Fortsättningen: Tolv misstag vi gjort i vårt sparande - del 2 av 2
Sök:

Fortsättningen: Tolv misstag vi gjort i vårt sparande – del 2 av 2

RikaTillsammans-podden #54: Svar på en läsarfråga om vanliga ekonomiska misstag man gör

Den här artikeln är fortsättningen på förra veckans poddavsnitt om ”Tolv misstag vi har gjort i vår privatekonomi”. I dagens avsnitt handlar det om misstag vi har gjort som kan kategoriseras som att flockbeteende, att inte hålla sig till planen, optimism och övertro på egen förmåga, mental bokföring, prospekt teori och misstolkning av statistik.

Du hittar de första misstagen som kan sammanfattas som ”vi hatar förlora mer än vi älskar att vinna”, dispositionseffekten, felaktig diversifiering och ankring i del 1.

I den här delen fortsätter vi med ytterligare misstag som har kostat oss en hel del pengar och som sannolikt även kommer göra att vi hamnar i diket både en, två och tre gånger. Hoppas att du uppskattar avsnittet.

Lyssna på avsnittet i din poddspelare eller på SoundCloud

Precis som vanligt så kan du antingen titta på avsnittet på Youtube, lyssna på det i din poddspelare där poddar finns eller lyssna nedan via SoundCloud.

En grov innehållsförteckning är som följer:

  • 00:00:19 – Tydligt exempel på flockbeteende
  • 00:03:28 – Att inte hålla sig till sin plan
  • 00:05:23 – Grupptryck och bostadsbubblan
  • 00:09:00 – Förebilder och medias påverkan
  • 00:12:37 – Ta expertråd med en nypa salt
  • 00:14:19 – Optimism och hybris
  • 00:16:18 – Övertro på sin egen kompetens och förmåga
  • 00:18:27 – Kvinnor är bättre sparare än män
  • 00:22:51 – Mental bokföring leder till dumma beslut
  • 00:25:21 – Våra finansiella termometrar
  • 00:29:03 – Prospect-teorin och dess fyra grundpelare
  • 00:34:29 – Hur vi misstolkar sannolikheter
  • 00:36:53 – ”Gamblers fallacy” i finansvärlden
  • 00:38:42 – Investerar i det vi känner till
  • 00:40:21 – ”Det är nya tider nu” eller ”Det är annorlunda nu”
  • 00:42:34 – För lite eller för mycket risk
  • 00:44:14 – Obalanserade portföljer och oväntade avgifter

Precis som vanligt så diffar tiderna lite mot podden, men stämmer med videon på grund av klippningen. Men i stora drag stämmer den. Lite längre ned i artikeln finner du även en komplett transkribering av hela avsnittet.

Misstag #1 till #4

För misstag 1-4 läs föregående artikeln.

Misstag #5 – Följa flocken och flockbeteende

Det är lätt att glömma bort att vi människor faktiskt i grunden inte skiljer oss så mycket från djuren. Vi är flockdjur eftersom flocken alltid har inneburit en högre sannolikhet för överlevnad. Just den här gruppmentaliteten är väldigt djupt rotad hos oss, oavsett om vi vill det eller inte. I ekonomi bygger resonemanget kring flockbeteende på:

Ju fler som tar samma beslut, desto mindre är sannolikheten för att det är felaktigt.

Jag kan ibland tänka (kanske felaktigt) att flockbeteende i sig varken är bra eller dåligt. Ibland är det bra och ibland är det dåligt. Däremot är det väldigt viktigt tror jag att man själv lär sig att identifiera när just ”flockbeteende”-mönstret är ute och går med en själv.

I podden berättar jag om min senaste sådana upplevelse. Det var förra hösten när jag och Caroline var och sprang Zombie-run i Köpenhamn (sjukt roligt!). Vi kommer ut från starten och framför oss ligger en stor stig och backe och lite till vänster in i skogen går den snitslade banan. Alla, då menar jag alla inkl. Caroline, springer upp för den stora stigen medan jag springer rätt efter den snistlade banan. Det är bara att jag stannar upp, är i princip säker på att jag gör fel eftersom alla andra springer ju åt ett annat håll. Det krävdes väldigt, väldigt mycket att ropa på Caroline och fortsätta springa rätt. För det sociala trycket gör det extremt svårt att stå utanför.

Nu finns det säkert läsare som kommer att tänka att det bara gäller mig, eller andra människor och att de själva alltid gör och har gjort tvärtom. Det kan mycket väl stämma utifrån ett visst perspektiv. Men utifrån ett annat så tillhör man ändå en flock. Det är bara att man följer en annan flocks överenskommelser. Jag har t.ex. aldrig haft ett riktigt jobb i betydelsen att vara anställd i ett bolag där jag själv inte har ägarintressen. Det betyder att jag har gått emot strömmen. Men det är ju lätt att gå emot den strömmen när alla ens kompisar också är företagare eller har samma situation. Jag försöker inte har rätt, utan jag vill bara ödmjukt kasta ljus på att ibland är det lätt att lura sig själv. Det har jag gjort mer än en gång.

Bubblor är typiska exempel på flockbeteende gone wrong

Genom historien har vi haft väldigt många finansiella bubblor, den absolut senaste är BitCoin som jag pratade om i höstas en annan som jag påstår att vi är i är bostadsbubblan. Dessa bubblor är, på grund av flockbeteende, så förutsägbara i sin form att man har kunnat rita upp följande graf för en bubblas anatomi. Nedan följer den som har definierats av Dr Jean-Paul Rodrique. Jag har skrivit en hel artikel på ämnet: ”En bubblas anatomi” som kan vara kul att läsa.

De olika faserna i en marknadsbubblas liv

Problemet är bara att identifiera var någonstans man befinner sig just nu. Det är alltid vanskligt att spekulera men jag skulle säga att t.ex. hela aktiemarknaden befinner sig någonstans i mitten av fas 3 och bostadsbubblan i början av fas 4. Problemet är ju att tidsaxeln är extremt oklar där det ofta drar ut mycket längre på tiden än vad man själv tror. Jag har ju t.ex. haft fel om bostadsbubblan sedan 2009-ish.

Flockbetende i bubblor handlar väldigt mycket om att man dras med när andra tjänar pengar när det går upp genom att man köper dyrt. Sedan dras man med ned på andra sidan och säljer billigt. Kommentarerna i bilden är verkligen illustrativa. Jag har gjort det här många gånger tyvärr. Både för snart 20 år sedan i samband med IT-bubblan men även för 10 år sedan i samband med finanskrisen. Man överreagerar helt enkelt åt båda hållen.

Andra exempel på flockbeteende – Fonder med Morningstar-stjärnor

Jag håller just på och förbereder en ny artikel som går genom det mest kända fondbetygs-företaget Morningstar. När en fond får fyra eller fem stjärnor så får dessa fonder extremt mycket mer kapital än en fond som bara har 3 stjärnor. Då ska man ha i åtanke att flera studier visar att värdet i antal Morningstar-stjärnor som förutsägelse för framtida avkastning är begränsat. Dessutom visar bara betyget hur fonden har gått historiskt jämför med de andra fonderna i samma kategori. Ändå flockas vi sparare till dessa fonder.

Ett annat exempel är ju saker som plötsligt blir ”inne”. Jag tror att alla med småbarn känner igen ”fidgetspinners” som var galet populära för ett år sedan, andra är t.ex. rean på Black-Friday. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Man har gjort en hel del studier på det här och en av dem som stack ut för mig var en som man gjorde 2008 på Leeds Universitet. Professor Krause och hans doktorander insåg i ett experiment där man bad människor att gå slumpmässigt i en stor hall, att det räckte att man påverkade 5 procent av människorna för att de resterande 95 procenten skulle följa.

Misstag #6 – Lyssna på media, experter & nyhetsbrev

Ett annat misstag som jag kämpar med ganska ofta är att inte lita på auktoriteter, media, experter och nyhetsbrev som några allvetande gurus. Jag prenumererar på några olika nyhetsbrev om ekonomi, även några betalda, och det är extremt lätt att tro att dessa experter sitter på sanningen. Tillsammans med misstagen man gör kring ankring – som gör att man sätter för stor vikt vid den senaste informationen – så kan det verkligen få en att göra dumma saker.

