Då kommer de förlora valet nästa mandatperiod. Frågan är vem som vinner på att man får betala mer. Säg att jag normalt sett har 20K över efter att räkningarna är betalda, nu har jag 18K. Det blir 2K mindre över till annat. Givetvis kommer jag fortsätta betala mitt boende.
Då kyler man effektivt av marknaden. För den som levde på 90-talet minns att när man satte ränteavdraget till 30% istället för 50%. Det var en rejäl kris. Massarbetslöshet. Så nej, det kommer inte införas. Kyler man av marknaden så är ju alla innehavare svarte Petter. Någon skrev att 70% äger sina bostäder i Sverige. Så vem tror du vinner då?
Högre skatt på kapital. Varför ska alltid de som sköter sig betala mer? I sossesverige ska ingen äga nåt och helst ska det vara tomt på kontot efter varje månad. Så man kan sträcka ut handen och få några ören. Det här är en av anledningarna att pensionärerna är fattiga. Man får helt enkelt inte behålla något själv och man skickar ut 1 hel j*vla procent av BNI till bistånd när pensionärerna kunde ha fått dela på den istället. Byggt upp det här landet.
Jag tänker mig ett scenario som ovan med fastighetsskatten, att de hittar en spin där de väljargrupper som ändå inte hade röstat på dem oavsett får betala och mittenväljarna (som trots allt är de man kämpar om) tjänar på det. Exempelvis att man sätter ett maxtak på ränteavdraget, finns ju redan idag i en mildare variant där man bara får avdrag på 30% för räntekostnader upp till 100k/år och sedan 22% avdrag efter det. Sedan hävdar man att reformen (där de allra flesta inte får lägre avdrag än idag) finansierar höjt barnbidrag eller liknande. Det skulle effektivt kyla av marknaden i storstäderna men inte påverka ex. Säffle.
Sossarna är inte lika dumma som de ser ut.
Eller som de där 150 miljarderna i bistånd (“lån” vi aldrig får tillbaka) till EU som de klubbade igenom idag, trots att de stängt ner sina ekonomier samtidigt som vi höll vår egen öppen. Kalaset måste ju betalas av någon, och det går som bekant inte att lugga flintskalliga.
Om man ser bortom ekonomin och inkluderar samhällskulturen så är det väl just detta att samhället är mer orättvist idag mot sossesverige på 80-talet som gör att bostaden har blivit ett möjligt livsstilsprojekt. Folk styrs inte enbart av pengar och vinster! Med löneökningarna har folk som förr kanske nöjde sig med random radhus, den breda medelklassen, börjat få upp vittringen på vad de kan uppnå. Hade lönerna hållts ihop mer är hade vi antagligen inte alls haft denna utveckling.
Vi har en ganska sammanpressad lönebild i Sverige. På gott och ont.
De glada 80-talet beror ju på att styret var lat och skrev ned SEK varje gång det gick dåligt för Sverige. Tänkte att en CHF var lika mycket värd som en SEK på 60-talet. Istället för att effektivisera så gjorde man alla fattigare när man devalverade.
Det effektivaste sättet att få folk minska bilåkandet är ju öka priset på bensinen till 30kr/liter och stämpelskatt på 100% för varje bil som säljs.
Pengar är inte allt, men pengar möjliggör ett boende. Vill du ha 20k i månaden eller 100K? Klart som f*n spelar pengar roll när det kommer till kritan. Men hälsan är ju prio, utan den så spelar det ingen roll att man har ett par miljarder dollar på banken. Tänk Steve Jobs.
Det jag pratar om är att många investerar inte bara pengar i sitt boende utan livsstil. Man ser boendet som en del av det man vill vill förknippas med. Att lönerna har gått upp har lett till att allt fler ser sig manade att klättra och känna att de kan komma högre upp på stegen, vilket inte på samma sätt hade hänt i sossesverige.
Så min poäng är att det ligger inte bara en ekonomisk rationalitet bakom att välja ett dyrt boende, det är också en fråga om vem man vill vara och vilket hem man vill visa upp. Den trenden kommer sannolikt inte att ändras av att diverse trösklar införs. Man kan inte bortse från att i den nutida världen är hemmet en statusmarkör på ett helt annat sätt än vad det var i sossesverige. På så sätt kan man inte klaga på sossesverige OCH på höga bostadspriser. Det fanns vissa fördelar med att folk inte hade det så fett och kunde hetsa upp marknaden på den tiden.
Om vi går så långt tillbaka i tiden så berodde det inte på att folk inte hade det så fett, vi var ett av de mest välmående länderna på planeten, utan att staten hade satt ett tak på kreditgivningen i samhället. Den fick inte överstiga tillväxten på något vis just därför att man förstod vad det kunde leda till på sikt, och det går mycket trögare att driva upp tillgångspriser utan hävstång.
