Jag röstade nej …
Narcissistiskt så upplever jag mina närmsta vänner i mitt egna åldersspann, de jag delat uppväxt med, som att vi spelar olika sporter.
Jag trivs bäst i sällskap av pensionärer.
/30+ år gammal …
Själv har jag nära vänner i många åldrar. Den närmsta som jag ser som en god och nära vän som jag älskar djupt fyller 79 i år, en av de yngre som definitivt kvalar in på en av mina absolut närmaste vänner (som jag också älskar djupt!) är @Caspian som ju visserligen börjar bli lite åldersstigen vid detta laget. 
(Han e ju hela 26 år för bövelen!) Påminns om en av grejerna som nämns i senaste podavsnittet om vikten av att ha lite spridning i åldrar på vänner, just för att inte ‘alla ska dö från en’. Ingen dum tanke det heller, även om det inte är av det skälet som jag skapat åldersspridningen mellan dessa mina två vänner. Men det är ju en klar bonus!
2 gillningar
Jag har tre vänner. Har aldrig varit en av grabbarna oavsett konstellation, utan vänskap har alltid vuxit fram på andra premisser. Inte sällan med tjejer.
Att som ensamstående ha vänner som lever familjeliv är bitvis utmanande. Jag är inte avundsjuk, men det kräver förståelse då våra prioriteringar stundtals är väldigt olika. Anstränger mig för att vi inte ska tappa kontakten.
Det utmanande i livet är inte nödvändigtvis att acceptera andra, utan att acceptera sig själv, och orka stå för det 
5 gillningar
Hade en kompis en gång som jämförde livet med en bussresa och han vill vara när de som satt brevid honom på samma buss. Folk kliver på och av men de som sitter brevid dig är de viktigaste. Man kanske inte behöver kämpa med att hålla igång barndomsvänsrelationen om man sitter på helt olika bussar och har helt olika miljöer omkring sig. Se vem som sitter i din buss (kolleger,grannar etc och vårda den bekantskapen).
För egen del har jag som man upplevt att det är lättare att komma nära kvinnor men eftersom man är gift känns det inte rätt mot frugan att hänga med kvinnor och tala djupare ämnen efter jobbet. Manlig vänskap involverar för mig oftast nått projekt eller intresse. Väl på aktiviteten kan man öppna upp men aldrig huvudanledningen till att hänga. Borde kanske inte vara så men så e det.
Min fru sa det nog bäst; som vuxen skaffar man bekanta och inte dödspolare a la mellanstadiet. Ska man ha en dödspolare måste man gå med i hells angels eller annan sekt/gäng som bygger på ”brödraskap” och ständig gemensamt häng (med vissa förbehåll). Som i skolan, ständiga häng i samma utrymmen… min fru är nog min enda NÄRA vän som jag kan dela allt med men vi ligger ju med varandra så vet inte om det räknas…
2 gillningar
Det här gör mig väldigt nyfiken:
Inte för att tanken är mig främmande, jag tror det är väldigt vanligt, men jag undrar också hur mycket av en självuppfyllande profetia det är? Det är definitivt en trossats jag utmanar i mitt privatliv, om än att jag varken är gift eller man.
Ingen Sanning med stort S.
Tror nog det stämmer för väldigt många, men jag har skaffat dödspolare a la mellanstadiet i vuxen ålder - fler än jag gjorde i mellanstadiet, ärligt talat. Mina Buddhas och mina tre fruar (long story…). Definitivt dödspolare där. (Åtminstone vad jag tänker att begreppet betyder, för mig.)
Jo. Det räknas!
4 gillningar
Väcker en gammal tråd till liv med en ny artikel på ämnet:
Public health experts have been warning for years about the toll loneliness can take. But the scope of the problem, as laid out by Murthy and others, is striking—not just how many people are lonely but how much damage that loneliness does. The lonely are at substantially elevated risk for heart disease, stroke, obesity, addiction, and dementia; being lonely increases your overall risk of premature death by more than 60 percent.
Among young adults between 18 and 25, according to a recent Harvard study, an astonishing 61 percent reported experiencing “serious loneliness” in 2021. Perhaps even more ominously in this fraught moment for American democracy, an excess of loneliness can have political consequences: Hannah Arendt concluded her 1951 classic The Origins of Totalitarianism with a meditation on how when loneliness metastasizes into “an everyday experience” (as opposed to being something that afflicts just, say, the elderly), a large swath of the populace seeks to assuage its aloneness by submitting to a charismatic fascist—a precondition for the rise of tyranny.
3 gillningar
Väcker min gamla tråd med en uppdatering och success-story. Jag har en ny nära vän! Det är nog min första riktigt välbalanserade vänskap där det är ungefär lika mellan “give and take”. En person som bara passar in och blir en naturlig del av livet.
12 gillningar
Har inga nära vänner kvar i min stad. Mina gamla vänner är utflyttade sedan flera år och den fysiska kontakten är nära nog obefintlig, dock kvarstår den digitala.
Känner många ytligt samt att jag har en aktiv närvaro på sociala medier vilket gör att jag verkligen inte känner mig ”ensam”
2 gillningar
Åh, det här glädjer mig mer än du kan ana. 
Grattis till er! Hoppas att ni har firat. 
2 gillningar
Har ett fåtal personer i min närhet som jag anser är vänner. Har många bekanta.
2 gillningar