Ett av de tydligaste exemplen för mig i det här var när jag för några år sedan började läsa om att investera i guld. Jag läste några böcker på ämnet, började följa några guldnördar, så kallade ”goldbugs” på nätet och ett tag var jag helt övertygad om att dessa hade rätt, att aktier inte var något att ha och att guld var det enda rätta. Som tur är så pratade några kompisar mig ur det ganska snabbt, men under en period var jag påväg att helt överge min strategi för att jag hade lyssnat på så kallade experter och nyhetsbrev.

Ingen, verkligen ingen, inte jag heller, sitter på sanningen eller en högre förmåga att förutsäga vad som kommer hända i framtiden. Hade dessa experter haft så rätt som de säger så skulle de varit rikast i världen. Alla studier som har gjorts på nyhetsbrev, analytiker och medias artiklar visar att över tid så är de inte bättre än någon annan på att förutsäga hur ekonomin eller marknaden kommer att gå. Det är ju därför som t.ex. mina strategier är högst mediokra och jag inte gör några ansatser på att försöka förutsäga framtiden mer än i breda statistiska penseldrag.

Självklart har man gjort studier även på det här ämnet och en av de mer intressanta delade upp sparare i två grupper. Den ena gruppen fick inga nyheter om sina investeringar medan den andra fick tillgång till nyheter och fick välja att agera på dem. Föga förvånande visade det sig att gruppen som inte fick några nyheter gjorde mindre transaktioner och fick därmed över tid en bättre avkastning.

Misstag #7 – Optimism och övertro på egen förmåga

Till skillnad från vad många tror så är vi människor ändå ganska positiva till naturen. Vi tror ofta att det är mer sannolikt att bra saker ska hända mig än tvärtom. Dåliga saker, som t.ex. hjärtinfarkter, händer andra mer än det händer mig själv. Klassikern i sammanhanget är att 82 procent av alla bilförare höll med om påståendet att man själv tillhörde gruppen om 30 % bästa bilförarna.

Vi har en optimism och en övertro på den egna förmågan. De flesta av oss vill nämligen inte vara genomsnittliga. När t.ex. indexfonder – som per definition är genomsnittliga – började marknadsföras i USA i slutet av 80-talet så var det många som hade som motargument att det är ”un-American to be average”. Det vill säga att det var oamerikanskt att vilja köpa något som är genomsnittligt. Den här övertron på sin förmåga är också förklaringen till att många ingenjörer, läkare och jurister får sämre avkastning än den genomsnittlige spararen skulle kunna få.

Det var också den här insikten – kring att inse att jag är en genomsnittlig sparare – som verkligen förändrade hela mitt sparande. Jag tror idag att ju snabbare de flesta inser att de är medelmåttiga och genomsnittliga sparare, desto mer pengar kommer de att tjäna. När jag häromdagen beskrev min sparande-strategi för en nybörjare så beskrev jag det som cykelloppet Tour de France. Min cyklist kommer aldrig att vinna något enskilt lopp. Mina fonder kommer aldrig vara bäst ett enskilt år. Men räknar man samman placeringen i alla etapperna, så är sannolikheten stor att man hamnar bland de 10 bästa. Precis likadant med mina portföljer. De kommer aldrig vara bäst ett enskilt år, men över tid är sannolikheten stor att de kommer att slå 90 procent av alla andras portföljer.

Den här övertron leder också till att många sparar aktivt, tror att de kan överprestera mot marknaden genom att köpa och sälja enskilda aktier. Jag tror tyvärr att större delen av t.ex. ekonomibloggsfären och ekonomi-Twitter-Sverige lider av det här misstaget. Där finns studier, t.ex. en av Barber och Odean (1999) ”The courage of misguided convictions” som jämförde resultatet mellan aktiva och passiva sparare och deras avkastning. Den gav följande tabell:

Månatlig omsättning av aktier Genomsnittlig årlig avkastning
20 % minst aktiva spararna 0,19 % 18,5%
20 % mest aktiva spararna 21,49 % 11,4%

Tolkningen av tabellen är som följer. De 20 procent av spararna som var minst aktiva omsatte (bytte ut) 0.19 % av sin portfölj per månad. Det betyder att den var i princip exakt likadan som månaden efter. De hade i genomsnitt 18.5 procents avkastning under mätperioden. Motsvarande grupp som innehöll de 20 procent mest aktiva personerna, de omsatte 21,49 procent av sin portfölj. Det betyder att på några månader hade de bytt ut alla sina innehav. Deras årsavkastning var nästan 7 procent sämre jämfört med de minst aktiva spararna.

Misstag #8 – För smalt perspektiv (”narrow framing”)

Det här misstaget tycker jag är ett av de svårare att förklara. Den bästa jämförelsen som jag kan komma på handlar om tunnelseende, för smalt perspektiv eller helt enkelt felaktiga jämförelser. Om jag ska ta några exempel från mitt eget liv så kan det handla om att jag ska köpa en fond som jag ska ha i min portfölj i 10 år. Innan jag köper den så tittar jag på hur den har gått den senaste tiden, ofta t.ex. de senaste 3 månaderna. Har den gått upp så gillar jag det och har den gått ner så känns det jobbigt. Men saken är att det är helt irrelevant! Om jag köper något för ett perspektiv på 10 år, så spelar ju inte de senaste 3 månaderna någon som helst roll. Ska jag få ut någon vettig information så behöver jag ju jämföra i rätt tidshorisont.

Jag brukar också säga att spara är som att dra kulor ur en påse. Vissa kulor vinner man på och vissa förlorar man på, men eftersom där är är fler vinnarkulor än förlorarkulor i påsen så kommer man ju över tid – ju fler kulor man drar – att gå på plus. Gör man misstaget med ett för smalt perspektiv så fokuserar man på den enskilda kulan som man drog. Hur den enskilda fonden – kulan – går just nu är nämligen helt ointressant eftersom det bara är en en kula i en serie många tusen kulor som ska dras ur påsen. Att investera är en serie händelser, inte en enskild händelse. Ändå kan vi lägga en galet stor vikt, framförallt en känslomässig vikt, vid just den här enskilda händelsen.

Poängen är alltså att alltid titta på helheten när man fattar ett beslut.

Misstag #9 – Mental bokföring: att värdera pengar olika

Mental bokföring är nog det vanligaste misstaget som jag stöter på. Det behöver nämligen inte ens gälla sparande och investerande. I korthet handlar det om att vi tillskriver pengar olika värde trots att en krona alltid är en krona. Ett exempel är pengar som ges i gåva. Ibland har jag fått pengar i gåva när jag har fyllt år. Jag vet inte hur det är för dig, men det skulle kännas väldigt konstigt att använda dessa presentpengar till att betala elräkningen. Det är till och med så att jag tror att den som har gett pengarna också skulle uppleva det som att pengarna inte användes ”rätt”.

Ett annat exempel lyder; föreställ dig att du ska köpa en lampa för 1 000 kr. Du står i affären, ska precis betala när du får reda på att samma lampa finns 2 km bort i en annan affär för 500 kr. Skulle du begett dig till den andra affären för att spara 500 kr? De flesta svarar ”ja” på den frågan. 500 kr av 1 000 är ju 50 procent, halva priset. Föreställ dig nu att du ska köpa en ny bil. Du står med bilhandlaren, ska precis skriva på för 400 000 kr när du får reda på att du kan få samma bil för 399 500 kr 2 km bort. Skulle du åkt till den andra affären för att spara 500 kr? De flesta svarar nej…

Det är ganska konstigt, för 500 kr är fortfarande 500 kr. Men eftersom jag ändrar referensramen från 500 kr vs 1000 kr till 500 kr vs 400000 kr så värderar vi den första femhundralappen som ”mycket” och den andra som ”lite, spelar ingen roll”. Andra exempel är när man värderar buffertkontot som ”pengar som inte finns”. Eller pengarna i pensionen eller den orealiserade vinsten/förlusten i huset som ”pengar som inte finns” på grund av att de är låsta. Man vinner 30 kr på triss, man köper en ny lott, förlorar och tänker ”det gör inget, det vara ändå vinstpengar”. Ett annat misstag som hänger ihop med den mentala bokföringen är när man vill ha en ”krydda” i portföljen trots att de sunda är att titta på helheten och hela portföljens risknivå.

