Jag gillar att träna :).
Det är ju stor skillnad på att köra mountainbike i härligt väder, eller att köra tröskelpass på stakmaskin tills det känns som att mjölksyran ska börja rinna ur näsan.
Men överlag är träning ett absolut måste för mig. Det tar max en dag utan fysisk aktivitet, sen mår jag dåligt.
1 gillning
Håller med dig, är likadan där. Därför jag pallar gå och träna för jag vet om att jag kommer må dåligt. Men vetifan om jag gillar det. Människor har en tendens att ogilla saker som är jobbiga.
Myter o teorier vet jag inte om det är, läs mer här:
Men när är vi tvärtom som minst nöjda? Vilken är vår sämsta ålder?
"Det valde David Blanchflower, ekonomiprofessor vid Dartmouth College, att ta reda på. Han sammanställde en stor mängd data från 132 länder och kom fram till att den sämsta åldern är 47, 2 år. Resultatet publicerades i National Bureau of Economic Research. Flera medier och experter som tagit del av resultatet har valt att kalla den minskade lyckan vid just denna ålder för en ”medelålderskris”.
Samma igen:
Tyvärr verkar The Economistartiklarna vara bakom paywall.
Podavsnittet jag skrev om:
Min poäng är att jag är lite förvånad över alla som skaffar det här (mig inklusive) och tro att det ska göra en lycklig. Nu har vi data som visar att så inte är fallet, eller inte till en början utan “investeringen” med barn, sambo, bostad osv betalar sig först 10-20 år senare. Många av oss kan väl se samma mönster hos våra egna föräldrar. “Historiska resultat är dock ingen garanti för framtida resultat”
Om det nu är värt är upp till var och en. Kanske inte är raketforskning heller, ökade utgifter, starkt minskad sömn, rejält ökat ansvar och krav på att ha ett bra förhållande, samtidigt som du ska ta han dom ditt eget utseende och kärriär och gärna bli ekonomiskt oberoende samtidigt. Det är “liv under press”
5 gillningar
Säger inte emot statistiken, det jag menar är att man gissar varför det är så, finns inte konsensus i frågan utan vanliga människor och proffs har olika teorier. Kan lika väl ha att göra med ensamhet och missbruk som blommar ut i den åldern. Många partner och barnlösa människor kan känna sig väldigt utanför när jämnåriga bekanta bildar familj osv. Givetvis är dem första åren med barn svårare generellt tror jag, men gäller det tills barnen flyttar hemifrån, eller gäller det när sömnen och stressen påverkas främst? Ställer vi för höga krav på oss själva att barnen ska klass 1 materiella saker och aktiviteter som kostar kjortan och skapar obalans i vår ekonomi och tid. Ligger kanske på våra egna höga förväntningar och krav att vi mår dåligt i den åldern. När vi blir äldre förstår vi bättr vad som är viktigt på riktigt och kan skapa en bättre livsbalans efter förutsättningarna. Har inte svaren, bara olika teorier som sagt.
Välkommen till forumet @Meerc och tack för dina funderingar.
Jag vet inte om du har sett detta avsnitt:
Jag känner nämligen igen mig i detta och hur jag kom vidare var mycket med hjälp av det som slarvigt kallas personlig utveckling eller coaching. Att helt enkelt titta på de mjuka delarna i livet såsom t.ex:
- Vad är det som är viktigt för mig på riktigt?
- Hur vill jag att livet ska kännas?
- Vilka är mina grundläggande egenskaper, drivkrafter och intentioner?
- Hur ser mitt ideala liv ut?
- etc
sedan handlar det även om att adressera t.ex. oron och hitta sina strategier för att hantera det. För mig har det handlat mycket om acceptans och empati och verktyg. Se t.ex. dessa trådar:
-
Varför sparar ni? | Är det för för att få trygghet, en god pension, valfrihet eller något annat?
-
Avsnitt #255 - Pengar är inte lösningen bara en förstärkare | Några genvägar till ett rikare liv
-
Känslan av att vara färdig, och jag vet inte om jag gillar den
Så mitt konkreta förslag skulle vara - kolla på avsnittet ovan, kolla även på länkarna nedan och om du fortfarande upplever att du sitter fast, överväg RIkaTillsammans-programmet som jag förmodligen kommer köra 2024:
Alternativt hojta till så kan vi se om vi kan ta ett eller två coachsamtal som jag tror kan hjälpa dig med nästa steg. Än en gång vällkommen, och du är inte ensam i funderingarna. 
4 gillningar
Hmmm. Gillar är ett märkligt ord i förhållande till träning.
