Låt avkastningen (istället för lönen) finansiera din livsstil

Diskussion och reflektion på Robert Kiyosakis bok "Rich Dad, Poor Dad" - Del 5

Dagens avsnitt har två huvudpoänger: låt avkastningen finansiera din lyx- eller ej nödvändiga konsumtion och investera i tillgångar som du älskar för att lära dig mer om dem. Det är en fortsättning på diskussionen utifrån Robert Kiyosakis bok ”Rich Dad, Poor Dad”.

I ett av de föregående avsnitten (här, här, här, här och här) använde vi metaforen att om livet vore ett dataspel så skulle alla människor gå runt med en liten bild av sin ekonomi ovanför huvudet. Det skulle vara som ett papper uppdelat i fyra delar. Uppe till vänster har vi inkomster, därefter uppe till höger utgifter och nedanför har vi tillgångar och skulder.

Poängen som Kiyosaki (och vi vill göra) är att istället för att pengarna går direkt från inkomster till utgifter, att man låter dem ta omvägen via tillgångssidan. Att istället för att köpa sakerna man vill ha (men kanske inte behöver) för lönen, så köper man dem för avkastningen för sina pengar. Magin som uppstår är att då har man de initiala pengarna kvar. Lite som det förenklade exempel vi diskuterade i forumet som lät ungefär:

Spara 1 200 kr i månaden i 12 år för att sedan kunna ta ut 1 200 kr månaden resten av livet.

Användaren @axr i forumet

Det vill säga hela poängen med ränta-på-ränta i kombination med uppskjuten belöning. Tricket som många inom ekonomi pratar om: varje krona som du sätter i arbete kommer att jobba åt dig 24 timmar per dag, sju dagar i veckan, 365 dagar om året och i generationer om du låter den. Det är som ett frö utifrån mer pengar kommer att växa över tid. Eller som Kiyosaki säger:

Once a dollar goes in, never let it out.

Robert Kiyosaki

Kiyosaki drar det ett steg vidare och säger:

An important distinction is that rich people buy luxuries last, while the poor and middle class tend to buy luxuries first. The poor and middle class buy luxuries with their own sweat, blood, and children’s inheritance.

Robert Kiyosaki

Tufft. 🙄

Det andra bärande resonemanget i avsnittet handlar om att läroperspektivet. Vi har börjar beröra ämnet i de senaste avsnitten och vi älskar våra indexfonder. Men många i forumet har ju rätt att man lär sig ungefär noll från att äga en indexfond. Tittar man istället från ett läroperspektiv så finns det poänger att använda det vi tidigare kallat för lekhink, till att investera i sådant man gillar för att lära sig mer om det och öka sin finansiella kompetens. För undvikande av missförstånd, vi pratar inte om antingen eller, utan snarare både och.

Vi hoppas att du gillade avsnittet och ser fram emot att diskutera avsnittet och reflektionsfrågorna i forumet. 🙂

Många hälsningar,
Jan och Caroline

PS. Här är länkarna vi diskuterade i avsnittet:

Bläddra i det tillhörande bildspelet

Under inspelningen av det här avsnittet använde vi ett bildspel. Du kan bläddra genom bildspelet om du vill få en snabb överblick över innehållet. Du kan även bläddra genom det i samband med att du lyssnar på avsnittet som podd.

Följ diskussionen i RikaTillsammans-forumet

I RikaTillsammans-forumet finns det en specifik tråd där vi diskuterar det här avsnittet. Följ diskussioen i tråden:

I forumet kan du även ställa en fråga, få svar, hjälpa andra och träffa likasinnade. Välkommen. 🙂

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

Reflektionsfrågorna från boken som vi diskuterade

Här kommer reflektionsfrågorna från boken (som vi även diskuterat i forumet):

  1. What is your profession, and what is your business? How do they differ?
  2. What are things you might have counted in your net worth before reading this chapter? How do you view them now?
  3. Are the assets you’re acquiring the type that you love? If not, how can you change that?
  4. What is a time you bought a luxury that your cash flow couldn’t justify? What is a time you did so when it could justify the purchase? Compare how you felt in the two situations, both at the moment of purchase and later.
  5. Have there been people in your family who have spent their whole lives working for someone else, only to end up with nothing? What would you have advised them if you could?

Som sagt, besök gärna forumet för att läsa mer. 🙂

Transkribering

Jan: Varmt välkommen till avsnitt 280! Vi har ju haft ett par avsnitt nu som inneburit avbrott i vår läsning och diskussion av Robert Kiyosakis 20 år gamla bok ”Rich dad, poor dad”. Det har bland annat varit avsnittet om myten kring den bättre investeringen och hur investeringstrappan kan se ut. Och så har vi ju nyss fått intervjua Filip som faktiskt är på en rikedomsresa à la Rich dad, poor dad, kan man säga, med sina fastigheter.

Det vi har att se fram emot är ju årsskiftet med avsnitt som uppgraderas. Det blir till exempel bästa fonderna inför 2023 och att få koll på hela sin ekonomi genom fyra-hinkar-principen bland annat.

Detta är ett fristående avsnitt som går bra att lyssna på för sig själv, men det ingår alltså i serien av avsnitt som 273, 274, 275 och 276. Det är nog tredje gången som vi gör avsnitt kring den boken. Första gången var nog 2008, och sedan efter ytterligare ett par år, kanske 2017 och nu är det dags igen.

Caroline: Nu har det blivit extensivt och större. Innan kunde vi avhandla hela boken på ett avsnitt. Det går inte längre.

Jan: Man hittar ju fler nyanser. Det man behöver veta är nog att Robert Kiyosaki är kontroversiell, och det är okej. Man tar ut russinen ur kakan, eller guldkornen som passar en, som vi brukar säga. Han skriver mycket om fattiga och rika. Vi har översatt det till fattig-tänk och rik-tänk, och vilket mindset man har kan vara helt skilt från hur mycket pengar man verkligen har. Man kan också säga brist-tänk och överflöds-tänk. Vi hoppar över kapitel 4 i boken som handlar om skatter, och hur dåligt det är med skatter för bolag etc. i USA.

