Jag tror du underskattar ränta-på-ränta-effekten. Särskilt om man räknar per hushåll.
Om vi utgår från 7% real avkastning så behöver ett par i 30 års åldern med en gemensam nettoförmögenhet på 2 000 000 kr spara 16 000 kr var i månaden (inklusive tjänstepensionsavsättning, vilka är betydande om man tjänar över brytpunkten för statlig skatt) fram tills de går i pension vid 69 års ålder (dvs riktåldern) för att komma över 100 miljoner.
Skulle de istället ha 1 000 000 kr i gemensam nettoförmögenhet så behöver de spara 20 000 kr/mån var (inklusive tjänstepensionsavsättning).
Inget av detta är orimliga scenarion för två höginkomsttagare. Det största hindret är nog att finna motivation till att fortsätta när man redan vunnit spelet på nivå 4. Finns egentligen få anledningar till att aktivt försöka nå nivå 5 som självändamål.
Jag och Caroline träffade ett par av våra vänner på nivå 5 häromdagen och kom in på Rikedomstrappan eftersom de hade sett vårt avsnitt. Två saker som framkom väldigt tydligt med tanke på denna tråd. Deras kommentar:
Har ni belånat era värdepapper? Inte? Varför inte det? Alltså Jan, kolla här: om räntan för lånet är lägre än vad den förväntade avkastningen är över tid så kommer du ju tjäna pengar…
Som de också sa:
Vi har alltid fokuserat på kassaflöde. Värdeökning på våra tillgångar spelar inte så stor roll, utan det är kassaflödet som vi tycker är viktigt. Framförallt behöver kassaflödet vara tillräckligt stort för att finansiera räntekostnaderna.
Sedan konstaterade vi också att detta är ett emotionellt betydligt enklare resonemang när man kan utgå från att ens vardag inte skulle förändras om det inte fungerar. Det vill säga att lånen t.ex. är isolerade till bolag.
Jag fattar ju det här rationellt, men emotionellt känns det ju fortfarande svårt. Jag gissar att @RicardNylund fortfarande slår sig för pannan:
Jag är nära att skapa en ny tråd (som jag gör när jag ger samma svar om och om igen, för att slippa repetition och diskussion i andra trådar):
“Varför det är OK att använda bostaden som bankomat”:
om du inte höjer bolånet kontinuerligt med värdestegringen på bostaden så sänker du din risk. Är det ett val du gjort, eller var egentligen ursprungliga risken den nivå du valt, och du tänkte inte på att den sänktes? Många av oss strävar efter att hålla rätt risk i våra ISK:er, och ombalanserar när värderingarna på fonderna ändras, men vi ombalanserar inte på samma sätt våra bolån. Framför allt om man hamnar under 50% bör man verkligen ta sig en fundering.
för att kunna se bostaden som en investering med avkastning, så behöver du kanske likvidera avkastningen så att du kan sätta den i en annan investering, eller konsumera avkastningen (beroende på vilken fas du är i i livet, get-rich eller drawing down).
Kanske missförstår, men så jättestort behöver väl inte företaget bli?
Om omsättningen är 100msek (20-50 anställda beroende på bransch) kan man väl grovt sett multiplicera med 10% vinstmarginal och dividera med 10% kalkylränta för att få att värdet är ungefär samma som omsättningen.
Det finns runt 10 tusen sådana företag i Sverige. Många av dem är mycket större där flera grundare, ägare, anställda och arvtagare kan ha fått ihop ett rejält grundkapital som gör att de hamnar på nivå 5.
Det är väl just det där med förväntad jämfört med en kall verklig ränta. Historisk avkastning är ju ingen garanti för framtida avkastning
Över tid skulle jag nog vilja förtydliga som över tid beroende på vilken epok man lever i, eller åtminstone levt i.
Generellt sett om man ska komma till Nivå 5 så måste man nog också ta risken att behöva börja om på Nivå 1-2. Det är väl där jag tycker det inte är värt det som ”äldre”.
Sen är ju då också frågan, om man redan nått Nivå 5 (eller 6), att man fortsätter ta hög risk, är det för man är smartare än andra … eller är det för att man sitter fast i ett högriskbeteende som tog en dit?