Precis som innan så är inte mental bokföring bra eller dåligt i sig. Rätt använt så kan man även använda det till sin fördel. Det är ju något som jag gör med ”Fyra-hinkar-strategin”. Det är ju bara en mental bokföring där vi delar upp en helhet i fyra hinkar för att göra det enklare för oss att förstå och göra rätt.

Misstag #10 – Misstag till följd av ”Prospect theory”

”Prospect theory” som det heter på engelska är grunden till många av de misstagen som jag har skrivit om i dessa två artiklar. Den gav också upphov till Nobelpriset i ekonomi för några år sedan. En väldigt grov sammanfattning och förenkling av den lyder att värdefunktionen som ett mått på en persons upplevda nytta har fyra egenskaper:

  1. En vinst är ”bättre” än en förlust
  2. Förluster väger tyngre (=gör mer intryck) än vinster
  3. Riskaversion vid vinster och risksökning vid förluster
  4. Små sannolikheter ges större beslutsvikt än stora sannolikheter

Det bästa sättet att illustrera det här är med ett exempel. Det mest klassiska är att du får möjligheten att delta i två lotterier. I det första lotteriet får du frågan:

  • Utöver det som du äger, har du fått 1 000 kr. Vad väljer du:
    • A) vinna 1 000 kr med 50 procents sannolikhet
    • B) vinna 500 kr med 100 procents sannolikheter

Alla studier visar att de flesta människor kommer att svara B). Vi tar hellre en fågel i handen än tio i skogen. Hellre en garanterad vinst än chansning. Låt oss ta nästa lotteri.

  • Utöver det som du äger, har du fått 2 000 kr. Vad väljer du:
    • A) Förlora 1 000 kr med 50 procents sannolikhet
    • B) Förlora 500 kr med 100 procents sannolikhet

De flesta studier visar att här väljer människor A). Ställda inför en situation där vi ska välja mellan två dåliga alternativ så kommer de flesta av oss att chansa. Det vill säga att vi är ”riskaversa vid vinster” (=A) i lotteri 1) och vi är ”risksökande vid förluster” (=B) i lotteri 2). Det intressanta i sammanhanget är nämligen att alla alternativen har exakt samma sannolikhet. Statistiskt sett är det så kallade väntevärdet eller genomsnittliga värdet samma för båda alternativen. Det finns inget rätt svar i att välja A) eller B) i något av alternativen.

Det här har många konsekvenser för oss. Det förklarar varför vi säljer av vinnare men behåller förlorare. Det förklarar varför en hussäljare som får ett bud under utgångspriset ofta stannar kvar och väntar och ser om det kommer något bättre och varför de ofta säljer på utgångspris när det hade varit bättre att vänta.

Exempel på ”Små sannolikheter ges större beslutsvikt än stora sannolikheter” är:

  • många av oss köper försäkring (liten sannolikhet för stort negativt utfall)
  • vi gillar casino och lotterier (liten sannolikhet för stora positiva utfall)

Det här till trots att för de allra flesta skulle det vara långt bättre att investera i en indexfond istället för att köpa lotter eller spela casino.

Misstag #11 – Misstolkning av statistik och sannolikheter

En sak jag lärde mig på tekniska högskolan är hur illa rustad vår hjärna är för att tänka och förstå statistik. Låt oss ta ett exempel där vi kastar krona (H) och klave (T). Vi kastar slumpmässigt och får två slumpserier:

  • Serie A) H, H, H, H, H och H
  • Serie B) H, T, H, T, H och T

Det vill säga att i den ena kastar vi krona sex gånger i rad, i den andra varierar vi krona/klave tre gånger. Vilken av dessa två serier är mest slumpmässig?

Saken är att sannolikheten för att kasta ovanstående serier är exakt samma (0.56). Den intressanta frågan är dock vad sannolikheten är för att kasta krona även på det sjunde kastet? Sannolikheten är självklart 50 procent. När vi kastar sjunde gången så har de föregående kasten ingen som helst betydelse. Det är fifty-fifty. Att tro något att och att värdera sannolikheten för dessa två olika serierna olika är det som man brukar kalla för gamblers fallacy. Det är nämligen ofta som så att t.ex. spelare som spelar på slot-maskiner tror att för varje förlorande drag så kommer de närmare ett vinnande. Men maskinerna är designade precis som myntet. De föregående resultaten har inget att göra med det kommande.

Misstag #12 – Övriga mindre misstag och idiotgrejer jag gjort

Naturligtvis har jag gjort fler enskilda misstag än de man kan kategorisera i dessa tolv rubriker. Några av de som jag ändå tycker är värda att ta upp är:

Övertro på det man känner till – dvs. investera för mycket i Sverige. Den svenska börsen motsvarar ca 0.8 procent av det totala börsvärdet. Den är dessutom ungefär lika stor som den holländska börsen. Få av oss skulle komma på tanken att investera 100 procent av våra pengar på den holländska börsen, men ändå är det samma misstag vi gör när vi investerar allt i Sverige. Ett aktuellt exempel är ju att det är i princip bara i Sverige vi satsar pengar på att det svenska landslaget ska vinna fotbolls-VM…

Omedelbar belöning. När jag köper fonder eller aktier, så vill jag gärna ha en omedelbar feedback och belöning i form av att tillgången går upp i värde. Det känns jättejobbigt att köpa en fond och sedan se den sjunka i värde direkt. Trots att jag innerst inne vet att jag köper den på en 10-års horisont och att hur den går idag eller imorgon spelar ju ingen som helst roll för tidshorisonten.

Ingen plan. Ett av de stora misstagen jag gjorde de första 10 åren var att jag inte hade någon långsiktig plan eller strategi. En plan behöver inte vara något komplicerat utan det kan vara några nedskrivna punkter såsom vad vill man ha pengarna till, hur lång tidshorisonten, hur ska man fördela pengarna etc. Det kommer en artikel på ämnet inom kort. Problemet är att utan en plan så blir man som ett löv i vinden, det är väldigt lätt att fladdra från ställe till ställe och bli påverkad av varenda liten vindpust.

Inte hålla sig till planen. Jag har varit inne på det här misstaget innan. Jag har en plan som jag har satt upp men sedan händer det saker – ny information kommer – och plötsligt så vill jag ändra på strategin och planen. En av de investerare som jag känner som är bäst på att undvika det här misstaget är Arne ”Kavastu” Talving. När jag frågade hur han gjorde när han ändrade sin plan baserat på ny information, då sade han att han gjorde ingen ändring de första två åren, utan de använde han till att samla mer information innan han förändrade planen. Jag vill ju ändra direkt…

Det är ”annorlunda nu” / ”nya tider nu”. En klassiker i investeringssammanhang är att vi ofta tror att det är annorlunda nu än det var tidigare. Under IT-bubblan pratade man om ”den nya tidens ekonomi”. Det går även sådana tongångar nu. Men som författarna till boken ”Annorlunda nu – 8 sekel av finansiell dårskap (annonslänk)” konstaterar krasst – det är aldrig annorlunda nu. Lite cyniskt så är det enda vi kan lära oss av historien är att vi inte lär oss något.

Byta strategi beroende på mängden pengar. En felaktig sak jag trodde väldigt länge var att man skulle ha olika strategier beroende på hur mycket pengar man hade. Givet att förutsättningarna är samma så påstår jag – och de flesta professionella förvaltare – att mängden pengar ska inte påverka strategin.

Överskatta sin egen risktolerans. Jag har skrivit om det här tidigare, t.ex. i 90/10-artikeln att många av oss överskattar vår risktolerans. När jag hade varit med om IT-krisen och förlorat pengar så tänkte jag att när jag råkar ut för det nästa gång, då kommer jag köpa mer aktier och fonder. När det inträffade 2008, så var det extremt jobbigt (och jag gjorde inte det, iaf inte i den utsträckning jag på förhand trodde att jag skulle göra). Jag överskattade min egen risktolerans.

