FIRE-intervju med Jesper, 49 år

I veckans avsnitt hade jag och Caroline förmånen att få bjuda in Jesper, @angaudlinn i forumet, för att prata om hans ekonomiska resa, hans tankar kring ekonomisk frihet och sommarens FIRE-prao. 🙂

Det hela började med ett samtal i forum-chatten för några veckor. @angaudlinn berättade att han hade tagit sju veckors semester i år – en slags FIRE-light (FIRE = Financial Independence, Retire Early) eller som han kallade det för FIRE-prao. Det var ett så pass intressant samtal att det vore synd om inte fler fick ta del av och bli inspirerade av honom.

Du som följt mig i ett par år vet att jag har en del fördomar och åsikter om FIRE-rörelsen. Om jag överdriver fördomarna så är det ofta; yngre människor, väldigt ofta utan barn, som ska sluta jobba innan 40 år och som lever extremt snålt och minimalistiskt. Även om jag också gillar den ekonomiska friheten (FI), själv har varit på resan i flera år och jag unnar alla att ha möjligheten att få välja fritt från begränsningar i livet – så inser jag idag som 40-plussare – att livet handlar om en hel del avvägningar, framförallt när det gäller barn.

Det är det här som sticker ut för mig i samtalet med Jesper och hans berättelse. Det är ett av få samtal jag har haft om FIRE med en person som också har mycket livserfarenhet, har mer eller mindre vuxna barn, har bott och bor i ett hus, till och med har bil, tjänar nära svenska snittet och är väldigt jordad i sina val och sitt liv. Det är inte heller en önskan om FIRE för att sluta på jobbet – som han själv säger; han har varit på samma i jobb i 26 år, det är man inte om man inte trivs med både jobb och kollegor.

Självklart handlar det även om att vi förmodligen delar ett perspektiv på livet (“confirmation bias”) i form av att FIRE är främst en personlig växt-resa snarare än en ekonommisk resa. För oss handlar det mer om att lära känna sig själv, att prioritera det som på riktigt är viktigt än att göra den bästa excel- eller Monte Carlo-simuleringen (även om vi självklart båda har gjort den 🙈😂).

Det finns väldigt många tänkvärda guldkorn och livsvidsom i avsnittet och jag är jättetacksam för att personer som @angaudlinn hänger här i forumet och gör livet på rikare! 🙂

Vi hoppas att du gillar avsnittet,
Jan, Caroline och Jesper

Reklam för vår Patreon-community | Tack för ditt stöd 🙏

Det är tack vare sponsringen och stödet som vi får via Patreon som vi kan driva RikaTillsammans. För det här är vi väldigt tacksamma. Det är inget som vi tar för givet. Stort tack till dig som stödjer oss. 🙏

Men! Vi vill självklart även ge något tillbaka. Därför får du som blir en del av vår Patreon-communty bland annat följande:

• Reklamfri podcast + forum - det minsta vi kan ge dig är att du får tillgång till podcast- och video-avsnitten samt forumet utan reklam.
• Extra-material - redan idag finns det över 300 inlägg och ca 40 extraavsnitt i FikaTillsammans-podden som är exklusiva för dig på Patreon. Det är allt från inspirationsföreläsningar, bonusmaterial, intervjuer, analyser av investeringar och mycket annat.
• Prioriterade svar på kommentarer - jag har ingen möjlighet att personligen svara på alla kommentarer och trådar på Youtube, Facebook, Instagram, bloggen, forumet - men här på Patreon, som t.ex. i "Ställ en fråga du har funderat på"-tråden svarar jag på alla kommentarer.
• Förslag på spekulationer till Lekhinken - på Patreon unnar vi oss att från tid till annan komma med tips på "teckna-sälja"-spekulationer vid börsintroduktioner, alternativa investeringar (t.ex. vin) och annat som kan vara intressant jämte ens bassparande i en indexfond / fondrobot.

Du kan läsa mer och själv välja vilken nivå du vill stödja oss på:

Tack till dig som sponsrar eller överväger att sponsra oss via Patreon. Det gör det möjligt för oss att driva RikaTillsammans. 🙏

Transkribering av hela intervjun med Jesper

Nedanstående transkribering är gjord med hjälp av en AI-assistent. Det innebär att den kan innehålla felaktigheter och inte är ordagrann.

Jan: Välkommen till RikaTillsammans! Detta är dagens avsnitt.

Caroline: FIRE och resan mot ekonomisk frihet.

Jan: Vi har intervjuat Jesper Angaudlinn från RikaTillsammans communityn. Under sommaren har han, både i forumet och chatten, berättat att han har haft flera veckors sammanhängande semester. Det har känts som att vara på PRAO och på FIRE – ekonomisk frihet. Han nämnde också att nästa år fyller han 50 år, och det skulle vara en fantastisk möjlighet att kunna dra sig tillbaka från arbetslivet och göra något annat i livet.

Caroline: FIRE kan vara en personlig resa snarare än en ekonomisk resa.

Jan: När vi diskuterar resan mot ekonomisk frihet inser vi att det handlar mer om att lära känna sig själv och identifiera ens egna prioriteringar än att vara expert på Excel-beräkningar eller prognostisera framtiden. Det är en personlig resa snarare än en rent ekonomisk sådan.

Jan: Välkommen till dagens avsnitt 316! Som vi nämnde i introduktionen är detta en intervju med Angaudlinn från forumet, en framstående forumprofil som hjälper många andra. Det har varit spännande att följa hans resa, och i dagens samtal kommer vi att prata mycket om FIRE (Financial Independence Retire Early).

Men det som verkligen framhävdes i forumet var att det är extra inspirerande med Angaudlinn. Han är inte någon höginkomsttagare, utan en vanlig och genuin person. Han har två barn som är lite äldre, en bil och bor i ett hus där han arbetat på att amortera av lånet, bland annat.

Caroline: Jag uppskattar också att han är en vanlig person som man kan relatera till. Han verkar ha ägnat mycket tid och tanke åt FIRE-konceptet och satt sig in i det. Det är imponerande att det inte verkar vara något påtvingat, utan att engagemanget för FIRE har växt naturligt hos honom.

Jan: Det handlar INTE om att

”jag trivs inte på mitt jobb, jag har faktiskt varit på samma jobb i 26 år och trivs. Detta har varit resultatet av flera små val längs livet, som jag också vill betona. Jag upplever inte att jag har offrat något, snarare har jag tagit med mig erfarenheter och insikter.”

Han var verkligen grundad i sin resa och sina beslut.

Till er som lyssnar, tittar eller läser, tycker jag att detta ger möjlighet att följa någon annans resa. Att få en inblick i någon annans liv och ämnen som kanske inte alltid diskuteras. Det finns ingen facit eller rätt sätt att göra detta på, det finns många olika vägar att välja.

Så jag tycker vi behöver inte göra det svårare än så här, låt oss nu lyssna på Jesper och sedan ses i forumet. Jesper har lovat att vara aktiv i forumet och svara på frågor. Självklart blir det också lite snack om hans andra stora intressen, som skivor och syntar. Tack för den här veckan!

Varmt välkommen Jesper! Du är en av våra trogna medlemmar i forumet. Du har delat mycket om din ekonomiska resa, och nu är du nära ditt mål. Många har önskat att du skulle vara vår gäst, och även om jag inte vet mycket om dig från forumet, så vet jag att du bor i Skåne och att du har god musiksmak enligt vad vi har läst där, eller i alla fall enligt vissa.

Du är i 50-årsåldern eller snart 50, och du har barn som är tonåringar. Nyligen var du också på en FIRE Poll, vilket vi kommer att prata om senare. Det var också vackert när någon skrev att det är så intressant att du inte ens är en höginkomsttagare, men ändå klarar en stram budget även under pensionen. Jag tycker att det faktiskt avdramatiserar situationen. Så varmt välkommen!

Jesper: Tack så mycket!

Jan: På forumet heter du Angaudlinn?

Caroline: Och det känner nog många igen som brukar vara på vårt forum.

Jan: Men ska vi ta den uppenbara frågan, vad betyder det då och varför just det?

Ekonomisk frihet

Jesper: På fritiden håller jag på med musik. Jag hade ett projekt som hette Machine Pop, och sen ville jag ha ett som var inspirerat av Tolkiens värld. Tyvärr var alla namn jag kom på redan upptagna av någon annan. Så jag satt och funderade. Det var ju nästan i internets begynnelse då. Då kom jag på idén att översätta Machine Pop till Tolkienska. Jag fick hjälp av några andra fellow nördar online för att klura ut det här. Så nu kan man säga att det är Järne Maskins musik, om man ska äversätta det.

Jan: Hur uttalas det egentligen? Jag vet att du ibland skickar in frågor och kommentarer, och då blir jag lite såhär: ”ska jag misslyckas med att uttala det igen?” 😂🙈

Jesper: Angaudlinn

Caroline: Men det är ju med järnmaskinerna i Sagan om ringen, är det inte Sarumans området?

Jesper: Ja, det finns mycket ang i orden som rör ondska som används där. Å andra sidan är det ju också en metall.

Caroline: Det är inte ont i sig, det beror på hur man använder det.

Jan: Så för dig som lyssnar, vi har numera blivit en Tolkien. Låt oss prata om FIRE Poll. Vad är det egentligen och varför finns det?

Jesper: Kanske låter det mer ambitiöst än det egentligen är för min del. Medvetet försöker jag tänka bort jobbet och leva som om jag hade en väldigt lång semester framför mig. Det handlar om att varje dag fundera på hur det skulle vara om jag inte hade ett jobb att återvända till efter semestern. Jag försöker leva på ett sätt där jag inte behöver oroa mig för att semestern ska ta slut. Ibland kan det kännas så. Idag är det bara en vecka kvar och jag måste verkligen fokusera på det nu.