Caroline: Ja, vi lever trots allt i ett socialistiskt samhälle i Sverige. Vi har inte den amerikanska aversionen mot skatter, tänker jag. Ja har bara en grej kring det här med rik-tänk och fattig-tänk. Man kan ju leva i ett afrikanskt land och ha ett rik-tänk, men…det är ändå vissa omständigheter…och nu kanske jag är ute på tunn is. Men jag tänker att det också är vissa omständigheter som ska till för att man ska bli rik.

Jan: Ja, och visst finns det många rika som har ett fattigtänk ändå. Man är rädd för att förlora pengarna och att någon ska ta dem, och så vidare.

Caroline: Jag är fascinerad av riktänket och fattigtänket, för det är något med det som inte lirar helt med mig. Och att man måste få vara i en viss miljö för att få blomma ut med sitt riktänk. Eller, jag kan återkomma när jag har listat ut vad det är som inte känns 100 procent för mig.

Jan: Okej. Vi får se :)

Vår nya definition av RikaTillsammans (för dig som är nyfiken)

Jan: Vi fick lite feedback om att vi var trevande och man undrade vart vi är på väg. Jag har ju pratat om RikaTillsammans 3.0, och vi har diskussioner i forumet kring det här. Jag upplever ändå att det är ”ett fall framåt”.

Caroline: Ja, det har det!

Jan: Det var faktiskt forum-användaren T-bear (Torbjörn) som skrev en jättefin grej. Den gjorde mig nästan tårögd. Han skrev att RikaTillsammans ju speglar ditt och mitt liv. Vi har ju haft en diskussion på forumet dessutom kring om vi är oberoende eller inte.

Jag har knökat med frågan. På sätt och vis har jag velat säga; ja, vi är oberoende. Men på ett annat sätt så inser jag att vi inte är oberoende. Så efter Torbjörns kommentar har jag landat i fyra meningar som jag faktiskt inte har visat dig. Så nu får ni reaktion från Carro live.

Då har jag skrivit så här:

Vi är inte, och vill inte vara, en oberoende konsumenttjänst, som Konsumenterna.se eller Elpriskollen eller något som kommer från någon myndighet. Jag älskar Konsumenterna, så har du inte varit inne där, och är intresserad av ekonomi, då har du missat något. Sveriges bästa fakta-orienterade ekonomisajt. Skitbra. Det enda jag tänker är att den är lite trist.

Caroline: Den är korrekt.

Jan: Den är väldigt korrekt. Det var iallafall nummer ett. Vi är inte och vill inte vara oberoende konsumenttjänst. Nummer 2: vi är inte, och vill inte vara, en oberoende finansiell rådgivare, som till exempel Småspararguiden, eller Henrik Tell på Effektiv förmögenhetsförvaltning. Vi ger inte rådgivning, har inte tillstånden och vill inte göra det heller.

Vi är inte och vill inte vara journalister, som är oberoende av budskapet. Journalister ska ju ofta sätta sig utanför storyn.

Caroline: Händer det verkligen att det är så, att de sätter sig utanför storyn?

Jan: Jo, men det är den journalistiska ansatsen. Du rapporterar och observerar, du sätter inte in dig själv i storyn.

Caroline: Nej, okej.

Jan: Det gör ju vi hela tiden. Vi är ju inte heller oberoende forskare som skriver artiklar med vetenskaplig höjd. Men om vi nu inte är alla de där grejerna, vad är vi då? Då är vi de som hänger på Konsumenternas, vi har varit och träffat Småspararguiden (Andreas därifrån hänger i forumet med oss). Vi är inte oberoende av budskapet, vi berättar vad vi gör, tänker och känner när vi har träffat en ekonomisk rådgivare, vi tar hjälp live, och gör bort oss live. Vi rapporterar vår tolkning av forskningen. Dagens avsnitt är som sagt vår reflektion på Rich dad, poor dad.

Jag hoppas att du som lyssnar eller läser tänker att ”ja, det är ju det ni är”. Så har vi hunnit ifatt er :) Ni får hänga med på vår livsresa kring ekonomi, ibland blir det bra, ibland blir det dåligt. Ibland är vi trevande och ibland är vi självklara. Det har ett värde också. Nu kommer detta låta konstigt….Mina föräldrar är från Tjeckien ju, och jag skrev i skolan ett arbete om Pragvåren 1968. ”Socialism med ett mänskligt ansikte”.

Nu tänker jag att detta är en livsresa, förhoppningsvis, med ett mänskligt ansikte. Häng med när vi investerar med fondrobot, eller när vi gör bort oss eller investerar i vin etc.

Caroline: Vi kan ju också ha reaktioner som den oberoende journalisten inte har.

Jan: Ja, precis. Minns du den artikeln i Sydsvenskan om oss som kom runt 2014? ”Vi hyr hellre än köper dyrt”. Sen, två år senare har vi köpt ett ganska dyrt hus. Eller, vi kör vår tio år gamla bil, och efter ett antal inlägg i forumet om bilen, så köper vi en dyr Tesla model Y.

Caroline: Saker måste ju få förändras. Om vi tittar i den sfären som vi arbetar i, influencersfären, så är det ju många som också gör livsresor offentligt. Men det pratar vi inte så mycket om.

Jan: Ja, och innan vi nu hoppar in i Rich dad, poor dad, så vill jag bara säga att vi verkar ha ett samhälle där man inte får göra misstag.

Caroline: Nej, för då reflekterar det tillbaka på ens personlighet och visar att man är dålig, typ.

Jan: Jag påstår att halva grejen med RikaTillsammans är att spegla att vi har gjort misstag och är trevande. Jakten på allt det fina (huset, bilen, titeln) var inte svaret, och då stannar vi upp och väljer om. Vi har inte rett ut allt, och bråkade senast för två timmar sen. Inte om ekonomin per se, om annat.

Caroline: Det verkar handla om att man vill ha förebilder. Men det är vi ju inte.

Jan: Tack alla på forumet och på Patreon som hjälper oss att tala om för oss vad vi är och inte är!

Skilj på ditt yrke och din ”affär”

Jan: Rakt in i kapitel 3 i Rich dad, poor dad. Kapitlet heter ”Mind your own business”, jag är osäker på översättningen. I den svenska översättningen av boken översätter de ”business” till yrke eller verksamhet. Det lirar inte riktigt med mig.

