Jag har själv hamnat i KYC-fällan med Swedbank då jag och frun försökte föra över pengar från hennes hemland. Pengar vi själva skickat dit med Swedbank. Banken efterfrågade en stor mängd dokument för att bevisa det ena och det andra och vi fick lägga massor av tid och $ på att fixa fram dem och översätta dokumenten till engelska och få officiella stämplar och så vidare. Trots att beloppet var förhållandevis litet, och att vi kunde visa full legalitet och styrka allt som krävdes så nekade Swedbank ändå transaktionen och skyllde på nån ursäkt om att landet var “högriskområde” eller nåt sånt BS. Till råga på allt förlorade vi tusentals kr på att beloppet växlades tillbaks med dålig kurs. Sedan dess bojkottar vi Swedbank för resten av livet. Otroligt förolämpande att bli utfrågad och misstrodd för sina egna pengar man helt lagligt intjänat genom vanligt lönearbete. Aldrig mer Swedbank.
Detta gäller även i Sverige. Tror även för finansiella rådgivare eller hur @RicardNylund?
EDIT: sen på bollen, såg inte att @anon41011307 också svarat.
Personligen så stör mig inte dessa KYC som jag varit tvungen att svara på då speciellt mycket. Det har handlat om årliga uppdateringar som jag klarat av på ett par minuter. Dock ser jag rent principiellt ett potentiellt problem med spontana kontroller som dessa.
I ett fritt samhälle så känns det som att jag ska kunna utföra vardagsbestyr utan att bli kontrollerad av staten (vilket detta med bankerna ju i förlängningen är om det inte vore för lagstiftningen). Vi hade ju på samma sätt kunnat haft en ordning där polisen kom hem till en en gång om året och tog en snabb titt att man inte höll på med något olagligt. Eller att någon från matbutiken följde med en hem och kontrollerade att antalet personer skrivna på adressen var korrekt om man handlade mer mat än vad som verkade nödvändigt. Eller att Migrationsverket stannade människor helt slumpmässigt på stan för att kolla att de verkligen var svenska medborgare eller hade uppehållstillstånd.
Min ståndpunkt i frågan är (nog) att om ett samhälle med ambitionen att vara fritt ballar ur tillräckligt mycket på en viss punkt så kan vissa sådana här åtgärder bli både nödvändiga och försvarliga. Problemet är då att de då, i min mening, måste åtföljas (fast absolut helst föregås till den grad att kontrollerna aldrig blir nödvändiga) av drastiska politiska åtgärder som syftar till att göra saker på ett helt nytt sätt, dramatiskt vända utvecklingen och så småningom gå tillbaka till ett tillstånd där vi som samhälle klarar oss bra att inte ha dessa kontroller.
Jag menar, nu är jag inte påläst i frågan, men jag antar att det inte fanns KYC-kontroller i någon större utsträckning för 50 år sedan. Varför inte? Vad är det som hindrar oss från att komma tillbaka till ett sådant tillstånd? Har någon slags utveckling (digital?/politisk?) gjort det omöjligt att gå tillbaka till hur det var innan? I vissa situationer så är säkert svaret att det numera är omöjligt att gå tillbaka till hur det var innan (på 1920-talet var det antagligen ingen större katastrof om en privatperson fick tag på uranium, idag är det inget man skulle kunna tillåta i över huvud taget), men min uppfattning är att frihetsinskränkande kontroller som dessa många gånger används som ett slags för litet plåster istället för att titta på orsaken till varför blödningen har uppstått från första början.
Jag kan som sagt acceptera sådana här kontroller, men då vill jag veta när planen är att plocka bort dem, alternativt få en mer eller mindre deduktiv argumentation till varför det är teoretiskt omöjligt att gå tillbaka till en värld utan dessa kontroller igen.
Upprördheten är befogad men bör riktas mot lagstiftare primärt men det är också motiverat med upprördhet direkt mot bankerna då vi har sett otaliga exempel på när de silar mygg men sväljer kameler.
Nu vet jag inte varför man inte får köpa för mycket mat. Men på tal om matbutiken så stannar de redan mig i snabbkassan varje månad eller varannan månad. För att kontrollera att jag scannat in allt. Och sen tillbaka hem från matbutiken blir jag stannad av SL varje månad eller varannan månad för att kontrollera att jag har giltig och korrekt biljett. Vissa här i tråden hade säkert gått bananas över sånt, jag rycker på axlarna och förstår att det är insatser för att motverka ett problem.
Det kanske finns mer pengatvätt nu än för 50 år sen? Eller att det är lika mycket nu som då, men att det äntligen finns lagstiftning att sätta hårt mot pengatvätt?
Men i båda dessa fall finns det ju alternativ, det går att ta bilen istället för SL så slipper man kontrollen samt det går att använda vanliga kassan på ICA.
