Det är ingen fara, jag tål. Det samma, jag dömmer ingen. Tyvärr kan man ju tolka så olika i text.
Det var ju exakt det jag skrev. Att han inte argumenterar för marknadstajming med välgrundade argument.
Vilket gör agerandet irrationellt.
Jag har presenterat argument mot att gå ur marknaden för man tror marknaden kommer falla. Att det ger lägre avkastning per riskenhet.
Vill man sänka risken (t.ex. p.g.a. tidshorisont) är andra metoder bättre.
Jag sänker inte risken då jag har ändå kortsiktiga pengar på sparkonto. Om jag hade behövt pengar just nu i från börsen hade jag aldrig haft de i högrisk. 
Tack för att du fattat vad jag skrivit. Det blir jobbigt att diskutera när man ibland uppfattar det som att allt man skriver ska misstolkas med flit.
Eller så är jag så kass på att få fram budskapet så att ingen förstår vad jag menar.
Nej, det har jag inte påstått.
Ja, det spelar roll för vilken risknivå man bör ta. T.ex. har man bara 5 år till uttag bör man inte ha 100% aktier.
Det är enligt mig definitionen av marknadstajming. Om man anpassar sin exponering utefter “förmodat kommande fall” så marknadstajmar man. För man förutspår marknadens rörelseriktning.
Men om man sänker sin riskexponering helt utan hänsyn till tro om framtida marknadsrörelseriktning utan enbart med hänsyn till tidshorisont, ålder och uttagstid. Då marknadstajmar man inte.
Marknadstajming är välbelagt att det resulterar i sämre riskjusterad avkastning för en överväldigande majoritet av de som försöker. T.o.m. så att folk som tror sig har lyckats ofta visar sig ha misslyckats när man studerar deras resultat.
Jag fattar. Jag har också en buffert utanför börsen.
Dock vill jag kunna ha ordentligt med torrt krut att handla för på sikt.
Därav låter jag inte marknaden ta den likviden denna gången därav har jag rensat ordentligt, genom vinsthemtagningar.
Du resonerar sunt. Oavsett vald investeringsstrategi bör man ha en riskhantering. För de som ligger långa i indexfonder finns väl sällan en sådan. Man ligger kvar oavsett och fortsätter att månadsspara i samma tills döden avlöser (skämt).
Jag sysslar med marknadstiming via momentumstrategier men jag ser riskhanteringen som en helt parallell verksamhet. Det handlar om variabel grad av diversifiering beroende på börsläget. Det kan också handla om att gå helt eller delvis likvid tillfälligt. Alltså en kontinuerlig bedömning och anpassning till risknivå, det är i alla fall inte vad jag skulle se som marknadstiming. Jag ser det som en självklar aktivitet om man har en aktiv strategi. Har man på förhand bestämt sig för en helt passiv strategi som breda indexfonder så utgår väl behovet mer eller mindre per definition, dvs indirekt har man då helt lagt sig i händerna på index och helt valt bort egen riskhantering.
Tack för ett bra inlägg. Då vill jag nog påstå att jag har en aktiv strategi.
Jag ser inga konstigheter med att omvärdera sina innehav vid extrema händelser och våga plocka hem vinster eller skala ner.
Jag skäms inte över att ligga mera likvid ett tag.
Som du skriver om såna som ligger långa i enbart indexfonder/fonder kan det med tiden övergå till en risk. Man gör ju som man alltid har gjort och glömmer riskerna med det.
VIlken riskhantering menar du att en person som ligger lång i breda indexfonder har? Ingen aktiv sådan i alla fall. Man har ju per definition kommit fram till att man inte kan misslyckas, dvs då kan heller ingen risk finnas, eller? Om man per definition sagt att framgång är att inte lyckas sämre än index, via val av breda indexfonder, så kan man ju heller aldrig misslyckas helt oavsett hur illa index går, eller hur? Per definition kan man heller aldrig lyckas bättre än index.
