Kan vara så men inte alltid. 100 SMS-lån är inte bättre än 1 eller inget, för den som lånar.
Det är lite omvänt i den här tråden, där “gamlingar” får förklara för de yngre att det inte var bättre förr.
Precis, som ung får man göra vissa kompromisser (om man nu inte kommer från kapital).
Jag valde att plugga på en mindre ort istället för KTH, endast av anledningen att det inte fanns en chans att få en bostad i Stockholm och jag inte pallade att bo hemma hos föräldrarna i ca 5 år till.
Efter det bodde jag inneboende hos svärmor med min fru i ett par år tills vi hade sparat ihop pengar till eget boende.
5 gillningar
Men vi som redan levt så i 10 år ska alltså göra det i 5-10 år till då?
När man är i 30 års åldern bör man väl ändå fått tag i ett hyfsat boende tänker jag.
6 gillningar
Kortsiktigt feltänk. Tvångsamorterade pengar är fortfarande låsta, och pengar du inte lägger på konsumption.
Jo, det tycker jag att man borde om man har en hyfsad ordnad ekonomi. Och jag är väl den förste att erkänna att bostadsituationen i Sverige (speciellt i storstäderna) inte är direkt frisk. Men det var den inte för 20 år sen heller.
Nu gjorde ju jag själv en så dramatisk lösning på problemet att jag flyttade till ett land där bostadsituationen inte är fullt lika galen.
Skulle vi få för oss att flytta tillbaka till Sverige så skulle vi ju inte få mycket för 4Mkr villan vi bor i här.
1 gillning
Det var väl lite att ta i? Fyra mille köper ett sjysst hus inte så många mil utanför (och ibland mitt i) många städer.
Jo, du har förstås rätt i det, jag tänkte främst på Stockholms området eftersom det skulle vara nog enda tänkbara alternativet om vi mot förmodan skulle flytta.
Jag anade det förstås. Men vi andra 8+ miljoner invånare har hittat sätt att överleva ändå. 
14 gillningar
Jag tycker hela diskussionen om ifall det var bättre förr eller inte är ganska ointressant, då den inte hjälper ngn. Däremot är de mkt höga fastighetspriserna idag och hushållens höga belåning ett jätteproblem. Det som hänt är att priserna drivits upp till fantasinivåer av att det varit billigt och lätt att låna mkt. Därmed ”äger” idag bankerna indirekt en mkt stor del av bostäderna i Sverige, både privata och hyresfastigheter.
Mitt förslag på lösning är INTE att ta bort ränteavdragen, vilket bara skulle öka skattetrycket på en stor andel av svenskarna. Istället borde vi införa amorteringskrav på alla bolån. Börja i år med krav på amortering över 50år och öka kravet med två år per år (dvs krav på amortering över 30 år 2032) de närmsta 10 åren.
Resultatet skulle bli att bostadspriserna över 10 år stagnerade tills de låg på en nivå där det är möjligt att köpa ett medelhus på en medellön och betala av huslånet över 30 år. Så skapas en sund bostadsmarknad utan att öka skatterna, bankerna pressas ut från att äga allt boende i Sverige, och belåningen kommer ner på rimliga nivåer. Det skulle också bli en harmonisering med situationen i många andra länder där amortering över 30 år är standard.
De enda som skulle förlora är bankerna, som idag tjänar groteska summor på att låna ut låtsaspengar och därmed pressar upp priserna till fantasinivåer.
Mvh
F
5 gillningar
Ränteavdragen är ju en skattesubvention, dvs de som inte har höga räntor från bostäder eller annat sponsrar de som har det. Det är fullt rimligt att trappa ner ränteavdragen långsamt då detta faktiskt MINSKAR skattetrycket för de som inte dragit på sig så stora lån.
4 gillningar
Absolut PellePennan, jag håller med om att ränteavdraget också bör minska på sikt. Problemet vi har just nu är dock att bostadspriserna är för höga. För att sänka dem måste vi göra det dyrare för köparna. Min poäng är att det är bättre att göra det dyrare genom att tvinga folk att amortera (dvs spara) istället för att öka skattetrycket på dem. Att ta bort ett avdrag är samma sak som att öka skattetrycket.