För liten risk/för hög risk. Något jag brukar tjata om är att det är lika fel att ha för låg risk i sitt sparande som för hög risk. Jag har haft tillfällen då jag haft för mycket pengar på sparkonton med låg ränta och jag har gjort investeringar där risken varit alldeles för hög. Tricket är att hitta den gyllene medelvägen, idag brukar jag säga att man ligger rätt när ens investeringar jobbar och är lika tråkiga att se på som det är att se målarfärg torka, eller gräs växa.

Fokus på absolut avkastning istället för procent. Ett misstag jag gjorde i början var också att jag fokuserade på pengarna som min portfölj avkastade istället för att titta på procenten. Det var lätt att tänka att när jag ett år hade fått 10 procents avkastning att ”det var ju bara 100 kr”. Hade jag jobbat en extra timme övertid så skulle jag tjänat mer. Vad jag inte insåg då var att 10 procent fungerar likadant oavsett om beloppet är 1 000 kr eller 10 000 000 kr. Har man 1 000 000 kr och får 10 procents avkastning så är det 100 000 kr, det är många timmar övertid…

Ingen ombalansering. Om man t.ex. väljer nybörjarportföljen för sitt sparande som är 60 procent aktiefonder och 40 procent räntefonder, så kommer det över tid att röra sig från den här ursprungliga fördelningen. Då gäller det att ombalansera så att man behåller samma risknivå i sitt sparande som man hade från början.

Inte ta hänsyn till avgifter och skatter. Ett misstag som Caroline delade med sig av var när hon köpte en av sina första aktier för 1 000 kr, men missade att hon samtidigt betalade 99 kr i avgift (courtage) för transaktionen. Det gjorde att hon låg väldigt mycket back redan från början. Nu var det ett nybörjarmisstag, men jag tror att många underskattar betydelsen i avgifter och skatter. Många gånger är det just avgifterna för transaktioner och fonders avgifter som är stora sänken för oss småsparare.

För mycket fokus på historik. I väldigt många sammanhang tittar man på historik och hur investeringar har betett sig tidigare. I många fall är det relevant, men man behöver alltid komma ihåg att bara titta bakåt är som att bara titta i backspegeln när man kör bil framåt. Det är ingen succé. Jag anser att det är rimligt att titta bakåt, men man behöver även titta framåt och ställa sig t.ex. frågan om samma antaganden kommer att gälla även i framtiden. Det är nämligen som med tärningarna, ett historiskt utfall är inte nödvändigtvis kopplat till ett framtida.

Vilja ha olika saker i olika sparanden. Ett sista vanligt misstag är att tänka att det är fel att man har samma fonder i olika typer av sparande. Det vill säga att man känner att det är fel att ha samma fond i både vanligt sparande, barnsparande, tjänstepension och premiepension. Men det är inga problem eftersom man bör titta på sitt sparande som en helhet istället för vilket konto eller typ av sparande det är.

Transkribering av vanliga misstag del 2

Som vanligt följer nedan en transkribering av avsnittet:

– START TRANSKRIBERING –

Idag är det dags för avsnitt 54 och detta är en fortsättning på förra veckans avsnitt om vanliga ekonomiska misstag. Vi tänkte att det skulle vara ett avsnitt, men när vi hade pratat i en timme så insåg vi att vi har gjort så mycket misstag att vi fick dela upp det till två avsnitt. Så idag är det del två och vi börjar med flockbeteende, ”hearding”.

Flockbeteende bygger på antagandet att ju fler personer som tar samma beslut, desto mindre är sannolikheten för att det är felaktigt. Alltså, ju fler som gör det desto mer rätt borde det ju vara, och det är crazy.

CB: Men, precis som du skriver här, så är det extremt jobbigt att stå utanför gruppen.

JB: Ja, och jag kan ju ta ett exempel. Det senaste exemplet jag upplevde detta riktigt känslomässigt det var när du och jag var och sprang Zombie Run i Köpenhamn förra året. Det var ett roligt lopp, sjukt roligt. Hälften av löparna utklädda till Zombies och så är det som på gympan när man var liten. Man springer och så har man liv, med tre sådana här plastsvansar man hade på gympan. Så vi är i en startgrupp med kanske två hundra pers. Vi springer och kommer iväg i starten med några zombies efter oss.

CB: Nej, de hade inte kommit ännu. Men hela gruppen drar sig till den större leden som går över en bro, medans de som har flaggorna och märker ut leden går åt andra hållet in i skogen.

JB: Och jag börjar springa efter de där flaggorna och alla utom jag sprang fel. Jag ångrade mig och skulle också springa över den där bron, men sedan kallade jag på dig. Men det var ett ögonblick av en extremt jobbig känsla, ”Jaha, alla springer ditåt och jag springer åt ett annat håll.” Det är nu också extremt jobbigt när folk säger så här ”Hur kan du ha räntefonder, hur kan du göra de här grejerna?” Men att göra som alla andra tenderar sällan att vara det som funkar.

CB: Hur gör du för att stå kvar då?

Att inte hålla sig till sin plan

JB: Då kommer vi in på nästa misstag – övertro på dig själv. Ibland kan det vara bra, men jag har också en plan. Jag har bollat den planen och arbetat fram portföljerna i så många år, så jag är trygg i att detta rätt. Sedan får folk tycka vad de vill och jag har ingen prestige i det, utan det handlar om en trygghet. I ett tillfälle när man inte är känslomässigt påverkad. Jag pratade med en fondförvaltare och han tog alla sina beslut under helgen, när marknaden var stängd.

För då hade han tillgång till hela sitt intellekt och hela sitt känslospektrum. Han sa att när börsen sen öppnar, då är det bara att kasta planen genom fönstret, för då händer massa grejer. Jag gillar verkligen det här citat från den store filosofen Mike Tyson. Han sa

Everybody has a plan until they get punched on the mouth… Mike Tyson

så det gäller liksom att ha en plan. Det handlar om viljan att vara med, det sociala trycket. Vi är ju djur.

CB: Är det en fördel att vara lite lone wolf liksom? Vad ska man säga till en människa som aldrig har känts sig i det läget i det sociala?

JB: Skulle kunna vara, men det är ingen poäng i att bara göra anti alla andra. Det sa ju Erik i intervjun också, att han gillade vissa hedgefond-förvaltare, för de behövde ha sin egen bild av världen. Det är det handlar om och det tar tid innan man skaffar sig det. Och då är vi inne på det där med media, att det är lätt att det förändras. Och bubblor är ju ett typiskt flockbeteende. Bitcoin som vi pratade om i höstas, alltså det var ju helt sjukt.

Grupptryck och bostadsbubblan

Alla skulle ha Bitcoin, men jag hade sett det så många gånger innan. Bostadsbubblan är också en sådan grej. Det har varit naturligt att lägga flera hundra tusen i budgivningar. Vi var ju i en budgivning ända tills jag insåg att vänta här nu, nu är vi på väg att bjuda 500 tusen mer än vad vi hade tänkt, bara för att 500 tusen när du har lagt sju miljoner spelar ju inte så stor roll. Sedan insåg jag att vänta här nu 500 tusen det är ju en årslön, efter skatt. IT-bubblan var också en sådan och det kommer hela tiden.

En annan sådan här grej kring flockbeteende; oproportionerligt mycket pengar går till fonder som har fyra, fem stjärnor, de på Morningstar. Antal stjärnor är bara ett mått på hur det har gått historiskt. Det finns många studier som visar på att även om fonder har fem stjärnor så säger det inget om dess framtida prestation. Därför är jag inte så rädd att inkludera trestjärniga fonder i min lista över bästa fonder 2018, återigen för att jag har baserat det på annan fakta.

Att detta är en indexfond, den ska gå på detta sättet. Den kommer aldrig vara den bästa fonden, den ska inte tävla med de femstjärniga fonder. Men det är också typiskt flockbeteende. Fem stjärnor, då är det bra, och då är det extremt mycket pengar som går till dem. Flockbeteende, fidget spinners. Kommer du ihåg det förra sommaren? Jag vet inte hur många fidget spinners vi har hemma.

CB: Nej, men vi har bara två, tre. Vi tyckte in om dem, men Freja älskade det. Det var ett jäkla tjat alltså.