Jan: Precis så tror jag många tänker. När vi spelar in det här i början av augusti är det snart dags att återvända till jobbet. För vissa kan det vara att det tar ut i förskott att veta att de har ytterligare två veckor innan de behöver börja jobba. Men redan idag mår vissa dåligt över det.

Jesper: Ja, jag har själv upplevt sådana somrar. De flesta har kanske 4-5 veckors sammanhängande ledighet, om man har tur. Vissa har kanske bara tre veckor. Ibland kan man spendera en vecka att varva ner och sedan ta en vecka semester för att göra något speciellt och sedan har man en vecka av ångest inför att jobbet ska börja igen.

Caroline: Ja, det låter tråkigt, men vi behöver också prata om FIRE eftersom det kan finnas lyssnare som aldrig har hört talas om det. FIRE står för Financially Independent Retire Early, vilket innebär att man uppnår ekonomiskt oberoende och kan gå i pension tidigt.

Jan: Vad betyder FIRE för dig personligen? Vi har alla insett att det är en mycket personlig sak.

Jesper: Ja, det är verkligen ett infekterat ämne. Vi berörde tidigare ämnen som kan vara infekterade.

Jan: Det intressanta är att nästan allting kan bli infekterat. Till och med diskussioner om oskyldiga ämnen som Tolkien eller forumdiskussioner.

Jesper: Jag håller med. ”Financially” handlar självklart om pengar, eftersom vi behöver dem för att överleva. Men hur mycket behöver vi egentligen? Kan det diskuteras? ”Independence” är det jag tänker att det handlar om – att ha kontroll över inte bara våra pengar, utan även våra liv.

Och sedan har vi ”retire early”. Jag närmar mig snart 50 och det stämmer väl in på mig per definition. Men jag tycker att det är problematiskt att ”retire” ofta misstolkas som samma sak som att gå i pension eller att få folkpension. Jag ser retire mer som att hoppa över det som man har gjort eller måste göra.

Caroline: Jag tänker också att ”retire” kan verka lite tråkigt för vissa när det kommer till pension, men det är inte det jag strävar efter. För mig innebär FIRE att vara ekonomiskt oberoende, och det kan man uppnå på olika nivåer beroende på ens utgifter. Det är det jag vill betona. Nu, återgående till det du sa, Jan, att någon på forumet uttryckte intresse av att höra din historia eftersom du inte verkar ha en höginkomstjobb? Kan du inte berätta lite mer?

Jesper: Tankarna kom upp förra veckan, när jag hade sagt ja och visste att jag skulle vara med här. Jag kom att tänka på det ni tidigare diskuterat kring FIRE, särskilt när Jimmy delade öppet om sin livsstil. Det gav mycket att ta till sig, och det fick mig att fundera på hur öppen man bör vara själv. För det finns alltid någon som stör sig på det jag tidigare har sagt. Nu när jag närmar mig 50, tjänar jag mer än genomsnittet i Sverige men jag betalar inte statlig skatt. Men 40 ungefär. Vissa respekterar det, medan andra tycker att det är lite.

Jan: Snittlönen i Sverige ligger ju runt 30-37, så det är inget ovanligt. Inget konstigt alls. Men varför undrar vi då? Det har kommit in massvis med frågor från de andra stammisarna på forumet. Så idag är vi bara en kanal för de andra att uttrycka sig genom.

Resan mot FIRE

Jan: @Melwa undrar:

Hur länge var din den här FIRE-provperioden? Och sen är jag också lite nyfiken vad fick du ut från den?

@Melwa i forumet

Jesper: I år var jag ledig i sju och en halv sammanhängande veckor från början av juni. Där någonstans avslutade jag mitt arbete och nu börjar jag igen i augusti. Det blev nästan två månader ledighet, och jag tycker att det har varit väldigt givande. Jag har fått uppleva både regniga och soliga dagar, jag har inte haft behöva dela in dagen i förmiddag och eftermiddag. Det har varit mycket givande för mig.

Nu funderar jag på vad man kan göra under en dag. Ibland är det härligt att sätta mig i trädgården och läsa en bok i en timme, speciellt när vädret är bra. Eller så vill jag ta en långpromenad för det är ju fantastiskt! Men det kan även regna en dag, då föredrar jag att se på film eller göra något inomhus.

Jan: Har du känt att du har blivit betydligt mer närvarande under den här perioden?

Jesper: Ja, jag tror verkligen att jag har det. Det har varit en pågående process där varje semester har blivit bättre än den förra. Men jag känner verkligen att jag mår mycket bättre nu. Jag sover bättre, äter hälsosammare, och är mer aktiv i min vardag.

Caroline: Eftersom du har mer tid nu har du också möjlighet att vara mer aktiv och laga hälsosammare mat?

Jesper: Jag upplever verkligen att det spelar stor roll. Det är inte som att jag har varit strikt. Vi skojade mycket om mat på forumets chatt och pratade om bobis och Billys panpizza häromdagen. Jag har aldrig varit en person som äter den typen av mat, men poängen är att man inte retirerar till något sådant. Ibland trycker jag i mig en macka och slappar i TV-soffan.

Jan: Många gånger skyller vi på att vi inte har ti. Men egentligen handlar det ofta om att vi saknar energi. När man kommer hem efter en lång dag och någon ringer och vill träffas och prata säger vi ”Jag har inte tid idag”. Men i själva verket handlar det om att vi inte har tillräckligt med energi.

Det är enklare att säga att vi inte har tid, för alla förstår att vi har för lite energi och att vi inte prioriterar den personen den dagen. Det är inte riktigt så, men det är egentligen det det handlar om. Ibland vill vi bara ha tid för oss själva och vår energi räcker inte till. Jag läste en undersökning som visade att 60% av alla svenskar skulle byta jobb om de bara vågade. Så energifrågan spelar en stor roll. Nu, för att hoppa tillbaka till den röda tråden, @emilv, @TheFlorinell m.fl. undrar samma sak:

Vad var anledningen till att du började resan? Hur uppstod tanken?

Jesper: Det hela började när jag märkte att det fanns pengar över. För ungefär 4-5 år sedan hörde jag talas om FIRE för första gången. Jag följde inte riktigt med i alla de amerikanska Mr. Money Mustache-grejerna då, men för ungefär två år sedan började jag lära mig mer om det. Jag hamnade på RikaTillsammans för att jag sökte efter en FIRE-räknare som var anpassad för svenska förhållanden. Sedan upplevde jag att tillgångarna på mitt konto långsamt men säkert började öka.

Då stod jag där och tänkte: ”Vad ska jag göra med dessa pengar?” Man kan antingen spendera dem och hoppas på att lönen fyller på igen. Men jag spenderade på saker jag verkligen ville ha och ändå blev det mycket pengar över. Jag insåg att de inte bara kunde ligga där på bankkontot. Så jag behövde hitta ett sätt att använda dem. Det är i princip kortversionen. Nu inser jag att jag bara fortsätter att växa från början då jag kanske bara hade sparat bort 20-30 000 kronor.

Resan mot ekonomisk frihet

Jan: Det var en fråga från @Schtraider, vet inte hur man uttalar namnet. Men han eller hon skriver så här:

Utifrån det du själv har skrivit tolkar jag att din sparresa verkligen tog fart efter en separation. Jag skulle vilja höra dina resonemang om detta. Var det enklare? Var det svårare? Vad förändrades egentligen? Det handlar inte om att kvinnor kostar pengar, utan snarare om hur saker förändrades för dig.

Jesper: Respektfullt mot alla inblandade, vill jag dela med mig av att för det första hade vi separata ekonomier och jag var gift en gång. Ekonomiska bekymmer var inte något som orsakade problem, men det jag har insett i efterhand är att jag nu tar alla beslut själv. Det är det jag vill göra. Prioriterar jag inte det, det gör jag inte. Det har faktiskt lett till att det blir mer pengar över. Naturligtvis är det så när man separerar inledningsvis, att nu är det jag som står för alla räkningar.

Jan: Om man bara ser till den strikta privatekonomin och bortser från faktorer som kan ha positiva eller negativa effekter för alla inblandade, kan man då säga att det är en bra privatekonomisk situation? Eller dålig, med tanke på att skilsmässor ofta kan bli en ekonomisk chock för en persons privatekonomi?

Jesper: Det är bara att betala räkningar som vattenräkning och fastighetsavgift. Det är inte något som man jublar över direkt. Inte nu heller. Men om man befinner sig i en situation där man inte fungerar i ett förhållande och sedan hamnar utanför det, då kan det vara annorlunda.

Naturligtvis är man först knäckt. Men när man börjar komma över det, märker man att ”oj, nu behöver ingen bestämma vad jag ska göra på lördag”. Jag kan själv bestämma det. Vi är inte bundna av någonting, så jag kan välja vad jag vill hitta på.

Caroline: Det var då också som det blev pengar över?

Jesper: Eller egentligen började det redan tidigt. Jag har alltid haft ett sparsamt levnadssätt och det är något jag värdesätter. Jag försöker vara prismedveten utan att överdriva. Under studieåren var jag dock väldigt sparsam och försiktig med mina pengar. Det var extremt och jag levde på det sättet. Jag tog inte studielån, men det är inte ett råd jag ger till andra. Nej, det var mitt personliga val. Sen när jag väl började arbeta hade jag plötsligt en lön att förlita mig på.

Jan: För den perioden är man ju som rikast i världen.

Jesper: Jag kan berätta att eBay kom ungefär vid samma tidpunkt som det blev tillgängligt i Sverige. När jag bodde i Malmö fick jag tidigt tillgång till bredband, och då kunde jag verkligen sitta som en galning och fynda saker. Så det gjorde jag. Men det känns som att hur mycket man än spenderade, så fanns det ändå pengar över på något sätt. Så långsamt men säkert på den resan har det blivit så.

