Vad gäller jobbbyte/jobbsökande:
-Pejla in vad nästa nivå är som du kan byta till med din portfölj.
-Skapa en linkedin och spana med fördel på andra som har den rollen för att se hur de har byggt sin profil. Se till att ha dina tidigare/nuvarande kollegor som kontakter.
-Ha med fördel rekryterande chefer som bekanta som du kan bolla med.
-Skapa ett bra cv (själv kör jag wordmallar jag stämt av med folk jag litar på) och en mall baserat på dina bakgrund för personligt brev som du ändrar lite utifrån vad jobbet du söker efterfrågar.
-Sök ett flertal jobb och se de första intervjuerna som träning. De flesta av oss är rostiga de första gångerna efter ett uppehåll när det gäller att söka jobb.
-Avvakta med att ge ett besked om lönenivå, ta det i samband med att du är aktuell för tjänsten då du har ett bättre läge för förhandling.
-Kolla upp löneläge genom offentliga listor alternativt HR (förstår att detta är klurigare utanför offentlig sektor).
Huruvida du eller chefen ska säga lönenivå/anspråk först är nog lite beroende av det mentala. Om man blir sänkt av att höra en för låg nivå eller om man vet med sig att man brukar vara feg (då är det bättre rekryterande chef kommer med bud).
-Vad gäller nivån så finns det i regel inget negativt med att högt bud (du får ingen klapp på axeln för ett lågt). Utan säg ditt bud och om du vill kan du lägga till att du är redo att förhandla.
-Se till att ha bra argument (din erfarenhet, lönenivå på arbetsplatsen etc) för förhandling. Det värsta som kan hända är att chefen säger att den inte kan gå högre och då får du ställa dig frågan om det är för lågt men då har du maxat ingångslönen.
Ett mål jag har med varje ny arbetsplats är att jag ska vara den dummaste i rummet (den med lägst kompetens). För då har jag mest att lära mig, jag brukar röra på mig när jag känner att jag kan lite om allt. I början är det jag som frågar alla om allt och vid slutet är det motsatta sant. Då har jag gjort ett bra jobb och är redo för nästa steg.
Jag tänker att ett sånt här ”bli rik snabbt”-avsnitt kan komma att få många googleträffar och kan bli en inkörsport för personer som kanske annars faller utanför den typiska målgruppen. Kanske gymnasieungdomar som står och väger mellan olika möjliga livsstrategier och som kan behöva en ”knuff i rätt riktning”. För mig känns åtminstone frågan gymnasial, det var typ sånt som både jag och folk i min omgivning funderade mycket kring på den tiden.
Sen tänker jag att folk som går runt med den här frågeställningen kanske hade varit särskilt hjälpta av att fråga sig ”varför?” och sen fundera över sina drivkrafter. Även om det såklart alltid är nyttigt att reflektera över.
Om man snabbt behöver pengar för att ha råd med en viss livsstil så kanske man ska överväga att ändra den? Om det är för att det finns en social press i umgängeskretsen att tjäna pengar kanske man hade varit hjälpt av ett miljöombyte? Om det är för att kunna hjälpa en kompis eller släkting med skulder måste man fråga sig om man riskerar att drabbas själv av att ”hjälpa” dem?
Jag har själv ställts inför den aktuella frågan i situationerna ovan och idag är väl min drivkraft någon annan som kanske inte heller är särskilt hälsosam. Jag drivs nog inte av att gå i FIRE helt men åtminstone FI så att jag, trots min trygghetsnarkomani, kan säga upp mig från mitt nuvarande idiotiska, stagnerade jobb där jag helt tas för given trots att jag går miste om 10 års ”LAS” i en bransch som verkar vara i en evig logkonjunktur för att sedan kunna starta eget och välja mina kunder och uppdrag själv med integritet utan att behöva oroa mig för min egen eller familjens försörjning. Det slår nog in lagom till 60-årsdagen
En annan lösning än att ”bli rik snabbt” för min del skulle ju då vara att växa upp, klippa sig och söka ett (nytt) jobb… Eller våga tro på min egen förmåga tillräckligt att släppa sargen och faktiskt starta eget… Eller byta karriär…
Att göra ett bra jobb, säkra goda referenser och ”sluta på topp” skulle kanske i så fall vara en kortversion av punkterna. Att det är bra i relation till att söka nya jobb är givet.