Jag har en annan definition av att lyckas eller misslyckas, den är kopplad till hur mitt kapital utvecklas men inte i förhållande till index. Då finns det en risk att hantera och då jag har en aktiv strategi väljer jag att lika aktivt ha en dito riskhantering. Jag tittar givetvis på olika index för att jämföra hur man ligger till är alltid bra. Men jag skulle se det som ett misslyckande om jag får dålig avkastning ett år även om jag ligger prick på index (som också fick dålig avkastning samma år) om jag tror mig ha kunnat lyckas bättre.
Skillnaden är att den som ligger i breda indexfonder nöjer sig med vad marknaden ger och det är den enda riskhantering man har uppenbarligen. Jag skulle dock knappast kalla detta för en egentlig riskhantering. Underförstått bygger det just på att man nöjer sig med vad marknaden ger, helt oavsett vad den i praktiken ger. Fast man kan få mer än så. Att inte få mer än vad som bör vara praktiskt möjligt ser jag för mig i alla fall som en form av misslyckade och med tillhörande risk för att inte lyckas med detta.
Vad är egentligen skillnaden att aktivt gå in och ut jämför med exempelvis en allvädersportfölj?
Båda kan användas för att sänka risken till kostaden av att långsiktigt få lägre avkastning.
Skillnaden skulle kunna vara att gå in och ur skulle kunna ge betydligt bättre avkastning än allvädersportföljen, om vi utgår från att huvuddelen av tiden är man inne på markanden, inte utanför. Men ingen har ju facit och det beror ju också mycket på vilken typ av strategi man har under tiden man är inne på marknaden, jämfört då med allvädersportföljens.
Att man behöver kunna värdera marknadspriset bättre än den kapitalviktade genomsnittsaktören på marknaden om man ska tillämpa en aktiv strategi framgångsrikt. Rent statistiskt har det visat sig att en överväldigande majoritet av de småsparare som försöker misslyckas med det. Så en allvädersportfölj med passiv riskhantering i form av tillgångsallokering ger i en överväldigande majoritet småspararna bättre riskjusterad avkastning än en aktiv strategi för riskhantering.
Det jag skrev om var riskhanteringen för det som ligger mot breda indexfonderna, inte vad man gör i övrigt via räntor, guld etc. Detta kan man ju även göra vid sidan av en vilken aktiv strategi som helst.
För den genomsnittlige småspararen är det säkert så, men den personen hade antagligen även behövt hjälp att konstruera en allvädersportfölj, tänk om den personen hittat på en egen.
Okej? Det är inte ett argument för aktiv riskhantering. Det är snarare ett argument för att man ska ta hjälp och konstruera allvädersportfölj.
Pelle har en egen tråd för diskussioner om hans investeringsmetod som admin skapade. Vore bra om ni kan hålla er i den tråden för det, så behöver det inte ta över alla trådar med samma argument om och om igen.
Här är tråden ni kan posta i:
Det är ett argument att man inte ska jämföra med genomsnittsmåspararen som typ har en aktie i sin portfölj.
Jag är helt övertygad att det krävs en hel del kunskap att överavkasta en allvädersportfölj och extrem kunskap och tur att överavkasta index långsiktigt.
Jamen hur vet man om man är en av torskarna som tror de ska kunna applicera en aktiv strategi och lyckas bättre med den aktiva strategin som de faktiskt sen inte gör det med eller en av de få som faktiskt kommer lyckas med sin aktiva strategi?
Genomsnittssmåspararen som inte har index tror ju att de kan slå index. Sen är det en otroligt liten del som faktiskt gör det. Dessutom vet man inte om det är p.g.a. tur eller skicklighet.
För att kunna välja måste vi ha någon form av metod att utvärdera och särskilja slump från skicklighet innan strategin tillämpas. Man har bara en begränsad tid att investera under.
Att förutspå avkasting är ju omöjligt så ingen vet facit förrän efteråt.
Går man hela tiden in och ut baserat på världsläget så anser jag att man får räkna med lägre avkastning, men personen sover kanske bättre.
Nu diskuterar vi ju inte mina strategier här utan hur man agerar vid börsfall, eller hur?
Sen diskuteras det ju även indexfonder och där måste det väl finnas ohemult många andra trådar också.