Caroline: Jag tycker det är så spännande att det blir pengar över. Jag vet inte riktigt varför, men det händer. Det hände för oss också. Men det beror nog på att jag är sådan att jag inte köper alla dessa grejer, medan du verkar inte ha det problemet alls. Du behöver helt enkelt inte alla prylarna.

Jesper: Jag måste erkänna att jag var helt galen under de åren. Åtminstone under en del av tiden när jag bodde i Malmö, ungefär sex år. Det blir lite komiskt i efterhand, särskilt eftersom jag håller på med musik. Jag minns en dag när jag fick tre paket med syntar levererade till dörren. Jag hade köpt dem online. Då insåg jag verkligen att det inte handlade om små saker som att köpa en kaffe latte, utan dessa var större prylar. Det var lite sjukt, kan man säga.

Jan: Ibland tar man det till extrema nivåer när man investerar pengar i det man verkligen älskar och det som ger en energi.

Caroline: Ja, från början var du väldigt sparsam och valde att inte ta studielån. Men sedan plötsligt dök tre syntar upp. Det är som att man behöver hitta en balans och kanske hitta det optimala läget där man känner sig bekväm och trivs.

Frihet och balans

Jan: Jag har också funderat på det och jag tror att du har rätt. När jag läst och undersökt lite verkar det som att du faktiskt har amorterat ordentligt på ditt boende och nu kan njuta av att inte behöva tänka på räntan längre. Det måste verkligen vara en befriande känsla att vara helt skuldfri.

Jesper: Det kan jag berätta. Det handlar om att jag och mitt ex hade en överenskommelse om att använda skatteåterbäringen för att betala av våra lån. Varje gång vi fick tillbaka pengar, vilket ofta var en betydande summa, gick vi till våra lokala bankkontor och sätt in dem direkt på lånen. Men vad hände efter separationen?

För det första, när man känner sig nere och nedstämd är man inte särskilt motiverad att göra mycket. Så då blev det ännu mindre aktivitet. Jag tillbringade tid med mina barn, vi byggde lego och såg på film tillsammans. Allt överskott jag hade från skatteåterbäringen användes innan jag tog fler beslut om hur jag skulle använda de pengarna. Dessutom inträffade detta under tiden runt 2008, när jag hade det högsta lånet som var uppdelat. När lånen löpte ut flyttade jag dem till rörlig ränta och fortsatte betala av dem.

Jan: Det är en sådan diskussion som tycks aldrig ta slut i forumet – att amortera eller inte. Vad är dina tankar? Det finns ingen absolut rätt svar. Vi måste vara tydliga att det är ett beslut som ofta påverkas av känslor och personliga preferenser.

Jesper: Så nu befinner vi oss här år 2023, med nyligen genomgången pandemi och en massa turbulens. Räntan just nu? Jag har ingen aning om vad den är. Det gnälls mycket om det på forumet, men jag bryr mig inte. Jag ska inte låta det påverka mig. Däremot tog jag över mitt ex del av huset, samt alla lån, och nu sitter jag här och gör mina beräkningar. En stor del av mina utgifter går till boendet.

Alternativet var att sälja och flytta till något mindre. Hur skulle jag göra det? Eller är det bäst att stanna kvar? Jag trivs och vill ha plats här. Ekonomiskt sett hade det kanske varit fördelaktigt att behålla dem. Ja, kanske. Men jag visste inte att vi skulle leva i en värld med fantasivärden och nollränta. Det var någon annan som hade den kunskapen.

Jan: Jag kan berätta att jag hade en konversation med en räntehandlare som hade arbetat inom finansbranschen sedan 90-talet. Han berättade att han köpte en fantastisk bil runt 2009. Vid den tiden band han räntan på tio år till 4 % och han ansåg att det var det smartaste draget han gjorde 2010.

Caroline: Men det var ju också känslomässigt beslut för honom.

Jan: Han hade sina egna spekulationer baserade på samtal med kollegor och nya analyser, så han var övertygad om att han hade tagit ett fantastiskt beslut. Han fullföljde det genom att binda räntan för tio år under 2010. Han sa: ”Jag har hört det om och om igen under hela 2010-talet.”

Jesper: Tänk vad gott han sov. Jag tror att jag också önskade att sova gott om natten, så det kändes tryggare att investera pengarna där de behövdes. Jag minns att min amortering och ränta var på femsiffriga belopp. Det här var inte år 2023 utan ungefär 2008. Min lön var helt annorlunda då jämfört med idag också. Så visst, man kan börja räkna på det, men det handlade verkligen om extremt höga belopp och procentandelar på den tiden.

Jan: Jag tänker ibland samma sak när jag läser i forum. Vi är ganska bra på att överdriva saker. Men nu är det som det är och det kommer att fortsätta. Jag brukar säga att det inte blir så fantastiskt som vi tror, men inte heller så dåligt som vi tror. Så jag hoppas att de som lyssnar på mig också kan se det och ha förhoppningar om att det kommer att bli bättre. Man kan komma igenom sådana perioder också. Men nu ska vi gå tillbaka till den ursprungliga frågan. Emil undrade:

Ska du dra pluggen helt eller på deltid nästa år?

Framtidsval

Jesper: Det är verkligen en av de stora frågorna jag övervägde. Om jag ska vara kvar här och spela in, kommer det sprida sig via bekanta och jobbet och så vidare. Så jag får bara acceptera situationen och låta dem fråga. Jag har varit ganska öppen med människor runtomkring mig.

Och om jag då är här, tänker jag att jag kanske ska dra pluggen helt. Jag tror inte att det skulle fungera bra inom min bransch eller mitt yrke. Jag är inte för tjänstledighet. Visst, jag har tänkt på att inte ta beslutet. Jag hade kunnat ta ledigt i ett år och se om det fungerade. Men jag känner att jag skulle fastna i det.

Så här sitter jag hemma och funderar på hur det fungerar nu? Vad kommer jag att återvända till? Då börjar jag tänka att det kanske är bättre att göra en ordentlig avslutning och överlämna. Ge det bästa jag kan till nästa person och det matchar också min personlighet. Jag kan föreställa mig att jag en dag i november skulle vakna och tänka: ”Jag brukar göra detta. Undrar hur de klarar det nu?” Det är typiskt mig, jag har lite kontrollbehov.

Caroline: Även de som går i pension kan ha samma tankar, undrar hur avslutningen på skolan går nu, för de som är lärare.

Jan: Det värsta är egentligen att det alltid löser sig. Ja, man är bara en liten del av det hela. Det påverkar ens ego. Jag kommer också ihåg när vi var i Thailand. När vi skulle åka hem så stod vi på en gångbro över en vägarbete i Bangkok. Det var tio filer med bilar fram och tillbaka. Då tänkte jag, imorgon åker vi hem och de kommer fortsätta köra på den här vägen. Då insåg jag hur obetydlig jag egentligen var, men det var också så skönt.

Caroline: Är det inte lite som ett fritt fall för egot att se det så? Samtidigt är det faktiskt ganska skönt att veta att livet fortsätter utan mig. Jag kan göra vad jag vill.

Jesper: När man har ett jobb, är det främst för att försörja sig. Visst är det roligt om man trivs på jobbet, har trevliga kollegor och intressanta uppgifter. Utmaningar finns också, det vet jag. Men huvudsakligen handlar det om att betala räkningar, även om vissa påstår något annat.

Man kan tycka annorlunda när man är 17 och jobbar på sommaren, som min ena son gör det nu, och då handlar det inte primärt om att betala räkningar, utan mer om att kunna köpa roliga saker och det är lite annorlunda tanke. Jag tror att ja, man kan dra pluggen om man vill.

Jan: Sen tycker jag alltid att det finns något fint i en sådan inställning. Jag fick coaching från en annan person en gång. Det var en amerikansk coach som sa till mig att jag kan fatta ett beslut och helt satsa på det. Om jag inte gillar det kan jag ändra mig. Han tillade också,

Just make a decision. If you don’t like it, change it and move! You are not a f-ing tree!!

Jag gillar verkligen det budskapet. Man kan alltid ångra sig, man kan alltid hitta något annat att göra. Det är inte dramatiskt, bara möjligheter och förändringar.

Jesper: Det centrala är att man gör det jag tror att man kanske behöver göra om man drar pluggen. Jag menar, det är klart jag är sådan. Jag har alltid varit försiktig och orolig av mig, kompisarna kallar mig Igor, jag tror att allt kan gå fel. Men om jag bestämmer mig för att avsluta på jobbet och sedan efter tre år upplever totalt kaos och vansinne i världen, då får jag hantera det. Men jag kommer inte att gå tillbaka till det jag gjorde tidigare, det tror jag inte. För jag tror att ingen mår bra av det.

Caroline: Men du vill alltid gå tillbaka till jobbet eftersom du blir uttråkad med FIRE-livsstil. Du tänker så att det kan hända något i världen som gör att din ekonomi kanske inte fungerar längre. Din kalkyl skulle inte längre fungera, tänker du. Men tänker du inte att du kanske skulle bli trött på allt det här?

Jesper: Nej, och jag har märkt att folk frågar mig det. Jag satt och pratade med min mamma igår, som är pensionär, och berättade att jag skulle vara med här också. Så frågade jag henne: ”Du känner mig. Du är klok. Vad tror du?” Hon svarade direkt: ”Nej, du fyller alltid dina dagar.” Jag är inte orolig för det. Sedan, ja, hon är ju min mamma, så hur ska hon veta det? Men det är den fina omtanken som spelar roll. Hon hör av sig och vi bor relativt nära varandra kan jag säga. ”Gör du något idag eller stör man?” Det är alltid något projekt på gång.