En annan poäng med att införa krav på amortering så man måste amortera 3.3% per år (dvs amortera hela lånet på 30 år) är att man då länkar ihop löneutvecklingen med bostadspriserna, vilket i grunden är mkt sundare än att bostadspriserna bara är beroende av hur mkt bankerna vill låna ut, och till vilken ränta.
Mvh
F
Intressant tanke, men jag ser egentligen ingen stor skillnad i effekt på att fasa ut ränteavdraget på liknande sätt. Vi är hursomhelst överens om att slutresultatet är rimligare än dagsläget.
Det jag anser är bättre med utfasat avdrag framför tvingande ränteavdrag är att i fallet med det senare så är det kraven/lagen/banken/staten som tar beslutet åt den enskilde. I fallet med avdragen kommer detta beslut s a s naturligt när låntagaren själv tittar i plånbok och på excelblad och inser att det är en god idé att amortera. Det ger en större frihet och mindre storebrorskontroll.
1 gillning
Jag tror att man ska vara väldigt försiktig med att ändra på villkoren för bostadsägarna då det oftast handlar om väldigt långa åtaganden. På kort sikt, de närmaste åren, är räntehöjningarna verktyg i sig nog för att få ner bostadspriserna. Men det vore inte fel att samtidigt dra igång en långsam nedtrappning av ränteavdragen, säg att man går från dagens 30% till 15% på 30 år med ynka 0,5 procentenheter per år. Det slår inte så hårt nu men minskar problemet på sikt i en lagom takt givet de långa åtagandena.
30% är väl för att det ska bli lika som att dra av från kapitalvinst?
Bättre vore väl att succesivt minska på mängden av räntan som man får dra av (oavsett om det är från inkomst eller kapitalvinst)? Just nu är det 100% i Sverige man får dra av.
Det gör man ju indirekt genom att begränsa till 21% avdrag för ränta över 100k per person och år. Man skulle förstås kunna tänka sig att laborera med dessa parametrar också. Säg max 10% avdrag för räntor över 200k per person och år, 0% över 300k. Eller motsvarande.
Sen tycker jag att konstruktionen med begränsning per person och år är skum. Säg att man är 10 ägare av en villa, då kommer man lätt undan nedtrappningen till 21% medan den som är ensam ägare får dra hela lasset så att säga. Varför inte reglera det per bostad och inte per person?
Typfallen är väl 1 ägare eller 2. Varför ska man gynna fallet att det är 2 ägare? De är ju redan gynnade i sig då man delar på kostnaderna.
Nja, det är väl efter avdrag från kapitalvinst som 100k regeln gäller, eller?
Nej det gäller avdrag för räntor. Över 100k ränta per person och år får man bara dra av 21%, vilket ganska många lär få erfara i samband med kommande deklarationer de närmaste åren.
Så förstår jag det inte som från:
Obs! Om ränteavdraget medför ett underskott av kapital får du skattereduktion med 30 procent av underskottet om underskottet är högst 100 000 kronor. Om underskottet är större än 100 000 kronor är skattereduktionen 30 procent av 100 000 kronor plus 21 procent av den del av underskottet som överstiger 100 000 kronor.
Jag läser det som att 100k regeln bara gäller för underskottet.
Hej @angaudlinn
Jag tror du missförstår min poäng. Om man låter folk välja själva hur mkt man ska amortera kommer man inte ha den önskade effekten på bostadspriserrna. Då kommer folk fortsätta ta lån som de aldrig någonsin kan betala av för att vinna budgivningen för objektet man förälskat sig i. Den som är smart nog att planera för att betala av huset kommer därmed aldrig vinna budgivningen, och bolånepriserna fortsätter skjuta iväg, bankerna äger större och större del av våra fastigheter och medelsvensson blir fattigare och fattigare.
Mvh
F
5 gillningar
Ett förtyligande. Man får dra av hela räntebeloppet. Däremot blir skatteffekten 21 procent istället för 30 procent för det räntebelopp som överstiger 100 000 kr.