Vill också tillägga att jag förstår att förutsättningar spelar stor roll för om man kan amortera sig skuldfri eller inte.
Bor själv i ett mindre A-traktortät samhälle som en stockholmare inte hittar på kartan om man inte zoomar in på kartan till max. Här är det fullt möjligt att betala av sitt lån med en hyfsad lön om man anstränger sig.
Priserna på hus i storstäderna är helt galet orimliga och jag förstår att många inte klarar av att amortera sig skuldfria. Med hus på 12 eller fler miljoner skulle det kännas som att bestiga Mount Everest. Antingen får man ha en riktigt fet lön, fått ärva eller sälja knark.
Och det finns många 70-talare som du inte känner som inte amorterar av. Som typiskt sett sin bostad öka och öka i värde och då slutat amortera för länge sen.
Vi yngre (90-talare) har ju inget alternativ, hyresmarknaden är kass och icke fungerande, och vi som lyckas köpa en bostad har ju amorteringskrav ändå. Vettigt tycker jag, men det är ju inte den yngre generationen som blåst upp bostadsmarknaden med jättehöga ränteavdrag och och iprincip inga lånetak etc.
Och det finns många 70-talare som du inte känner som inte amorterar av. Som typiskt sett sin bostad öka och öka i värde och då slutat amortera för länge sen.
Så är det absolut. Myntet har två sidor men man kan även ställa det på högkant. Det finns många varianter på hur man väljer att göra.
Känner med er som är födda på 90-talet. Har själv söner i den åldern och inser att ni har andra förutsättningar men även ett annat tänk.
Om man tänker sig ett gift föräldrapar och att medellivslängden för kvinnor i Sverige är 85 så borde de flesta vara närmare 55-60 år innan bägge föräldrar har gått ur tiden.
ARM-lån (rörliga lån) finns kvar i USA än i dag. Reglerna hur man får ett ARM-lån ändrades dock 2008.
USA har haft 15/30-års lån länge, långt innan 2008.
Ja, visst kan det vara en frihetskänsla att inte ha några lån. Men att ha 5 miljoner på börsen gentemot i bostaden ger bra mycket mer faktisk ekonomisk frihet än en känsla. Alla lån är inte dåliga.
Men självklart har du rätt i att folk inte till största del lägger pengarna på börsen. Vanligaste är ju att det spenderas upp vilket inte är så bra. Men samtidigt, så är det inte alltid det är fel att leva gött utan att amortera. I och med hur det svenska systemet är uppbyggt idag, så kan man med 50 % belåningsgrad och gott om utrymme för om räntorna ska gå upp, leva FIRE utan att amortera en enda extra krona.
Det moraliska bottnar i en mer än tvåtusenårig historia av att ocker har stämplats som förkastligt. Den som lånar ut pengar tjänar på andras olycka. Sedan är ocker i en mer juridisk mening när någon tar ut en oskälig ränta. Men inom vissa religioner betraktas all typ av ränta som otillåtet/synd. Så det är relationen som är dålig mellan låntagare och långivare. Många liknar det vid herre och slav.
Ja, fast det är ju inte det samhället vi lever i idag. Banken tjänar ränta på att låna ut pengar och invividen kan lägga pengarna på börsen istället.
Och sen förstår jag inte vad det har att göra med att amortera eller ej om man ändå tar ett lån. I Islam så är det väl räntan som är förbjuden om jag inte missminner mig. Isf skulle man säga att det är omoraliskt att ta lån överhuvudtaget och då kan vi ju tacka hej till hela samhället vi lever i.
…och trots att 40-50-talisterna fått uppleva fantastiska värdeökningar på sina boenden så får vi regelbundet läsa i Aftonbladet om stackars pensionärer som knappt har råd att köpa mjölk.
Folk med kass placeringsförmåga finns i alla åldrar.