En grej jag själv noterat är att de som haft samma titel och arbetsuppgifter på en annan arbetsplats inom samma sektor normalt har högre lön än de som kommit från andra områden och sektorer. Denna kunskap kommer alltså av att ha analyserat lönelistan för hela myndigheten.
Inom staten är man skyldig att rekrytera på basis av ”förtjänst och skicklighet”. Det styrs av lag och är väldigt centralt. Lönemedlen förvaltas också centralt till skillnad från i t.ex. kommuner. Om jag är chef och anställer en ny person med 50 tkr i lön så får jag ett tillskott till min budget motsvarande den personens kostnad. Det sker normalt automatiskt.
I kommuner är budgetprocessen normalt ”dummare”. Man har den budget man har och sedan får man ett årligt procentuellt påslag. Teoretiskt kan man äska mer medel men det är ofta svårt. Om en junior person har slutat har du som chef som regel inte, utan vidare, råd att anställa en senior person istället. Det finns en idé om så kallade effektiviseringar men den motsvaras normalt inte av något verkligt.
Det här med förtjänst och skicklighet kan man utnyttja. Jag har låt säga 50 tkr i lön på myndigheten A. Jag söker en likadan tjänst på myndigheten B. Iom att jag är ”erfaren inom rollen” kan jag då sannolikt få låt säga 53-54 tkr i lön. Jag utgår nu från att 50 tkr är en normal lön för någon i aktuell roll och att förhållandevis få ligger över den nivån.
Det handlar alltså om en, på pappret, ren förflyttning i sidled. Som erfaren i rollen är jag mer eller mindre garanterad att bli anställd. Det är detta som utgör ”förtjänst och skicklighet” i sin mest givna form. Vill jag sedan byta tillbaka till min tidigare arbetsplats kan jag också relativt enkelt göra det. Även där gör ju ”förtjänst och skicklighet” att jag kan utklassa andra kandidater genom att ha haft rätt titel tidigare. I praktiken kan jag ha gjort allt möjligt men titeln översätts till ”förtjänst och skicklighet”. Jag tror inte att potentialen att höja lönen ytterligare vid en ”återflytt” är så stor i exemplet ovan men det borde gå att behålla den högre lönen.
Kan bara hålla med, man kan enbart röra sig i sidled och förvänta sig en högre lön i begränsad skala utan man behöver röra sig uppåt/snett uppåt på sikt.
Bra tänkt utanför boxen. Tänkte också på liknande upplägg, men avstod från att skriva dem då jag inte ville uppmana till kriminalitet. Dock helt i linje med denna tråd som jag gissar du medvetet associerar till.
Det är tyvärr den bistra verkligheten för anställda undersköterskor och sjuksköterskor i offentlig, kommunal eller regional regi. Inte varje årlig lönerevision har givit så dålig utdelning men det har förekommit, på riktigt!! En femhundring är “bra”…
Att byta anställning kan säkert ge någon tusenlapp mer i lönekuvertet.
Återigen - en annan division än de flesta här representerar!!
Alla vill inte och passar inte för att bli chefer. Med de lönenivåer som jag tog som exempel från statlig sektor rör vi oss i min värld nära taket för vad vanliga medarbetare kan uppnå. Det finns så klart enstaka personer (eller grupper) som har mer men då handlar det främst om personer som rekryterats från särskilda sektorer (typ finansbranschen) och därför har löner mer i linje med vad folk tjänar där. Du skulle inte kunna rekrytera sådana personer om de förutsattes gå ner i lön 10-15 tkr.