JB: Ja, och nu är det ingen som har fidget spinners. Alla, alltså de såldes ju överallt. Man gjorde faktiskt en spännande studie på det här där man skulle titta på hur mycket behövs det för att skapa ett flockbeteende. Man sa till studenter att gå i en korridor, slumpmässigt, på vilken sida man ville. Sedan sa man till ett antal studenter att gå på en viss sida. Det visade sig att det räckte att man sa till fem studenter av hundra att gå på en specifik sida, innan alla studenterna började gå på den sidan av korridoren. Poängen var att det räcker med en rörelse på 5% av massan för att få massan att röra sig åt ett visst håll. Så 95% följer och 5% leder.

Nu pratar vi om flockbeteende som om det är någonting dåligt, men jag vill bara lägga till att det behöver ju inte bara vara dåligt. Vi hade till exempel arabiska våren, eller franska revolutionen. Revolutioner är ju ofta flockbeteende.

CB: Om du säger att det är väldigt få som behöver vara ledare för det, så är det ju positivt på det sättet.

Förebilder och medias påverkan

JB: Precis, så om jag tittar på det. Har jag gjort misstag i flockbeteende? Absolut. IT-bubblan ’99. Jag kan säga att ett av de flockbeteenden jag inte har berättat för någon är att vid ett tillfälle köpte jag också Fingerprint-aktier, för att alla andra skulle ha Fingerprint-aktier. Jag hade de bara i fem dagar innan jag tog mig till sans. Jag var så där ”våga vägra Fingerprint” skitlänge, och sedan till slut köpte Per Börjeson, som jag ser väldigt mycket upp till. Så när han köpte, då köpte jag också. Så jag har också förlorat pengar på Fingerprint, men det var inte så mycket.

Sedan är det påverkan av media eller experter och nyhetsbrev. Man gjorde också återigen en studie där man lät två grupper påverkas av media. Så de hade sin portfölj och så gav man vissa några regler, att de inte fick titta på nyheter under en viss period, och de andra fick alla nyhetsbrev och alla nyhetskanaler, etc. Då fick de välja att agera enligt nyheterna de som hade tillgång. Vilka grupp tror du det gick bäst för?

CB: De som inte fick.

JB: Ja, de som inte fick. Kommer det ny info, så känner man att man måste agera på den. Om man till exempel hör att kronkursen försvagas, då tänker man att man måste göra någonting. Eller om Trump har handelstullar, då måste man göra någonting. Eller om HM har gått ner.

CB: Vad skulle du säga, påverkas vi av nyheter som Trumps handelstullar?

JB: Inte om du har en tioårsportfölj, och jag är bara intresserad av långsiktigt sparande. Som jag skrev här på bloggen eller i Power Pointen att nyheter är ofta irrelevanta för den långsiktiga utvecklingen. Det är bara brus. Jag följer i princip inga nyheter. Vi har ju massa tidningar, Veckans Affärer och Dagens Industrier, men jag läser dem inte. Det är bara brus. Nobelpristagaren kallar det till och med för ”finansporr”. Och ofta är det så att nyheter skapar stress. Vi tar felaktiga beslut.

Ta expertråd med en nypa salt

En annan är att vi sätter tillit till nyhetsbrev och experter. Det finns någon sådan här Hueber rapport som utvärderade nyhetsbrev i trettio år och kom fram till att det var i princip inget som slog index. Som vi pratade om tidigare, det går inte att förutse framtiden, men återigen, vi ställer väldigt hög tillit till dem. Sedan kan det finnas vissa nischade grejer där man kan utnyttja små affärer, men som helhet så är nyheter bara brus. Så man kan inte lita på någon, det finns ingen som på kort sikt kan förutsäga någonting.

Man ska till och med ta det jag säger med en nypa salt, jag kommer från mitt perspektiv med mina förutsättningar. Där jag säger så här, ok jag är inte ute efter att maximera risken. Jag vill ha en rimlig avkastning över långa tidsperioder. Jag utgår från att man kan gå plus varje månad. Jag har ju gjort en massa antaganden, sedan har jag försökt göra de så att de passar in på så många som möjligt, men det är klart att det inte är one size fits all. Sedan försöker jag också skilja mellan dåliga beslut och dåliga utfall. Att säga att sannolikt kommer detta funka i 80% av fallen. Eller 90%.

Optimism och hybris

Nästa slide är optimism och övertro på sin egen förmåga. Vi tror ju generellt att bra saker kommer hända mig i mitt liv och dåliga saker det händer inte mig, det händer bara andra. Och detta har man bevisat i hur många studier som helst, där man till exempel säger att risken för hjärtinfarkt är mycket större hos andra än vad den är hos mig själv. Vi har den där berömda studien där 82% av alla tillfrågade bilförare tillhörde de 30 bästa procenten. Och man ser ju detta också typiskt hos läkare, ingenjörer, Mensa-medlemmar, är ofta sämre än genomsnittet på att investera. Man har en övertro på sig själv.

Om man är konsult eller egenföretagare då är det ganska bra att vara optimistisk och ha övertro på sin egen förmåga, för att man tar sig an grejer som man kanske inte hade trott att man klarar, sedan klarar man det. Då kan man bli arrogant, som jag är ibland. Men vi vill ju inte vara som andra, och jag brukar säga att ett av mina största genombrott som sparare var när jag insåg att jag är en genomsnittlig sparare. Det var först en sorg, för man vill ju vara kompetent och duktig, men ju snabbare man inser att man är genomsnittlig, så kan man börja spela på det sättet. Då har man oddsen mycket mer på sin egen sida.

Övertro på sin egen kompetens och förmåga

Här gjorde man också en jättekul studie, där man tittade på de 20% mest aktiva spararna. Alltså de som loggade in mest, gjorde flest förändringar i sin portfölj, så de 20% mest aktiva respektive de 20% som var minst aktiva. Då konstaterar man att de sparare som var minst aktiva de hade en omsättning i sin portfölj på 0.19% per månad, så de bytte i princip inte ut något. Om du har 100% omsättning så betyder det att du har bytt ut alla dina värdepapper under månadens lopp, så 0.19% tyder på att de gjorde i princip inga förändringar. De hade genomsnittlig årsavkastning på 18.5%. Det är skitbra. Under den perioden.

Sedan tittade man på de 20% mest aktiva spararna, som omsatte nästan en femtedel av sin portfölj, då är man ganska aktiv. Man säljer kanske de som förlorar när man vill ta in vinnare, man håller på och trade:ar. De hade en genomsnittlig avkastning på 11.4%, så de förlorar mellan 7-8% på att vara aktiv. Och detta kommer av övertro på sin egen förmåga. Människor som går till exempel på Handelshögskolan är duktiga, sedan tar man sig in på ett spel som finansbranschen som är extremt svårt, där detta inte funkar. Det är fler studier, och det var en svensk studie som kom fram till ungefär samma resultat på det här. Jättespännande.

CB: Har du möjlighet att lägga de här referenserna på något vis på bloggen?

JB: Jag kan göra det, men jag är skitdålig. Jag läser studierna och sedan klickar jag bort dem. Jag är inte en referensnörd.

CB: Vi löser det i framtiden genom att jag samlar dem.

JB: Ja, du som har doktorerat får göra det.

CB: Det är viktigt att man får lov att läsa dem om man har hört talas om dem och själv vill referera till dem.

Kvinnor är bättre sparare än män

JB: Ja, jag ska försöka förbättra mig. Det är bara när jag gör research så gör jag mycket research samtidigt. Ett annat fakta, kvinnor är bättre att investera än män.

CB: Men varför är det så? Det är många som säger att kvinnor är mer riskaversa, att vi undviker risker, men det kan ju också vara så att vi kanske går in mindre.

JB: Ofta handlar det om olika faktorer. Kvinnor har övertro på sin egen förmåga än män. Män är ofta mer självsäkra, vi har ju ett uttryck som heter som mansplaining. Vi har ju inte det motsatta för kvinnor. Det är det ena. Det andra är att kvinnor är mindre aktiva, vilket också är bra. Och kvinnor tänker ofta mer långsiktigt. Jag är ju naturligtvis en bättre bilförare, eller jag tillhör ju naturligtvis de också tycker jag ju själv. Jag har många mil i kroppen.