Caroline: ”Mind your own business” är väl ett copywrite-skämt (eller ordlek). Kan betyda ”ta ansvar för dig själv” eller ”ta hand om din egen affär”

Jan: Ja, din egen låda eller ditt eget liv, typ. Vi kämpar lite med översättningen här, men kommer väl fram till att du själv behöver vara ansvarig för ditt liv. Kiyosaki börjar prata om finansiell trygghet. Här kommer de första styckena att reflektera över:

To become financially secure, a person needs to mind their own business. Your business revolve around the asset column, not the income column.

Rich dad, poor dad av Robert Kiyosaki, kapitel 3.

Jan: Vi kan stanna redan där. Det betyder alltså att om jag ska vara finansiellt trygg, så behöver jag ansvara för mitt eget liv och min egen ekonomi. Jag behöver fokusera snarare på tillgångarna än bara på inkomsterna. Det kan ju låta självklart.

Caroline: Nej, det gör det inte. Nej.

Hur man får en timmes jobb att vara för alltid

Jan: Okej, men då tittar jag lite närmare på inkomst-kolumnen. Det är ju oftast där min lön hamnar. Kiyosaki har ju i tidigare avsnitt nämnt att han frågar folk: ”What´s your business?” och att människor då svarar till exempel att de jobbar på bank. Hans följdfråga är då om personen svarat så; äger du banken?

Svaret blir oftast då; ”Nej, jag äger inte banken. Jag jobbar banken.” Kiyosakis poäng är då att det är ditt yrke att vara bankman, inte din business (affär). Man kan fråga sig själv varför detta spelar någon roll. Jo, för att man kan resonera så här: en timme nedlagd tid på jobbet är en timme spenderad. Avtalet med arbetsgivaren är att du lägger ner en timme och på den timmen använder du din kompetens, energi och tid för att lösa problem som arbetsgivaren har. För detta betalar arbetsgivaren dig en ersättning. Men när du har fått lönen för den timmen, så är den färdig och kommer aldrig mer tillbaka. Den är borta, för alltid.

Medans något som du flyttar ner i din tillgångskolumn finns där för alltid. Om jag köper en del i en global indexfond, så ligger den i min tillgångskolumn och den finns där så länge som jag bestämmer. För alltid kanske. Den kommer förhoppningsvis att skapa nya pengar i all framtid. Pengar kan jobba 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året och i flera generationer. Det är min tolkning att Kiyosaki menar.

Att de flesta av oss borde ha koll på vår tillgångskolumn, men vi lägger för mycket fokus på inkomstkolumnen istället. Vi pratade ju om det för några avsnitt sedan, att alla har en imaginär resultat-och balansräkning ovanför sitt huvud. En kvadrat som är uppdelad i fyra delar. De två översta är inkomster och utgifter och kallas tillsammans resultaträkning, och de två understa är tillgångar och skulder och kallas balansräkning. Väldigt enkelt, så är tillgångar sådant som genererar dig pengar och skulder är sådant som kostar dig pengar (genererar utgifter).

Caroline: Ja, men så har vi ju den där timmen som gav en lön men i praktiken är den timmen för alltid försvunnen. Men man kan ju försöka få timlönen att vara för evigt genom att sätta den i tillgångskolumnen.

Jan: Ja precis, och det finns ju olika modeller för hur man kan förbättra sin situation på det viset. En timme arbetad ger lön som kan bli förbrukad för alltid. Så började jag min resa. Jag byggde hemsidor åt folk. Byggde en hemsida, sålde den. Så blev det en konsultlåda av det där och insåg att jag hela tiden behövde jaga nya kunder. De som fått vad de ville ha kom ju inte tillbaka för mer. Vi sålde ISO14000-system. Jag insåg att en redovisningsbyrå är en bättre affärsmodell än en konsultlåda, eftersom de har återkommande kunder. Där ger en timme i försäljning idag, återkommande inkomster varje år. Där är redan en liten förbättring. Nästa förbättring skulle kunna vara att ta betalt i abonnemang. Då kan jag få en återkommande intäkt utan att jag behöver vara hos kunden. Det är därför alla bolag med den modellen, till exempel Netflix, är så högt värderade. Eller var det iallafall innan marknaden började falla. De har ju inte en merkostnad för att de har 1000 kunder än om de skulle ha 1001. Fler och fler företag anammar den modellen. Du köper inte en bil, du leasar den. Du prenumererar på en bil. Fler och fler tjänster går ut på att du ska hyra i stället för att köpa.

Ett sådant förbättrings-mellansteg var ju bloggen för oss. Det är inget merjobb om 1000 personer ser våra avsnitt på youtube eller om det är 1100 som gör det.

Den spännande frågan är alltså; hur kan jag göra något med min tid som jag kan få betalt för flera gånger? Folk gillar till exempel utdelningsaktier. Du gör analysjobbet en gång och du köper dina utdelningsaktier och får utdelning varje år, är tanken i allafall. Samma resonemang gäller hyresfastigheter, eller låtar som man skrivit som spelas så att man får in stim-pengar. Eller liknande.

Caroline: Det var första meningen vi läste upp från boken, och redan där har vi fått en stor skatt, faktiskt.

Jan: Precis. Nästa mening från boken:

Financial struggle is often directly the result of people working all their lives for someone else. Many people will have nothing in the end of their working days to show for their efforts.

Rich dad, poor dad. Kapitel 3.

Jan: Jag tycker att detta är så fint, och så sorgligt.

Caroline: Ja, men så länge man är medveten om att det är så här det ligger till och medvetet kan välja det, så är det väl okej. Men man kanske inte ens är medveten om det, utan man märker det kanske efter ett tag. Det är ”same old, same old” och jag måste liksom hela tiden kämpa på. Och man märker det absolut efter ett tag. Och då är man kanske redan inne i sin väv av inkomster och utgifter, och kanske är det svårt att förändra då? Alla har det ju likadant, typ.

Jan: Jag tycker nästan att det blir ett Sisyfos-arbete. Lite tröstlöst. Och det är en in-your-face-fråga. Vad har det kommit ut ur din arbetsdag idag som du har glädje av på lång sikt?

Caroline: Som svar kan man hitta på allt möjligt. Att man har lärt sig nya saker, och att det man gör nu är bra för CV:t på lång sikt…

Jan: Absolut, och det är ju inga problem. Kiyosaki tycker själv att man ska kunna tjäna pengar och lära sig samtidigt (earn while you learn). Men jag tror att det är många som kommer hem från jobbet och inte tycker att de har lärt sig någonting idag heller.