Strategier och reflektioner

Jan: Ska man diskutera detta eller inte? Ja, det blev ju den här frågan, som alltid dyker upp. Men vad ska andra tänka? Eller vad ska andra tycka? Vi har alltid åsikter om allt, det är inte så mycket som vi tror. Min poäng är att jag tror att för många är det ett uttryck av omtanke och kärlek när de bryr sig om en. Men när man säger att man ska sluta jobba, blir deras spontana reaktion inte ”Åh, vad roligt!”

De frågar istället: ”Hur ska du nu betala räkningarna?” Det väcks en rädsla och det blir som om man befinner sig i den situationen själv, när man behöver stöd. Man har nästan kommit ut ur garderoben och vill ha lite stöttning eftersom man känner sig lite ömtålig, men då får man istället den reaktionen och tänker inte ”Åh, det var kärlek eller omtanke.”

När man delar något personligt och viktigt, blir man osäker på hur det kommer att tas emot och önskar stöd från ens omgivning. Min mamma är det bästa exemplet på detta. Det var när jag efter min universitetsexamen tackade nej till en fin tjänst för att starta mitt eget företag.

Hennes reaktion i realtid när hon fick reda på att jag jag skullle starta eget visade att hon inte tyckte det var stöttande. Men det kom från kärlek, det kom från omtanke. Så jag tror att det ofta händer att man måste samla sig och komma ihåg att allt de gör, gör de av kärlek, många gånger om.

Jesper: Det tror jag även gäller för vänner och kollegor. Det är lite samma sak.

Jan: Ja, och framför allt, man kan också säga att man inte bör ignorera att det kan vara provokerande för andra när man plötsligt får synlighet för sina egna beslut.

Caroline: Jag tänkte fråga om det finns människor som blir nyfikna på det. Det kan vara något som gnager inombords. Och då kan man börja fundera på om man själv skulle göra det. Hur skulle det vara?

Jan: Och det kan bli väldigt svårt när man plötsligt inser att ”titta, du har gjort det där i tio år och nu har du en helt annan möjlighet.” Man kanske också började tänka att ”jag borde kanske ha gjort det på samma sätt.” Så man måste även vara medveten om det.

Jesper: Jag har upplevt att det finns en del jag inte har pratat så mycket om. Men det är ganska vanligt att när folk inser att jag är intresserad av ekonomi, kommer de och frågar. Och ibland märker man att vissa också skulle vilja göra samma sak. Men när jag har nämnt att jag kanske inte kommer jobba fram till 65, har jag valt att uttrycka mig neutralt. Men jag märker snabbt att man kanske inte bör säga det rakt ut. Det kan finnas studier, någon som frågar eller andra som hör.

Det är dyrt att leva och det leder oss till utgifter. Vad innebär egentligen rikedom? Jag har försökt att se det från perspektivet jag tidigare har delat. Jag har inga lån längre. Finns det något annat jag som ensamstående kunde göra? Det skulle ge mig extra pengar på kontot. Dessutom har jag haft solcellsinstallationer i flera år nu, vilket är kul och spännande. Men det bästa är att elen är gratis. Ja, förra vintern som var katastrofal för många, gick jag plus. Sådant kan man ta itu med successivt.

Jan: Skulle det vara en strategi för mig att eliminera eller minimera kostnader? Har det varit en strategi för mig tidigare? Men jag vill verkligen göra det.

Ekonomiskt medvetna val

Jesper: När det kommer till amorteringar och mitt hus, kan jag se värdet i att stanna kvar. Jag hade inte orkat flytta, varken fysiskt eller mentalt. Jag trivdes där och hade gjort mycket som jag ville. Så mitt fokus blev att sova gott och sänka kostnaderna. Om räntan skulle stiga, skulle det inte vara roligt alls.

Då bestämde jag mig för att betala extra och göra det på ett klokt sätt för att minska skulden. Det gick snabbare än jag trodde, tack vare den här snöbollseffekten. De första 5000 kronorna man betalar av på ett lån behöver man inte betala ränta på nästa månad. Så det är samma sak som att spara på ett konto eller investera på börsen.

När det gäller solcellerna, var det en del av min miljömedvetenhet. Jag tyckte att det var ett sätt att göra något gott. Om det finns något jag kan ha dåligt samvete för är det att jag bor ensam i ett stort hus. Men åtminstone försöker jag göra något positivt. Det kan vara en oändlig diskussion, men i övrigt kapar jag inte medvetet de som ringer runt och vill sänka abonnemangskostnader med 25 kronor eller liknande. Det känns inte meningsfullt. Det är inte där man vinner striderna, enligt min åsikt. Men jag menar, jag har inte en Tesla parkerad på uppfarten. Nej, så är det inte.

Jan: Jag funderar över andra frågor också. Florinell undrar:

Hur tänker du kring sparande när du samtidigt har barn hemma?

Jesper: Ja, det är faktiskt något jag har funderat på länge. Jag har alltid känt att jag inte har försummat mina barn på något sätt. Jag betalar alla räkningar och utgifter jag har, och sedan sparar jag det jag kan. Så har jag alltid tänkt. Så jag har ingen specifik procent eller summa som jag sparar varje månad. Det handlar mer om att bestämma en målsättning, som att alltid spara 5000 kronor eller något liknande. Men vissa månader kanske det bara blir 2000 kronor, och då får det räcka eftersom det är vad jag har utrymme för.

Jan: Det är det jag finner så vackert med det hela. Det beror på att jag tycker att det är väldigt förankrat i att man har barn. Annars brukar det vara min kritik mot många inom FIRE-rörelsen. För om man har det enkelt från början, exempelvis om man är 17 år, så är det lätt att vara nära ekonomiskt oberoende liksom. Men jag hade inte haft hjärtat, som jag har nu, att säga nej till saker som att delta i en basketturnering i Motala första helgen i september. Nej, du kan inte åka dit för då minskar vår sparkvot. Ärligt talat, jag hade hellre hoppat från en bro än sagt så.

Caroline: Å andra sidan, jag var ju med Elsa och vi kollade på cyklar. Vi hittade en som kostade ca 4 000 kronor. Ja, vi tittade på cyklar. Har du bara funderat på att kolla på Blocket?

Jan: Det var verkligen otroligt. Carro var på Oppenheim med Freja och Elsa insåg att hennes Biltema-cykel var alldeles för liten, så hon behövde en 16-tums cykel. Vi åkte till cykelgiganten och hon hittade en jättefin cykel där som kostade cirka 4000 kronor. Vi var beredda att spendera den summan på en cykel. Men sedan hände något oväntat, så jag bestämde mig för min egen skull att kolla på Blocket om det fanns något.

Nu visste jag att vi behövde en 16-tums cykel, så jag sökte på Blocket efter det. Klockan var då 17:03. Så vitt jag minns, klockan 16:27 hade någon lagt upp en 16-tums Crescent-cykel i centrala Malmö, så vi kontaktade direkt dem. Jag sa, ”Hej, jag och Elsa skulle gärna vilja titta på den”, och jag fick svar, så vi åkte dit direkt. Vi åkte från butiken till Sofielund och köpte den. Jag köpte den för 900 kronor.

Caroline: Barn bryr sig inte så mycket om att allting ska vara nytt, och jag gör på samma sätt. Jag går in på Polarn O. Pyret och kollar, och vad kostar det här vinterstället? Ja, det kostar mellan 3 000 och 4 000 kronor. Finns det på Tradera? Ja, det finns. Det går ändå att dela kläder mellan tre barn. Och du, som är miljömupp, kan ju också köpa begagnat om du kan. Jag förstår dig helt och hållet. Så är det ju. Barn behöver inte kosta så mycket pengar, det behöver inte vara så dyrt. Det kan fungera ändå.

Skapa ekonomisk balans

Jag vet inte vad du lägger ner mest pengar på när det gäller barn. Jag tror att detta kan vara intressant för dem som vill uppnå ekonomiskt oberoende och samtidigt har barn. Hur gör man då? Hur kan man tänka?

Jesper: Jag tänkte ta upp en annan aspekt när du nämnde basket och Motala. Nej, man bör inte hindra sina barn om de vill prova på olika aktiviteter. Men samtidigt tycker jag att det kanske inte är nödvändigt att vara involverad i fem olika sporter, som vissa barn kan vara.

När vi flyttade från stan, jag och barnens mamma, var vi överens om att på den här orten finns det många föreningar, men ingen ishall. Om det inte är någon som verkligen insisterar på att det måste vara konståkning eller hockey, kanske vi kan skippa det. Jag anser inte att det är att neka barn något, men det finns säkert de som gör det.

Det jag tänker på är att min äldsta har spelat handboll i många år, och det innebär cuper, turneringar och seriespel som kräver engagemang från föräldrarna. Man pratar med andra föräldrar för att undvika den där konstiga 2020-talsvarianten. Istället för att var och en reser separat med sina barn till Jukkasjärvi, lastar av barnen, bor alla på Jukkasjärvi-hotell och så vidare, så handlar det faktiskt om att samåka i en bil där flera barn får plats. Då turas man om och så vidare. Det tycker jag fungerar bra.

Jan: Det är så bra för man kan alltid vara kreativ och hitta olika sätt att göra det på.

Jesper: Det är helt okej att inte vara närvarande vid varje match och stå vid sidlinjen. Det gör dig inte till en dålig förälder. Jag har själv inte kunnat vara där på grund av mitt jobb där jag jobbar kvällar och helger. Så det har inte varit möjligt för mig.