Mer vill ha mer typ, men utan egentlig nytta för ens liv. Ja annat än att kunna gå från first class till privatjet som en kompis strävar efter
Du har rätt, om man är grundare md hög ägarandel. Jag talade om situationen där man börjar som en av de tidiga anställda / seniora beslutsfattare och får kanske 2-3%…
Exakt. Men, insikten som slog mig var ju att de hade isolerat belåningen till bolagen. Dvs. en konkurs skulle inte drabba deras vardag. Dvs. att när de pratar belåning och jag pratar belåning så pratar vi egentligen om två olika saker.
Exakt. Det har jag sett hos många andra som inte heller förstår hur stor tur de har haft eller förutsättningar som råkade stå i linje.
Vete tusan om det handlar om att de vill ha mer, utan tror att det handlar om andra saker som att t.ex. bevisa något, att vinna spelet som för min kompis eller liknande. För de flesta är faktiskt inte drivkraften pengar (eftersom pengar på en 4+ nivå slutar lösa problem och konsumtion på 4+ och uppåt är i princip identisk). Dvs. få saker du kan köpa på nivå 6 som du inte kan köpa på nivå 5 eller 4+.
Jag är ny här i forumet och hittade hit efter att ha lyssnat på avsnitten om rikedomstrappan. Nu har jag lyssnat på en hel del fler avsnitt och läst in mig på flera av de intressanta diskussionerna här. Kul att vara här!
En av de mest värdefulla insikterna är att det krävs olika strategier på olika steg i trappan. Samtidigt tänker jag att många av inläggen i den här tråden går i stil med att det är lika bra att lägga av vid nivå 4 för man kommer ändå aldrig till nivå 5. Eftersom det är en faktor tio mellan varje steg så innebär det förstås att, ja, nu är det riktigt långt till nästa steg. Närmare bestämt 90 miljoner svenska riksdaler för den nyblivne nivå 4:an. Därav en nödvändig strategiomläggning om man vill nå dit.
Men det betyder inte att man inte kan dubbla, eller kanske tredubbla sin förmögenhet inom ett rimligt tidspann utan att gå all-in. Och i min värld är det stor skillnad på att ha 10, 20 eller 30 miljoner i tillgångar, även om det inte tar dig till nästa nivå. Tänker man så behöver det inte kännas så omöjligt som jag tycker det beskrivs här ibland. Istället för att ”allt fokus på en grej och kör 200%” eller ”grunda ett nytt Spotify” blir de enda alternativen till sluthållplats 4 kanske kan man tillåta sig själv att både leva lite bättre samtidigt som man vågar satsa mer nischat med en del av sina tillgångar. Globalfonder i all ära, men om man har 10 miljoner så borde man kunna ta lite mer risk lite med en del av pengarna. Med lite tur kanske man är där på nivå 5 en vacker dag ändå. Så tänker i alla fall jag
Men är inte det bara mental bokföring? Money gone is money gone tänker jag. Visst man går inte i personlig konkurs men förlusten blir ju ändå väldigt kännbar om man har mesta kapitalet i bolaget.
Men vad är vinna spelet? Vilken enhet är det man ska jämföra sig med vs andra om det inte är pengar? Störst bolag i antal anställda? Uppköpt av bästa bolaget i branschen? Jag vet inte så frågar
Så kan det säkert vara. Min känsla är väl mer att man helt enkelt inte vad vad man skulle göra om man inte gjorde det man varit så bra på. Så mer en identitetsfälla tycker jag mig kunna se i de få fall jag känner till. Å andra sidan tycker man det är kul så är det ju inget man lider av
Det är ju inte heller ovanligt bland anställda med fina karriärer, att man identifierar sig lite för mycket med sitt visitkort för att lätt kunna bryta mönstret.
Jag tycker fortfarande 15% är väldigt lågt. Du kan klara en nedgång på nästan 70 % innan det finns risk att du blir överbelånad och får ett Margin call. Kostnaden efter ränteavdraget blir 1,75 % vilket om du är långsiktigt i ditt sparande din avkastning bör överstiga de flesta år.
Varför inte det? Alltså Jan, kolla här: om räntan för lånet är lägre än vad den förväntade avkastningen är över tid så kommer du ju tjäna pengar…
(Känns fortfarande hanterbart även om det blir till en lite högre kostnad)