I den internationella myndighetssektorn där jag själv jobbar finns en stor mängd internationella uppdrag av olika typ. Där kan man enkelt höja sin inkomst rejält. Uppdragen är öppna för alla men som anställd i en internationellt inriktad myndighet finns väldigt generösa tjänstöedighetsregler. Jag kan i princip ta vilket uppdrag som helst i internationell verksamhet och vara borta i många år. När jag kommer hem har jag sedan ett skrivbord och lämpliga arbetsuppgifter som väntar.
MIN bild är att i tjänstemannayrken, specialist/expertyrken, bristyrken, egenföretagande med anställda osv. Där innebär individuell lönesättning mer varierande löner.
Jag har god insikt i en aktuell rekryteringsprocess inom transportbranschen. Där de utan erfarenhet skulle få 28000kr, de som hade lång erfarenhet (vissa med 30år som chaufför) erbjöds 28200kr! Sen tillkommer ett par tusen i OB/skifttillägg men samma för alla.
Samma sak i många jobb inom Handels och t ex som flygvärdinna där en av döttrarna sökte jobb.
Så MIN bild är att där det finns tydliga avtal/regler/normer/skift (starka fack/avtal?) där får de flesta samma lön för samma jobb. Även om man i vissa fall även där ”kallar det” individuell lönesättning. Jag skulle i de fallen mer kalla det fastställd lönetrappa baserad på antal års erfarenhet inom yrket.
Ja, det är så klart ironi. Jag tänker dock att få kriminella hänger här. Andemeningen tänker jag är: det finns inga genvägar om du inte tummar på saker som inte ska tummas på.
Så är det, givetvis skillnad på olika chefsjobb beroende på hur nära golvet man är. Sen är ju en annan möjlighet någon typ av expertroll för ökad möjlighet till högre lön. Både opolitiskt men även politiskt om man så vill. Ett ytterligare alternativ förutom utlandstjänst som du nämner är att gå privat med den förståelse och kunskap man samlat på sig i det offentliga.
Tack för nyansering/komplettering av vad jag skrivit!
Samtidigt har många i den gruppen alternativ som att bli ”konsulter”/hyrpersonal eller att jobba utomlands. Väldigt många roller har sådana specialspår som ger en rejäl löneboost.
Jag påstår nu inte att dessa möjligheter är ”för alla” eller utan vidare kan kombineras med vilka omständigheter i livet. Dock vore det i mitt tycke relevant att utforska sådana här spår i podden
Olika delar av den offentliga sektorn har olika kontaktytor som möjliggör olika typer av karriärvägar. Jag har också möjlighet att söka privata tjänster. Där skulle jag dock sannolikt inte kunna göra så stor karriär vidare.
Jag uppfattar själv internationella tjänster och ”bli konsult” som möjliga spår för kommande podd-avsnitt. De är hyfsat breda och det handlar om steg som ofta vore möjliga att ta. Sedan finns det olika faktorer som håller en tillbaka, som gör att potentialen inte realiseras. Där skulle ett poddavsnitt kunna bidra till att sänka tröskeln lite. Varianten att ”byta till privat sektor” mer generellt uppfattar jag som mer knepig och kontroversiell. I båda fallen ovan fortsätter man att jobba för ”den goda saken”, bara i en ny form.
Att som miljöinspektör börja jobba för ett gruvbolag eller liknande innebär ju krasst sett att ”bli ond”. Det här med ond och god kan uppfattas som politiskt men min bild är att många offentligt anställda drivs av en form av idealism. Man vill bygga det goda samhället, stå på den lilla människans sida och liknande saker. Att då plötsligt representera något helt annat kan av många uppfattas som radikalt, även om man höjer sin lön. Det finns också en diskussion i samhället om karenstider och att det är olämpligt att någon med avancerade insider-kunskaper tar privata jobb där deras kunskaper lätt kan användas på olämpliga sätt.
Intressant komplement tycker jag till standardrådet att sätta in så mycket de går på indexfonder.
