Är förväntningar om att man ska vara superlycklig problemet?

Ett rikt liv bortom pengar Emotionella sidan av pengar och rikedom
1

Fortsättning på diskussionen: Avsnitt #264 - "Die with Zero" - fortsatt diskussion

Det här blir kanske lite off topic nu, men jag håller verkligen med om detta resonemang. Självklart är terapi viktigt och ska finnas tillgängligt för de som behöver det. Men jag tror också att det stora problemet i samhället idag är förväntningarna på hur livet ska se ut och hur lycklig man ska vara i varje enskilt ögonblick. Är man lycklig 99% av tiden så är det den sista procenten man lägger all sin kraft och energi på.

Här kommer en liten hobbyteori om varför vi hamnat där.

image

Baby Boomers – Här fostrades man i ’Utvandrarna’-tänket. Livet är fullt av motgångar, framgångar förekommer men nästa motgång är väntar alltid runt nästa krök. Trots detta kan man vara glad över det lilla. Man gnetar på – precis som alla andra.

Generation X – Här var är det ’Star Wars’ och ’Indiana Jones’ som formade synen på hur livet ska vara. Man möts av motgångar om och om igen, men om man kämpar på och inte ger sig så kommer man att övervinna dem och växa som person och allt blir bra till slut. Motgångarna är en del av framgångarna.

Generation Y – Nu börjar det gå snett. Här formas ens världsbild helt plötsligt av ’FRIENDS’. Ett kollektiv med 6 personer som inte bara är bästa vänner, de lyckas också alla få sina drömjobb, hitta sin drömpartner, bo i en stor lägenhet i New York (hur de nu har råd med den), ha tid att umgås på daglig basis (trots sina jobb) och hänga på café under arbetstid. Dessutom är deras favoritsoffa alltid ledig när de kommer till cafét. Grundläget är alla är lyckliga hela tiden, sen stöter man på några mindre motgångar här och där – men dessa är ofta av trivial karaktär och snabbt övergående. Lycka är det grundtillstånd man kan förvänta sig, motgångar är övergående avvikelser.

Generation Z – Nu formas man av sociala medier och influencers. Man har konstant tillgång till någon annans mest perfekta ögonblick bara ett knapptryck bort, motgångar och sorg existerar knappt ens längre. Eftersom alla andra alltid framstår som framgångsrika, vackra och lyckliga så måste det ju vara fel på mig och mitt liv om jag har en dålig dag för det verkar ju ingen annan ha?

Tillhör själv generation Y och har många vänner (upplever att det är särskilt vanligt förekommande hos mina kvinnliga vänner) som objektivt sett lever fantastiskt bra liv, men som lägger otroligt mycket tid, kraft och energi på att jaga de där sista procenten som skavar – som inte är perfekta. Mindre tid, kraft och energi läggs tyvärr på att uppskatta hur bra de övriga 95% är.

22 gillningar
2

Intressant analys och som Gen X och far till två Zoomers säger jag inte emot det allra minsta. (Reklam-)TV, nätet och den omedelbara tillgången till allt i mobilen har gjort mycket med oss, på gott och ont. Jag var vuxen när jag fick en egen mobil i handen första gången.

bonus: Mina egna päron ligger exakt på gränsen mellan tysta generationen och baby boomers, då båda är födda i ett Europa i fred. Jag upplever nog mer framtidstro där än “utvandrarna”, men jag har rötterna i akademiska familjer i storstadsmiljö, så det kan ju spela in.

1 gillning
3

Gillar följande citat om lycka som på internet tillskrivits både Nathaniel Hawthorne och Henry David Thoreau - men (som det oftast är) inte definitivt kan kopplas till någon av dom. Fint citat är det i alla fall:

“Happiness is like a butterfly, the more you chase it, the more it will evade you, but if you notice the other things around you, it will gently come and sit on your shoulder.”

Min uppfattning är att allt vi gör nu för tiden verkar vara att just jaga lycka och att detta för de allra flesta verkar vara kontraproduktivt. Ju mer vi anstränger oss för att bli lyckliga desto mer verkar vi lägga märke till motgångarna och desto mindre märker vi framgångarna.

10 gillningar
4

Fantastiskt bra formulerat hur jag känner som tidig GenX :joy::+1::+1:

Såklart också färgad och formad av föräldrar i Greatest respektive Silent Gen.

2 gillningar
5

Jag upplever att det mer handlar om valbarhet. Jag undrar om det alltid är så positivt att ha en massa möjligheter. Det leder lätt till känslor av att gräset är grönare: tänk om det finns andra saker att göra och andra liv att leva som jag missar? På samma tema finns också det moderna idealet att allt går och bör förfinas och förbättras. Allt ska vara välrenoverat, vältränat, välklätt, väluppfostrat, beläst, roligt, intressant. Det finns en kurs och en utvecklingspotential för allt. Inget har liksom riktigt rätt att bara få fortsätta vara skavigt och outvecklat.

Jag tror att många tycker att det är svårt att värja sig mot den här samhällsströmningen.

7 gillningar
6

Haha, ja ‘Baby Boomer’ analysen är kanske inte helt korrekt. Är nog för färgad av mina egna föräldrar som tillhör den generationen :smiley:

1 gillning
7

Jag tror det är cykliskt. Nu verkar vi gå in i svåra tider igen…
Som man brukar säga: " Hårda tider skapar starka män. starka män skapar goda tider. goda tider skapar svaga män. och svaga män skapar svåra tider."