Tyvärr finns det inget alternativ till bankerna så man slipper kontrollen då man inte ens får betala till skatteverket med kontanter…
Min uppfattning är att det är USA som dikterar villkoren och sätter press på övriga västvärlden.
”Är ni inte med oss är ni emot oss”
Sedan ”9/11” för drygt 20 år sedan har det successivt stramats åt och det tycks fortsätta….
Jag förstår inte ens varför en storbank behöver fråga var pengarna kommer ifrån om överföringen görs av en själv från en annan storbank.
Om mottagare och avsändare är samma person så finns ju pengarna redan “i systemet” och ägs av individen och man borde kunna lita på att den andra banken har haft koll på sin kund och var pengarna kommer ifrån.
Annars säger banken egentligen att de inte litar på den andra banken och banksystemet.
Det där är spot on. Det realiserades under Lehman Brothers-krisen i USA och under senaste finansiella krisen i Sverige. Bankerna litade inte på varandra och ville inte låna ut pengar i deras interna system för transfereringar. Det är därför staten i olika länder gjorde upp med specifika stora systemkritiska banker, som hjälpte hålla systemet igång. Här hemma var det Handelsbanken om jag minns rätt och i USA var det väl en eller två av giganterna.
Om jag får in pengar på bank A i land 1 och sedan för över dessa pengar till bank B i land 2, kräver ju lagen att både bank A och bank B säkerställer att dessa pengar är lagliga. Om man ändrar på lagen så detta krav enbart ligger på den initiala banken som “skapar” pengarna, öppnar det upp för större missbruk och “svarta/grå” pengar än idag. Med tanke på hur stor andel av världens cirkulation är “svart/grå” förstår jag att det inte är ett alternativ.
Jag tänkte nationellt och inte internationellt.
Överföringar mellan SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbanken till exempel.
Om de inte kan lita på varandra så har vi ett väldigt dåligt system.
Jag förstår vad du menar med att lägga ansvaret endast på avsändarsidan … och jag har ingen lösning på den biten mer än att kommentera att det är en märklig situation.
Jag skulle då vilja att bankerna gör alla mina transaktioner tillgängliga för mig, upp till 15 år eller så. Tittar jag igenom konton så ser jag endast 2-3 års historik. Det går säkert att beställa äldre historik till en kostnad vilket är absurt.
Jag är en sådan som blir upprörd, min tolerans är nere på noll 
Pappersexercisen när vi skulle köpa en lägenhet genom att föra tillbaka sparkapital från Avanza till banken. Insättningar från banken till Avanza och tillbaka fanns på kontoutrdag. Trots detta krävde de fysisk närvaro på kontor + utskrivna skärmdumpar från sälj och köp på Avanza, massa pappersexercis och nästan en timmes väntande när personen i fråga stod och knappade bakom sin skärm.
Hanteringen när vi sedan skulle föra tillbaka dessa pengar när vi sedan sålde lägenheten. Maxbelopp per vecka var 250k. Varje gång (!) fick jag ringa, stå i kö, logga in på mina sidor, maila underlag för försäljningen och svara på kundkännedom. Tredje veckan tog det över 20 minuter och det slutade med att de inte kunde göra överföringen då det krävdes fysisk närvaro på kontoret. Att föra tillbaka pengarna tog långt över en månad.
Min son sålde frallor genom att ta upp beställningar, få swish, köpa bullar av bagaren och dela ut dessa frallor genom att cykla runt och hänga påsarna på ytterdörren. Fick brev hem för kundkännedom på grund av många swish. Vi förklarade läget och skickade in. Några veckor senare damp det ner ett beslut att sonens konto skulle avslutas om två veckor på grund av misstanke om terrorism/penningtvätt.
Mina erfarenhet gör att jag tycker det här har gått kraftigt till överdrift.
Vad är det för pengar som staten vill motverka ska tvättas? Låt mig gissa att det har något att göra med gängens största inkomstkälla.
Hela befolkningen hamnar under övervakning på grund av det. Frågan är om det är värt det? Jag tycker iaf att det inte verkar rimligt. Men så klart så kommer den nuvarande och framtida regeringen fortsätta optimera på en parameter.
Såg precis den här länken: Betalade för att läsa svenska vänstertidningar – då stängde banken kontot – Blankspot
Vi har väl även tidigare sett att välgörenhetsorganisationer som hjälper i Ukraina har haft problem med KYC då de inte är lika anpassade till vad som passar statsmakten som de stora drakarna (som inte vågar bedriva verksamhet i krigszonen).
Man får köpa mycket mat. Jag hittade bara på ett fiktivt exempel på när detta kunde användas som en indicier på att fler bodde på ens adress än vad som var registrerat.
Exemplen du anger är av en annan art än de jag angav eftersom det handlar om bolag som verifierar att du faktiskt betalar för varan du köper eller tjänsten du utnyttjar. Precis som @Thomas86 påpekar:
För att vara på det klara: Jag har inga problem med att företag hittar på egna regler och kontroller som de sedan utsätter sina kunder för. Om jag inte gillar dessa eller så kan jag gå till en konkurrent som inte har dessa. Om däremot staten ålägger alla banker att genomföra KYC för att i över huvud taget få bedriva verksamhet så kan jag inte komma undan ens om jag skulle vilja, vilket jag alltså ser som det potentiella principiella problemet.