Caroline: Och det är ju roligt att du nämner Sisyfos. Jag och våra döttrar älskar ju att läsa de grekiska myterna och där finns ju bland annat Sisyfos. Han fick löftet om evigt liv, bara han kunde få upp stenbumlingen ovanför kanten däruppe. Och varje gång han rullade upp stenen var han säker på att lyckas, men nåt sket sig i sista sekunden. Det var ju inbyggt i systemet att han aldrig skulle klara det. Ett evigt straff var det nere i Hades.

Jan: Ja, hehe..alla som driver företag eller är anställda behöver ju titta på den här frågan: Hur kan jag tjäna pengar medans jag sover? Eller hur kan jag få betalt för den här arbetade timmen flera gånger? Det lättaste sättet är kanske då att jobba den där timmen och sedan lägga lönen i en investering nere i tillgångskolumnen. Då kan jag ju ändå, för mig själv, säga att det blev något av min strävan.

Nu gäller det återigen att inte hamna i rätt eller fel, och tänka att man på något vis inte har gjort rätt med sin tid för att man inte redan har gjort det här. Detta är ingen livssanning, utan en reflektion och något man kan göra om man vill. Man kan kolla på det som ”hm, gav detta perspektivet mig någon möjlighet som jag inte hade innan?”.

En stabil finansiell grund gör att du kan ta risk i livet

Caroline: Man behöver inte heller vara 23 år gammal för att det ska vara lönt. Man kan vara 57 och tycka att man fick något nytt ju. Nu tar vi nästa citat:

The primary reason the majority of the poor and middle class are fiscally conservative, which means I can´t afford to take risks, is that they have no financial foundation.

Rich dad, poor dad. Kapitel 3.

Jan: Så Kiyosaki säger alltså att de flesta som är i medelklass eller därunder har inte råd att ta risk. Man har inte möjlighet att starta eget företag, eller att byta jobb. Jag har träffat folk som inte har råd med sin livsstil att byta jobb, för lönen blir garanterat lägre. Jag har träffat flera kvinnor som säger att de inte har råd att skilja sig. Jag har en kompis som jobbar på bank, som sa att om det kommer en medelålders kvinna utan sin man är det mer än 50 procents sannolikhet att jag hon undrar om hon har råd att skilja sig.

Caroline: Att vara fast i sin finansiella situation måste ju suga livskraft ur en.

Jan: Ja, vi får kolla på vår egen situation. Jag skrev ju på forumet att vi hade kört i diket apropå ekorrhjulet. Där jag själv utan att ha tänkt på det, de senaste ett och ett halvt året har hamnat i en ekonomisk situation som är stressande. Vad beror de på? Något felbeslut, lite tuffare ekonomiska tider, corona så vi har inte heller kört några utbildningar. Och så går RikaTillsammans back. Då kommer tankar om det verkligen är rimligt att vi ska bo i ett hus som kostar oss 20 000 – 30 000 kronor i månaden, jämfört om vi hade sålt huset, betalt skatten och tagit pengarna och satt dem i en bostadsrätt. Då hade vi haft utgifter på 10-15 000 kronor mindre. Är det värt de pengarna att förändra vår situation så drastiskt?

Caroline: Jo, men vi har ju möjligheten att förändra vår situation. Här pratar Kiyosaki om att medelklassen inte ens har en finansiell grund för att ens ta lite risk och förändra livet.

Jan: Ja, och de kan inte ta investeringsrisk heller. Nästa citat från boken är en fortsättning:

When downsizing became the in thing to do, millions of workers found out that their largest so called asset, their home, was eating them alive. Their asset was costing them money every month. The car, another asset, was eating them alive. The golf clubs in the garage that cost a thousand dollars, were not worth a thousand dollars anymore. Without job security, they had nothing to fall back on. What they thought were assets could not help them survive in times of crisis.

Jan: Nu beskriver han 2008. Men det är väldigt aktuellt nu. Jag har sett kommentarer i forumet där folk berättar att bostadsrättsföreningar har tvingats höja avgiften i föreningen med tio, 20, 30 procent. En förening har till och med höjt avgiften med 70 procent.

Caroline: Ja, okej. De har varit tvungna till det nu. Det har inte varit något val.

Jan: Det är ju roligt att vi började prata om huset och bilen i detta avsnittet, och med att det citatet också stack ut i boken. Om vi tar bort huset och bilen, så kan vi halvera våra kostnader. Det är något att fundera över. Och att vara ärlig egentligen, inte vara den finansiella kostnaden, utan i tid och stress. Du har ju varit arg på mig och pratat om din rädsla att jag ska dö av för mycket jobb och stress.

Caroline: Ja, så sitter jag här med allt du har jobbat för. Själv. Det är ju helt sjukt.

Jan: Det blir lite ”dåligt stämning” av att fundera över det här.

Caroline: Var det något speciellt du ville ta upp med ”downsizing”?

Jan: Ibland hamnar man i diket. Men 2016 när vi köpte huset, så ville vi ha ett stort hus. Jag ville ha en ny bil, och sen ville jag ha en fin titel. Och nu fattar jag att det ändå inte var det som var grejen.

Caroline: Du fick testa det iallafall. Det är väl okej?

”Once a dollar goes into it, never let it come out”

Jan: Vi tänkte aldrig att huset skulle tjäna en massa pengar åt oss. Vi har varit ganska nyktra i det. Men det går inte att sticka under stol med att huset och bilen driver kostnader. Kiyosakis förslag kommer här:

Start minding your own business. Keep your daytime job but start bying real assets, not liabilities.

Jan: Precis. Real assets, är alltså saker som genererar inkomst. Aktier, räntor, fastigheter, skog, immateriella rättigheter, småföretag etc.

When I say, mind your own business, I mean to build and keep your asset column strong. Once a dollar comes into it, never let it come out. Think of it this way. Once a dollar goes into your asset column it becomes your employee. The best thing about money is that it works 24 hours a day and can work for generations.

Jan: Jag gillar detta! Once a dollar goes into it, never let it come out. In med pengarna, spara dem, låt dem växa.

Caroline: Vissa kanske tycker att det låter jättekonstigt att pengarna aldrig mer ska få komma ut. Men det är ju inte heller just där man sparar till sin resa, till exempel?