Känslan av att vara beroende till någon som tjänar pengar på dig kan fortfarande vara relevant. Men den blir mer påtaglig ju högre räntan är. Det har i princip varit gratis att låna till bostäder och värdet har ökat. Så denna aspekt kanske blir mer påtaglig om bopriserna inte ökar och vi får en högre ränta som ligger kvar på 3–4 procent över tid.
Man kan ju också se detta ”moraliska” val som ett sätt att nå den där mer sansade bostadsmarknaden vi strävar efter.
Det ena måste ju inte utesluta det andra.
Jag amorterade bort mina lån av privatekonomiska, psykologiska, livspusselmässiga, krismässiga och jävlaranammamässiga skäl. Men jag kritiserar inte andras val bara därför.
Jag har dock svårt att förstå hur vissas tankar går i lånesituationen. Dessa tankar för jag vidare till mina ekonomiskt mogna tonåringar.
Ja, eller som i hela livet suttit med en otroligt billig hyresrätt. Såg någon artikel för några veckor sedan om en dam som bodde på 40 kvadrat på söder och hade en hyra runt 4000. Och nu var arg för att de skulle renovera och hyran skulle höjas till runt 7500. Hon fick ju bara ut runt 17k på sin pension. Samtidigt sitter studenter och får betala närmare 4000 för ett litet korridorsrum på 20 kvadrat med delat kök i mycket sämre läge. Där man “får ut 10000”, men det är ändå pensionärerna det är synd om. Men det är väl regeringens stora väljarbas…
Du tycker inte att det räcker med att man får en gratisutbildning, CSN bidrag och får låna till noll eller liten ränta? Du tycker studenter borde FÅ mer?
Men så kan man ju inte gå runt och tänka. Då skulle man ju till exempel inte kunna köpa mat för det är en bonde som tjänar pengar på att du handlar dennes styckade kossa. Samhället är uppbyggt på att vi tjänar pengar på tjänster och varor där lån på sätt och vis är en tjänst. Annars måste vi gå tillbaka till byteshandel men jag tror att det är svårt att värdera hur många hönor du behöver punga upp för en schysst lya på Östermalm
Även 3-4 procent är ett fördelaktigt lån även om det skulle svida förbannat hårt för vissa.
Kommer vi upp i 7-8 procent så blir det ju däremot inte längre mer lukrativt att ha pengarna på börsen och då bör man amortera av sitt lån för att det är mer ekonomiskt. Då går ett bostadslån från att vara ett bra till ett dåligt lån.
Sen finns det kanske andra situationer där man sitter i en dålig sits gentemot långivaren. Att be Hells Angles om ett lån för bostaden skulle jag personligen inte rekommendera, men det är ju inte riktigt det vi pratar om.
Jag kan förstå att det kan vara en bra läxa för tonåringarna att man betalar sina lån då de kanske inte är mogna nog för att se skillnaden på ett bra och ett dåligt lån. Hellre att de amorterar mycket än att de tar sms-lån.
Men har svårt att se vad det har med moral att göra. (Kanske inte heller det som du menade heller, men fortsätter ändå ). Om man anser att det är mer moraliskt att amortera så anser man per automatik att det är omoraliskt att inte amortera. Därmed ser man ner på någon annan bara för att denne har gjort ett annat val. Min åsikt är därför att man kan ta och kliva ner från sin höga häst som moralpolis och istället försöka förstå varför folk gör som de gör.
Det säger jag inte, jag använder det snarare som en motpol, att unga personer som inte har haft någon möjlighet att spara, sitta på billiga hyreskontrakt, fått vinster ur boende etc. Endå tycks klara sig på de pengarna. Men resten av befolkningen ska få elbidrag och pensionärerna är det extra synd om i tidningarna.
). Om man anser att det är mer moraliskt att amortera så anser man per automatik att det är omoraliskt att inte amortera. Därmed ser man ner på någon annan bara för att denne har gjort ett annat val. Min åsikt är därför att man kan ta och kliva ner från sin höga häst som moralpolis och istället försöka förstå varför folk gör som de gör.