Vår dotter fick diagnos autism och vi fick ersättning på ca 130,000kr som engångssumma.
Dessutom får vi omvårdnadsbidrag på från FK på ca 3800kr i månaden. Troligen kommer hon få detta fram till 19 års åldern. Ja, det blir ju en stor summa under 19 år.
Hon har också diagnosen epilepsi och kommer troligen få en större summa vid 18 års ålder (ofta vill man vänta med utbetalning för epilepsi då den kan växa bort)
Jag är så tacksam för att vi tecknade en försäkring och pengarna kommer absolut vara till stor hjälp i framtiden!
Du kan ju trösta dig med att experterna rekommenderar att man inte ska byta bolag då det kan bli problem om en skada uppkommer och bolagen skyller på varandra…
Efter att ha följt tråden har jag några tankar. Vissa verkar tycka att det är dyrt och särskilt om det då inte händer något såklart. Vi har trygg hansas barnförsäkring och det högsta försäkringsbeloppet. Den kostar ca 320 kr i månaden. Om man istället skulle sätta in de pengarna varje månad i 18 år i fonder och räknar med en avkastning på 6% så har man ca 110 tusen. Det är ju förvisso inte jättelite pengar, men det är ju inte de allvarligaste sakerna som måste hända för att man potentiellt får igen dom.
Vi fick nyss ut 260 tusen (10% av försäkringsbeloppet) för dotterns ADHD och autism diagnos. I fonder med samma beräkning som ovan är de om 10 år när hon är 18 år värda ca 430 tusen, så 320 tusen plus efter att ha dragit av kostanden för försäkringen.
Min systers dotter fick 70 tusen för celiaki (glutenintolerans) ca 10 år innan 18 års ålder. Då har man i princip gått plus minus noll på försäkringen. Men hon är ju då ändå försäkrad för fler saker än det hon fått ersättning för.
Som ovan nämnde så verkar diagnoser vara svårt att få ersättning för om man bytt försäkringsbolag.
En sista sak är det som flera varit inne på, att vara utan försäkring om något händer påverkar sannolikt de med mycket pengar mindre än de med lite pengar. Jag gissar även att de med mycket pengar som tex efter den här diskussionen eller liknande väljer att avstå barnförsäkring är de som också faktiskt kommer ta den summan och spara i fonder för oförutsedda händelser med barnen. Det kanske inte det med mindre pengar skulle göra och därmed går hela vinsten med att inte ha försäkringen förlorad.
Bra att du tar upp det Jan, hade tänkt skriva annars.
Just barnförsäkring har en stark inlåsningseffekt och att byta för att få lägre pris är vanskligt. Jag ser i mitt jobb folk som gjort exakt detta, och då sitter man tyvärr illa till trots att man betalar som man ska. Alla barnförsäkringar är bra, iaf från de etablerade bolagen, och har man gjort sitt val får man fortsätta ha den där ungefär.
Bygger inte hela affärsmodellen för alla försäkringar att 99% av försäkringstagarna blir blåsta men de 1% som råkar ut för något riktigt allvarligt kanske har en chans att klara sig.
Om det skulle vara på ett annat sätt skulle nog inte ekonomin gå ihop för försäkringsbolagen.
Så det är klart att gemene man INTE ska ha några försäkringar överhuvudtaget. Men hur vet man om man tillhör 1% gruppen eller inte?
Jag har nu betalat för flera olika försäkringar under väldigt många år och jag har bara använt mina försäkringar en gång och det var när jag fick inbrott i bilen men självrisken gjorde att netto kostnaden för försäkringsbolaget blev väldigt låg. Jag måste ligga långt över en miljon back.
Nej, modellen bygger på att både försäkringsbolaget och försäkringstagaren tjänar på det.
Du använder en försäkring för att kunna klara dig om det osannolika händer. 1% låter lågt, men skulle du riskera en 1% risk att ditt liv är över? Nej, det är oftast värt att betala en överkomlig summa i månaden för att minimera den risken.
Det betyder också att de flesta går ekonomiskt back på en försäkring, men det betyder inte att de borde a sagt upp försäkringen, för det går inte att veta i förväg att du inte behövde dem om det värsta skulle hända.
Med det sagt så ska man inte ta försäkringar i onödan (vilket jag inte tycker en barnförsäkring är, så vi har nöjt kvar våra).
Du kanske även tycker att man blir blåst när man köper en flytväst till barnen innan man ger sig ut i båten. Eller isdubbar när man går ut på isen med familjen. Bara för att >99% aldrig råkar ut för något…
Jag är glad att vi tecknade barnförsäkring för vår son vid födseln. Strax innan han fyllde 1 år fick han diabetes typ 1. Eftersom han var försäkrad fick han en engångssumma utbetalad på 360 000:- och försäkringen matchar även omvårdnadsbidraget varje månad. Så utöver att vi får ett halvt omvårdnadsbidrag från fk får vi det även från försäkringen skattefritt. Nästkommande barn kommer självklart också försäkras för man vet aldrig vad som ligger och lurar. Funderar till och med på att teckna mer än en försäkring…! Sparar till barnen gör vi ändå.