Jan: Det är inte riktigt det han menar. Pengarna ska nog ligga där i tillgångskolumnen, så får man balansera upp med till exempel Die with zero, att man använder en del av pengarna till specifika upplevelser i specifika tidsfönster i ens liv. Man behöver ju inte lägga in mer pengar i tillgångskolumnen än man behöver spara egentligen.

Caroline: Nej, bra. Nu blev det tydligare.

Jan: Om det ändå är otydligt för någon, så kan jag ta ekorr-metaforen. Om jag är en ekorre som lägger undan nötter inför vintern, så behöver jag lägga undan säg, 100 nötter. Då samlar jag 100 och lägger på 20 procent för säkerhets skull. Det är ju ingen poäng med att ha tusentals nötter. Var det värt det att samla ihop 2000 nötter, om vi säger att den gjorde det istället.

Rika köper sin lyx allra sist, inte så fort de har råd

Jan: Erik Strand, vår käre gäst då och då, och hedgefond-förvaltare, säger också att man kan visst det månadsspara men inte mer än man behöver. Det krävs för mycket i uppoffringar att samla mer än man behöver.

Förra veckan hade vi ju en intervju med Filip som renoverar fastigheter och hyr ut dem. Då var det ett uttryck som stannade kvar hos mig: ”Proof of work”. Det är alltså väldigt få människor som skapar sig en förmögenhet helt utan ansträngning. Frågan är då om man behöver göra den ansträngningen hela tiden, alltid? Jag tror att det kommer något intressant kopplat till detta i nästa mening också:

Keep your dayjob. Be a hardworking employee, but keep building that asset column. As your cash flow grows you can indulge in a few luxuries. An important distinction is that rich people buy luxuries last, while the poor and middle class tend to buy luxuries first.

Jan: Här menar Kiyosaki att när ditt kassaflöde ökar, när du börjar få avkastning och utdelning, när dina fonder har ökat i värde – så som vi till exempel väldigt tydligt sa 2021 när börsen hade gått upp: ta ut lite pengar och fira! – det är då som du kan ge dig på att köpa någon lyx. För avkastningen på dina pengar.

Avkastningen kommer ju igen. Om jag hade 100 000 kronor och fick en avkastning på det, säg tio tusen. kronor. Jag handlar för fem eller tio tusen, och har inte rört de 100 000 kronorna. Om börsen gör sina sju procent om året, så kommer avkastningen nästa år igen. Köper jag däremot upp de 100 000 kronorna, så blir det ett jäkla slit. Ingen avkastning.

Caroline: Undrar hur Kiyosaki har kommit fram till det, att rik-tänkare gör så.

Jan: Jag tycker att det är logiskt.

Caroline: Jag tycker inte att det är logiskt alls. Nu vet jag ju inte hur Buffet eller Ingvar Kamprad eller andra bevisade snåljåpar som sen blev rika, om de köpt lyxvaror när de väl blivit rika eller om de aldrig kommer sig för att lyxa till det. Man måste ju göra skiftet från snål (typ) till att man kan unna sig.

Jag tycker det är så intressant hur han har kommit fram till att de som är riktänkare gör så. För vi vill ju, de flesta av oss, ha lyxvaror nu. Eller är det folk som vänta med att äta sin marshmallow tills den blivit två?

Jan: Jag upplever att jag har väntat ganska länge på min marshmallow. Jag gillar uppskjuten belöning.

Caroline: Jag har inte det i mig. Det är något jag får träna upp.

Jan: Ja, men det är klart. Man föds inte med detta utan får träna sig.

Caroline: Vi får träna våra barn i detta. Det tycker jag uttryckligen. Jag tycker ju själv att det är skönt att inte ha en livsstil att visa upp, som till exempel en resa för 50 000 kronor detta året.

Jan: Men om vi tar vår Tesla. Vi köpte den för att vi kunde få den på avkastningen på företaget, och vi hade råde med det. Men om jag tittar på den nu, undrar jag om det var värt det?

Jag vet inte. Men vi har ju inte en diskussion här hemma som lyder så här; ”Carro, du vet den där nya Porsche Taycan….”

Caroline: Nej det har vi verkligen inte.

Hyr kakan så att du vet om du ens vill äta den

Jan: Nu behöver jag inte tråna efter den fina bilen och istället kanske spara pengarna istället. Men om man hela tiden har uppskjuten belöning och bakar kakan men aldrig äter den, så kan man fråga sig och det var lönt att baka kakan överhuvudtaget.

Caroline: Det kan ju ta jättelång tid innan man lagt undan tillräckligt med pengar i investeringar som ger avkastning och som man i sin tur då får köpa lyx för. Det kan ju tära på tålamodet att aldrig få smaka kakan, för det tar för lång tid. Då måste man ju hitta andra sätt att testa lyxen på?

Jan: Man kan hyra kakan. Moa Diseborn, en coachvän till oss, brukar ju prata om att ”praoa”. Testa. Om du har en önskan om ett hur i Göteborgs skärgård, hyr det då på Airbnb och testa hur det är.

Caroline: Älskar det. Man kan komma fram till att det huset abslout är något man ska jobba mot, eller helt tvärtom.

Du behöver en budget nu (inte en prognos) för att få slottet sen

Jan: I vårt ekonomi-verktyg Spirecta, hade vi häromkvällen en livesändning om budget och prognos. Två helt olika saker, tyckte min kompis Charlie. Han tycker att jag ofta gör prognoser, inte budgetar. Om jag har 100 000 kronor idag och får sju procents avkastning i genomsnitt, så kommer de att vara värda dubbelt så mycket om tio år. Och 400 000 kronor om 20 år. När jag är 75 år så är de värda 800 000 kronor. Då sa Charlie att det ju kan vara roligare att fundera över hur mycket pengar jag vill ha när jag når till exempel 65 års ålder. Eller rättare sagt, vilket liv vill jag ha när jag är 65? Om jag vill har ett slott i Frankrike med hektar av vinodling och ett eget champagnemärke, då kommer inte ens 800 000 kronor räcka för det. Det kommer inte att vara realistiskt med 100 000 kronor med sju procents avkastning.