Det skulle absolut kunna finnas mer pengatvätt idag än för 50 år sedan. Som jag dock skrev så menar jag att man i många gånger större utsträckning måste fokusera på varför detta nu blivit ett problem samt fokusera på hur man ska lösa det för att det i min bok ska vara acceptabelt att sätta in nödåtgärder för att stävja det.
För att ta ett annat exempel: Om brottsligheten går upp i ett samhälle med hundratals procent så köper jag inte att den slutgiltiga lösningen är att sätta upp kameror överallt. Detta kan absolut användas som ett medel när situationen vän uppstått men det måste också åtföljas av en mycket mer radikal handlingsplan för hur man ska undvika grundproblemet, att det finns en mycket större vilja till brott än tidigare.
Samma sak med penningtvätt. Om det alltid varit ett lika stort problem och åtgärderna man har nu bara inte varit möjliga tidigare (exempelvis på grund av teknisk utveckling), men ändock önskvärda, så skulle jag möjligtvis kunna övertygas om att detta var av godo. Jag uppfattar det dock som ett svar på en samhällsutveckling, och då tycker jag att man först och främst måste fokusera på samhällsutvecklingen och hur man ska gå tillbaka till ett tidigare tillstånd snarare än att man permanentar extra övervakning som inskränker människors personliga frihet.
Det sjuka är ju att om man blivit utkastad från en bank, som mannen ovan som prenumererade på vänstertidningar, hur kan det ens vara möjligt att få gå till en annan bank? Finns ett problem som för att man inte får använda bank 1, varför skulle det problemet försvinna för att man i stället använder bank 2?
Mardrömmen är ju att man råkar bli utkastad och sedan inte släpps in någonstans och står helt utan banktjänster resten av livet.
Bankerna borde inte få kasta ut en, de borde bara ha rätt att anmäla en, och sedan får staten avgöra om man ska straffas på något sätt eller ej. Det kan inte vara rätt att uteslutas ur det digitala betalsystemet, för snart kommer allt vara kontantlöst och det kommer inte finnas något alternativ till det.
Jag anser att kunden har rätt till privatliv så länge det inte finns brottsmisstanke. Det står inte i lagen att en privatperson måste försvara och förklara alla sina tillgångar. Det är en godtycklig felaktig tolkning av lagen. Det går inte att svara om 50 kronor på kontot är från lönen eller från försäljning eller från lån. Det är en skenprocess så att bankpersonalen ska komma undan finansinspektionen. En gång fick en kvinna inte sätta in 5000 kronor för att hon inte hade kvitto “Vart kommer pengarna från?” Det är arrogant och misstänkliggörande obehagligt särbehandling onödigt.
Ja, problemet är staten som stiftar dessa lagar.
Omvänd bevisföring. Har de synpunkter på mina pengar så kan de ställa upp i rätten med en åklagare. Jag skall inte behöva bevisa var någora pengar kommer ifrån.
Sedan är ju bankerna hopplösa. En gång ringde de mig för jag hade gjort en utlandsutbetalning till en firma jag köpt en produkt av.
Men allt är ju helt transparant om man vill snoka. Mina pengar kommer den 25e från en arbetsgivare och vad firman sålde är ju enkelt att kolla på deras hemsida.
Sedan frågade hen “men det är inte kryptovaluta?” nej sade jag, men det är väl inte förbjudet att köpa kryptovaluta (vilket jag aldrig har gjort)?
Men det kommer nog att bli värre. De kommer säkert att hindra att man använder sina pengar eller att man får resa om man inte varit på Prideparad, vaccinerat sig eller röstat på rätt parti.
Det har hänt att jag behövt visa legitimation på systembolaget, även om jag (dessvärre) är myndig sedan många år.
Detta kan frustrera mig, men jag förstår också att personen bakom disken bara gör sitt jobb.
Samma sak när jag härförleden skulle resa in i USA. Mängder av frågor om eventuella terroristkopplingar, vad jag skulle göra och var jag skulle bo. Irriterande men samtidigt inte så mycket att göra något åt.
Detsamma gäller banker.
Det är helt frivilligt att ta emot kontanter. Både för dig och för banken. Den som ger sig in i spelet, får spelet tåla.
Kom ihåg att du måste lämna urinprov också för deras kontrollbehov av cannabis “det är lagen” men du har missförstått om du trodde att du hade rätt till ett privatliv
Kan väl förstå att de ställer frågan när det handlar om större betalningar, men det blir lite patetiskt när dom frågar vart pengarna kommer ifrån på en inbetalning på 50000:-. Även om det är knarkpengar skulle man ju inte erkänna det