
Om du skulle landa på noll innan den dagen så är ju det svenska systemet så snällt att du får extra pengar i form av bostadstillägg (skattefritt, upp till 7290 för nuvarande) samt möjligheten till garantipension om den är låg. Dock tror jag inte du kommer få dra nytta av de systemen även om du säger upp dig idag. Iaf inte fullt ut då du troligen kommer ha en stor ISK.
Om vi snackar Die with zero i Sverige så är det ju bäst att nolla ut sitt ISK nått år innan pensionen för att säkra upp att man får max av alla delar i pensionssystemet. Egentligen någon form av “Die with minus” 
Spännande läsning och grattis till goda förutsättningar!
Jag har en reflektion kring synen på risk efter att ha läst igenom många liknade trådar på olika forum. Alla är vi olika, men så här tänker jag.
Vi har som bekant bara ett liv. Om man hittar lycka genom att lämna arbetet i en ålder där man är frisk, dynamisk och verkligen kan leva sina intressen och önskningar, då är varje sådant år värt otroligt mycket. Och i din/vår ålder är faktiskt antalet sådana år inte obegränsat till antalet…
Livet kan te sig diffust och långt när man är mitt i allt som händer men ingen vet vad som väntar runt hörnet. Men sannolikheten är ju exempelvis större att du har sämre hälsa om X år än idag, snarare än tvärt om. Vi har tid, hälsa och pengar att spela med i våra liv. Två av dem vet vi garanterat att vi får mindre av med tiden. Jan och Caroline pratade bra om detta i avsnitten om ”Die with Zero” tyckte jag.
För vad är då riskabelt respektive tryggt? Är det tryggt att jobba några år till för mer buffert? Eller är det utifrån dina drivkrafter istället riskabelt givet att du inte vet hur exempelvis din hälsa utvecklar sig? Var och en behöver själv besvara den frågan utifrån sina förutsättningar men jag ser sällan detta omvända perspektiv på risk och trygghet föras fram. Finansiell rationalitet är en blytung värdering i vårt samhälle idag.
En baksida med att vara så ekonomiskt lagda som vi är i det här forumet är kanske att vi låter ”för mycket” rationalitet gå in i våra beslut? Själv skulle jag i dina skor sätta livet före ”tryggheten” om det är vad ditt hjärta åtrår 
Och som någon annan varit inne på har du ju redan visat att du har utmärkt kommando över din ekonomi idag. Kan man tänka sig en bättre pilot för att navigera okänd terräng?
Jag lever FIRE sedan bara drygt 6 månader. En för kort tid för att göra något annat än en första delavstämning. Självklart tänker jag mycket på ekonomin och oroar mig ibland. Läser och funderar massor på min plats i samhället osv i denna nya situation. Kanske återgår jag till traditionellt arbete en dag. Men så gott som varje dag känner jag en så enorm tacksamhet för att jag tog beslutet att fokusera på att leva som jag just nu vill framför att fortsätta arbeta av plikt, oro eller normer. Jag är redan lugnare, gladare, friskare, rörligare, starkare, piggare (och just nu brunare) är jag någonsin varit. Nåja, än jag varit de de senaste 15 åren iaf… 
Dessa aspekter är för mig värda allt just nu.
Hoppas detta perspektiv kan ge ännu en infallsvinkel på din bedömning.
15 gillningar
Nu har det gått ett tag sedan denna intressanta tråden
Hur har det gått för er, har ni dragit pluggen eller är det fortfarande ”one more year”?
Det har aldrig varit “one more year syndrome” för min del. Jag håller mitt eget schema och idag sa jag upp a-kassan. 
19 gillningar
Jodå det har jag gjort sen 1år tillbaka och jag ångrar inte sekund att jag gjort det.
Känns lyxigt 
11 gillningar
Go,go,go!
6 gillningar
Jag satt och funderade på det här i morse.
Det finns mycket annat kul att göra för pengarna. Skaffa flygcert och eget flygplan, renovera huset, köpa nytt och större hus, starta eget företag. Då går pengarna åt där istället. Sedan kanske man vill vara ledig tillsammans med sin partner, eller åtminstone ha råd att försörja båda om partnern blir arbetslös eller sjuk i framtiden. Då krävs också pengar. Kort sagt fortsätter jag jobba för man kan göra mer med mer pengar. Och jag vet inte något jättebra att göra med extra tid just nu.