CB: Det roliga är att när jag sitter här så tänker jag att jag är nog inte en sådan superbra bilförare, helt ärligt. Men när jag väl sitter i bilen och håller ett bra tempo inne i stan, så tänker jag alltid, ”Varför kör folk så långsamt? Jag måste om här nu. Gud, ta inte sådan tid på dig”, och så vidare. Då kan jag mycket väl tycka att jag är en mycket bättre bilförare.

JB: Men det roliga är ju att du har en annan persona när du kör bil än vad du är i vanliga fall. Du är en annan Caroline. Du ska tuta.

CB: Jag tutar nog varje gång jag kör nästan. Jag förstår att man ska tuta när det är risk för fara, när det är en olyckliga som ska uppstå då ska man tuta.

JB: Jag tutar en gång om året, typ. Vi går vidare. För smalt perspektiv, att man fattar beslut från ett smalt perspektiv. Narrow framing kallar man det för. Jag ska ta några exempel. Det klassiska här, man ska välja till din PPM, så tittar man bara på sin PPM istället för att titta på hela sin portfölj. Till exempel du ska välja en fond som du ska ha i tio år, men du tittar på hur den har gått de senaste tio dagarna. Man jämför inte med helheten. Om vi ska titta hur vi förvaltar våra pengar så spelar det i princip ingen roll vad du väljer i ditt sparande i förhållandet till hela det sparandet vi har gemensamt. Men du kan ju sitta och oja dig över ditt eget sparande, eller hur? För du har ett för smalt perspektiv. Och det där har jag gjort hur många gånger som helst också.

CB: Ja, man tror att det lilla har en stor effekt.

JB: Jag brukar tänka på det så här, att investera pengar det är som att ta kulor ur en påse. Att investera är att ta ut många kulor ur den här påsen över många år, men vi tittar bara på den senaste kulan. Eller nu har jag dragit fem kulor och alla har varit dåliga. Men man ska ju dra detta tusen gånger. Har du 80% sannolikhet att lyckas, då kommer du dra bra.

En klassiker hur detta kan se ut. Jag kommer när jag hade teknikaktier och vad ville jag köpa när jag skulle köpa mer aktier? Då köpte jag ytterligare teknikaktier. Någon jämförde detta med att det är som när man ska köpa en bil och sedan när man är inne i bilbutiken så köper man en sportbil, när man redan har en i garaget. Då skulle man egentligen ha köpt en kombi för att det vore bättre för hushållet att ha en av varje. Man håller sig till det man känner igen.

Mental bokföring leder till dumma beslut

Mental bokföring är ett annat klassiskt misstag. Detta har jag pratat om på bloggen innan. Det handlar ju helt enkelt om att vi värderar pengar väldigt olika.

CB: Är det ”easy come, easy go”, när man vinner tusen spänn på triss?

JB: Ja, precis. Vinstpengar värderar vi olika. Till exempel nu, min bror gifte sig och då fick de pengar. Det hade varit väldigt konstigt om de hade använt de pengarna för att betala elräkningen liksom. De vill pengarna vill man ju ska gå till en resa eller något annat speciellt. Och så är det ofta. Vinstpengar ska gå till något speciellt, eller om man förlorar dem så säger man ”Ja, det var ju bara vinstpengar”.

Mitt favoritexempel här i detta fallet är föreställ dig att du ska köpa en lampa för tusen spänn i en affär. Sedan när du står i kassan och ska köpa den så är det någon som säger att samma lampa finns i en affär två kilometer bort för fem hundra kronor. Då kommer typ 99% av alla åka två kilometer bort för att spara fem hundra spänn, för det är ju halva priset.

Men tar du exempel nummer två, man står i en bilaffär och ska köpa en ny Volvo för 400’000, så säger någon att man kan få samma Volvo två kilometer bort för 399’500, då är det typ ingen som skulle ha åkt till den andra affären. Och den enda skillnaden här är ankaret, åter igen. Fem hundra kronor till ett ankare på tusen, det är mycket pengar. Fem hundra till ett ankare på 400’000, det är ju ingenting. Det är samma femhundralapp, du kan köpa samma grejer för båda femhundralapparna, så det är en mental bokföring.

Vi kan ju till exempel säga så här, men jag vill ha en krydda i portföljen. Som att, ”Jag har gjort en vinst här, så jag kan unna mig detta”. Ett annat exempel det var min mamma, som sa att hon inte hade några pengar, och så loggade vi in på hennes internetbank där det fanns flera tusenlappar. Alltså många tusenlappar. ”Nej, men de räknas inte, det är mina buffert-pengar”. Det är mental bokföring. Du brukar också ha denna ibland, ”vi har inga pengar”.

Våra finansiella termometrar

CB: Absolut, ibland kan jag säga att det känns som att vi inte har några pengar. Och då kan du bara stirra på mig, och säga att nu tittar du på fel konto, för att det kanske bara är mitt eget där jag precis har varit och tankat bensin och storhandlat. Så det är inte sant att vi inte har några pengar.

JB: Nej, för då har du bokfört. För att ha känslan av att vi har mycket pengar, då ska det vara pengar på det kontot. Men att det står kanske 100’000 i ett buffert-konto på en annan bank, de räknas inte in i känslan vi har inga pengar.

CB: Jag tror det handlar om självbevarelsedrift, att de pengarna är ju speciella. Man ska inte röra dem till vad som helst.

JB: Jag brukar ibland prata om det som finansiell termometer. Om det är tio tusen, då är det mycket pengar. Men om det är åtta tusen, då är det lite pengar. Känslan blir annorlunda.

CB: Ja, att man har en nivå som man kanske inte är så medveten om, men den finns där och den ger känslan.

JB: Detta har vi också pratat om innan, att inköpspriset har oproportionerligt stor vikt. Att jag vill inte sälja under det för det är vad jag har köpt det för. Så återigen, man säger att många av de här misstagen hänger ihop. En annan sådan här klassiker är ju att huslånet har med huset att göra, som att man inte kan använda. Man skiljer inte på att ett huslån är egentligen bara ett lån med huset som säkerhet, men pengarna kan du använda för att köpa aktier eller köpa en bil, det är bara det att huset är säkerheten för lånet. Men där kollapsar vi också.

CB: Där tänker jag att det är vissa som inte alls gör så som du säger, utan de väljer att konsumera annat också.

JB: Javisst, men det handlar om mental bokföring. Liksom att billån hör ihop med bilen. Nej, du kan ta ett huslån och köpa bil, även om jag kanske inte rekommenderar det. Den här fyra-hinkar-strategin som vi pratade om för något avsnitt sedan, det är ju mental bokföring i 110. Ingen av de här är bra eller dåligt. Ofta är det att vi åker dit, men man kan använda det till sin fördel också.

CB: Det man kan säga om de här misstagen det är väl att om man får syn på dem, så kan man använda dem till något positivt eller bli medveten om sitt beteende och rätta till.

JB: Precis. En annan klassiker är att man ska krydda i portföljen. Det är det många som pratar om. ”Jag kan unna mig detta med lite högre risk”, eller något. Men jag är anti det här att krydda portföljen, för man bör titta på hela portföljens riskvikt, inte en enskild krydda liksom. Man behöver välja vad man vill ha för risk i sin portfölj. Annars kan man ta oproportionerligt stor risk när man ser det som en ”krydd-investering”. Och om man skiljer på till exempel ett arv eller arbetade pengar, eller som vi sa vinst eller arbetade pengar, så vi är inte helt logiska.

Prospect-teorin och dess fyra grundpelare

Det sista stora blocket här, misstagsgruppen, kan man säga handlar om det som de fick Nobelpris för, det här Prospect Theory. Detta är egentligen basen eller kärnan. Många av de andra misstagen kommer ifrån detta stället. Då pratar man inom ekonomi om så kallade värdefunktionen. Hur stort värde har någonting för mig sparare? Då utgår man från fyra egenskaper. Den första egenskapen som man säger är så här att man definierat vinst över förlust, att nyttan av en vinst är högre än en förlust. Det makes sense. En förlust väger tyngre än en vinst, alltså vi ogillar en förlust mer än vi gillar en vinst. Den tredje faktorn är att vi har en riskaversion till vinster, alltså att vi vill låsa in vinsten och vi vill ta hem vinsten, medan vi vill undvika en förlust, så där att vi ofta mer risk. Och sedan så ger vi små sannolikheter oproportionerligt stor vikt.

