Jag har en (antagligen) snabb fråga. Jag ser lite varstans på forumet att vissa tycker man ska övervikta mot Sverige för att svensk ekonomi gått på knäna ett tag, svenska kronan är historiskt svag (eller var det iallafall när trådarna startades), osv.
Och när jag diskuterar med vissa personer som bara vill ha global indexfond (exkl. emerging markets) nämns ibland EMs dåliga utveckling senaste åren.
Tittar man på utvecklingen senaste åren har EM inte haft någon vidare utveckling efter raset efter finanskrisen
Jämför man även senaste åren så har LF Global Index gått +312% sedan fondens start (2013-07-01) samtidigt som Storebrand Emerging Markets gått +104% samma period.
Men varför ser jag inga diskussioner om att övervikta mot Emerging Markets just med tanke på det? Finns det inte anledning att tro att det finns en förväntad överavkastning hos EM framöver om de presterat dåligt under en längre tid nu?
Home bias har sin grund i att man (till viss del) parerar en valutaspekulation. Inte att man köper en enskild marknad högt/lågt värderat. En svensk bör inte köpa finska/kinesiska börsen för att de är ”billiga” och vice versa.
Men sen kan man diskutera om det finns någon valutaspekulation i en globalfond i en global värld. Där allt prissätts i Euro/US dollar på ett sätt eller annat.
Jag är en förespråkare av tillväxtmarknader. Inte för att jag överviktar den men åtminstone marknadsvikt. Mest av anledningen att jag vill äga hela marknaden men även för att det är en av de faktorer tillsammans med småbolag och värdebolag/scv som ibland nämns som sådana faktorer som kan öka en förväntade avkastningen.
10-20% tillväxtmarknader ser jag själv som ganska rimligt. Gärna lite småbolag också men blir dyrare och krångligare.
Det finns väl inga som helst belägg för att marknader som gått dåligt historiskt sett med automatik skall gå bra sedan.
Enorm korruption och skyhöga politiska risker gör ingen människa glad. Om jag spelar på trav, så inte sjutton spelar jag på de hästar som brukar komma sist…
Argumentet att man skall täcka hela marknaden känns inte heller rätt. Det verkar som att det är viktigare för somliga att täcka hela den globala marknaden än att få en bra avkastning.
Det finns ju någon orsak till att de stora indexen väljer bort tillväxtmarknaderna.
I en snäll värld där länder och företag följer reglerna för global världshandel, då är det nog bra att äga tillgångar i länder som inte ännu gjort samma utvecklings-språng som de flesta rika länder gjort.
Men när världshandeln hotas av aktörer som sätter sina egna regler på korrupta sätt, då är det mycket större risk att köpa emerging markets.
Jag vet inte om det stämmer men en annan sak med tillväxtmarknader jag läst om kan eventuellt låta typ så här:
Länder med stark ekonomisk utveckling har ibland en ganska dålig aktievärde utveckling pga att tillväxt kräver kapital. och det kan i sin tur leda till mer aktieutspädning m.m.
Skäll inte för hårt på mig. jag är noob och kan tyvärr inte bidra med hård data
Det finns nog allt en logik i det där med hela marknaden (med hel menas då allt som är investeringbart, “free float”). Det var det där med riskspridning på ett marknadsviktat vis och riskjusterad avkastning… Förstås: politiska risker går inte i sig att kvantifiera och inte att räkna på. Så @TunderTarFyr 's kommentar precis ovan är tänkvärd tycker jag.
Det finns ganska många olika index. Och fler kommer till, numera s.k. “gröna” sådana som per definition exkluderar delar av den investeringsbara marknaden… och så kan man skapa en fond som följer den och slippa syssla med nån opak ESG screening själv. Häpp!
Indexfond-djungeln bara tätnar.