Varför investeras de pengar i startups när de är mycket sämre riskjusterad avkastning än att köpa indexfond (och är det de)? Tänk draknästet på SVT. Hur skiljer sig detta från ”stock picking”?
När är de aktuellt att göra detta (efter man sparat ”färdigt” i index?)
Varför väljer en del att stanna vid sitt fasta trygga jobb istället för att försöka starta eget med potential till betydligt högre inkomst?
Hur skiljer sig risk reward mellan de olika alternativen, varför vinner alltid casinot i de stora hela.
Det här med startups handlar väl helt om när man går in. Här har stora investerare en fördel. Det är väl det specifika case när deras fördel är mest uppenbar. När småsparare väl kan gå in är det på en nivå som inte är så fördelaktig.
Det här med att stanna kvar i trygga jobb kan väl sorteras in i olika kategorier:
Många värderar tryggheten högst. Att ”satsa på jobbet” ingår inte i ens världsbild. Fokus ligger på att komma i tid till hämtningen på förskolan.
En del är lätt avdankade, lite överåriga, lite överviktiga, lite över-i allmänhet. Om de enda kraven handlade om erfarenhet och kompetens hade de lätt kunnat få ett välavlönat jobb. På grund av deras framtoning, utseende/ålder och ”brist på kundmässighet” vill ingen anställa dem ändå.
Vissa har dålig koll och skulle lätt kunna komma ifråga, om de fick rätt kunskap och jobbade på frågan. Ofta behöver man befinna sig i rätt fas karriärmässigt för att vara/bli aktuell. Man ska helst stanna precis lagom länge på varje arbetsplats.
Ja, håller med men tänkte som en av punkterna i ett eventuellt avsnitt.
Hade också varit intressant med statistik om tex du investerar i 100 startups / små bolag, som kanske avkastar 70% i snitt (helt hypotetiskt) är de då ungefär samma risk reward att investera 10% av sitt kapital i dessa som att lägga 100% i index? hur bred måste din egen portfölj vara?
Om du har en liten edge som i kunskap i branschen och har tillräckligt stor andel för att själv påverka riktningen (eget bolag eller extern investerare som i draknästet) är de då bättre, sämre eller samma risk reward som index? Man kan ju självklart få mer reward med mer risk, men hur jämför man alternativen.
hypotetiskt är ju att starta eget bolag samma som att vara första investeraren och inte speciellt diversifierat och väldigt mycket stock picking
Är de bara dåligt med en ”lekhink”?
Finns även en del trådar om att hyra ut på Airbnb. Har en bekant som vill köpa fastighet och hyra ut, något om detta kan också vara intresset
Jag har en del erfarenhet av att hyra ut via Airbnb och har tidigare funderat på att själv föreslå och ställa upp som intervjuperson i ett avsnitt om ”uthyrning i allmänhet och Airbnb i synnerhet”.
Jag uppfattar att det å ena sidan finns mycket stoff att prata om men att det också finns en stor spretighet. Om jag skulle ta min berättelse om Airbnb så skulle många känna igen sig. Andra skulle samtidigt säga att deras egen erfarenhet är en helt annan.
Hur saker ”fungerar i praktiken” varierar mycket mellan olika objekttyper och delmarknader. Att ”Hyra ut rum i Stockholm” och ”Hyra ut sommarstuga i Skåne” skulle förmodligen behöva varsitt avsnitt för att ge en rättvisande bild. Tanken är ju normalt att kunna ge mer handfasta tips om ”vad som fungerar”, inte bara informera allmänt om ”saker att tänka på”.
Nu lär troligen några, inklusive Jan, fryna på näsan, men… ett sätt är att dumpstra mat och därmed frigöra ganska rejält med stålar som då kan investeras t ex. Dumpstringslyx-Andreas har ju knappt handlat nån mat alls på över tio år, lär innebära många tusenlappar som teoretiskt kan användas till att bygga pengamaskin.