Jag tänkte vi skulle ta två exempel. Det första exemplet är att utöver de pengarna som du har, säg att du har fått en tusenlapp och så får du 50% sannolikhet att få ytterligare 50%, eller så får du 500 kronor med 100% sannolikhet. Vad skulle du välja då?

CB: Jag vill ju ha 500 kronor med 100% sannolikhet.

JB: Ja, och det kommer de flesta att välja. För många är det inte ens ett val, utan självklart. Men statistiskt sett så är det precis samma. Du har ett väntevärde, 50% på 1000 kronor är ju 500 kronor. Så statistiskt sett är det precis samma alternativ.

CB: Kan det inte vara så att jag inte får någonting med det första valet?

JB: Exakt, och då är vi tillbaka på det där med riskaversion med vinst. Du vill ju inte ta risk med en vinst, så du tar hellre 500 kronor med 100% sannolikhet, än ta tusen med 50% sannolikhet, trots att det egentligen är statistiskt samma.

Vi tar mer risk när vi redan riskerar en förlust [00:31:42]

Om vi tar alternativ två, så utöver vad du äger har du fått 2000 kronor. Välj mellan att förlora 1000 kronor med 50% sannolikhet eller garanterat förlora 500 kronor.

CB: Jag tänker A där.

JB: Ja, vi chansar. Jag ska förlora pengar, men det finns en sannolikhet att jag kan komma undan med förlusten, så det är lika bra att chansa. Kan du se skillnaden här? Först ville du definitivt ha vinsten, men här tar du inte definitivt förlusten, utan här agerar man tvärtom. Detta är det de fick Nobelpriset för. Det är exakt detta som händer. När vi står inför en förlust så tar vi hellre en risk. Hur man applicerar detta är till exempel på en budgivning. Om du ger ett bud till en säljare som är under det som den försäljaren har förväntat sig, så kommer de hellre chansa. Om jag ska förlora pengar då är det bättre att jag chansar och ser om det kommer in något annat bud. Men om du ger budet som säljaren vill ha, och säger att jag betalar den här summan, men då ska huset bort från Hemnet nu. Och då kommer de hellre tacka ja till det. Så det här med skambud det är en tvådelad egg, för att eftersom vi har den här riskaversionen mot en förlust, så kommer vi hellre chansa och vänta.

CB: Varför fick de Nobelpris för det här? Har det så stor påverkan i vårt samhälle?

JB: Ja, det har påverkan på allt. Detta är ju ett exempel från boken ”Tänka snabbt, långsamt”. Det är det jag menar med att man fattar att man kommer att bli lurad, men man går ändå på det, för att alternativen här är exakt samma. Det är det som är grejen. Hade de haft fel om prospect theory, då hade lika många valt A som B. Men de har bevisat att i fråga ett är det väldigt många som väljer den säkra vinsten, och det är många som hellre chansar kring förlusten. Så det är tydligt, så tack för att du spelade med älskling.

Hur vi misstolkar sannolikheter

Den sista där är att små sannolikheter ges extremt stor beslutsvikt. Det handlar om att de flesta av oss köper försäkring. Låg sannolikhet, men extremt stor negativ påverkan, så vi köper försäkringen. Men vi gillar också lotter. Liten sannolikhet, stort positivt utfall. Egentligen om man räknar på det så hade det varit bättre för de flesta att ta pengarna man lägger på till exempel [ohörbart 00:34:57] -lotteriet och investerar det i en indexfond, än att chansa på de här sätten. Så vi missbedömer sannolikheten väldigt, väldigt ofta.

CB: Så det du menar är att vi misstolkar statistik helt enkelt, eller sannolikheter?

JB: Ja, vi misstolkar sannolikheter. Det är samma om man tar exempel med krona klave, så säg då att jag visar två slumpmässiga serier för dig. I det ena fallet har vi då kastat en krona sex gånger i rad och fått krona alla sex gångerna. Det är den ena serien. Den andra serien är att du gör det en gång till, men då blir det krona, klave, krona, klave, krona, klave. Vilken av de här två serierna är mest sannolik?

CB: Rent spontant så vill man säga att sex kronor på rad är mest osannolikt, men egentligen så är det väl samma sannolikhet för båda serierna.

JB: Ja, och båda serierna har exakt 0.5 upphöjt i sex.

CB: Det upplevde jag ändå när jag var i Las Vegas för något år sedan med några kompisar. Det var inte som att jag spelade men jag stod vid något bord någon gång, ett Craps-bord, och det är extremt mycket vidskeplighet vid spel och när man ska slå tärningar. Och dom ska slå sju, och det var någon som slog sju sex gånger i rad eller något sådant. Och det var helt otroligt hur folk tyckte att det var så osannolikt. Det var liksom uppror vid det bordet.

Gamblers fallacy i finansvärlden

JB: Ja, exakt. Det är lite crazy. Om man då ställer en fråga vad blev det sjunde slaget? Så är det få som tänker på att det samma sannolikhet att det ska bli en sjua igen. Detta kallas ju ”gambler’s fallacy”. En aktie som har gått upp 21 dagar eller en aktie som har gått ner 21 dagar, vilken kommer du köpa? Och då kommer de flesta välja den som har gått ner 21 dagar, och då brukar jag säga men jämför det med en hästkapplöpning. Du har en häst som har vunnit 21 lopp och du har en häst som har förlorat 21 lopp, hade du fortfarande satsat på den som förlorat 21 lopp? Nej, det hade man inte. Men varför gör vi det i aktier? Vi fattar inte det här med slumpmässighet.

CB: Jag fattade det inte förrän jag räknade på det i skolan, att varje enskilt tärningsslag räknas helt oberoende av föregående tärningsslag.

JB: Ja, men vi tror att det hänger ihop. Och översatt till aktier så är det så att vi tror att om den har gått upp, så kommer den att gå ner. Vi har svårt att tänka oss att om den har gått upp, så kommer den gå upp 42 gånger till. Vi gör också ett vanligt misstag med små populationer. Jag vet inte hur många mejl jag har fått där någon säger jag köpte din fond och nu har det gått ner. Ja, men sa du inte att du hade ett 15-årsperspektiv, liksom. Att det går ner är fullt rimligt. Det ska ju gå ner. Det är det där jag brukar tjata om, att på en 15-årsperiod så ska du förlora hälften av pengarna minst två gånger. Det ingår i sannolikheten.

Investering inom komfortzonen

Så, om vi tittar på det då avslutningsvis. Nu har vi gått igenom de stora blocken av misstag man kan göra. Men andra misstag jag har gjort handlar om övertro på det man känner till. De första 15 åren investerade jag bara i Sverige. I svenska aktier, sedan jag insåg att Sverige 1% av den totala världsmarknaden. Sverige är en pyttebörs. Ungefär som nu inför VM, det kommer vara garanterat att det är svenskar som satsar pengar på att Sverige kommer att vinna fotbolls-VM. Det kommer inte hända. Varför inte investera i Holland? Den holländska börsen och den svenska börsen är lika stora. Varför lägger vi inte 100% av våra pengar i den holländska börsen? Det hade ju känts jättekonstigt, eller hur?

CB: Ja, och vi kan ju inte mer, förmodligen, som hobbysparare, om den svenska marknaden, än den holländska.

JB: Vi vill också ha en omedelbar belöning. Köper jag en fond så vill jag att den ska gå upp direkt. Går den inte upp direkt så tycker jag att det är något fel och att jag har tagit fel beslut. Jag ångrar mig, jag får hela det här känslopaketet liksom. Man lämnar planen. Man har sin plan och sedan så händer något annat.

CB: Det känns som att alla misstag man gör har att göra med att man har lämnat sin strategi. Om man nu ens hade en strategi från början.

”Det är nya tider nu” eller ”Det är annorlunda nu”

JB: Ja, så är det. En plan är ju till för att undvika att man ska göra en massa misstag. En annan sådan här klassiker är ”Det är nya tider nu”. Du vet kryptovalutor och sådant. Varje gång någon säger ”Det är nya tider nu”, då är jag så här, det är inte sant. Det kommer gå åt helvete snart. Genom historien så har vi uppgångar och vi har nedgångar och det är inte annorlunda nu. Historien återupprepar sig. Vissa som är lite cyniska säger så här, ”Det enda vi kan lära oss från historien, det är att vi inte lär oss någonting”, så det är egentligen det som är min poäng.

