Högintressant tråd med mycket att läsa. Jag har själv konstruerat min egen variant av en allvädersportfölj, inspirerad av Erik Hansén på Neuroquant men med några tillägg i form av krediter (Savelend), forex (Wise), och sparkonton (nu när man faktiskt får ränta på de).
Så ser fördelningen ut. Och jag har en aktiv rebalansering vid 11,11 % drift (1/3 av mina 33,33 % kategorier, så jag säljer av vid 44,44 % och köper vid 22,22 %). Anledningen till just den mängden drift för rebalansering är den här backteststudien som visade bäst resultat av att tillåta 10 % drift. Nu är förvisso den studien gjord på en klassisk 60/40 portfölj, men det kändes som ett bra utgångsläge åtminstone.
Jag ser det dock mest som spekulation. Precis som Jan skriver i artikeln är avgiften orimligt hög, ovanstående positioner kostar 11% resp 7% per år. Visserligen med 5x resp. 3x hävstång, men ändå ingenting jag skulle vilja hålla någon längre tid.
Kanske volatilitet, men jag valde att lägga hedgefonder som helhet i den neutrala kategorin (och dit hör Amundi-fonden som jag också kör med för att representera volatilitet). Guld ser jag inte som defensivt, inte heller råvaror som offensivt. De kan röra sig häftigt åt båda hållen men är okorrelerade till aktier. Vilket i mina ögon gör de neutrala.
@Zino Vill börja med att säga att det är en intressant tråd! Men jag såg att du hade använt dig av ett excelark i första inlägget när du planerade upplägget. Jag kunde inte hitta det i tråden. Finna det möjlighet att man får kolla lite närmare på arket för min egen nyfikenhets skull!
Ja det är ju sant att avgiften är extremt hög för dessa mini-futures
Men jag tänker såhär att om man t.ex håller en mini-future med 10% hävstång så behöver jag ju bara spendera 10% av min portfölj för att valutasäkra alltihopa. Om jag då betalar 11% på dessa 10% av portföljen så blir det en total kostnad av 1,1% eller tänker jag helt galet?
Jag förutsätter att du menar 10% allokering med 10x hävstång. En sådan mini future kostar ~20% i årlig avgift, vilket hade inneburit ~2% av portföljen per år. Det är alltför dyrt i mina ögon.
Å andra sidan behöver man ju inte säkra hela portföljen. Om man är orolig för t.ex. USD så beräknade jag att ca 23% av exempelportföljen är exponerad enligt mitt tidigare inlägg. Säkrar vi bara den delen (2,3% allokering, 10x hävstång, 20% avgift) blir det 0,46% avgift per år. Fortfarande dyrt men kanske rimligt under begränsade perioder?
Med den begränsade erfarenhet jag har av minifuturer upplever jag 10x hävstång som skrämmande.
Det räcker med att spekulationen rusar i väg i fel riktning under bråkdelen av en nanosekund så knockas instrumentet och blir värdelöst.
Jag har bara erfarenhet av minifuturer mot aktierelaterade tillgångar, så det kanske är lugnare med valutor. Men 10x känns ändå inte som något man kan köpa och lämna obevakat. Man kan dessutom behöva byta minifutur då och då för att behålla rätt hävstång.
Du har rätt, det finns många anledningar till varför det är ett dåligt sätt att valutasäkra. Man kan ju använda lägre hävstång för att minska risk för knock, men då är problemet att det kostar för stor andel av kapitalet.
Precis börjat följa denna tråd. En fundering, hur har går era tankar kring motpartsrisk då det i flera delar handlar om att investera i etf eller certifikat och inte direkt i den underliggande tillgången?
ETF:er (eller ETC:er för guldet) äger de underliggande tillgångarna precis på samma sätt som vanliga fonder. De enda derivat som används är de som indirekt ägs via specialfonderna (volatilitet, stil).
Det är inte så att jag inte tror på exempelvis volatilitet som sådan, utan jag är mer rädd för hur den är implementerad.
Om guld inte funkar denna krasch kan man låta det ligga kvar i potatislandet och hoppas på bättre lycka nästa gång. Men om man försökt replikera volatilitet och motparten kastat in handduken är det inte säkert att det hjälper att bida sin tid.
Detta blir lite för OT för andra tråden, så tar detta i denna tråden istället.
Prisförändringar är något önskvärt i en allvädersportfölj, för att få till positiv ombalanseringseffekt mellan icke-korrelerade tillgångar.
För det första, de flesta på detta forum anser ju att det inte går att tajma marknaden.
Om det inte går att tajma marknaden för aktier, varför skulle det gå att tajma den för räntor?
Och även om vi nu anser att det går att tajma den, så ser det inte jättedåligt ut för långa räntor just nu jämfört med för 1-3 år sedan.
Jämfört med 3.5% garanterad avkastning på bankkonto med insättningsgaranti? Det är där jag står och trampar. Jag fattar att multimiljonärer som fått slut på möjliga bankkonton att sprida ut saldot för att komma under gränsen för insättningsgarantin använder räntefonder, men vanliga dödliga?
Inte binda eftersom du kan sälja (om det är en fond). Men Bankkontoränta ger högre avkastning, säkrad, och utan värdefluktationer än någon räntefond (kanske finns det någon super-duperhögriskfond med högre ränta).
Och räntefonder kan inte annat än sjunka nu när räntor går upp…
En anledning till varför man skulle vilja ta risken att investera i långa statsobligationer, trots att räntan på sparkontot är högre, är för chansen att kunna få positiv prisutveckling, vilket alltså kan användas för positiv ombalanseringseffekt i en portfölj.
Låt oss titta på historien.
Maj 2000 så kunde man få högre ränta på ett amerikanskt sparkonto än på en lång amerikansk statsobligation.
Hur såg avkastningen ut kommande åren?
I båda fallen så gick långa statsobligationer klart bättre än sparkonto, trots att sparkonto började med högre ränta. Och i båda fallen hade man också kunnat få till positiv ombalanseringseffekt med aktier, som kraschade båda gångerna.
