De tidigaste minnena jag har från sparande och ekonomi är i från tioårsåldern när jag vet att jag hade en egen bankbok och cyklade till banken själv för att sätta in några kronor, det var i början på 80-talet.
Ungefär samtidigt så kommer jag ihåg att vid jularna så fick alla morfars barnbarn 1000 kr i sparobligationer, på den tiden var räntan hög så väntade man i 5 år så hade sparobligationen blivit dubbelt så mycket “värd”, dvs man tränades i uppskjuten belöning, vad inflation var ingick inte i träningen… Samtidigt så fick föräldrarna en bunt aktier samt ett kuvert med pengar “under bordet” för gåvoskatten, så redan tidigt visste jag att aktier fanns och vad det var.
Dessa pengar från morfar och kanske lite veckopeng är de ända pengar jag fått i mitt liv, resten har jag arbetat mig till.
Började tidigt att tjäna pengar på arbete, bland annat genom att klippa gräsmattor åt grannarna i sommarstugeområdet, bensin stod pappa för, intäkten tog jag. Började tidigt att sommarjobba, har deklarerat sedan jag var 15 på grund av arbetsinkomster. Ungefär samtidigt så började jag spara i allemansfonder som kom 1984, Stockholms Stads allemansfond S:t Eriksfonden minns jag att det var. På den tiden såg man fond- och aktiekurserna på Text TV…
Black Monday i oktober 1987 då börsen föll med 20% på en dag kommer jag än idag ihåg, och jag vet också vad jag gjorde senare under veckan då jag sålde en del aktiefonder. Vet också att jag sa till banktjänstemannen att jag skulle ta körkort nästa år och ville “säkra” pengarna, i självaverket så var det ett svepskäl att skylla på då mina föräldrar betalade körkortet. Men det är sista gången jag har sålt p.g.a börsfall.
Har aldrig som barn/tonåring eller som ung vuxen haft dåligt med pengar, har alltid kunnat köpa det jag ville om jag ville det.
Bankkrisen 92 samt att Bengt Dennis försvarade kronan med en reporänta på 500% kommer jag ihåg och att bolåneräntorna var över tio procent…
Köpte bil på 94, innan så hade jag haft förmånsbil på första jobbet efter gymnasiet, vet att jag köpte den för lånade pengar men med den kreativa lösningen att ta en checkkredit istället för ett billån trots att räntan på pappret var högre, skillnaden är att räntan på checkkrediten räknas på dagsaldot på kontot som vid varje lön sjunker för att sedan sakta stiga under månaden till nästa lön, dvs den genomsnittliga skulden är lägre än om man haft ett separat billån, detta föreslog banken för mig. Jag hade kunnat betala bilen kontant men då skulle jag behövt ta av mina investerade pengar…
Pluggade också några år på högskolan, första året utan studielån för att jag inte behövde pengarna, andra åren för att det passade bättre med mitt sparande som jag inte ville använda. Började åter jobba och tjänade ganska bra första året så jag betalade tillbaka studielånet första hösten. Kommer ihåg att CSN skickade ut en förfrågan där de ville ha månadsuppgifter på inkomsterna för att bestämma om man var berättigad till studielån, jag svarade i ett brev att det kändes onödigt att svara på dessa frågor, det vore bättre att CSN tog reda på hur mycket jag var skyldig innan de frågade hur mycket jag tjänade enskilda månader, hörde aldrig av dom något mer. Att inte ta fulla studielån och dessutom betala tillbaka dom direkt är ett av de sämre ekonomiska besluten jag gjort i mitt liv.
Startade ett IPS konto som på den tiden var tämligen förmånligt avdragsmässigt, kommer inte exakt ihåg när det var men jag var troligen under 25 år iallafall.
Någonstans 95-96 så vet jag att min fondportfölj passerade 1 MSEK, som 25-26 åring.
IT bubblan kommer jag ihåg från jobbet då helt plötsligt alla hade DI på datorerna och pratade Framfab, Icon Medialab, Bredbandsbolaget mm. Höll mig vid mina fonder och grejade inte med enskilda aktier, när börsnedgången kom i början av 2000 så lät jag det mest bero.
Flyttade mitt sparande från storbanken till Nordnet någonstans runt 2002-2003 och började handla med aktier, vissa av dessa aktier har jag kvar än idag… Gick då en kurs på Medborgarskolan om aktier och sparande, på den tiden var det Lundin Petroleum (LUPE) som var aktuellt. Redan då körde jag med en liten belåning av portföljen periodvis. Ungefär samtidigt så tecknade jag en traditionell kapitalförsäkring i Skandia med utbetalning vid 55 år, kändes då som en evighet bort men idag så är det bara 5 år kvar.
Hösten 2003 så vet jag att jag var trött på jobbet och bestämde mig för att sluta utan att ha ett nytt jobb, kommer ihåg den sköna känslan att gå hem sista dagen med en helt tom kalender. Detta kunde jag göra mest för att jag hade eget kapital som jag kunde leva på under flera år. Det blev ganska snart en egen firma registrerat och jag började jobba som konsult, i praktiken blev arbetsuppehållet endast några veckor.
Bodde i en bostadsrätt som jag köpt för 34 tkr, bostadsrättsförening gick i konkurs någonstans runt 2005, det var en 90-talsförening som egentligen skulle ha gått i konkurs på 90-talet men huset blev lite för billigt att bygga. Det egna kapitalet räckte för att hålla föreningen flytande i 15 år trots höga avgifter som i praktiken var nära hyresrätt, dvs det gick inte att höja avgiften för då hade folk flyttat. Bankerna var inte intresserade att förhandla om lånen, då de statliga bostadskreditgarantierna endast föll ut om föreningen gick i konkurs, dvs bankerna hade inget incitament att göra något.
Startade företag i mitten på 2000-talet tillsammans med några andra personer, ett företag som lever än idag där jag fortfarande är aktiv och jobbar.
Finanskrisen 2008 fick också bero och jag gjorde inget särskilt, möjligtvis tittade lite mer sällan på depån…
Villaägare blev jag i början av 2010-talet då jag blev sambo. En villa som byggdes till med 100% och renoverades resten, en tillbyggnad och renovering som betalades i stort med eget kapital. Så här i efterhand så var det inte det smartaste utan en rimlig belåning hade varit bättre.
Vad hade jag idag gjort annorlunda?
-
Jag skulle ha tagit fulla studielån och INTE betalat tillbaka dom snabbare än nödvändigt
-
Har i genomsnitt haft för hög soliditet och för låg risk, med lite aggressivare approach framförallt de senaste 10-15 åren så hade resultatet kunnat vara väsentligt bättre.
Sammanfattningsvis så har ekonomi och pengar intresserad mig i 40 år. Jag brukar säga att en god ekonomi grundläggs innan 15 års ålder, det har inte med föräldrarnas ekonomi att göra utan mera till förhållningssättet till pengar och vad man kan göra med dom. Här tycker jag det är synd att barnen inte lär sig om privatekonomi i skolan, det blir enorma ekonomiska klasskillnader på de barn som får lite “ekonomiskt tänk” från föräldrar och släktingar, jämfört med dom som inte får något alls. En 15-åring idag tycker jag ska ha som ekonomiskt mål att ha en sparportfölj på 1 MSEK vid 30 år ålder på egna meriter och intjänade pengar.