Jag var FIRE i 5-6 månader för några år sedan. För att fördriva tiden åkte jag runt en massa och hade dyra projekt för mig. Jag spenderade 3ggr så mycket då¨som jag gör nu när jag jobbar. Om jag skulle bli FIRE och behålla nuvarande utgifter så skulle jag ha otroligt tråkigt flera timmar om dagen. Jag behöver rutinen jobbet ger mig. Har lite svårt att se en sund tillvaro framför mig om jag skulle “dra ur pluggen”.
2 gillningar
Jag kommer att läsa böcker och gå långa promenader i skogen när jag slutar jobba så jag känner inte att det kommer att bli alltför dyrt.
7 gillningar
Då gör du rätt i att jobba vidare. 
3 gillningar
Mja…
Den sk 4% regeln betyder att risken att bli pank är låg inom en 30 års period.
I Sverige behöver man dra av avgiften på fonderna man placerar i 0,3% i snitt ? och en gissning på skatten på ISK framöver ( 1 % ?)
Då blir det bara 2,7 % kvar.
Du behöver rimligen bara ta ut sparande till Pensionen om 20 år. Det blir bättre!
Den här sidan som räknar på historiska USA data säger att du bör kunna ta ut 4,2% med bara någon procents risk att bli pank innan pensionåldern även med 1,3 % avbrända årligen med i kalkylen.
Bra mix på 20 år är klart mindre än 100% aktiefonder om man satsar på LÅG risk att bli pank…
Och i USA skattar de väl på uttagen? 4%-regeln var egentligen 4,15% i Bengens studie, tillgångsfördelningen är konservativ och anpassad till snittamerikanen etc…
Man kan inte stirra sig blind på siffror… eller så kan man det. 4%-regeln ser ut att fungera bra på alla världens utvecklade börser vid uppföljande studier och kommer ju med sina “ifs and buts” redan från början.
Besvarar du min ursprungspost här? Då passar jag på att påminna om att den är 1½ år gammal och att det hänt en del på min resa.
3 gillningar
Jag satt och tänkte på en slags kvot mellan insats och positiv inverkan i världen. Insats/inverkan.
Om man är FIRE och t.ex. ägnar sig åt nåt projekt så kan projektet vara otroligt meningsfullt och påverka många människor med enkel, rolig insats på kort tid. Man träffar bullseye direkt och skapar raskt något som älskas av miljontals människor över flera decennier.
Å andra sidan kan det vara tvärt om. Risken är att man istället lägger ner oerhörd tid och energi på något som knappt ger någon positiv inverkan på människor alls.
Man kanske kan kalla det en nyttokostnadsanalys, men man gör den för sig själv, mentalt i all enkelhet. Man frågar sig; är det jag ska göra idag särskilt meningsfullt öht?
En “genväg” för att svart på vitt göra något meningsfullt är att ta ett jobb. Då gör man nytta 8h om dagen. Eller med hjälp av eget företag låta kunder, medarbetare och revisorer avgöra om det man ägnar sig åt är mödan värt.
Det finns såklart massa projekt med positiv nyttokostnad som inte kan mätas i pengar. Man kanske blir idrottsledare och blir en viktig stöttepelare i många ungdomars liv. Eller tar hand om sina egna barn och skapar minnen för generationer.
Men när man står där själv så kan allt ifrån att tvätta bilen åtta timmar en måndag till att putsa gamla skor te sig meningsfullt. Man inbillar sig att man gör nytta, men i praktiken skrotar man bara runt och är överflödig.
Hur tänker man kring den där kvoten?
Det finns nog många som tror att de gör mer nytta på jobbet än vad som verkligen är fallet.
Vad är nytta ?
4 gillningar
Precis vad jag tänkte, och ska man ens mäta livet i nytta?
Ser vi det från evolutionsperspektivet så har vi primärt vår nytta i att föda fram nästa generation. Isf har jag redan gjort mitt. Men jag tror inte vi kan förenkla så mycket, lika lite som vi kan förenkla det som @OBWN tänker, eftersom det är nå’n social-/kapitalistisk vinkel som inte automatisk är sann för människovärdet och tidens betydelse.
Så, utan att bli alltför filosofisk eller att dra religionskortet, tror jag att så länge man upplever sig vara sann mot sig själv, sina nära och sina värderingar så är man på rätt spår. Är man på det spåret så tror jag också att det resulterar i att man sprider gott i sin omgivning och lämnar positiva spår efter sig när den tiden kommer.
Så nej, jag tror inte livet och värdet av det kan översättas i nå’n sorts kvotberäkning.