CB: Det finns ändå en hel del människor som tänker att den här ekonomin som vi har nu, den måste braka samman någon gång. Jag har också umgåtts med de tankarna och tänkt så här att det är lika bra att strunta i att investera pengar, för någon gång kommer det braka samman totalt. Men, sedan kom jag på att nej, det skulle kunna vara så att det inte gör det under min livstid.

JB: Ja, folk kan fråga, ”Hur vet du att det kommer vara så i framtiden, som det har varit?” Då kan jag säga att det vet jag inte, men så länge pengar styrs av oss människor, för vi är giriga, vi är rädda, och vi har driv som tillväxt och vi är entreprenöriella, då kommer samma grej uppstå. Det är jag helt säker på.

För låga och för höga risker

Ett annat misstag som jag har gjort är att man byter strategi beroende på hur stor portföljen är. Att när det börjar bli mer och mer pengar, så börjar man byta strategi, eller när man har lite pengar, så vill man ta högre risk. Och givet samma mål, så ska man ha samma strategi. Så det är också ett misstag. Nästa misstag, att överskatta sin egen risktolerans.

CB: Ja, det har vi varit inne på, att du menar att man vet inte hur man själv beter sig i en kris förrän krisen inträffar. Att man är mindre risktolerant än man tror kanske oftast.

JB: Ja, precis. Att man är så här, ”Om krisen kommer då kommer jag bara köpa på mig mer”. Yeah right. När krisen kommer då vill man inte logga in på sitt Avanza-konto.

Man har också tagit för lite risk. Att jag har haft mitt PPM-sparande och haft väldigt mycket räntefonder i mitt PPM-sparande. Och det är lika fel att ta för låg risk som att ta för hög risk.

CB: Ja, speciellt med de pengarna som ska stå där i decennier.

JB: Ja, så det är också ett vanligt misstag. En annan är att jag har haft fokus på absolut avkastning istället för procentuell avkastning. Att man har sett det som att man hade 10 tusen kronor, gjorde 10%, som var en tusenlapp. Då kändes det som att man kan lika gärna jobba en dag extra på sommarlovet och så tjänar jag mer pengar. Idag inser jag att 10% är det viktiga, för det funkar också på 1 miljon eller 10 miljoner. Och 10% på 1 miljon det jobbar du inte ihop på en dag på sommarlovet. Många tar en högre risk i början än vad de gör sedan.

Obalanserade portföljer och oväntade avgifter

En annan är att man inte balanserar om sin portfölj. Att man säger att man ska 60% aktier och 40% räntefonder, sedan låter man portföljen vara, och då kommer andelen aktiefonder öka. Så det kommer göra att jag får fel balans i min portfölj.

En annan är att jag inte har tagit hänsyn till skatter och avgifter. Att man tänker att man ska köpa och sälja och missar att man ska betala avgifter i varje transaktion, eller att man inte har tagit hänsyn till att om jag säljer här så kommer jag få en stor skatteeffekt.

CB: Är det inte lite tradigt att man ska betala varje gång man vill byta? När jag var ny på det här med aktier, då tyckte jag att det var skoj att byta ofta. Tills du påpekade, tänk på att du betalar avgifter.

JB: Ja, du köpte någon aktie för 70 kronor och betalade 99 kronor i courtage.

CB: Ja, tack för att du tog upp det misstaget. Där fick jag!

JB: Att man har för mycket fokus på den historiska avkastningen, eller historiken. Att man tittar för mycket där. Man misstolkar statistik. Det är en klassiker. Statistik är skitsvårt. Det var också någon debatt nu omkring skolan och betyg, där det var någon som svarade på en debattartikel från en forskare. Och det bara märktes att den som svarade på debattartikeln inte fattade statistiken. Så när man tittar på statistik så bör man förstå vad det är statistiken säger, och det kan vara klurigt. Jag pratar till exempel mycket statistik och percentiler, alltså vad betyder en percentil? Jo, det betyder att med till exempel 90% sannolikhet så betyder det att i 90 fall 100 kommer det gå, men du har de där 10 fallen då det…

CB: När stöter man på percentiler egentligen?

JB: Rätt ofta om man läser våra artiklar.

CB: Jag tycker att det är svårt. Jag har jobbat med statistik men undvikit percentiler så mycket som det bara gått.

JB: Ja, det där kan ju vara livsfarligt, faktiskt. Vill ha olika saker i olika portföljer. Att om man tittar på PPM, tjänstepension, sin ISK, sin kapitalförsäkring, så vill man ha olika grejer.

CB: Ja, och det är ju den där mentala bokföringen. Det som jag har i pensionen det har ingenting att göra med resten av min ekonomi, medans det egentligen är delar av en enda helhet.

JB: Ja, för vi har en plan. Det enda som skiljer i vår plan för de olika är tidshorisonterna, och därmed fördelningen mellan aktier och räntor. Det är det enda som skiljer dem åt. En annan klassiker; jag har köpt dyrt och sålt billigt. Man säger så här, köp billigt, sälj dyrt. Det är så man ska göra. Och jag har gjort precis tvärtom. Jag har köpt när det har varit dyrt, och tvingats sälja när det är billigt. Själva säljet var rätt, men det var fel timing, för att jag hade köpt fel. Det är som alla som köpte Bitcoin i höstas. De köpte dyrt, och nu har de fått sälja billigt. Det är rätt att sälja, men du har ändå gjort förlusten.

Men nu återstår det väl bara för oss att säga tack till dig som har lyssnat och tittat. Titta naturligtvis in på bloggen, där brukar det stå lite mer kompletterande information. Och kommentera gärna i sociala medier, berätta om era misstag. Hoppas att vi ses nästa söndag.

– SLUT TRANSKRIBERING –

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln, så kan du även gilla följande:

Kommentera

10 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Tack för ett intressant blogg/pod/vlogg…..

    Angående mental bokföring 500kr om man köper lampa vs Volvo, här utgår ni från reda pengar 500kr. Brukar själv inse att när jag handlar mat och väljer mellan exempelvis ris 18 kr eller 20 kronors riset, är ju ”bara” två kronor! Men det är 10% skillnad i priset, här räknar jag procent för att många små ”dyra” inköp blir stora pengar. En matkasse kan då bli 1500kr eller 1350kr = 150kr.
    Brukar även räkna årskostnad, matkasse 4x150x12= 7 200kr/år för ett ris från samma tillverkar men paketerat i olika förpackningar :).

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Mats Råberg
  2. Vit pil

    Hej och tack för er fantastiska podd och hemsida. En sak slår mig när jag lyssnat på de senaste avsnitten om vanliga misstag. Jag upplevde det som att nästan alla misstag handlar om aktiehandel eller relaterade till det. Skulle vara väldigt intressant att höra om andra typer av spar-misstag tex relaterade till fondsparare etc. ha de gött!

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Sebastian
    1. Vit pil

      Jag tänker att jag inte skiljer så mycket på sparande i aktier eller fonder – det är ju samma misstag. Eller så kanske jag missförstår något. :-) Du får gärna utveckla ditt resonemang.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  3. Vit pil

    Vet ni vad det roligaste med de här genomgångarna varit? Det är när man slår sig för bröstet och tänker. ”HA! Men det där gör jag åtminstone inte längre!” Bara för att några minuter senare inse att det man gör ”istället”
    är en annan typ av feltänk. Tack för två väldigt underhållande och tankeväckande avsnitt, ni är två sköna typer – på riktigt! ;-)

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Christina 55+
  4. Vit pil

    Mycket bra input Caroline att ta hand om och styra upp så Jan lägger upp länkar till diverse forsknings rapporter som refereras till i podden.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Adam B
    1. Vit pil

      Haha… jag lovar att skärpa mig. :-)

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  5. Vit pil

    Ni är ju en helt underbar duo att lyssna på.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Hannes
    1. Vit pil

      Tack för de fina orden! :-)

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  6. Vit pil

    Holland är inte med i VM så det hade vart ett dåligt bet :)

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Per
    1. Vit pil

      Haha, visar ju hur bra koll jag har… :-)

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.