Svarar du på ursprungsinlägget så närmar det sig så smått tvåårsstrecket. Marginalerna är bättre nu, ganska mycket bättre. Nu är dessutom bollen i rullning, så vi får se hur fel det kan bli. 
3 gillningar
Helt OT - men kan man få följa Angaudlinn i post FIRE när du ställt om? 
8 gillningar
Det där tror jag är den största tankevurpan ärligt talat. Att folk tror det handlar om det första och att det - för att man ska må bra, se 
- handlar om det där andra man längtar till.
Och är ju min akilleshäl just nu oxå. Orkar helt enkelt inte. Och mår samtidigt inte bra av att inte ha energi till mitt kreativa uttryck. 
6 gillningar
På nåt sätt ska ju det gå. Blir det tuben eller textinlägg el dyl för vi se, men nån dokumentation blir det, om inte annat så för min egen skull. 
8 gillningar
Grymt! Ser fram emot detta @angaudlinn. Kul med en balanserad röst kring FIRE och liv utan “lönearbete” i sverige. 
Kanske Mikael Nyman som bisittare?
2 gillningar
Vad roligt! Tycker du har intressanta och genomtänkta tankar, vill gärna läs mer av dig.
5 gillningar
Varför inte? När man har mer tid har man även mer tid att hitta något kul att göra, även om man inte riktigt vet vad det är än. Tar alltid en stund att hitta sig själv i ett nytt sammanhang.
Jag har många gånger tagit långledigt utan att ha någon ambition att göra något specifikt på ledigheten. Det har varit skönt och kravlöst och nåt kul dyker ofta upp.
1 gillning
Från personlig erfarenhet så förfaller man psykiskt och fysiskt om man inte har något att göra. Man anpassar sig efter tillvaron. Jämför med astronauter vars muskelmassa förtvinar när den inte längre används. Så blir det med din muskelmassa/ rutin/ ork/ djävlar anamma. Allting. Du anpassar dig till din ambitionsnivå. Är ambitionsnivån att göra ingenting så blir du ingenting.
Ambitionsnivån behöver ju inte vara just ett traditionellt 8h arbete, men utan motsvarande prestationskrav eller högre lär man bli “sämre” eftersom man helt enkelt tillåts bli sämre. Skönt kanske vissa tycker, men det är skillnad på ett par veckor varje år eller kanske några månader och att leva resten av sitt liv under sin potential.
Detta är lite av en personlig brottningsmatch, och det är säkert individuellt hur man reagerar helt utan press/ krav o.s.v.
3 gillningar
Det finns förstås några poänger där, och det är mycket så där det brukar pratas, men jag är inte säker på att det är ett bra sätt att tänka—eller åtminstone inte det enda sättet att tänka.
För måste man verkligen skapa sitt eget ekorrhjul så fort man klivit ur det gamla? Ett egenpåtvingat hjul man inte ens får betalt att springa i? Jag tror att det bara handlar om att man inte klarar att ta sig ur invanda hjulspår, trots att man nu äntligen verkligen har chansen att forma sitt liv som man vill.
Vad jag upplevde när jag blev FI var att ALLT blev helt meningslöst att göra, för jag behövde inte göra något av det för att överleva. Jobbet hade känts kul och motiverande för att jag kunde göra det och dessutom överleva på det, men hela det luftslottet föll ihop när jag inte behövde göra det för pengarna. Jag var, oavsett om jag jobbade eller ej, tvungen att hitta något internt att hänga upp livet på som kunde ta mig vidare. Krisen av FIRE kom utan att jag ens gjort FIRE.
Så varför vi gör det vi gör, extrinsic och intrinsic motivation, tycker jag är väldigt intressant, men har inte läst in mig på det tillräckligt ännu för att kunna argumentera eller summera det ordentligt.
Men måste livet vara så skitnödigt att det hela måste tiden handla om att producera, leverera och leva upp till sin potential? Man kan släppa det där lite och hitta en skönhet i livet ändå.
9 gillningar
Men då slutar du för ledigheten och upptäcksrglädjen. Inte för att slippa chef och tider.
2 gillningar
Kanske. Eller så är det mer ”jag vill ta bort det här, sedan får vi se om något fyller upp det utrymmet”.
3 gillningar
För mig handlar det nu bara om att vara och ta dagen som den kommer och göra det jag vill/känner för när jag vill/känner för det.
Inte ett ekorrhjul i sikte här.
5 gillningar
Risken är stor att du kommer ångra det gruvligt om du hoppar av din karriär.
Ett återstart i arbetslivet gör man ofta på betydligt sämre jobb med sämre intäkter.
Det verkar ganska ung så försökt visualisera dig själv om tio år. Hur mkt pengar har du, hur lever du, vad ger dig stimulans VARJE dag?
Att återgå till arbetslivet på sämre villkor på en tjänst som man kanske uppfattar som ”ovärdig” är sannolikt inte ett alternativ så risken är stor att du hamnar i utanförskap, ensamhet och börjar åldras i förtid.
Min bestämda uppfattning är att man njuter av sin fritid just för att den är begränsad. Lite som lördagsgodis. I överflöd blir inget bra och smart kommer du tappa stinget. Stark rek att inte sluta baserad på egna erfarenheter.
