axr
6 Januari 2026 13:44
27
Vill bara infoga att den här delen av inlägget är definitivt en av de viktigaste delarna, och behöver hanteras. Jag tyckte det var skönt att lösa pengaflödesaspekten direkt så att jag ekonomiskt kunde slappna av och kunde fokusera på ”men nu då, vad är meningen när jag inte behöver försörja mig längre?”—andra behöver få emotionell ordning innan de kan ta de ekonomiska besluten.
Jag har skrivit om det på lite olika ställen, här är några länkar:
Vad jag upplevde när jag blev FI var att ALLT blev helt meningslöst att göra, för jag behövde inte göra något av det för att överleva. Jobbet hade känts kul och motiverande för att jag kunde göra det och dessutom överleva på det, men hela det luftslottet föll ihop när jag inte behövde göra det för pengarna. Jag var, oavsett om jag jobbade eller ej, tvungen att hitta något internt att hänga upp livet på som kunde ta mig vidare. Krisen av FIRE kom utan att jag ens gjort FIRE.
detta blev supertydligt för mig när jag blev FI. Plötsligt behövde jag inte jobba för att klara livhanken, och då kändes det som att värdet med jobbet helt försvann. Jag tyckte det blev lite krångligt där ett tag innan det landade OK för mig, för det är inte helt självklart vad man ska ersätta det med.
När man nått målet att klara sig resten av livet så blir allt man kan göra bara en frivillig aktivitet som man inte måste göra. Resten av livet förvandlas bara till “hur fördriver jag all tid jag nu har?” Inget blir viktigt på riktigt, för om man gör det eller inte så klarar man sig ändå, och man kan alltid ändra sig i morgon och göra det andra. Inga val är riktigt slutgiltiga och inget spelar egentligen någon roll.
Sedan inser man att det man trodde var viktigt när man jobbade för att klara sig också var helt oviktigt, och så landar man i ett ännu djupare kaninhål
4 gillningar