Jag ser det mer som på samma sätt det känns ”skönt” att använda tandtråd om man varit slarvig och det blivit inflammerat.
Sen råkar jag ha begåvats med den genetiska förmågan att uppnå runner’s high, vilket är en endorfinrush (eller vad det nu är) utan dess like. Det gillar jag verkligen å andra sidan och längtar tillbaka till på löpbandet
Ah nu är jag med på din tankebana, och visst kan det vara så.
Finns såklart flera anledningar till att man mår dåligt. Inte ens de ekonomiskt oberoende är liksom helt nöjda
Lycka verkar ju inte handla om att ha olika saker i livet, det handlar väl egentligen om förmågan att tillåta sig att relationer, mål, saker etc. i livet får betydelse för en. Att man är emotionellt påkopplad och investererar emotionell energi i livet.
Vi vuxna tappar det perspektivet, jämför med hur barn är och hur lyckliga de kan vara för små saker i livet.
“Ta ett barn till din förebild” sa en klok människa någon gång.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Det tragiska med livet är inte döden utan det som dör inom oss medan vi lever.
1 gillning
Hmmm. Ni har väldigt mycket marginaler. relativt få som bor “på landet” tjänar nog som du och sparandet är också bra.
Känner igen mig lite i tankemönstren.
När vi hade husvagn tänkte jag att backupplan nr X kanske var att flytta dit och hyra ut huset om allt gick sideways 
. Man kan fixa solceller på husvagnstaket till mobilens laddning och fulsnickra ihop en kamin och kanske elda kvistar från skogen för låg driftkostnad.
Vi har låg belåning och hyfsat låga driftkostnader på vårt hus och bra pensioner och ingen vi försörjer.
Vi Inser också objektivt att vi har rejält med marginaler men jag funderar ändå över katastrofscenarier en del och om man kan förbereda sig bättre för dessa.
Shit happens på riktigt som faktiskt tog bort otrevligt mycket trygghet:
När vi skulle förlänga elavtalet sist och jag kollade priset på elavtal som erbjöds förra året erbjöds man 10 ggr det pris vi hade för senaste 3 åren. Fördjävligt. Katastrofscenario. Med vår förbrukning på 18.000 kWh per år då skulle det gett en elkostnad på häraden 100.000+ SEK per år. (Som tur är blev det inte så då sparande och rörligt (osäkert) pris + stöden man fick gjorde senaste året till helt ok).
Saker du/ni kan fundera över är att amortera ner lånet mer eller helt. Det tror jag skulle kännas bra (Klart osmart att göra för oss som är panchisar. Att få ev nya lån med bra villkor om man får ett ryck och vill köpa nåt dyrt är svårare).
Jag minns hur bra det kändes när jag löste studielånet helt trots att det egentligen var ekonomiskt lönsamt att ha kvar det.
En annan bra sak man kan göra som ger mer sinnesro är att investera det som är vettigt för att få ned driftkostnaderna på sitt hus om det är äldre.
Om exempel har vår LL-värmepump i 17 år i år har sparat cirka 100.000 kWh el åt oss genom åren då den värmer huset helt ensam numera för det allra mesta. En eller två såna och mycket effektiva treglasfönster i vårt fall som tar bort kallras på vintern även om alla el-element är avslagna gjorde mycket.
Jag känner igen mig och efter att ha fått en smäll (en stroke vid 50) så har jag kraftigt börjat omvärdera och söka en annan inställning.
Det finns alltid mer att uppnå, mer att skaffa, mer att undvika och så vidare. Vi är riggade att aldrig bli nöjda och vänja oss snabbt och tappa nöjdheten efter uppnådda mål. Vi marineras också i andras framgångar via sociala media och t.ex “Draknästet” osv. Vi fastnar i den “Hedonistiska grottekvarnen” för evigt.
Jag är nu inne på att skaffa en ny livsfilosofi, men ger inte mycket för religion.
Just nu inne på stoicismen som filosofi, den syftar till att komma ur grottekvarnen, inte genom att nå i mål utan genom andra tankesätt.
Rekomenderar böcker om stoicismen
William B Irvine "A guide to the good life
Massimo Pigliucci “How to be a stoic”
Finns också övningsböcker, för det kräver träning att kortsluta gamla tankemönster.
En annan intressant inom neuropsykologi som jag inte läst ännu är Chris Niebauers “No self no problem” som i princip visar att Buddisterna ha rätt ( man behöver ju inte bli Buddist för det)
Min strategi för mindre inre stress och bättre hälsa och relationer är att ändra tankemönster. Lär ta tid och kraft, men den andra matchen (lyckas med allt hela vägen) går nog inte att vinna och skapar aldrig lycka och trygghet.
