Jag kan ändra på dagsbasis om jag skulle få insikter i att något i strategin behöver justeras och ser inte det som något problem. Det handlar då inte om tålamod utan ett helt rationellt beslut om att göra mer rätt givet den nya insikten, så fort som möjligt. Men det beror förstås på vilken typ av strategi man har om det är lämpligt eller inte.
Tror inte så mycket på det där faktiskt. Dels tror jag att EMH har övertolkats/vantolkats, marknaden är inte speciellt effektiv i att hitta “rätt” pris utan är mer effektiv i att förstärka flockens reaktion på hopp, oro och prisrörelserna själva. En form av slump finns i det mesta där människors beteende styr men då jag ser tydliga trender är slumpens påverkan försumbar i förhållande till påverkan av trenden.
Även om de utför värdering så landar de i helt olika resultat, det ser man ju tydligt på hur olika analytiker sätter riktkurs. Man tolkar informationen olika och gör helt olika bedömningar. Jag kan inte se att detta skulle visa på EMH och effektivitet. I fallet Storskogen har man mer sett att analytikerna sänkt riktkursen löpande och det förefaller mer se ut som att de gör en verklighetsanpassning mer än att hålla på vad man räknat ut och kanske tror på egentligen. De professionella aktörerna är nog inte bättre. Det spelar ingen roll om man så har 1000 experter om ingen av dem kan räkna “rätt”, “rätt” i förhållande till det som sen sker. Flera stora aktörer har ju dumpat Storskogen. Nej, jag tror inte det här funkar. I snitt sker någon slags insvängning kanske men “rätt”, det tror jag inte kan definieras, det blir en hypotetisk konstruktion, inte något som matchas av verkligheten i någon större utsträckning.
Jag tror att alla “professionella aktörer” redan är så ineffektiva i sina värderingar att vad enskilda privatsparare som jag gör inte har någon större påverkan faktiskt. Men ju fler som gör så, desto mer påverkan på marginalen förstås.
Det kan vara olika beroende på strategi men för mig som letar efter tydliga trender och jämför marknaders och fonders trender så kan både EMH och random walk kastas i papperskorgen. Jag kan inte utesluta att det finns något att hämta på temat hos övriga marknader/fonder som är i avsaknad av tydlig trend men jag är skeptisk även där.
Det som intresserar mig mest är att han till skillnad från andra “stjärnor” som Didner och Gerge (aktiefond Sverige), Max Mitteregger (Gladiator) med flera som har varit hyllade till skyarna för deras fantastiska totalavkastning, är att dessa personer till slut trillade dit på rejäla nitar, utan undantag. Kavastu verkar bara tuffa på i ur och skur. Om nu detta stämmer gör det honom tämligen unik.
Riktkurser är lite knepiga, och vad jag har hört från analytiker som är transparenta med hur de jobbar så är just sätta en riktkurs den mest oangenäma delen i jobbet.
En riktkurs säger ofta ingenting om vad priset för aktien borde vara nu, den är en prognos om vad den kommer vara om ett år (t.ex., olika analyshus har säkert olika tidshorisont på sina riktkurser).
Det beror snarare på att fonderna har varit populära och vuxit så mycket att de inte längre kan hålla sig till samma koncept utan tvingas vara mer konservativa. Det är ett genomgående mönster. Här kan man tala om att framgången har ett pris.
Kavastu är ju en mycket mindre spelare och kan röra sig mer fritt utan att förstöra marknaden.
Det kan ju finnas 700+ Kavastu till i landet, men som inte vill vara publika. Att 0,6% av investerarkollektivet överpresterar index låter lite som en “hitte-på-siffra” som man nog inte ska tolka bokstavligen. Men man kan göra det om man vill att det ska framstå som svårare än vad det är.
Att jag nämnde dig var inte meningen att du skulle representera gruppen enskilda privatsparare, utan du fick representera gruppen som inte investerar efter värdering av bolag utan köper efter aktiepris.
Att det finns en mängd “professionella aktörer” som gör på liknande sätt förmodar jag.
Dvs, precis som du ifrågasätter jag EMHs relevans, under premissen att den skulle gälla endast om de aktiva aktörerna skulle handla aktier efter förmodat värde på underliggande resurser.
Men jag är inte säker på att min hypotes ovan stämmer, därför ställde jag frågan.
Problemet för mig med index-fonder är att avgöra vilket index man skall följa. Det finns en uppsjö av olika index, mer eller mindre breda. Det behövs kunskap om de olika index för att välja det bästa, annars blir det samma “osäkra” beteende som vid val av förhoppningsaktier, dsv man “litar” på någon som är mkt vältalig (men kanske inte vet vad hen pratar om?)
Vet någon om det finns en “objektiv” jämförelse av olika index omfattande >10 år som man kan begrunda?
Om du nöjer dig med bästa möjliga riskjusterade avkastning över lång tid, och inte tror dig kunna lägga mer tid än vad som redan forskats på området (eller inte tror dig vara minst lika smart eller smartare än de som forskat på området), så väljer du att äga hela marknaden. Dvs köp världsindex (med eller utan tillväxtmarknader/småbolag mfl)
Det stämmer ju inte, då det påvisats i andra trådar att den bästa riskjusterade avkastningen inte finns i indexfonder.
Lägg därtill din övriga text, som antyder att man näst intill måste vara lika smart eller smartare än en forskare för att investera i annat än global index.
Det i sej stämmer ju inte, utan är ju ett mantra som upprepas här på RT forumet som en gammal hackig grammofonskiva.
Men, när saker som “globala indexfonder ger bästa riskjusterade avkastningen” sägs, vet jag inte om det är just sharpekvot som avses eller om andra faktorer tas hänsyn till.
Du har rätt, man behöver definitivt inte vara speciellt smart för att investera i annat än globalt index. Det finns massor av korkade människor som investerar i enskilda aktier tex (tex jag själv, om än bara någon enstaka procent).
Orkar inte googla fram ursprungsartiklarna, men en snabb googling ledde fram till denna sida hos BW: BetterWealth (här pratar man om portföljer, men samma gäller kanske (?) även för enskilda index).
Men det är möjligt att om du är riktigt smart och ambitös så gäller det inte för just dig.
Inte på lång sikt om år men på kortare sikt kan man använda historisk avkastning via dess trend för att förutspå fortsatt trend/avkastning inom i alla fall veckor, kanske månader, med viss konfidens. Inga garantier förstås.
Nu erkänner jag att jag inte har läst Paul Samuelsons avhandling, men jag antar att det handlar om att kunna förverkliga vinster på aktiemarknaden på vilket sätt som helst, och då borde det eg. ha stått så här då:
Alla använder historisk avkastning i någon mån. Även indexsparare. Ofta ser jag referenser till att börsen har avkastat 7% per år historiskt och sett över långa perioder. Och att det därför är rimligt att förvänta sig det framöver också.
Vad är det om inte att bygga på historisk avkastning?