Uppdatering av portföljen: inflationsförväntning
Ända sedan trådens start har jag haft med fonderna UINF/EUIN (Lyxor 10Y US/EU inflation expectations) som röda förslag i kvadrant 1, som ett alternativ till realräntor. Dessa fonder följer 10-års inflationsförväntning (“breakeven rate”) i USA/EU genom att gå lång 10-års realränteobligationer samtidigt som de går kort 10-års nominella statsobligationer. För ytterligare förklaring, se detta inlägg.
Problemet är att jag hittills inte har systematiserat när portföljen bör skifta realränteobligationerna mot inflationsförväntning. Istället har jag föreslagit: “vid tro på aggressiv centralbank”, vilket introducerar ovälkommen marknadstro till portföljen, och medförde att jag sålde ur mina positioner i UINF/EUIN alldeles för tidigt under 2022.
@Marknadstajmarn föreslog en sådan timingregel redan i juni 2022 (inlägg #240), men jag var inte klok nog att systematisera det redan då.
För- och nackdelar med UINF/EUIN:
+ Renaste inflationshedgen som existerar, eftersom den direkt följer marknadens inprisade inflationsförväntning.
+ Påverkas inte av räntehöjningar, på grund av den samtidiga långa/korta exponeringen.
- Negativ förväntad långsiktig avkastning efter avgifter, eftersom nettoexponeringen är noll.
- Ologiskt att äga dessa och långa statsobligationer samtidigt (eftersom fonderna kortar dessa).
- Valutarisk (USD/EUR)
Logik talar för att risk/nytta blir kraftigt negativt assymetrisk för långa räntor när realräntan är negativ. Detta är ju anledningen till att RikaTillsammans förespråkade sparkonto istället för räntefonder under 2021. Den första negativa punkten listad ovan blir också irrelevant. Vid dessa perioder hade man alltså rationellt kunnat tänka sig att ersätta långa realräntor med UINF/EUIN.
Här är en historisk graf över amerikanska 10-års realräntan sedan 20-talet. Realränteobligationer har bara existerat sedan slutet av 90-talet, varför vi inte har någon längre historik för realräntenivåerna, men det går att approximera genom att subtrahera CPI från den nominella 10-årsräntan:
Vi ser att negativa realräntor är en historisk anomali, som förekommit enbart under:
-
WW2: Den nominella räntan var låst på en låg nivå, och man lät inflationen skena fritt.
-
70-talet: Inflationen skenade under recessionerna 1973 och 1980.
- (2008: Approximationen stämmer ej, den riktiga realräntan blev aldrig negativ.)
-
2012: Danmark introducerar negativ reporänta, vartefter flertalet länder i EU följer.
-
2020-talet: Inflationen skenade efter extrema pandemistimulanser.
Vi ser att dessa perioder med negativ realränta varit huvudsakligen inflationära (förutom 2012), och följts av perioder med kraftiga räntestegringar, när (ffa långa nominella) räntor som tillgångsslag gått extremt dåligt. Kan vi utnyttja detta?
Vi simulerar nu en hypotetisk timingregel:
Vid 10-års amerikansk realränta <-0,5% (källa: FRED):
- Byt långa statsobligationer mot korta
- Byt långa realränteobligationer mot inflationsförväntning
- Återställ portföljen när realräntan stiger >+0,5% igen
Backtest av de enskilda perioderna
Under oktober 1973 - september 1975 samt januari 1979 - januari 1981 (markerade perioder i grafen) hade detta medfört en klar förbättring då blå → röd. Finns tyvärr ingen historik för realränteobligationer/inflationsförväntning. Notera att grafen är inflationsjusterad för tydlighet, i nominella termer låg i princip 10-årsobligationerna stilla under dessa perioder.
Under juni 2012 - juni 2013 hade detta medfört en klar förbättring då blå → röd och gul → grön.
Under april 2020 - juni 2022 hade detta medfört en klar förbättring då blå → röd och gul → grön.
Här är ett
dynamiskt backtest från 2012 (finns tyvärr ingen längre historik för inflationsförväntning) för den avancerade portföljen, som applicerar ovanstående regler. Vi ser att Sortino höjs signifikant från 1,64 till 1,90!
Notera att detta backtest använder den mycket sämre CTA-fonden RYMFX istället för PQTIX för längre historik. Siffrorna är därför mycket sämre jämfört med backtestet i del 3b. Poängen är dock bara att utvärdera skillnaden med inflationsförväntning.
Sammanfattat har jag nu systematiserat hur den avancerade portföljens ränteallokering ska skiftas, när räntan på en 10-års realränteobligation faller under -0,5%. Vid dessa tillfällen byts långa statsobligationer mot korta/bankkonto, och långa realränteobligationer mot inflationsförväntning.
Tyvärr är ovanstående regel redan överspelad för 2020-2022, då den verkligen hade behövts. Jag är dock övertygad om att vi inte sett slutet på negativa realräntor för 2020-talet. Ur Bridgewaters senaste analys:
In the ’70s, most countries required three rounds of tightening. Germany was the exception as it responded aggressively enough in the first round to send bond yields and nominal spending into a downtrend starting in the early ’70s instead of the late ’70s, as was the experience of other developed economies.
Detta innebär:
- Nytt portföljdiagram i del 3a.
- Ny text om timingregeln i del 3a.
- Nya backtest för avancerade portföljen i del 3b.
Stort tack för att ni fortfarande intresserar er för jakten på den “ultimata” allvädersportföljen!