Inte meningen att flumma, utan rent konkret.
Lycka till
6 gillningar
Jag har tagit mig förbi den fasen du skriver och jag kan bara säga att det blir förhoppningsvis enklare om något år. Jag tycker synd om kollegor som fått höra på klagande ord från mig på konstant sömnbrist, trötthet och funderingar på livet så som dina.
Jag har blivit ännu hårdare på att prioritera men har en lång väg kvar.
Det tipset jag har är att om du vill träna försök få med dig barnen. Köp en springvagn. Mina barn är äldre men hälften av mina pass med barnen med.
De tycker oftast det är kul. Springer jag för långsamt så blir de uttråkade så det är ju en bonus 
1 gillning
Välkommen!
Förutom att eka det som skrivits gällande att försöka klämma in fysisk aktivitet (gärna en vana kring det) så funderar jag på om inte ni kunde göra något åt föräldraledigheten?
Tyckte själv det bästa i min familj var när inte en av oss var ledig 100% och den andra jobbade 100% utan vi upplevde bättre balans i livet när vi bägge hade lite jobb och lite föräldraledig tid hemma.
Sen är det såklart inte alltid att upplägget funkar men jag hade funderat på det, ni verkar ha ekonomi som tillåter det. Ta vara på möjligheten även om det kostar lite nu. Ni ska ge er själva schyssta förutsättningar för att livet ska vara hållbart på sikt, och roligt.
En annan aspekt kan vara att man tror att ”bara jag får ihop till [insert valfritt ekonomiskt/materiellt mål] så kommer det kännas bra eller bättre. Men det är ju sällan det gör det.
Sen kommer det där med sömnen förhoppningsvis lösa sig om ett tag när lilla barnet blivit lite större.
Lycka till hursomhelst!
2 gillningar
Tror det här är ganska så vanligt, kan själv känna igen mig i mycket.
Någonstans uppnår man ett delmål, stabilitet i ekonomi och vardag, då blir det tråkigt och man är olyckligt. Visst, det är skönt att kunna släppa allt och slappna av men det är inte det man vill.
Jag behöver hela tiden komma på något jag vill uppnå och ha en riktning, så fort den riktningen finns och man har något att sträva efter så är man “lycklig” igen.
2 gillningar
Känner igen det helt. Jag funderade mycket på förlorad tid som kunde ha spenderats bättre i efterhand och på storvulna framtidsplaner som vore optimala ur ett visst perspektiv. Jag var ivrig att förbättra, vilket gjorde att jag letade “förbättringspotential” överallt. Problem alltså.
Tricket var att istället uppskatta allt som redan var bra och lägga 9 av 10 tankar på tacksamhet och uppskattning. Det blev väldigt snabbt en harmonisk tillvaro efter det.
4 gillningar
Hej igen!
För börja med att tacka för alla goda råd om än lite sent. Så hur gick det då? Gjorde jag något åt min situation? Jo det får man väll säga, jag sökte en utbildning som jag blev antagen till och tackade ja. Så det blir att sätta sig vid skolbänken och studera vidare efter enbart en yrkeslinje i gymnasiet. Jag tog upp styrketräningen igen. Jag ändrade om lite här hemma så vi får sova hela nätter varannan natt. Frågan som kvarstår då, känns de bättre? Njaa, nu är det lite oroligt för missad inkomst både till överlevnad och sparplanen. Ska tilläggas att jag blir ju påverkad av min omgivning såklart, från liten ort med mentaliteten att få sig ett bra jobb och jobba där tills du dör eller möjligtvis får pension före.
8 gillningar
Så fint att höra om dina nya val, hoppas du ska trivas på utbildningen!
2 gillningar
Vad fint att läsa att du tog dig själv på allvar och rörde runt lite i grytan - heja dig!
Önskar dig all lycka till framöver!
3 gillningar
Jag tänker att en förlorad fysisk eller mental hälsa, eller en kraschad familj är oerhört svårt att återta.
En dålig eller kraschad ekonomi är sannolikt mycket lättare att återta…så länge du har tillräckligt sund hälsa och relationer. Så var framförallt rädd om ditt välmående, då finns energin att återställa det mesta.
Lycka till med studierna nu, det fixar ni
Jag skulle nog rekommendera att kolla ryggen med en fysioterapeut innan hen börjar svinga med kettlebells. Gillar man dessutom inte att träna så kommer formen i svingarna vara rent av farliga för ryggen och ha motsatt effekt.