Maximal invaliditet kräver i princip att man blir både fysiskt och psykiskt mkt nedsatt (tänk förlamad i flera extremiteter, rullstolsbunden, inte kan prata, och svårt nedsatta exekutiva och analytiska förmågor). Detta får man tex av en svår hjärnskada från förlossningen eller en trafikolycka, eller svår neurologisk sjukdom som Duchennes muskeldystrofi.
Trafikförsäkringen täcker dock ofta trafikolyckor, och de som har allvarliga ärftliga sjukdomar vet oftast om det (och därmed gäller ofta inte försäkringen). Det jag skulle gjort om jag skaffade barn igen vore att ta en försäkring FÖRE förlossningen och under första året. Kolla att den täcker medfödda skador. Det skulle ge skydd för en held del medfödda allvarliga tillstånd, som inte är helt ovanliga. Därefter skulle jag avslutat försäkringen och sparat pengarna privat istället. Hemförsäkring med reseförsäkring som täcker skidresan kan dock alltid vara bra.
Jag förstår att man jagar pengar på för att klara sin FIRE men det förvånar mig hur stor viljan är att göra det just på barnförsäkringen faktiskt. Det var verkligen svårtippat. Vad pratar vi om för pengar här? Jämför man det med de pengar många gladeligen lägger på dyra resor ett par gånger om året så är det ju fikapengar i sammanhanget med en barnförsäkring. Men alla tänker olika här förstås.
Sen får man nog skilja på råd som ges av höginkomsttagare med extremt goda marginaler och vad som kan passa för låginkomsttagare.
Får man inte hjälp med det där av samhället? Jag tror allting redan är betalat av skattebetalarna? Du betalar alltså skatt för det här och en försäkring samtidigt. Kan vara värt att kolla upp. Eller har du en annan tanke med det?
Och det är väl vad många lägger per år på dyra resor?
Här har du ju dessutom räknat med ränta på ränta som det ser ut, som om dessa 300 vore en “förlust” in på indexfonden med 7% per år. Men resorna räknar du kanske inte på det viset… Men det bör handla om drygt 4 miljoner på 18 år med 130 000 om året för resor. Det är ungefär samma även vad det kostar dig att äga en Tesla med 10k i månaden, det blir drygt 4 miljoner på 18 år.
Innan barnen fyller 18 så är det kanske inte lika mycket stöd från samhället ekonomiskt, om man har råd som förälder tror jag, så det är kanske vad en försäkring kan ge? Har du någon statistik hur många som har en barnförsäkring? Verkar som 50%: Svensk Försäkring - Hälften av alla barn har en barnförsäkring
Samhällets ersättning till barn som på grund av funktionsnedsättning aldrig kommer att kunna yrkesarbeta är låg:
19-30 år: Garanterad aktivitetsersättning, 8 641 kr/mån - 9 610 kr/mån. (Beloppet stiger ju äldre barnet blir).
30 år – 65 år: Garanterad sjukersättning max 9 804 kr/mån.
Därutöver kan t ex bostadsbidrag (inkomstprövat) och handikappersättning betalas ut.
Till barn som blir långvarigt sjuka kan vårdnadshavaren få ersättning för merkostnader och ökat vårdbehov.
0-19 år: Försäkringskassan kan besluta om helt vårdbidrag/omvårdnadsbidrag, 9 688 kr/mån (116 256 kr/år). Kan betalas upp till dess barnet är 19 år.
Bostadsbidrag m.m blir nog en hel del summa också?
Iofs Konsumenternas nämner omvårdnadsbidrag m.m, baseras den på föräldrarnas inkomst?
Precis det, du betalar redan skatt för att få hjälp när nåt händer.
Betalar du en hemförsäkring får du ofta nåt för den som du inte får av staten, men barnförsäkringen kändes inte alls så. När nåt hände och jag ringer till försäkringsbolaget så får jag en lång utläggning av vad som inte täcks (nästan allt) och även vid full ersättning blir de ganska lite pengar förhållandevis. Sa upp alla mina försäkringar efter det.
De tråkiga är väl dessutom att om du har försäkring kan ersättningen från staten minska eller utebli.
Jag förstår hur du tänker men det är ett i grunden oetiskt råd. Då du ger rådet antar jag att din logik säger dig att alla föräldrar till nyfödda barn borde göra så. Men då finns inte längre någon ekonomi i att ha barnförsäkringar för försäkringsbolagen, ergo kommer de nyfödda i sin förlängning sakna det skyddet första året då inga sådana försäkringar längre kommer att kunna tecknas. Alternativt att man låter andra föräldrar finansiera det första året för sina barn genom att de behåller sina försäkringar, inte heller det är någon bra etik utöver om etiken definieras i strikt monetära termer för dig själv.