Jan: Ja, precis. Det är det som är poängen. Jag brukar säga att man borde göra det på sitt eget sätt, och det är precis vad jag gör. Jag lägger min egen twist på det. En fråga från Index Queen:

Jag är också nyfiken på balansen när man går mot FIRE och hur man kan njuta av nuet samtidigt som man sparar för framtiden. Hur man kan hitta balansen mellan att äta kakan och spara den.

Mitt tips är att försöka hitta en balans mellan att njuta av nuet samtidigt som man sparar för framtiden.

Jesper: Hur man bygger balansen, alltså. Jag har alltid pratat mycket om det med mina barn. Jag har en särbo sen många år. Att prata om sina värderingar och fokus är viktigt. Jag kommer ihåg en specifik händelse när min äldsta var liten och vi var och handlade. Vi hade med oss vagnen och han knatade bredvid. Han frågade om vi kunde köpa frukt. Jag svarade att absolut, vi kan kolla här och valde något gott. Men när det gällde kiwis vid den tiden, sa jag att vi inte skulle köpa dem. Jag förklarade att de hade flugit hela vägen från andra sidan jorden och att det finns italienska kiwis vissa tider på året.

Istället valde vi en annan frukt som var populär. Jag minns tydligt att precis när vi pratade så kom någon äldre än mig fram och sa: ”Vad härligt! Det är bra att du inte säger nej och förklarar dina beslut.” Samma sak gäller egentligen inom ekonomi. Mina barn har också kommit med förslag, och vi har sagt nej till vissa saker. Ofta beror det på att jag inte känner att jag kan ta ensamt ansvar för dem i den situationen. Men vi kan göra vissa saker tillsammans. Det viktigaste är att spendera tid med sina barn, vilket jag alltid betonar. Det är inte farligt att tjata om det.

Ekonomiskt oberoende

Jan: Jag tänker så här, låt oss ta Gregers fråga:

Har du alltid haft modet att tro att du kommer att nå ditt mål? Eller har du ibland känt att det är meningslöst eller funderat på att ge upp?

Jesper: För min del kan jag säga att konceptet FIRE smög sig på mig. Det hände inte på ett direkt sätt. Jag insåg i efterhand att jag såg en intervju på TV där de pratade om något helt annat, men sedan kom de in på vad jag nu förstår var en FIRE-diskussion. Jag kan inte ens minnas vem det var som nämnde det, för jag kan minnas fel. Men personen sa något i stil med att de ska spara ihop 5 miljoner och sedan sluta jobba. Programledaren frågade då vad de ska göra eftersom avkastningen skulle räcka till deras försörjning.

Nu vet jag att detta är något som någon har hittat någon annanstans. Jag har aldrig själv varit där, utan det var mer som att jag fick ta del av det. Senare pratade folk på forumet om sin första miljon, till exempel. Alla som inte lever ett asketiskt liv inser snabbt att 1 miljon inte är mycket om man vill sluta jobba med en 4 %-uttagskvot och så vidare. Det blir cirka 40 000 kronor. Det var ganska tankeväckande för mig. Då tänkte jag att nej, det fungerar inte så. Jag hade inte känt det tidigare förrän det blev tydligt för ungefär tio år sedan när jag betalade av det sista på mitt huslån. Plötsligt började det hända saker på mitt konto på grund av allt jag hade sparat.

Där någonstans insåg jag mycket. Då började jag tänka, hur många månadslöner har jag på kontot? Hur många årslöner efter skatt? Om jag slutar jobba nu, hur länge kan jag vara ledig innan jag måste börja jobba igen? Men det handlade inte om 4 %, utan bara om att jag hade betalat av mina räkningar några år tidigare. Då började jag så småningom läsa mer och mer om 4 % eller vilken uttagskvot man kan använda. Okej, här är någon som har räknat på det här. Det kan kanske fungera. Då blev det som att jag drog åt livremmen och hängslena ännu hårdare.

Och om det inte är tillräckligt många år? Borde det ändå räcka. Helt utan avkastning. Alla dessa tankar har jag bara haft med mig själv, så jag har inte haft den där tydliga ”när jag når den summan” som vissa säger. För mig har det snarare varit så att jag tänker att jag fyller 50 till våren. Jag undrar hur det kommer se ut då, eftersom jag kommer vara skuldfri vid ungefär 40. Så det är så jag tänker.

Jan: Jag tror att det var JFP som skrev det. Han använde uttrycket som en ”million dollar question”. Han skriver, hur kände du att du hade nått ditt mål? Jag vet att han också befinner sig i den fasen och funderar på hur han ska gå vidare. Han var på väg att sluta jobba, men sedan fick hans fru ett jobb och nu får han vara hemma med barnen.

Jesper: Nej, men faktum är att jag har gjort det de senaste åren. Jag är ingen expert på Excel, men jag har använt lite enklare verktyg för att göra liknande analyser. I början av varje år, i januari, skriver jag ut alla kreditkortsräkningar och kontoutdrag. Sedan går jag igenom dem för att se vad jag egentligen har spenderat pengar på under det senaste året. Det är som en slags budget i efterhand.

Jan: Det är verkligen skönt att avdramatisera det, eftersom folk ibland tror att man måste leva i Excel och att man ska vara en Excel-expert. Jag har till och med skrivit på forumet att livet pågår utanför Excel.

Caroline: Eller vad har du sett när du har tittat på det?

Jesper: Det roliga är att när jag tittar tillbaka och ser att jag skrev ut det, förväntade jag mig detaljerade frågor. Jag ska dubbelkolla när jag började göra det, jag tror att det var 2020 då jag hittade tillbaka till det. Jag undrar hur mycket det egentligen handlar om. Särskilt med tanke på pandemin. Jag undrar hur mycket pengar jag spenderar nu. Bilen användes mycket mindre. Vi lagar fler måltider hemma. När jag summerar det blir det inte så mycket. Det var verkligen en upplevelse. Det förklarar varför det blev så mycket pengar över.

Lev livet

Jan: Får jag fråga ungefär vad ligger du på månadsutgifter?

Jesper: Ja, alltså nu kan jag börja på mina årliga utgifter. Det låter helt absurt men  ungefär 100 000 kronor per år.

Jan: Men man måste komma ihåg att det inte finns någon ränta och det blir ju för många runt 25 %.

Jesper: Ingen ränta, inga amorteringar, ingen elräkning, ingen uppvärmning. Allt detta är redan investerat eller gratis, om man så vill kalla det. Dessutom är min största hobby nästan självförsörjande, så jag har inga kostnader för det heller. Det var bara några få utgifter. Sedan tänkte jag på pandemin. Nästa år kollade vi och insåg att det inte skilde sig mycket. Även om det är lite konstigt med tanke på den lilla inflationen. Jag började sätta små stjärnor i vissa rutor för att fundera på vilka av dessa poster som skulle påverkas om jag slutade arbeta i framtiden.

Då insåg jag att matkostnaderna kanske skulle öka lite eftersom jag skulle äta fler måltider hemma istället för det som finns på jobbet. Men förutom det var det mest minusposter. En enkel sak var fackavgiften. Det är inte en stor kostnad om man är med i facket. Jag var med i a-kassan, men jag kan stryka den posten nu. Det är också mycket kopplat till köra, även om jag fortfarande skulle ha bilen. Så jag undrar hur mycket jag skulle köra om jag inte behövde köra till jobbet.

Jan: För jag vet att du tänkte på det. Du nämnde i chatten att din son hade använt bilen och att du inte hade den under sommaren.

Jesper: Och till och med ungdomar från Malmö har till och med gjort inbrott i sonens bil. Men det var samma fråga som bilen och inbrottet, så det gick inte att köra eller använda den. Jag körde bara tre kilometer under de veckor då han hade den och det var för att vi behövde åka till däckfirman för att byta däck. Jag tänkte att han inte skulle åka dit och kolla själv. Men det var det jag behövde, inte själva bilen. Förra året körde jag 400 mil på grund av pendlingsavståndet till jobbet, så då var bilen nödvändig. Om jag skulle bestämma mig för att helt skippa bilen, då skulle jag slippa försäkringar, skatter och besiktningar.

Det var många sådana utgifter som försvinner och det var de viktigaste insikterna enligt mig. Men för att svara på frågan om kostnaden per månad, så räknar jag. När jag tänker på min ekonomi, så uppskattar jag att det kostar ungefär 12 000 kr, det vill säga 150 000 kr på ett år. Det är mest för att det är en bra inställning och det gör att man märker om det blir något över.

Och ibland kan det faktiskt hända. Men om man bor i ett hus, så kan det plötsligt dyka upp oväntade utgifter. Till exempel om kylskåpet går sönder. Ja, och då vill jag inte vara en sån person som har ett särskilt konto för vitvaror, utan jag vill bara tänka: Oj, nu gick det sönder, nu måste jag köpa ett nytt.

Jan: Jag tänker på i bisats ”min hobby är nästan självförsörjande.”

Jesper: Den stora hobbyn är jag är skivsamlare. Det är min stora last. Jag har redan så många syntar att det knappt får plats fler. När det gäller skivor kan det komma in ännu fler. Men då blir det en samlingssak. Man letar och funderar om det är den skivan som redan finns i hyllan, och om den är i bättre eller sämre skick. Ibland är det billigare att köpa en ny istället.

När man kommer hem kan man byta omslag eller göra lite justeringar. Sedan säljer man det överflödiga på nätet, eftersom man vet värdet på allting. På så sätt går man med vinst och pengarna hamnar i vad jag kallar ”monopolpengar”. Man rör aldrig kontot, det vill säga PayPal, utan det blir för mycket. Så nu är det dags att shoppa. Om man känner för det kan man beställa skivor för 3 000-4 000 kr.

