Väldigt många saker i livet blir enklare om man slutar tänka så.
3 gillningar
Det får du intala mina vuxna barn i framtiden. Jag vet att många tänker och det finns en viss sannolikhet att det även gäller mina barn.
Jag behåller både barnförsäkringar och djurförsäkringar då det känns tryggt att ha om något händer.
Även villa/hemförsäkringen behåller jag trots att huset aldrig brunnit eller att risken inte är så stor att det kommer göra det heller
2 gillningar
Det är väl därför man ens har försäkringar? Man känner sig tryggare om man har ett visst skydd hellre än att ha inget skydd alls. Men om man känner sig odödlig, har massor av pengar så det inte spelar någon roll, då är det väl bara att skippa (svenskt ord sedan åtminstone 60-talet) det, tuta och kör. Är man ekonomiskt oberoende kan man ju skippa även hemförsäkring på villa och alltid köra med halvförsäkring på sin dyra bil. Om något mot förmodan händer drabbar det ju ingen fattig etc.
1 gillning
Det är nog enklare om du tar dialogen med dina barn så fokuserar jag på min egen avkomma. I stort så tror jag det är viktigare att fostra rationellt tänkande individer än att försäkra vidskepliga dito. 
Låter som du inte förstår vad som menas med dåligt omen i det här fallet. Det handlar inte om att man känner sig trygg med försäkringen utan snarare att man skulle drabbas av något just bara för att man säger upp den. Ungefär som en tvångstanke, typ att jag måste spotta tre gånger när jag ser en svart katt springa över vägen. Om man har gjort det hela livet så kommer man ha svårt att våga sluta för då är man rädd för att något dåligt ska hända just pga att man slutat göra det.
1 gillning
Det är väldigt rationellt att inse att många inklusive sina egna barn har den där omen-känslan och väldigt irrationellt att utgå ifrån att det omöjligt kommer existera hos sina egna barn.
Jag förstår vad du menar men tänker inte så själv.
1 gillning
Inte jag heller. Jag är nog mer fast i det där med att “om jag hoppar av så blir det svårt att ångra sig sen” så det blir ett stort och ödesdigert beslut vilket man inte orkar med just i år så man skjuter fram det till nästa år… Och sen nästa… Och nästa… Och nästa…
Inget är omöjligt, men jag uppfostrar mina barn i att tänka lika rationellt som jag själv och inte hänfalla till känslomässiga, logikbefriade tankebanor. Att planera för att ens avkomma ska tro på nån slags ”omen-känsla” lämnar jag till andra.
1 gillning
Då är du nog inte så rationell som du. Det är inte rationellt att tro att varesig du själv, din avkomma eller någon annan resonerar helt rationellt och utan känslor. Själv tror jag inte att mina barn kommer bli de enda undantagen i världen oavsett om jag försöker uppfostra dem som robotar eller ej.
Man behöver inte resonera helt utan känslor. Men att börja tänka på “omen” känns för mig som flera steg för långt bort från vad jag klassar som ett sunt beteende. Man kan köpa eller behålla en försäkring utan att vara skrockfull, bara man gör en rimlig avvägning av kostnaden och nyttan med den. Att t ex “mamma tecknade denna försäkringen för tjugotre år sen så nu är det bäst att jag fortsätter betala annars kommer jag säkert ramla och skada mig”, det är inte ett tankesätt jag ser hos mina barn, varken idag eller i framtiden. Men så är vi en familj utan någon större tilltro till “omen” heller. Vilka robotar va. 
Omen var en av flera potentiella anledningar jag nämnde men du hakade bara upp dig på just omen och nu simsalabim har det helt plötsligt blivit så att det skulle vara den enda anledningen jag nämnde.
Jag tror det kommer vara en massa känslor (rationella som icke rationella) kring en försäkring som ens föräldrar betalt under hela ens liv och jag tror många av olika skäl drar sig för att säga upp den trots att de ställer sig tveksam till den. Anledningen till att jag tror det är för att jag vet många som har försäkringar de fått med sig från föräldrarna och som de lite motvilligt betalar varje år. Hade de inte haft någon försäkring alls tror jag ytterst liten andel av dessa personer skulle teckna sjuk- och olycksfallsförsäkring som vuxna.
2 gillningar
Intressant att följa diskussionen. Vi har tecknat barnförsäkring och valt det högsta beloppet som gick att teckna. Det kostar en del, men vi tycker att det är värt det för att försäkra mot ekonomisk och medicinsk invaliditet. Vi båda föräldrar har också sjuk- och olycksfallsförsäkring, inkomstbortfall är nämligen det största potentiella hotet mot vår ekonomi.
1 gillning
Sitter man med en dyr går det att byta mellan bolagen (oftast). Kolla innan och ev se över försäkringsbelopp för att komma ner i kostnad om man så önskar.
Trodde Trygg Hansa var bäst men ICA mfl fick bättre på Konsumenternas jmf.
1 gillning
Suck, känner att jag inte borde startat denna tråden… Mitt liv var så mycket enklare i förra veckan i denna frågan… 
5 gillningar
Hahaha.
Du kan nog glädja dig med att du gjort ett bra icke-val genom att köpa försäkringarna, antaget något hemskt hänt med barnen. Detta med tanke på vilken undermålig ersättning man faktiskt får från samhället utifall det händer. Är man inte redan fattig vid en sådan händelse, så blir man lätt fattig. Det står listat på konsumenternas sida för just barnförsäkringar vilket stöd man får från samhället. Jämfört med en försäkring är det ingenting. De som vill spara in dessa pengar kanske har det mer knapert i sin budget än vad ni har. Jag hoppas det i alla fall. Det är vad jag menade med alternativkostnaden ifall det hemska skulle hända. Den skulle inte jag prissätta i pengar, utan i livskvalité efter händelsen kombinerat med att leva så likt liv som före händelsen. Med barnförsäkring är den chansen god. Utan en barnförsäkring avsevärt svårare.
2 gillningar
Så tacksam för att vi tecknade barnförsäkring. Dottern fick en stor summa när hon fick sin diagnos.
7 gillningar
Jag håller helt med dig och förstår inte varför du får så mycket mothugg för det här resonemanget. Tydligen så är flera andra här i tråden rationella robotar som aldrig gjort mindre optimala val av känslomässiga skäl.
Just när det gäller en barnförsäkring som gått över en vuxenförsäkring så har man i princip allt emot sig för att göra ett rationellt val: Sunken cost (föräldrarna har förvaltat detta hela ditt liv), default choice - att ha kvar försäkringen är enklast, samt att det är oklart om man kan ångra sitt val eftersom det krävs en hälsodeklaration för att ta en ny försäkring. Lägg då till att man kanske är i tidiga 20-års åldern och inte har koll försäkringar, hur ska man då lyckas göra ett rationellt val?
Skulle du vilja dela med dig ungefär hur stor summan var och vilken diagnos? Jag tror många här skulle vilja få en bättre bild av vilken sorts ersättning en sjukförsäkring kan ge. Förstår om detta är för känsligt att dela med sig av såklart.
3 gillningar
En i familjens barn fick lite över 150 000kr vid diabetesdiagnos som engångssumma, sjukdomen kom när hen var ca 4 år. Utövar engångssumman får de en månatlig utbetalning kopplad till omvårdnadsbidraget från FK med. Under många år hade de fullt bidrag från FK och då fick de högre ersättning från försäkringen, minns inte om det var 50% eller 100% av FK som försäkringen matchade, men det innebar då minst 10 000kr+ per månad efter skatt på FK-bidraget plus försäkringspengarna.
7 gillningar