Det är helt rätt sätt att se det på. Vi fick säga upp både barn och hundförsäkring pga att de inte gäller utomlands / pga flytt.
Vid närmare rationell analys kom vi fram till att vi egentligen aldrig borde haft dem… möjligtvis var barnförsäkringen en bra ide att ha inför de första åren.
En till aspekt är att när något helvete väl händer och man har fullt upp med att hjälpa sitt barn och tackla alla känslor… DÅ ska man även tjafsa med ett försäkringsbolag som trilskas och trilskas i åratal. Orkar man det? Är det ens värt att hålla på? Det är inte ens säkert att man får några pengar. Bara att slippa tjafsa med försäkringsbolag vore ju superskönt! Har haft några smågrejer som vi anmält till försäkringsbolagen kan säga att bara där känns det inte alls värt besväret. Sen har man hört skräckhistorier om de som hållit på att stånga sig blodig i åratal för att få ut sina försäkringspengar och när det gäller större belopp kan man ju tänka sig att försäkringsbolagen är ännu besvärligare än de småslantar jag själv försökt ro hem.
Är faktiskt också lite förvånad att du argumenterar för att skippa barnförsäkringen Jan. Dessutom med ett argument som är väldigt nära “skippa kaffet på stan och spara tusenlappar per år”. Det sågade du mer eller mindre som argument tidigare.
Att försäkra mina barn prioriterar jag jag långt framför i princip allt annat. Jag är dessutom en som har drabbas av en oförutsedd sjukdom hos ett av våra barn. Försäkringsbolaget (LF) gick då in och täckte upp för förlorad arbetsinkomst och 500 kr per sjukhusnatt utan minsta krångel.
Nu är jag en individ som historiskt varit oerhört bra på att drabbas av saker som det är väldigt låg % att drabbas av.
Men med det kommer också erfarenhet av hur försäkringar funkar och vad som kan vara bra att tänka på.
Om min mamma avslutat min barnförsäkring, så hade jag aldrig kunnat teckna en vuxenförsäkring. En kronisk sjukdomsdiagnos i övre tonåren hade stängt dörren till sjukdom och olycksfallsförsäkringar som vuxen. Men mitt försäkringsbolag omvandlade automatiskt min barn och ungdomsförsäkring till en vuxenförsäkring, utan krav på läkarutlåtande.
I vuxen ålder så har jag drabbats av flera olyckor med skador som gett permanenta begränsningar och som även påverkar min arbetsförmåga. Där har försäkringarna varit en livlina.
Om min mamma i stället skulle stått för den ekonomiska biten som mitt försäkringsbolag betalat ut, så skulle hon blivit ruinerad. Hon valde en prisvärd försäkring via Länsförsäkringar, så det handlade inte om några jättesummor.
Så mitt råd är att verkligen räkna på det, men även att väga in aspekten om hur barnet känner om de blir beroende av långvarigt ekonomiskt stöd från föräldrarna. Själv skulle jag mått oerhört dåligt och det skulle troligen fått mig att känna skuld gentemot min mamma som hade behövt sänka sin livsstandard och gett mig en känsla av att vara i beroendeställning till henne. En ganska unken känsla att ta med sig in i vuxenlivet.
Har en fråga gällande barnförsäkringen: känner ni någon “agency”/byrå som skulle kunna hjälpa mig (eller någon annan) i fall man behöver styra/ta hand om ett ärende? Jag kunde hitta bara några byrå som hjälper med arbetsskada men inte med barnförsäkringen…
Jo, jag fattar… och det är därför jag undersöker frågan. Men här handlar det ju lite om vad får jag ut i förhållande till vad sätter jag in. Emotionellt så är det klockrent. Men när jag nu börjat grotta i siffrorna så ser det inte ut som några större belopp. Eller så här, det är belopp som varken kommer göra till eller från i vår situation.
Jag fattar som någon skrev att 500 kr om dagen i ersättning kan vara mycket pengar, men det är på en månad för oss 15.000 kr och det är väl inte där slaget står. De beloppen där slaget skulle stå - skriver ju folk ovan att då har man ändå inte så mycket glädje av pengarna / får hjälp av samhället och är dessutom osannolika att de inträffar.
Så det är inte “spara en kopp kaffe om dagen”-resonemang utan snarare “är det här något som är rimligt att lägga pengar på där balansen är rimlig i förhållande till vår livssituation?”
Det är ju det jag försöker lista ut och när jag kollar på villkoren i försäkringen så blir jag ju inte imponerad…
.