Jan: Ja, jag tycker att det är kul att ha det där. Men en föreställning jag hade tidigare var att om man väljer detta, så måste man avstå från saker.

Samhällets normer

Men med dig upplever jag inte det på det sättet. Du verkar inte ångra dig. Jag upplever dig både genom dagens samtal och på forumet. Du verkar vara ganska balanserad när det kommer till att om du skulle bestämma dig för att göra en resa till en viss plats, så skulle du göra det.

Jesper: Ja, alltså det där är ju något jag inte förstår. Det är en personlig sak, men det verkar som att typ 97% av svenskarna, när det är jul och början av januari, börjar fundera på var de ska åka under sommaren. Det verkar vara en ”Svensson mindset” och det har jag aldrig riktigt förstått.

Många FIRE-entusiaster vill flytta utomlands, men jag känner inte behovet av att bo i ett varmt land vid stranden. Jag trivs i det gråa och trista Sverige, jag tycker att det är ganska trevligt. Jag har aldrig tänkt på det sättet. Visst har jag kanske haft färre semestrar än de flesta med jämförbar inkomst, men samtidigt har jag ändå gjort saker.

För mig känns det som om jag och min särbo, som råkar bo i Stockholm, gör hemestern rolig. Jag åker runt till släktingar i Göteborg och liknande. Man kan faktiskt upptäcka och se mycket här hemma i Sverige. Mina föräldrar brukade semestra flitigt, så jag har fått se ganska stora delar av världen. Själv berövar jag kanske mina barn chansen att åka på safari, men jag tycker inte att det är så viktigt. Då kommer miljömupparna in och tycker att det är fel att flyga till Östafrika, så då får man göra andra saker istället.

Och sen tänker jag också på vad man egentligen värdesätter i efterhand. När jag ser tillbaka på min tonårstid, handlar det inte om var vi var utan snarare om samtalen i köket med mamma eller när vi hittade på andra aktiviteter. Då tänker jag att vara en närvarande förälder är det som är viktigast, var man befinner sig blir mer sekundärt. Men självklart, vi är alla olika. Om man har ett jobb som är väldigt tungt och trist, då förstår jag att man vill fly från det. Jag har stor respekt för dem som känner så.

Jan: Det jag tycker är så fint, som du säger, är att det handlar om att leva ett liv nära ens egna värderingar. Det som är viktigt för en. Det är autentiskt. Jag skulle inte vilja ta med barnen till en safari i Östafrika för att jag ska bli FIRE. Det handlar inte om den tanken, det handlar om dig. Är det inte genuint? Nej, jag fråntar dem inte den möjligheten. Jag tycker inte att man bör resa och om de vill göra det så får de göra det på egen hand. Och du står stadigt i det och det är äkta, och det är det jag tror är viktigast.

Jag tror också, precis som du säger, att ibland gör vi saker bara för att alla andra gör det. Jag har hört hemskt berättelser från både folk, forum och kompisar i Stockholm. Du vet, när hela skolklasser åker till Mauritius på höstlovet. Jo, det är sånt man gör, åker till Mauritius på höstlovet. Man åker skidor under sportlovet och så vidare.

Jesper: Jag har också träffat folk som gör weekendresor till New York och då tänker jag: Hinner du ens se något av staden? Det känns nästan löjligt.

Caroline: Jag tycker att det du berättar också stämmer. Så här sitter jag och funderar för mig själv. Jag kanske inte har så lite utgifter, men å andra sidan har jag andra utgiftsposter som jag älskar och värdesätter. Då kanske FIRE tar längre tid för mig om vi antar att jag hade varit på en resa av det slaget. Men det är väl okej då.

Prioritera ekonomiska val

Jan: Men jag tror att jag, om jag ska prata om mig själv, har varit osäker under en lång tid, vilket har hindrat mig från att ha den självförtroende jag behöver. Men de kan få göra saker själva, på sitt sätt. Jag har varit mer osäker och när man är osäker tror man att man behöver testa olika saker. Men nu är jag också där, där vi pratar. Ska vi resa någonstans nästa år? Jag känner verkligen inte för att resa. Lite, lite kanske, men jag har rest lite tidigare.

Det var någon på forumet som tipsade om att de var på semester med sin son och de gjorde mycket tillsammans, som att använda elscooter i staden. Det inspirerade mig och jag ville testa det med min dotter, Freja. Så vi åkte iväg i tre dagar och gjorde saker enligt hennes önskemål. Nej, och det var just det hon ville, att bara vara på hotellet.

Så vi tillbringade halva dagen på hotellet och jag minns att om det hade varit för några år sedan hade jag inte accepterat det. Vi åkte inte till Warszawa för att bara vara på hotellet. Jag ville vi se Kulturpalatset, Jag ville uppleva saker. Det var den bästa semestern för att vi var närvarande. Vi behövde inte ens vara i Warszawa för att det skulle bli en bra semester.

En annan fråga från Greger:

Tror du att omvärlden har märkt att du har levt på ett annorlunda sätt?

Jesper: Ja, det finns människor som säger att de måste ha åsikter om andras liv och val. Sådana människor kanske har märkt det hos mig. Jag är typen som tar med mig matlåda till jobbet, så jag äter sällan ute. Det finns säkert kollegor som undrar varför jag inte hänger med dem. Men jag har inte velat, det känns inte värt det för mig. Ska man ta sig bort från jobbet, åka någonstans och spendera tid med att äta ute? Jag jobbar inte ens i en stad. Jag prioriterar att komma hem till mina barn istället. Det är därför det känns som en uppoffring. Och då kommer frågan om man bör räkna samman allt?

Jag har jobbat i 27 år utan att köpa lunch. Det blir mycket pengar sparade. Säkert har mina föräldrar sett det ibland och sagt att jag inte borde unna mig sådant. Men jag tycker att jag är värd det. För att förklara det till exempel, pratade jag med mamma igår och hon började fråga mig om jag skulle fira stort när jag fyller 50 år. Då sa jag skämtsamt att jag inte tänker sitta omgiven av blommor på ett silverfat, som man gjorde på 60-talet.

Då undrade hon om jag skulle vilja resa istället och svarade att nej, det skulle jag inte vilja. Vi pratade lite om det. Det är inte intressant för mig. Jag har andra intressen. Men vissa säger då att jag borde resa eller köpa en ny bil eftersom jag har råd. Varför skulle jag köpa en Tesla då? Eller varför överhuvudtaget? Jag har inget intresse för bilar, det spelar ingen roll för mig. Jag bytte batterier nyligen så nu fungerar min bil igen. Nej, det är inget intresse för mig. Jag ser nästan fram emot att bli av med den i framtiden om det blir möjligt. Jag tycker att det mest irriterande är att äga en bil.

Caroline: Men det slår mig också att om man har många intressen som bilar, fotboll eller liknande som kostar pengar, då borde man ändå kunna göra en FIRE-resa. Men man måste göra det på ett annorlunda sätt. Man kan jobba mer effektivt eller kanske fokusera på vissa saker.

Att göra FIRE-resan unik

Jan: Jag tror att det som är svårt med FIRE-konceptet är följande: Alla kan börja spara i en enkel fond som Lysa. Det är mekaniskt och enkelt att göra. Alla som gör det kommer att få liknande resultat. Men en FIRE-resa är så mycket mer komplex eftersom det handlar om en själv. Det handlar om värderingar och förväntningar – både mina egna och andras förväntningar på mig. Jag behöver utforska och arbeta mer med mig själv.

Jag behöver identifiera vad som verkligen är viktigt för mig. Innan var jag osäker, men jag hade inte upplevt resor när jag var liten. Så jag var tvungen att prova. Jag har aldrig köpt en ny bil, så jag var tvungen att göra det – i citattecken. Jag behövde göra det minst en gång i livet. Nu har jag gjort det och behöver inte göra det igen. Men jag testade det för annars skulle jag ständigt ifrågasätta det i mitt liv. Vad tror du om det?

Jesper: Jo, jag tror absolut det. Jag tänkte på det du sa, Caroline. Kan man ha ett bilintresse? Jag tror att det finns två sorters bilintressen, lite som mitt skivintresse. Det finns många skickliga mekaniker som har ett bilintresse, och så finns det entusiaster som renoverar en bil, som en Mustang, genom att demontera och montera ihop den igen för att få en fin bil. Sedan kanske de stöter på andra gamla bilar som de fixar till och säljer med vinst. På det sättet lär de känna folk inom den världen och då behöver det inte bli så dyrt. Men om man pratar om att ha ett bilintresse på det sättet, där man byter bil var tredje år, då måste man ju ha en hög inkomst.

Jan: Å andra sidan, om jag utmanar den tanken och tar exemplet med skogstomten i forumet. Han byter bilar frekvent, men han har insett paradoxen att det faktiskt kan bli billigare ju fler byten han gör. Han byter bil nästan tio gånger om året och har gjort det till sitt intresse. Så det finns människor som gör det möjligt. Det är uppenbarligen ingen naturlag som säger att det inte går. Men det är verkligen en extrem.

Jag har ett stort intresse själv och har dragits dit, och det är det jag menar. Det går inte att kopiera eller göra samma sak. Han sitter och letar på Blocket efter bilar. Vi hade till och med en Patreon-kväll med honom där någon sa att det fanns en Seat till salu. Och han sa, du menar den i Skåne som kostar 27 300 kr och har 4331 mil på mätaren. Alltså, det är otroligt.

Jesper: Han är väldigt kunnig och har verkligen fördjupat sig i sitt intresse. Hans kunskap kan jämföras med någon som ägnar sig åt day trading. Men det är specifikt för honom just nu. De flesta av oss, å andra sidan, är vanliga Svenssons som kanske bara tycker att det är dags att byta ut vår bil. Vi sitter och söker på Blocket en helg och ringer sedan bilhandlaren på måndag. Så fungerar det för de flesta av oss.