Då behöver jag göra en budget och räkna baklänges. Vad behöver har hänt i min ekonomi när jag är 63, när jag är 60, 55, 50, 45 etc. Man får jobba sig bakåt i planen, och då blir det rimligt att nå målet med slottet. Men det är inte rimligt att nå målet och jag prognosticerar mig fram. Det handlar då om att ha en plan.

Jag tycker att vi snodde vissa delar av detta för tio år sedan. Vi sa att vi inte skulle flytta förrän till huset förrän vi kunde täcka vissa kostnader med utdelning från till exempel utdelning från företagen. Men det vi har kommit till nu är om det är värt det. Nu tar vi nästa citat.

The poor and the middle class buy luxuries with their own sweat, blood and childrens inheritance.

Caroline: Det tänker man oftast inte på när man står och betalar 2000 kronor för något onödigt, att detta kunde blivit barnens arv.

Jan: Nej. Nej, det har jag aldrig tänkt. Kanske ibland när vi är på marknader med barnen och de vill ha någon skit. Då tänker jag att ”detta har jag behövt jobba för i en timme, eller fakturera 1500 kronor för…”

Var det det blev?

Caroline: Jag tänker på när Charlie på en föreläsning för flera år sedan pratade om någon i Lyxfällan som hade en rökvana. Och att det kunde vara så att barnens födelsedagspengar från farmor användes för den rökvanan…

Jan: Ja, det var ju att familjen inte hade råd att låta barnen träna ishockey. Och då frågade Charlie om familjefadern röker framför barnen. ”Berättar du för dem att de kunde gått på ishockey men att du hellre röker? Och när barnen får pengar från farmor, berättar du för dem att du röker upp dem?”

Caroline: Det är som en snyting. Har detta hänt på riktigt att han har sagt så till någon i Lyxfällan?

Jan: Varianter på det har jag sett. Att stanna upp och tänka efter kring vad man köper. Jag tänker på den första kända FIRE-boken ”Your money or your life”. En av teserna är då att man ska räkna om allt man köper i tiden och energin man lagt ner på att tjäna pengarna som nu går till en pryl till exempel. Och då undrar man om det var värt det, som företagare blir det väldigt tydligt. Då vet jag hur mycket jag behöver fakturera.

Det var någon på forumet som kommenterade efter förra avsnittet att det finns något som heter Skattefridagen, den 18 juli. Då börjar man jobba för sig själv, innan dess är det för staten. Nästa citat:

When assets generate enough income to cover luxuries, that´s when you can buy them.

Jan: Ja, det var det vi pratade om nu. Att ha som mål eller lek att man köper sina lyxgrejer när de kan finansieras av min avkastning på investerat kapital till exempel. Du ser fundersam ut.

Tänk kreativt kring vad din business är (investera i det du älskar)

Caroline: Ja, vi kanske ändå borde budgetera? Vi har ju inte gjort det på länge. Jag blev väldigt sugen på det nu efter att Charlie hade lagt fram det på det viset.

Jan: Det var ett jättebra Spirecta-avsnitt, och vi spelar in dem live så det kommer frågor och kommentarer. En kommentar var ”Jag är jätte-sugen på att leva ett orimligt liv!”

Caroline: Vadå?

Jan: Jo, för att ha ett slott i Frankrike vid 55 års ålder, med eget champagnemärke är för de flesta helt orimligt. Det finns andra orimliga liv. Nästa citat:

Think creatively about what your business is. It´s not your profession.

Jan: I den svenska översättningen: Skilj på ditt yrke och din verksamhet.

Caroline: Ja men han skriver ”Think creatively…”

Jan: Ja, vi kollar på nästa citat så kanske det blir tydligare.

Acquire the type of assets you love, because you will take better care of them and enjoy learning about them.

Jan: Ja, han skriver att man ska sköta sin egen verksamhet, behöver inte vara eget företag. Här har vi också haft en lång diskussion på forumet om hur sånt här hänger ihop med att investera i indexfonder. Jag gillar ju indexfonder, eftersom det ger mig möjlighet att göra andra saker också. Jag gillar företagande och att pilla i andras företag. Vi har ju vår Lekhink/Lärohink och där har vi vin. Vi nyss var i Danmark och besökte lagret där våra vinflaskor ligger. De ligger där för att vi slipper alkoholskatt och moms. Det var väldigt kul att se flaskorna. Behöver vi pengarna om x antal år, så säljer vi flaskorna. Annars kanske vi dricker upp dem. En annan investerare sa att man kan ha vinet på sin gravöl om man dör i förtid, så får andra glädje av dem.

Caroline: Det ska jag också skriva i mitt testamente. Jag vet inte vad det är för investeringar jag gillar. Då kanske jag skulle köpt en skock kashmir-getter i Mongoliet. Vet du om att det finaste kashmir-märket i världen har just en egen hjord med sådana getter? För att säkra sin tillgång. Man kan liksom inte lita på att de som har 100 000 djur ska kunna säkra en god kvalitet. Det är en industri.

Jag gillar fina material…men det är dyrt som fan. Det citatet från boken väcker ju tankar. Investera i det du älskar. Jag vet ju inte ens vad jag älskar som kan ge avkastning. Flaskorna har ju inte gett någon avkastning än…

Jan: De har gått upp i värde. En av få investeringar som gått riktigt bra i år – champagne.

Caroline: Det dricks när det går dåligt och bra.

Jan: Med indexfonder lär man sig inget, som vissa på forumet påpekat alldeles korrekt. De ökar inte min finansiella kompetens. Jag gillar ju småföretag, och från tid till annan leker management konsult och hjälper kompisar i deras företag. Jag har ju också lärt mig mycket i det. Nästa nivå för Kiyosaki är att lyfta detta lite.

Jag har mina indexfonder som är min bas. Och så har jag min lärohink för att skapa mer pengar. I nästa avsnitt kommer vi att prata om att rika människor skapar pengar. Och det kan jag göra i lärohinken.

Caroline tycker det är svårt att vara ombytlig

Caroline: Man kan kanske köpa kashmir-getter och så är det inte roligt, men så måste man ha kvar dem, och så kanske man gillar dem igen för man lär sig mer. Det går lite i cirklar för mig.

Jan: Man kan investera i kashmir-getter utan att ha dem i trädgården.

Caroline: Jag funderar över faktumet att jag är så ombytlig. Detta är så svårt att veta….