7 gillningar
Det är precis vad jag funderar på. Jag antar att var och en själv får definiera det. Men personligen vet jag att det som verkar vara en toppenidé ena dagen ur ett perspektiv kan vara en mycket sämre idé i efterhand. Även om man har en egen uppfattning är det inte säkert klokt att lita på den.
Det finns s.k. intrinsikala värden att ägna sig åt. Fett, socker, sex, alkohol, nikotin och andra droger. En sann livsnjutare skulle såklart definiera det som meningsfullt att frossa i gott och blandat åtta timmar om dagen medan man kollar netflix. För att inte tala om alkohol och giftigare grejer. Om man bara går på tillfällig magkänsla skulle man ju framstå som lite av ett svullo efter hand. Även i ens egna ögon, alltså. Jag kan sköta mig när det gäller alla de där tillfälliga frestelserna, men kan ändå ifrågasätta vissa “flitiga” projekt och större planer. Redan medan man utför dem börjar man ifrågasätta “Vad är egentligen nyttan med detta?”, “Hur tänkte jag här?” och “Är detta verkligen värt ansträngningen?”
Jag antar att man kan dra en parallell till effektiva marknadshypotesen. Om jag förstått den rätt så har en grupp informationsövertag över enskilda människor. Så om jag eller någon som är helt fri i sin vardag ska designa en tillvaro full av nytta, värdeskapande och mening så kan besluten se annorlunda ut om man t.ex. planerar i samråd med sin läkare och pt. Eller med sin fru och andra i familjen. Prioriteringarna kan se annorlunda ut och förmodligen bli bättre totalt sett ju fler som är inblandade. Även i ens egna ögon alltså. Men det går ju emot idén att vara fri från extern inblandning, t.ex. arbetsgivare och kunder. Vill man vara fri måste man ju hantera det här dilemmat. Antingen vara väldigt smart och disciplinerad. Eller involvera något typ av team för att inte bli helt knäpp medan familjen är på jobb och skola. Så hur hanterar man det?
Edit: Jag antar att jag svarade lite på min egen fråga här. Man involverar ett team med läkare, pt, coach, närmsta familj och vänner, en terapeut kanske o.s.v.
Fick upp den här i flödet: “Att 55-åringar börjar bestämma sig för att de är gamla driver på åldrandet”. I kommentarerna kan man läsa saker som att “man blir inte pensionär när man blir gammal, man blir gammal när man blir pensionär”.
Det spetsigaste är nog inledningen “Pension är en dum plan. Att sippa margaritas i Karibien gör en snabbt till en solbränd, fet alkoholist”.
@Angaudlinn Hur ser pensionsplanen ut för att inte hamna där? Om man bemöter guldkornet sas.
Det hade varit intressant att höra de filosofiska och religiösa bitarna också.
1 gillning
Jag skulle vara jättenervös och vilja ha mer marginal men samtidigt så ska man väl tänka att man alltid kan jobba extra om börsen går ner. Så jag skulle chansat och kört Fire
1 gillning
Nu är ju inte jag och Jordan Peterson särskilt mycket i fas i någonting, men jag tittade och ska svara.
Jag tror absolut att man kan bli en fet, solbränd alkoholist om man går i pension av fel anledningar och dessutom har tendenser till den typen av leverne. Är öl framför helgens fotbollsmatcher på TV ett av helgens nöjen eller solsemester till trygga resmål där det finns svenskt kaffe på grisfesten, då bör man nog se upp.
Men som jag sa till kollegorna: Efter 8-12 timmar på jobbet har jag för lite energi kvar till det jag vill göra när det kommer till musicerande, skrivande, läsande etc. Den typen av aktiviteter leder sällan till fetma, alkoholism (okej, Lex Hemingway, men ni fattar ). Man ska inte bara sluta för att slippa jobba. Man ska sluta för att man vill göra annat.
Jag menar som jag skrev att vi inte är kuggar i ett produktions- och konsumtionsmaskineri primärt. Vi är sociala varelser som betyder något för varandra på andra plan och för oss själva iom vår egen uppfattning av tid och rum etc.
Filosofi- och religionskortet handlar primärt om att göra gott mot nästan, mot sig själv och hålla sig till kärnan i den livsåskådning man bekänner sig till. Har man ingen sådan uppfattning alls är man nog snabbt där Peterson menar att man landar: Hedonistisk njutning som slutar i undergång. [cue doomsday soundtrack]
4 gillningar