Caroline: Men jag har inga intressen där jag kan tjäna pengar på. Åtminstone tror jag inte det. Men när det gäller hälsa, till exempel, så är jag verkligen intresserad av det. Det är som en passion för mig att lära mig och undersöka det på nätet, att optimera min hälsa och välbefinnande.

Jesper: Jag tror inte att det handlar om att hitta den ”mirakelkrämen”. Det handlar mer om livsstilsval och liknande. Jag kan säkert göra mycket med det. Men å andra sidan är det lite galet att allt kan bli ett företag numera.

Jan: Nej, precis, det är det jag menar. Det handlar om att göra vår FIRE-resa unik, och det är det som gör det svårt. Vi behöver utforska olika sätt att öka våra inkomster. Det är som att ha en hel del saker i väskan. Men jag kan minska det, eller hur? Jag har valt det här eftersom det överensstämmer med mina värderingar. För mig handlar det om att fokusera på tillväxt och ständigt sträva efter att göra mer inom mitt intresseområde. Men det är min resa, precis som du säger. Därför blir det en naturlig utveckling till företagande. Jag förstår det. Det är unikt för mig. För någon annan kan hitta sin grej, och jag vet att företagande inte är för alla.

Hitta din passion

Caroline: Nej, det behöver man verkligen inte ha. Men jag tycker om att tjäna pengar samtidigt, även utan att driva ett eget företag.

Jan: Du tycker om tanken på att tjäna pengar, men du ställer dig i valet mellan att tjäna pengar och att utveckla dig själv.

Caroline: När man är gift med någon så speglar den personen en tillbaka, på ett kärleksfullt sätt. Jag uppskattar dig mycket. Ja, ibland kan du verkligen se igenom mig.  

Jan: Jag tänker så här, Greger:

Vilka tre råd skulle du ge till andra som är intresserade av att följa samma resa?

Jesper: Vi pratar mycket om livsstil just nu, och jag har tre råd som jag tycker fungerar bra. Det första rådet är att göra regelbundiga genomgångar. Budget är inte alltid spännande, men om man har svårt att hålla sig till den kan det vara till hjälp. Jag har personligen upptäckt att summera och kolla läget var sjätte månad eller årligen och låta det ta tid naturligt hjälper till att undvika att bli nedstämd när något går utför en viss månad. Det andra rådet är att inte bry sig för mycket om vad andra tycker om min livsstil. Jag nämnde tidigare Mauritius-diskussionen där folk förväntar sig att jag ska vara begränsad av var jag bor. Varför ska jag begränsas av andras åsikter?

De kan ha synpunkter på hur jag spenderar pengar, som att köpa skivor istället för bara ha ett Spotify-abonnemang, men det är upp till mig att bestämma hur jag vill leva. Det tredje rådet handlar om att lyssna på sin inre röst och följa vad man verkligen vill. Vad vill jag göra? Vad känns rätt för mig? Jag tycker att det är viktigt att arbeta med något man verkligen är intresserad av, oavsett om man är 23 eller 53 år gammal.

Jag kommer fortsätta göra det så länge jag känner för det. Sedan vill jag betona att jag inte hatar mitt jobb på något sätt, även om jag har fått den frågan många gånger. Jag tycker att mitt jobb är stimulerande och oftast roligt. Men det betyder inte att jag inte kan känna att jag skulle kunna använda mina åtta timmar om dagen till något annat. Det är mycket vad det handlar om för mig.

Caroline: Hur har du lyckats lyssna på dig själv och förstå vad du verkligen vill? Ibland kan det vara svårt att tydligt höra sin egen röst och vad den säger.

Jesper: Nej, jag tror att det är vad vi kan kalla FIRE-praktik, eller hur? En gång när jag nyligen hade separerat och barnen var med sin mamma under en helg och jag var ensam, då förändrades allt. Att spendera tid med sig själv är faktiskt mycket hälsosamt. När jag kom hem på en fredag eftermiddag, med vetskapen om att jag hade en ledig dag på måndagen och att barnen inte skulle vara hos mig nästa vecka, kom tankarna upp – Vad händer nu? Ja, då hade jag 3-4 dagar för mig själv. Skulle jag bli stressad av det? Nej, istället bestämde jag mig för att verkligen leva i nuet.

Nu skulle jag renovera huset. Förmodligen är jag inte en typisk FIRE-person då, eller? Nu skulle jag åka in till Malmö, ringa en kompis och gå ut på krogen. Vänta, jag tror inte att jag skulle vara en FIRE-person då, för då har jag ett annat behov. Mitt behov var att koppla av, lyssna på en hel skiva från början till slut. Till och med upptäcka nya ljud jag aldrig hört förut. Jag hade tid att pyssla hemma, gå igenom saker, tvätta, diska. Bara känna och vara närvarande. Lyssna på poddar. Umgås med mina egna tankar.

Utforma din portfölj

Caroline: Kanske kan det vara en övning att lära sig att umgås med sig själv? Särskilt om man inte är van vid det. Men jag orkar inte med det. Jag är inte den typen. Men kanske har du bara övat på det. Var dig själv. Det kan jag säga. Jag kan tycka att det är fantastiskt skönt med fyra dagar för mig själv. Det har inte hänt på länge. Tänk så skönt det skulle vara. Men jag skulle nog också tycka så. Vad ska du göra då? För jag har inte övat på det.

Jan: Det jag tänker är att det här är något jag alltid får efter att ha lyssnat på sådana avsnitt. Ni pratar väldigt lite om pengar, ekonomi och det är ju det jag tror att FIRE handlar om, eller hur? Det kanske inte verkar som om du är den sortens nörd som är insatt i portföljteorier som Vanguard Glide Path och sådant. Hur har du tänkt på det?

För jag tror att många tror att FIRE handlar om ekonomi och att man måste vara experter på det. Jag brukar säga att för mig handlar det mer om en personlig utvecklingsresa än en ekonomisk resa. Men hur har du resonerat kring det här med att utforma din portfölj och om du behöver göra några förändringar? Hur tänker du när det gäller att spara flera årsinkomster? Jag skulle kunna leva på det utan att få någon avkastning.

Jesper: Jag bollar med olika idéer och vill ge en shoutout till ett verktyg jag använt, Monte Carlo och särskilt denna skiss som jag använt som grund. Det tog ett tag för mig att komma till en punkt där jag behövde göra detta, men nu använder jag det ibland. När jag får en ny tanke kan jag tänka att jag går in i verktyget och kör några rundor för att få en tydligare bild. Om det inte blir kärnvapenkrig, så ser det nu ganska stabilt ut. Det är verkligen ett fantastiskt och viktigt verktyg, tycker jag. På samma sätt som jag nämnde tidigare, tror jag att man kan utgå från 4 %, man kan sänka till tre och man kan vara trygg.

Men man kan också tänka på, som jag nämnde i början, att summera alla konton och dela det med sina årsavgifter. Vad blir resultatet då? Vad händer om det kanske inte är 50 %, kanske är det en överdrift. För jag tror att det blir en dramatisk resa när så många är benägna att ta ut och tänka att oj, detta var en extraordinär händelse. Men säg att det är 25 %, då får man göra en fjärdedel. Vad skulle det innebära? Man gör beräkningar och tänker igenom det. Okej, jag kollade min pension igår eftersom jag läste igenom och ville se om någon hade frågat om vad jag beräknar om jag inte jobbar mer från och med idag.

Vad tror minPension, Pensionsmyndigheten att jag kommer att få ut? Vad skulle det betyda för mig? Det känns ganska lugnt, tänker jag. Sedan kan vi diskutera om man ska börja ta ut pension i förtid och så vidare. Jag har ju skrivit om det i tråden, önskat att få information om hur man planerar sin pension. Jag tänker så här nu när jag närmar mig 50, ganska övergripande, så tänker jag att jag vill köra i minst 20 år till, för jag föredrar att skjuta upp pensionen om det funkar på rätt sätt. Behöver inte grubbla så mycket över det.

Men å andra sidan, om något händer oväntat så får jag hantera det. Jag är ganska avslappnad i detta sammanhang. Nej, jag har inga konkreta strategier. När det gäller budgettänk just nu, så tycker jag inte att räntor är särskilt roligt. Det är ganska tråkigt. Att investera känns ganska trist. Jag föredrar att bygga upp lite pengar på ett sparkonto.

Jan: Vi behöver diskutera räntor i detta avsnitt, det har varit många samtal om det. Just nu tror jag, som sagt, att det finns alternativ med högre förväntad avkastning än aktier, vilket jag tycker är mycket spännande. Men som du säger är det viktigt att komma ihåg att livet pågår utanför excelark, och det är roligt att du har den inställningen. Satsa 90 % på livet och bara 10 % på excelark, jag kan knappt hålla med mer. Det blir den rättvisa fördelningen.

Jesper: De flesta FIRE-entusiaster vet att man använder OpenOffice eftersom det är gratis.

Caroline: Har du läst några klassiska böcker eller bloggar om FIRE under din resa?

Anpassa FIRE-resan

Jesper: När jag först upptäckte vad FIRE handlade om, började jag titta mycket på YouTube och snabbt förstod jag vad det handlade om. Man lärde sig snabbt vem Mr. Money Mustache var. Han verkar vara en trevlig person med mycket värdefullt att dela. Jag delar många av hans synsätt, att sätta pengar i sekundär position och fokusera på att leva livet. Det finns dock vissa skillnader mellan hans och min karriär, och han lever ju i USA. Det blir mycket amerikaner som berättar om sina konton och skattesatser och då inser man att det fungerar inte rakt av här i Sverige.