Jan: Tycker man inte om sina tillgångar längre så får man sälja dem. Ta Filip-avsnittet från förra veckan. Han älskar ju sina fastigheter. Han älskar att renovera dem och få råd från Leif, hans frus svärfar (tror jag). Enda anledningen att han kan lägga 70-timmars veckor på dem är för att han verkligen gillar sina fastigheter.

Jag älskar småföretag. Jag är alltid där och vill hjälpa och tweaka. Sen kanske man själv ska ta sin egen medicin. Detta har inte gått folk förbi i forumet, kan jag säga. Nu kommer reflektionsfårgorna som alltid finns i slutet av varje kapitel i den här 20-årsupplagan. Här är första:

  1. What is your profession and what is your business? How do they differ?

Jan: För mig är det lite blandat. Jag är programmerare, det har jag gjort en verksamhet av i Spirecta, vårt bokföringsverktyg för privatpersoner. Mitt arbete är….jag gillar att vara influencer, eller jag gillar det kanske inte, men det är vad folk säger att jag jobbar med. Det är RikaTillsammans. Och mitt andra yrke är att vara konsult, i ett konsultföretag. Jag investerar i indexfonder. Skulle väl säga att jag dribblar runt i alla tre, och detta har varit tydligt för mig och förfinats de senaste 20 åren. Vad tänker du?

Det kanske låter självklart och fisförnämt att säga allt det här. Som om det var lätt och allt gick på en räkmacka. Det har ju inte varit enkelt.

Caroline: Jag tänker att jag inte vet vad min business är. Du jobbar mer businessen än vad jag gör. Det tåls att tänka på…

Jan: Det är väl fantastiskt att inte veta, och att få lov att titta närmare på det? Du har ju dessutom varit forskare, och sen slutade med det yrket, och nu hänger du med mig och jobbar i vårt företag.

Caroline: Jag hade ju en egen verksamhet/business själv ett tag då jag gav utbildningar till forskare. Det gav mig inte någon avkastning direkt men någon gång i livet har jag iallafall varit företagare och fått fakturera och fundera över hur mycket som behöver komma in.

Konsumtion faller i värde så fort man får grejerna över tröskeln

Jan: Ja, precis. Glöm inte bort sparandet. Det är också en business att spara i indexfonder. Jag flyttar pengar från min inkomstkolumn till min tillgångskolumn. Nästa instuderingsfråga:

2. What are things you might have counted in your net worth before reading this chapter? How do view them now?

Jan: Finns det något som du sett som tillgångar i ditt liv? Men som du inte längre ser som tillgångar, han pratar till exempel om golfklubbor…

Caroline: Jag har för länge sen avfärdat grejer som vi äger som tillgångar. Eftersom jag handlar mycket på second hand-marknaden, så märker man ju vad som faller i värde på en gång som man har handlat det. Det kan vara fina grejer som väskor eller sidenplagg. Inte ens då de har lapparna kvar…

Jan: Du pratade om en klänning som du köpte på rea…

Caroline: Ja, den kostade 5000 kronor ny, en Diane von Furstenberg. Jag köpte den för 2500 kronor. Efter det har jag haft den väldigt mycket, så det är nästan så att jag tror att den har betalat sig. Nästan så att det var värt det. Skulle jag vilja sälja den så kommer jag inte få så mycket för den.

Jan: Väldigt mycket konsumtion faller ju i värde så fort man tar hem dem. Bilen med. Jag tror att den frågan inte är en stor wow för oss, men den var det förr.

Caroline: Varför var den det förr?

Älskar du de tillgångar du har?

Jan: Vi har ju i många år sagt att huset är konsumtion, inte en investering. Det kommer ju härifrån. Nästa fråga:

Are the assets you are acquiring the type that you love? If not, how can you change that?

Jan: Älskar du de tillgångarna du köper? Jag skulle omformulera det. Man behöver inte älska indexfonder, men man behöver inte älska dem. De är en grund. Sen kan man komplettera utöver dem, tillgångar man älskar. Vissa i forumet gillar krypto, och då kan det vara en sådan sak att komplettera med. Då kan det låta så att ”jag älskar krypto för det filosofiska paketet som kommer med krypto, vi ska inte behöva ha en tredje part för att göra affärer…jag vill ha personlig integritet..” Så kanske det kan låta.

Jag tänker återigen på Filip, vår vän som är affärsängel. Han älskar ju de där småföretagen och känner att han bidrar till lokalsamhället. Filip från förra avsnittet gillar sina fastigheter, och tycker om sina hyresgäster och ger dem honung från sina bikupor.

Pratar man med Warren Buffet så älskar han de företagen som han investerar i. Folk på forumet älskar allt möjligt, swintrading till exempel. Jag har tidigare sett lekhinken som en slaskhink. Allt som inte är indexfonder hamnar i lekhinken. Nu tänker jag att den kan vara det ställe där man lägger investeringar som man har en emotionell koppling till.

Tesla-aktierna är djupt älskade

Caroline: Den har verkligen fått en högre status, lekhinken. Där kommer det att hända grejer. Där ligger delar av investeringstrappan som vi pratade om i avsnitt 277 och alla lärdomar som kom med den. Nu kommer en annan nivå på investeringar för mig. Jag ska skaffa mig tillgångar som jag tycker om. Inte bara som jag tror kan vara bra.

Jag köpte ju en Tesla-aktie som sedan splittades till två och tjänade mycket pengar på den. Den köpte jag för att jag älskar Elon Musk.

Jan: Fortfarande?

Caroline: Jamen det gör jag (edit: mindre och mindre). Han är säkert missförstådd. I vilket fall har han gjort bra grejer för världen. Jag älskar mina Tesla-aktier och de ger mig avkastning. Tänk att jag ändå hittade någonting.

Jan: Spännande, och det är ju spännande det du säger. Det påminner mig om varför jag gillar Storskogen (ja, vi avråder från köp av enskild aktier) och det är för att Storskogen köper upp små företag och låter dem göra sin grej. Det stora företaget som ger de små företagen muskler. Jag älskar det.

Caroline: Insåg du nu att du har en emotionell koppling till Storskogen?

Jan: Ja det blir tydligare nu. Jag attraherades förmodligen av det mer än SBB än någon annan aktie på grund av den aspekten. Men det är ju lite farligt med. Det är ju inte så att det du älskar blir den bästa investeringen. Det kan vara en bra investering, men behöver inte bli det. Det får man komma ihåg.