Göran Persson med flera har uttalat sig och kräver att bolånetaket höjs / tas bort och att amorteringskravet tas bort. Om de får gehör för detta borde priserna kunna eldas på en del till?
Svårt att se hur sänkt amorteringskrav skulle hjälpa unga. Har man hög lön men lite sparat borde amorteringen inte vara ett problem?
Dessa åtgärder gör ju inte att det finns fler bostäder. Kommer bara höja priserna än mer och då ännu mer sårbart för prisfall.
Här är jag faktiskt lite kluven. Att folk inte har pengar , speciellt unga med bra jobb beror på att de prioriterar dåligt. Man får släppa konsumtionshetsen och gneta järnet. Finländarna kallar det för sisu. Vad har vi? Istället är det gnälla att tröskeln är hög. Tröskeln att lära sig gå för ett barn är hög. Ändå lär de sig det. För att de vill? Nä, för att de måste.
Det låter som en mänsklig rättighet att äga sin bostad. Att bostaden ska vara exkluderad marknadskrafterna. Jag tycker hellre att det borde vara en mänsklig rättighet att alla har ett fast jobb och lyfter 40K i månaden så att man har råd med den där bostaden.
I många andra länder så krävs det helt enkelt att familjen kliver in och hjälper till. Givetvis finns det de som tycker att barnen ska inte ärva nåt och de får börja från noll. Vi svenskar vill vara starkt oberoende och klara oss själva. Fortsätter bostadsmarknaden så här så blir det nödvändigt.
@Guldfeber och jag har helt olika syn hur bostadsmarknaden borde vara. Att man går back om man har fler än 2 ungar. Då kanske man inte kan kläcka 5 ungar och förvänta att samhället tar hand om dem.
Det är snarare kontantinsatsen som är den höga tröskeln idag. Unga vuxna får tänka om. Ska jag bränna 90% av allt jag drar in, eller ska jag spara hälften och leva snålt som f*n så jag skrapar ihop kontantinsatsen på några 100000. Så amorteringskrav släpper jag hellre än att man tar bort kontantinsatsen
Rent konkret så har du nog rätt i att det är insatsen som är problemet för de flesta unga, men det är inte hela enkla sanningen. Frågan är också vad får man för pengarna? Bostädernas priser, speciellt småhus, har helt tappat sin koppling till inkomsterna; för de som står utanför markanden exponerar sig för en onödigt stor risk att köpa i dagens marknad relativt de som åkt på bostadsraketen.
Nej det är ingen rättighet att äga sitt boende, men jag tycker att “samhället” bär ett det primära ansvaret för en situation som med höga priser som väldigt få tjänar på. Inte ens de som redan är inne i marknaden tjänar egentligen på det, man ser sitt boende som investering, men när det kommer till kritan så är det försvinnande få som cashar ut sitt boende för att de vill ta hem vinsten eller att man rent ut av inte “kan” sälja sitt boende pga inlåsningseffekterna.
Man kan inte lägga ansvaret för situationen på individer; i de enskillda fallen däremot, man har nog aldrig kunnat köpa bostad om man inte sparat någorlunda. Sen vet jag inte varför vi ska sträva efter ett samhälle där man ska slita, spara och vara dygdig bara för sakens skull, är det inte trevligt om alla får det bättre med tiden och det blir så enkelt som möjligt. Med det sagt så önskar jag inte att se fler subventioner, det pratas t.ex. om csn-liknande lån för bostäder till unga, detta skulle bara dopa marknaden ytterligare och såklart öka skuldsättning. Mer av samma som tagit oss hit där vi är nu.
Fast om inte individen har ansvar. Så blir det statens ansvar. Vi skulle kunna lösa bostadsbristen. Ta tex Stockholm. Bygg 1 miljon bostäder, 13 våningarshöghus, i ladugårdsgärdet, järvafältet, årstafältet mfl. Då har vi ju en krashad bostadsmarknad, men alla kommer ju kunna köpa bostad svinbilligt.
Jag strävar efter ett samhälle där individen får kämpa för att ta sig framåt. Får man allt serverat på ett fat. Ja… vad är meningen med att göra något man inte vill? Staten kan ju ge oss både bostad, mat och en säck pengar. Det man får enkelt värdesätter man ju inte. Brukar tänka att …en gammal datanörd som jag, innan man hade pengar så längtade man, planerade och drömde. Nu köper jag ju det jag vill ha. Skittråkigt.