4 gillningar
8

Jag har varit 100% lycklig under en tid för länge sedan. Sedan vändes det till 100% olycklig under alltför lång tid.

Det var först när jag började acceptera att jag inte skulle bli 100% lycklig igen som jag kunde gå vidare med mitt liv och jobba mig bort från 100% olycklig.

Nu är jag kanske 90% lycklig och har accepterat att jag får nöja mig med det. Man ska vara glad för det man har som är bra.

10 gillningar
9

Precis. De mesta är cykliskt. Kanske insåg Arkimedes det tidigt när han utropade “Rubba inte mina cirklar”.

10

Denna bild av den generationen är inget jag känner igen. Många av dessa (särskilt 40- och 50-talister) fick allt serverat på silverfat.

1 gillning
11

Nu handlade denna hobbyteorin kanske mer om olika generationers syn på vad ett lyckligt liv är och vad man kan förvänta sig av livet och hur denna syn formats (ska ju också mer ses som en servettskiss än en avhandling). Inte hur hårt man faktiskt ansträngt sig för att skapa lyckan. Man kan ju få allt serverat och ändå ha lågt ställda förväntningar.

Sen är jag öppen för att denna analysen inte stämmer på gruppen i stort utan kanske är utsatt för exponeringsbias av mina egna föräldrar som är tidiga Baby Boomers.

12

Som tillhörande Baby Boomers, mot slutet, så är det inte svårt att känna igen sig i detta och i Ronny Eriksson ord: Man mår som bäst när man mår lite dåligt

En sak som jag tycker är viktig i generationstänk är förhållandet till föräldrargenerationen. Som Baby boomers fick vi det bättre än våra föräldrar när det gällde utbildning - de gick 7 år i folkskola Vi gick, oftast, 9 och vissa till och med 3/4 år på gymnasiet och en liten grupp på universitet/högskola.
Nej, vi fick inga bostäder eller särskilt stora ekonomiska gåvor av våra föräldrar men en möjlighet via skolan (för de som hade möjlighet att ta den)

Fick våra barn det bättre, de som tillhör generation X eller Y? Ja, det ska väl inte jag uttala mig om

1 gillning
13

Instämmer! Vi är nog jämngamla. Life’s a bitch and the you die. Ett bra motto.

14

Jag tycker ni jämför äpplen och päron.

Att fast man är normalokej känna sig undermålig av en samhällsagenda som säger att alla ska ha det fiiint, att ingen ska lida av omvärldshändelser (“Inga flyktingar hit, kompensera mina elpriser!”) och att allt ska vara insta-perfekt med nya gardiner och fin bil, är inte samma sak som att försöka jobba bort sån’t som hindrar en från att faktiskt må/bli bättre. All terapi innebär inte att ligga på en soffa i åratal och begå karaktärsmord på sin barndom.

Många sorters modern terapi/coachning handlar om att identifiera ett önskat beteende och försöka få klienten åt det hållet, genom att ställa rätt frågor och låta klienten ta eget ansvar för sin utveckling.
"Hur tänker du kring det här?, Varför valde du att göra så? Vilket resultat fick du? Vad tror du att du kan göra för att resultatet ska bli mer som du önskar? Det vi sysslar med här är gruppterapi för våra dåliga ekonomiska beteenden.

F.ö. är min bild att svåra tider skapar alkoholister och livslånga trauman.

15

Den stora skillnaden är ju att ni inte behövde detta, det var bara att köpa en kåk med 100% belåning och gå vidare med sitt liv. Mina föräldrar är 50-talister, ena har bara gått ut grundskolan - ändå var ägd bostad en självklarhet, att behöva hjälp från föräldrarna med detta var ett okänt koncept. Men deras barnbarn kommer med stor sannolikhet behöva hjälp för att ordna med detta som tidigare var en självklarhet.

Säger inte att boomers hade det för lätt/bra, utan snarare att de låtit samhället förfalla till den grad att deras barnbarn på många områden kommer ha det kämpigare än de själva hade det - trots att det borde vara tvärtom.

16

VA???
När jag, efter 3 år på korta rivningskontrakt i 7:e hand i Stockholm skulle köpa lägenhet i november 1980 fick man i stort sett inte låna - det var lånestopp. Här löstes genom att hela släkten skapade ihop pengar och lånade ut till mig

2 gillningar
17

Var det ens möjligt att ta ut lån överhuvudtaget med bostadsrätter som säkerhet 1980? Hur många månadslöner kostade den?

18

Ja, och det hade man kunna göra länge. Den kostade drygt 2 års nettoinkomst så det var inget man snöt ur fickan.

19

Jag kan inte hitta något stöd för det påståendet, och du kan inte heller presentera dina lånehandlingar eftersom du aldrig tog något lån. Det hade varit väldigt intressant annars. Har själv ingen erfarenhet från 1980 eftersom jag fortfarande inte var född då, så kan bara gå på det jag kan läsa mig till.

Så som jag förstått det var det först i mitten av 80-talet bankerna började acceptera bostadsrätter som säkerhet, strax före eller i samband med att de släppte fri utlåningen 1985. Innan dess kostade de vad folk hade råd att betala kontant, vilket såklart innebar att man kanske trots detta var tvungen att bo i hyresrätt i några år om man skulle köpa i just Stockholm. Efter det exploderade priserna just eftersom kreditgivningen blev så pass fri, och med extremt förmånliga villkor såsom 100% lån, ingen amortering, 50% eller högre ränteavdrag.

20

Förväntningar är sällan bra. Visioner och mål kan vara bra. Det är skillnad på dem.