Det finns saker som är sämre här och saker som är bättre här, så man behöver hitta någon som liknar en själv mer. Då hamnade jag snabbt på Farbror Fri och deras sätt att leva, vilket jag tycker är sympatiskt på ett annat sätt. Jag har stött på andra med olika synsätt också, så man får plocka lite här och lite där, tänker jag. Men det är knepigt. Jag menar, ISK-avgiften i Sverige och regelverket kontra det i USA, samt de olika skattesatserna, man kan inte dra liknelser rakt av när det kommer till sociala skyddsnät. Vi har ju vårt eget system här i Sverige. Jag kommer att få en pension, även om det inte är det bästa för alla. Men det är något jag kan leva på, det är inget som är omöjligt att klara sig på.

Caroline: Kom att tänka på Fru Efficient Bädass som vi intervjuade. I en annan intervju nämnde hon att livet förändrades från att vara svart och vitt till technicolor när hon insåg att hon kunde spara aggressivt. För henne var det som att skifta från mellanmjölk till något mer spännande. Hon började med att spara lite och sedan satte hon upp nya mål för sig själv. Det är något som nog kan intressera nyfikna på FIRE. Men det vi pratar om nu känns lite annorlunda jämfört med det.

Jan: Nu när du säger det kan jag ha fel, men jag tror att det inte var sparandet i sig som gjorde att livet gick från grått till technicolor. Jag tror att det var mer den personliga resan att sätta upp nya mål och fokusera på det som gjorde skillnaden. Sparandet blev mer av en sekundär faktor i sammanhanget.

Jesper: I FIRE-communityn märker man att det finns de som blir slavar under sina exceldokument och blir glada över att ha lyckats spara till exempel 10 dollar mer. För dem är det en rolig och bra inställning att ha.

Jan: Så, sista frågan. Florinell undrar:

Vad tycker du om bandet Saft?

Ärligt talat vet jag inte ens vad det är, så jag kan inte ge någon åsikt eller kommentar om det.

Jesper: Jag tror jag nämnde det redan i chatten. Det handlar om ett gammalt synthpopband från Stockholm som var populärt under en tid. Jag har faktiskt en hel del Saft-skivor hemma. Jag kan lägga upp bilder på dem och skicka i chatten om du är intresserad. Det var väl det, ja.

Jan: Melva undrar också:

Topp 5 fem vinyler?

Jesper: Det är ganska svårt att svara på det. Det är nästan omöjligt att göra en topp 25-lista, eftersom det är svårt att välja. Nej, det är inte möjligt.

Jan: Vad går i spelaren jus nu då? Så kan vi säga.

Jesper: Jag lyssnar på det svenska postpunkbandet Brända Barn. Annars är min musiksamling starkt präglad av tidigt 80-tal och mycket brittisk musik. Jag gillar syntar, specifikt att de ska låta som just syntar och inte som orkestrar.

Caroline: Vad är det för band? Jag är inte bekant med dem.

Jesper: 01:24:10 XXXXXXXX           

Jan: När vi kommer till dessa avslutande frågor, kan du dela med dig av det sämsta finansiella rådet du har stött på, du har varit aktiv både i forumet och på andra platser.

Sparandets flexibilitet

Jesper: Det beror på vad man lyssnar på, såklart. Jag kan dela med mig av min egen erfarenhet. Jag var en av dem som hade lån uppdelade inom samma bank eller med olika bindningstider. Då var det inte lika skrämmande som det är idag. Jag kände mig trygg eftersom jag visste vad förutsättningarna var. Men vissa hävdar att det är väldigt dåligt. Annars tror jag att snabba diskussioner och skämt som vi har med Jacke i forumet kan vara lite rörigt. Men att försöka tajma marknaden genom att lyssna på nyheterna är aldrig en bra idé, speciellt för de som inte är ekonomiskt intresserade.

Caroline: Det är viktigt att ha en ekonomisk strategi som tar hänsyn till vad som händer i världen.

Jan: Det är roligt när man kan se hur händelserna utvecklas från en dag till en annan, från till exempel Dagens Industri till Wall Street Journal eller Financial Times. Det ger en helhet och en rolig insikt. Jag prenumererade på Wall Street Journal ett tag och tyckte det var spännande. Men nu ser jag fram emot att läsa Dagens Industri imorgon och se vad som händer där. Det kommer bli intressant!

Jag vill nämna två saker. För det första vill jag prata om den mall som Axel har skapat, och vi kan lägga till en länk till den så att vi kan använda den. För det andra skulle jag vilja prata om simuleringen med Monte Carlo-metoden som har gjorts.

Caroline: Du pratar om Monte Carlo? Vad är det för något?

Jan: Med hjälp av Monte Carlo-metoden utför man tester med olika utfall för att kunna beräkna sannolikheten för att åtminstone en händelse ska inträffa.

Hur ser sparandet ut då? Är det vanligt bankkonto eller investeringar i indexfonder, eller vad är det man brukar använda?

Jesper: Just nu placerar jag främst i fonder. Jag har ungefär en tusenlapp som går till det ändamålet. Det är mest för att hålla igång kontot och sådär. Ibland funderar jag på att öka eller minska beloppet, för att variera lite. Den basala portföljen består till stor del av globala indexfonder. Jag skämtade och nämnde till exempel Länsförsäkringar USA Index, men i princip är det globala indexfonder. Den har funnits där sedan länge tillbaka. Jag har inte varit så aktiv med den, för den verkar fungera bra som den är. Byta bara för sakens skull har inte känts nödvändigt.

Det är trevligt att se att det finns en uppgång i procent och att det är tre siffror. Jag har även några investmentbolag i min portfölj, och jag justerar den ibland. Förra året hade jag en hållbar energifond, men det var inget särskilt kul.

Nu har jag mest investeringar i Sverige eftersom jag lever här och har bättre förståelse för det som händer. Jag undviker Mergin Market och sådant och fokuserar främst på svenska investeringar.

Jan: Jag känner att vi har många frågor från forumet. Några kan skriva, du tog inte upp någon av mina frågor, så jag vill be om ursäkt i förväg till Vesuvio, Emil V, Ether och några andra. Men finns det något du tycker att vi borde ha frågat, något som du hade tänkt att vi skulle ta upp?

Jesper: Jag såg alla frågorna innan jag började tänka. När jag tidigare pratade om att räkna baklänges, exempelvis om man räknar med 12 000 kronor i månaden och 150 000 kronor per år med en avkastning på 4 %, så kan man få fram hur mycket man behöver totalt sett. Jag vill bara förtydliga det igen. Men när det gäller mig personligen, är jag bara en person i ekonomiska sammanhang.

Jag är förälder, jag har mitt eget boende och en fungerande bil, så det fungerar för mig. Men jag förstår att det kanske inte fungerar för alla, och det är okej. Det som jag tycker är tråkigt är när människor bara vill säga att man har fel baserat på deras egna förutfattade åsikter. Det är en konstig inställning enligt mig. Jag försöker låta bli att bry mig om hur andra lever sina liv.

Jan: Men jag vill också komma tillbaka till dig. Det som jag tar med mig är att det handlar om att leva ett meningsfullt liv baserat på mina unika förutsättningar.

Insikt kring sparandet

Caroline: Finns det dem som tycker att du gör fel?

Jesper: Jag har hört att när man berättar för någon vad man har sparat eller påpekar att de inte behöver oroa sig, så är det en svensk grej. Men hur är det med pensionen? Det är något som verkar bekymra många.

Folk brukar fråga äldre släktingar, vänner och bekanta om hur stor deras pension kommer bli och hur de ska klara sig på den. Men det folk kanske inte tänker på är att man kanske fortfarande har huslån att betala av, eller kanske flera bilar att ta hand om. Och man kanske vill fortsätta göra saker som att åka till Österrike varje sportlov. Samtidigt tänker jag att ja, visst, jag har inte bara pensionen att förlita mig på.

Kan du föreställa dig att vara 70 år och bara ha pension? Ja, det kan jag faktiskt. Dessutom tror jag att jag kommer ha andra tillgångar att förlita mig på innan dess. Så troligtvis kommer jag kunna ta ut mer än vad min pension ger ändå. Men jag vill inte trycka ner det i halsen på andra, för det skulle vara meningslöst. Det finns ingen vinst i det.

Jan: Jag tror att man kanske inte ser den här växlingen och inte inser att man faktiskt har resurser att använda. Jag kommer fortsätta spara och inte undvika att se pengarna ur ett nytt perspektiv, något jag har diskuterat mycket på forumet på senaste tiden. Pengar är en resurs som bör användas och du har varit tydlig med det, att jag borde använda dem för att klara av den här övergångsperioden, som min mamma säger.

Det har varit en tanke att pengarna ska behållas, men jag måste göra det här skiftet. Kan det vara svårt att fortsätta spara 6000 kronor i månaden och gå i pension samtidigt som jag vill göra de grejer jag tror är viktiga? Jag behöver titta inåt för att svara på den frågan. Många kämpar med detta eftersom de saknar någon att prata med eller någon att spegla sig i, och fastnar i denna vilseledande illusion.

En annan person i forumet, Jonatan, brukar säga något viktigt: ”En av de viktigaste principerna i livet är att inte lura dig själv.” Och i nästa mening säger han: ”Vi är de enklaste att lura.”

Jag tänker att vi skulle kunna fortsätta prata hur länge som helst. Vi behöver göra om detta. Så jag hoppas att du vill komma tillbaka. Tack så hemskt mycket!

Jan och Caroline Bolmeson

13 augusti, 2023

Den här artikeln publicerades söndagen 13 augusti klockan 21:15 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Ekonomisk frihet (FIRE), RikaTillsammans-podden.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.