Beträffande de ekonomiska aspekterna och om dina besparingarna räcker eller inte så har jag inget att tillägga mer än 1) saker är/blir alltid dyrare och tar längre tid än man tror och med 3,5% så har du ingen större marginal. 2) risken finna att dina upplevda ekonomiska behov förändras. Du kanske skaffar nytt umgänge, nya intressen eller att som gör att du inte längre vill räkna kronorna. Det kommer inte vara kompatibelt med s.k fire. Har du redan slutat jobba så har du betydligt färre alternativ framför dig. Jag rekommenderar dig därför att behålla valmöjligheten i ditt liv och inte hoppas v arbetslivet.
Någon var inte på tjänstledighet ovan, det är troligen ett mkt bra alternativ. Räcker inte det för dig så bör du jobba på dem mentala biten och försöka förstå vad som egentligen söker. Lycka till och en och eloge till dog för alla trevliga inlägg du bidrar med här på forumet.
3 gillningar
Jag gissar att du inte läst hela tråden, funderat kring när originalinlägget skrevs och/eller hört “mitt” poddavsnitt? Hursomhelst…
Det finns ingen karriär på mitt jobb i den bemärkelsen. Jag är klar med det jag gör idag och där jag är. Om det en dag i framtiden blir något annat i yrkesväg, det får vi se. Men det finns inga sådana planer nu.
Du tänker helt klart på privat sektor här, det hör jag. Oavsett, det har aldrig varit bra pengar där jag jobbat och bristen på folk en enorm f ö. Även om jag nu inte tänker återgå.
Ung? Okej, tack, antar jag. 
Om tio år fyller jag sextio. Precis samma saker som jag vill göra idag tänker jag göra då: musicera, skriva, träna, läsa etc.
Oj vad många slutsatser dragna utifrån en vinkel jag inte ser framför mig. Om de där tio åren kan jag snart knapra på pensionen om nu hela samhällsekonomin gått i backen.
Hur gammal är du då? När slutade du jobba och vilka bilder hade du själv av denna process, innan beskedet togs? Jag är nyfiken då jag tror att upplevelserna är väldigt personliga och att FIRE inte är för alla för att vi människor är väldigt olika.
Det beror väl på vad man räknat in i de där 3,5 procenten iofs? Det finns också mer idag som sagt och det är fortfarande så att det är ett tankeexperiment som är postat i ursprungsinlägget (som jag tror framgår).
Visst, så kan det ju vara. Men med det jobb jag har idag vet jag inte vad det skulle vara som plötsligt ger mig tidsutrymme till nya intressen och vad dessa skulle vara. Bilar? Knappast.
Inte än, men snart. 
Det jag söker är tid och energi till det som ger livet mening. Det är inte arbetet (längre). Vår tid här på klotet är begränsad och jag har heller inga karriärsdrömmar utan tänker fortsätta vara den goda partner, förälder, vän etc som jag varit hittills, utan stressen av schema och måsten.
Tackar och bockar! 
11 gillningar
Det är väldigt individuellt. FIRE blir olyckligt om du är stressad när börsen rör sig. Jag föredrar en stor buffert och jag gillar att jobba lite grann så för mig är det lätt att slappna av. Jobbar 0-3 dar i veckan och tror det är typ det jag vill ganska länge. Hade kunnat jobba för mig själv med men det är skönt att släppa arbete när man är klar för dagen. Siktar på 8 siffror i tillgångar under 50-åren. Har ingen plan för pengarna, men kan ju ändra sig över 20 år xD
Är det inte en ganska tråkig människosyn som presenteras i ett sånt citat. Dvs det enda som stoppar oss från att bli solbrända feta alkoholister är … jobbet. Solbrända feta alkoholister är människors “normaltillstånd” som vi återgår till, precis som innan lönearbetet fanns ? 
Att sippa fruit juice i Karibien och bli en (lagom) solbränd vältränad nykterist skulle också kunna vara en pensionsplan 
men troligen är det något mer intressant och meningsfullt.
6 gillningar
Lagom diffust att tala om “tillgångar”. En del är ju lättare att omsätta än andra. Inte minst gäller detta hus. I övrigt håller jag med dig.
Sant, jag tänkte inte in bostaden 
likvid+fonder 8 siffrigt. Men poängen är att bortom behovet av pengar för fire tar den psykiska känslan av trygghet vikt för vad som är tillräckligt.
Jo, inledningen var spetsigast. Men guldkornet är att man kan planera sin ledighet för att undvika en destruktiv eller meningslös tillvaro. Träna och hålla sig nykter, som du säger.
Synen på något är inte viktigare än sanningen. Att människosynen är viktigare än hur vi faktiskt fungerar, i det här fallet. Vem hjälps av att dölja och ignorera sina svagheter? Belys svagheterna så att man kan planera för dem istället. Det var ju explicit vad som efterfrågades i trådstarten.
Man kan också se det som en *positiv *människosyn; att människor har en styrka och förmåga att ta sig över sina svagheter. Ta sig an utmaningar, organisera sig och utvecklas som människor.
När jag läste detta såg jag ingenting charmerande framför mig direkt 
Vill du nyansera det lite? Tränar du? Duschar du? Kommer du ut om dagarna? Har du mål som sträcker sig längre än en dag?
Detaljer är intressant för jag får en helt grotesk bild när jag läser det där.
Viktigare i vilket avseende ? Argumenterar han mot att gå i pension / dvs inte planera att gå i pension ?
Tror han att en plan för pension gör att man “blir” äldre ?