Om ni inte hade haft försäkringen hur hade ert liv påverkats? Jag förstår såklart att det är trevligt att få en oväntad utbetalning på 360k även om omständigheterna är tråkiga, men jag är nyfiken hur er ekonomi hade sett ut utan den utbetalningen.
Vilka kostnader hade ni fått betala ur egen ficka utan någon ersättning från den privata försäkringen?
Jag tror de flesta tänker fel. Det handlar inte om kostnader (vilket ju mycket av samhället ordnar) så mycket som bortfall av inkomst för den som är sjuk eller för föräldrar som måste lägga massor av tid på att ta hand om ett sjukt barn. Det är verkligen något som man inte får av samhället.
Ersättningen är enbart till sonen. Ligger på ett överförmyndatspärrat konto.
Inga extrakostnader så, i alla fall inte om man ser det från en ekonomisk synvinkel. Insulin och diabeteshjälpmedel subventioneras genom högkostnadsskyddet och läkarbesök osv. är kostnadsfria så länge sonen är under 18år. Vissa kostnader tillkommer som resekostnad vid sjukhusbesök och vissa tillbehör men de är små.
Däremot är ju sömn en bristvara numera eftersom pumpen larmar på natten och vi har mer kontakt med förskolan än vad en “vanlig” förälder har. Barnvakt är svårt att lösa och att bara gå hem till en kompis och leka blir ett problem då ingen vågar ta hand om diabetesen. Så är väl mer så vårt liv påverkats, men så hade det ju blivit med eller utan försäkring. Sedan gör omvårdnadsbidraget samt tillägget från försäkringen att vi kan gå ner i arbetstid utan att förlora inkomst. Vi har dock valt att arbeta 100% båda två för det fungerar för oss just nu, skönt att veta att möjligheten att gå ner i tid finns dock.
Jag har försäkring på barnen. Det är en liten utgift men ger mig sinnesro. Huruvida man är överförsäkrad är nog en annan sak. Alla borde nog se över villkor och försäkringar, det är nyttigt.
Vad gäller mig själv har jag uppgraderat livförsäkringen, det är den jag ser som viktigast för familjens skull.
Utöver det sparar vi en stor del av inkomsten ändå, vilket också spelar in. Detta ger mig ett lugn inombords, både om något händer men också om inget händer. Man bör nog följa magkänslan och se var ens trygghet ligger.
Är väl en läggningsfråga. Jag föredrar tryggheten och är medveten om att jag är överförsäkrad. Andra blir “otrygga” av FOMO, att kapital som hade kunnat ligga på börsen inte får ligga där. Sen prioriterar man olika. Några hundralappar per månad i “onödig försäkring” värker hos vissa samtidigt som att man kanske lägger 100k på resor varje år eller den där Teslan med 10k i månaden i år efter år. Jag skulle aldrig lägga 100k på resor, det skulle värka som bara den i onödigutgiftsnerven, men några hundra till överförsäkrad är småpotatis i sammanhanget. Det där med att inte se elefanten i rummet…
Inget är väl rätt eller fel men det skadar inte att tänka igenom det då och då.
Lite så tänker nog jag också. Behöver man börja gå ned i arbetstid så förlorar man både inkomst, pension och eventuellt karriär också. Man kan även se det som en diversifiering? Slänger man in det på börsen så är det ju inte säkert att man gått + om man skulle behöva pengarna vid fel tillfälle?
Men jag tror också man ska i bakhuvudet vilken publik som hänger här i forumet. Den genomsnittliga RT medlemmen tjänar ju 100 000kr/mån, har bundit elpris, bergvärme samt kamin, bundet bolån och har några miljoner på börsen redan. Då hade jag nog också skippat försäkringen.
Vi kommer ha kvar vår försäkring på vår 9 månader dotter några år till iaf. Sen får vi utvärdera om vi ska ha kvar den eller inte.
Min son har en sjukdom han i nuläget aldrig kommer bli frisk från. Han har inte orsakat detta och inte vi heller. Hade han inte haft en försäkring när han blivit sjuk hade jag haft otroligt dåligt samvete. Då hade han inte haft 360 000 på börsen från 1 års ålder som kommer växa fram tills han kan ta ut dem som vuxen. Hade valet funnits hade vi gett alla pengar vi har sparat för att göra honom frisk och slippa allt som diabetes innebär men tyvärr går det inte. Så ja, försäkringen är ett litet plåster på ett jäkla stort sår. Men läget hade ju inte varit bättre om vi valt bort det när han var nyfödd.
Då hade jag nog också skippat försäkringen.