Hmmm. Tål att tänkas genom känner jag, måste läsa på. Det här lästipset var ju bra:
Men, slutklämmen är symtomatisk: detta EM förvaltningsgänget på Morgan Stanley tror och hoppas. That’s it. (Efter deras papper skrevs kom också Ukraina-kriget; Rysslands totala urspårning som skapade en helt ny långsiktig situation m.a.p. EM). Om jag tänker på mig själv så är mitt investeringsintresse i aktiefonder med lite högre risk begränsat till max 15 år framåt, inte längre.
Deras slutsats talar mycket i egen sak till syvende och sist:
“It would appear then, that most global
equity portfolios, no matter how
sophisticated, are still guilty of home bias.
For decades, they have been missing an
opportunity to earn higher risk-adjusted
returns by allocating too low a share of
their portfolios to international equity. We
think their EM allocations are still too
low. The analysis above suggests that the
typical EM allocation is at most about half,
and perhaps as little as one sixth, of what a
rational approach would recommend.
The broad paradox of savvy global
investors shunning markets that are far
from home is very likely to grow over
time. As emerging markets continue to
gain share in global GDP and global
market cap, and to advance in financial
depth and sophistication, they will
continue to be increasingly attractive,
based on the most important allocation
models. This gap, between opportunity
and allocation, seems to us especially
acute today, when an emerging market
comeback has already begun, and the
economic fundamentals suggest many
reasons to believe that it could last. To
those wondering where EM growth
will come from, the possibilities begin
with manufacturing, commodity prices,
economic reforms, and the rise of major
new internet service industries and
companies outside China.
In general, we think the logical
answer to “how much” to invest in
emerging markets is more. For a host of
fundamental and structural reasons, that
answer has rarely been more true than it
is right now.”
Flockbeteende och okunskap. Extrem ignorans dar man kallar em for diktaturer. Hur manga pa forumet vet ens storleken pa Indonesiens befolkning och ekonomi.
Ett annat sätt att angripa tillväxtmarknaders vara eller icke vara i portföljen kan vara att titta på faktorbaserade fonder (ETF) som WTED eller FLXE. Förstnämnda går till exempel att månadsspara i på Nordnet. Personligen är jag av den åsikt att TM är för stor del av marknaden (investerbara) för helt att ignorera denna del (är 11% ca i dagsläget). Sen behöver man ju inte gå in med alla 11% - ta 5% till exempel och se hur det går
De ”stora index” skaparna har ju såväl index som inkluderar tillväxtmarknader som index som exkluderar. Precis som det finns index som exkluderar USA, Japan och massa andra saker.
Ja det finns ju jättemånga olika index, men detta All Country World Index är väl det som är ett av dom största och mer erkända indexet!?! ifrån Morgan Stanley:
EM är skit eftersom det avser investeringar i shithole länder som dessutom är korrupta. Allt utanför USA, Norden och Tyskland/Schweiz är mer eller mindre shitholes. Varför man bara behöver en usafond, europafond och nordenfonderna. Allt finns på nordnet. Skrattar när jag ser folk föreslå investeringar i kina, afrika och sydamerika
P/E är nästan 3 gånger högre för USA än Kina.
CAPE är mer än 3 gånger högre för USA än Kina.
Kina kan fortsätta vara ett shithole men ändå prestera bättre på börsen.
PLUS Alla Bolag har presterat sämre på 1 år än Storebrand Emerging Market. Det är ett exempel att man inte bara ska undvika shitholes för att ha en bra portfölj.
Jag har ingen övervikt mot Sverige men jag skulle inte vilja betta mot att tyngdpunkten i framtiden kommer tillhöra EM. Hur som helst tror jag inte på strategin att utesluta EM. Det blir för mycket USA och alla ägg i samma korg.
Det jag tycker är svårast är vilken andel EM jag vågar ha. 10–15% lr 20–27% lr närmare 40%.
Jag kör med cirka 17% andel tillväxtmarknader ungefär vilket känns ok. Får se om jag ökar framöver eventuellt! Usa och S&P500 indexet är historiskt högt värderat för närvarande indeed!