Nu sa jag ju inte att individen inte har ansvar för sin situation, jag sa att man inte kan skylla bostadspriserna på samhällsnivå på individen. Jag är kritisk till situationen som “staten” försatt alla i, där skuldsättningen ocv därmed risken är hög.
Man ska inte få någonting, det är inte så jag menar. Men bäst hade ju varit om värdestegringen hade följt inkomsterna, för alla. Har man inte till kontantinsats så har man inte, och det kan man inte beskylla samhället för, det är individens ansvar.
Jag delar din uppfattning om att det ska löna sig att kämpa, men ser inget mervärde i att man ska behöva kämpa onödigt mycket för sakens skull på grund av en dålig penningpolitik. Det långsiktiga målet måste ändå vara att alla ska få det bättre. Generellt skulle jag säga att folk har det bättre än vad de förtjänar meteriellt och spenderar pengar ansvarslöst, men när det kommer till bostadsmarknaden har det inte hängt med.
Jag, en yngre “datornörd”, köper allt jag vill ha och önskar, förutom bostad. Jag tycker att korrelationen mellan privat köpkraft och förmåga att köpa bostad helt försvunnit. Jag har jobbat regelbundet sen jag var 15, pluggat, tjänar långt över snittet, har avsevärt mycket mer kapital än snittet, jag kan åka ock köpa en porsche idag(med belåning), men jag kan inte köpa en bostad för rimlig peng. Det tycker jag är felvänt.
Min poäng är att man inte kan beskylla individet för ATT de spelar spelet, de har inte satt reglerna, man kan deremot beklaga sig över HUR merparten spelar spelet. Nu parafraserar jag, men i podden har man sagt flertalet gånger att det bästa vore ju om denna bloggen inte behövdes, men den behövs och det är för att folk spelar fel.
Ja, vi har extremt olika syn på detta. Jag upplever att många bara tänker på sitt eget (på väldigt kort sikt) bästa medan jag själv tänker mer på vad som är bäst på samhällsnivå samt på lång sikt.
Det räcker t.o.m att ha två barn för att gå back pga. reavinstskatten. Detta är ett tydligt exempel på när behoven för de som säkrar befolkningstillväxten bör gå före de som är barnlösa eller enbart har ett barn och önskar casha ut sina bostadsvinster som någon slags pensionsförsäkring.
Förstår inte heller varför vi skulle sträva efter en sådan situation bara för att det ofta ser ut så utomlands… snarare bör vi använda det som avskräckande exempel. Vi bör eftersträva det lika lite som vi eftersträvar korruption, brott mot mänskliga rättigheter etc som också är vanligt i stora delar av världen.
Värdeutveckling på bostäder skapar inget mervärde heller, bara en massa kapital uppbundet i betong. Bygger även upp helt onödiga skuldbubblor som påverkar den produktiva ekonomin.
Så har jag också känt, men ändrat mig senaste tiden, kanske mest för att det ändå är så pass många som är negativa. Kraschen kommer väl antagligen inte förrän alla för uber-positiva
Kolla den videon jag la ut som jag tyckte var mycket intressant och så vetenskapligt baserat som jag sett någon analys av sannolikheten för en börskrasch.
Nej det skulle vi inte. En anledning till att det inte byggs billiga bostäder är att markpriserna också är fruktansvärt höga. Ekvationen bygga billigt som ”alla” har råd med och dyr mark går inte ihop, det kan aldrig bli billigt så länge marken är dyr.
Beslut 1. Ta bort hyresregleringen och tillåt marknadshyror fullt ut.
Genomförs detta så kommer få in kapital till att bygga hyresrätter. Vilket kommer leda till att billigare (relativt inkomst) bostäder kommer dyka upp igen. Men kommer uppröra rätt många och det kommer blir en tuff period med högre hyror innan storleken på bostadsbeståndet hinner ikapp. Så det lär inte ske.
Fast det har inte visat sig framgångsrikt i länder som provat detta, bland annat Finland, blir bara jävligt dyrt för folk att bo.
För att kunna släppa hyresmarknaden fri behöver vi först bygga ikapp så att förhållandena på marknaden blir på ett ungefär som om den varit fri hela tiden och sedan avreglera precis vartenda hinder för byggande som finns idag, annars blir det ingen fri marknad. Det kommer istället sluta som när man införde marknadsekonomi över en natt i öst, total ödeläggelse i årtionden.
Jag tror inte ens att majoriteten vill att man avreglerar alla hinder för byggande (så att det blir ungefär som i Japan där du får bygga precis vad du vill inom rätt typ av zon) i Sverige, så det är ouppnåeligt.
Fast det är ju kommunen som sitter på marken och indirekt styr priset. Om kommunen alltid hade mer mark tillgänglig än efterfrågan skulle priserna vara tillräckligt låga.