Det som blev kvar var en bisarrt stor plasma-TV

Caroline: I och med att den ligger i lek/lärohinken så är man väl medveten om att det inte behöver gå så bra för investeringen alltid. Nästa reflektionsfråga:

What is a time you bought a luxury your cash flow couldn´t justify? What is a time you did so, and it could justify the purchase? Compare how you felt at the two situations, both at the moment of purchase and later.

Caroline: När köpte du en lyxpryl som du egentligen inte hade råd med, och när köpte du en som du hade råd med?

Jan: Jag tar några exempel. Jag gillar ju teknikprylar, och köpte iPad eller dator som jag hade råd med. Det tar ju ingen emotionell energi då. Det är viktigt med balansen här. Nu pratar vi om huset som om vi inte har råd med det. Det är ju inte sanningen, men vi upplever att det inte ger oss emotionellt det vi vill ha och undrar om det är värt det nu. Vi får inte så mycket effekt på de kronorna som går in i huset.

Hade vi haft 100 miljoner så hade det inte spelat någon roll vad huset kostar, men nu går halva den sammanlagda lönen in i huset och då känns det annorlunda än när jag köpte en dator för 20 000 kronor.

Caroline: jag kan inte själv säga när jag jag köpte något jag egentligen inte hade råd med. Men om Klarna hade funnits när jag var 20 år så kanske jag hade gjort något….

Jan: Ja, fast det handlar inte om det. Du kan ju inte köpa något om du inte har råd med det.

Caroline: Jo, på avbetalning. Då har jag ju de facto inte råd med något och måste ta det betalningen lite i taget. Då kostar det mig emotionellt.

Jan: Nej, jag håller inte med. Det behöver inte vara på avbetalning.

Carolien: Vad tänker du då? Jag fattar nog inte ens frågan. Med vilka pengar har jag köpt något men inte haft råd med det?

Jan: Jag menar när du har spänt bågen lite för lmycket, och nu behöver du play catchup. Det är samma med huset. Vi har inte köpt huset trots att vi inte hade råd med det, men det pushade gränsen.

Caroline : Det kan man väl ha om man har avbetalning på en hel massa prylar och måste play catch up och ta extra pass på jobbet.

Jan: Ja. Och så jämför det med en lyxpryl du hade råd med.

Caroline: Jag tror att man kan glädjas lite mer.

Jan: När vi köpte förlovningsringar när vi gifte oss för tolv år sedan, då var det mycket pengar för oss. Dina ringar kostade 10 000 kronor och min kostade väl 6000. Där och då. Om jag idag skulel köpt en ring för 10 000 hade jag känt mig snål.

Caroline: Jag fattar ärligt talat inte hur folk har råd med de ringarna som de köper. När det gnistrar med tre ringar på ringfingret. Jag fattar inte det. De diamanterna.

Jan: Nej, men där har de kanske pushat det, eller inte.

Caroline: Jag tycker det var för lite diamanter på min förlovningsring, helt ärligt.

Jan: mena r du allvar.

Caroline: Ja, jag menar allvar. När vi känner att vi har råd med vilka diamanter vi vill, då köper vi det.

Jan: För dig som lyssnar, så sitter jag här och vet inte om Caroline menar allvar eller inte.

Caroline: Ibland menar jag allvar, ibland inte. Då tänker jag att det är ett slöseri på pengar. Vi lägger dem i indexfonder istället. Det är precis så ombytlig jag är, det är därför jag inte har diamanterna. Jag hade ångrat mig dagen efter.

Have there been people in your family that have spent their whole lives working for someone else, only to end up with nothing? What would you have advised them if you could?

Jan: Jag tänker på min bror som hade en professionell pokerkarriär ett tag och tjänade mycket pengar. Sen fick han hybris och förlorade massor av pengar, de pengarna han hade tjänat. Det enda som blev kvar av uppgången och fallet, var en stor jävla plasma-tv. 70 tums tv i vårt föräldra-hem. Bisarrt stor. Och jag kommer ihåg att jag tänkte ”var det det som det blidde?” Var det det som det blev?

Sen pratade vi mycket om det där, att han hade kunnat flytta en del av de pengarna han tjänade från inkomstkolumnen ner i tillgångskolumnen. Och nu sparar han på Lysa och har barnspar och sånt. Jag tror att det är vanligt att man jobbar hårt och sen köper man något dyrt, en bil eller bostadsrätt, resor eller att man ökar sina utgifter.

Jag har sett det hos andra. Man jobbar länge och det blev inte så mycket.

Caroline: Jag läste en intervju med en kvinna inom finans som sa att hon inte skulle haft så mycket i garderoben om hon hade fått välja om var hon la sina pengar. Det blev inte så mycket nej.

Budgeten har till slut blivit spännande i vårt liv

Jan: Vi kommer ju tillbaka till Ramit Sethis princip: Spendera extravagant på det som gör dig lycklig och intresserar dig, och var brutalt snål inom de områden som inte spelar någon roll för dig. Han säger att man ska spara en del av inkomsterna konsekvent, från inkomstrutan till tillgångsrutan.

Är det något mer du tänker?

Caroline: Att jag är sugen på den där budgeten.

Jan: Budgeten eller prognosen?

Caroline: Absolut inte prognosen.

Jan: Jag älskar prognos.

Caroline: Men då är det ju som att man inte hamnar någonstans. Det är ju mcyket roligare att vara ledd av något på alla nivåer av livet in i ens vardag. Jobba mot ett mål. Jag är inte duktig på det, men jag får väl träna mig. För på 25 års sikt ska jag kanske ha kashmir-gettena. Tänk om vi kunde åka till Mongoliet och se dem och hur man tar hand om dem?

Jan: Ja, jag är på.

Jan tror att han avslutar avsnittet

Caroline: Jag säger inte att det blir kashmir-getterna. Men jag får kanske göra en egen budget och se om du hoppar på den.

Jan: Jag är duktig på att jobba här och nu, så sätt mig bara i arbete med budgeten så lovar jag att det blir biljetter till Mongoliet.

Caroline: Det är inte ens för att vi ska få en tröja av det, utan för att det är ett äventyr.

Jan: Roligt :) Nu rundar vi av. Nästa avsnitt handlar om att rika människor skapar pengar. Det är kapitel 5 och vi skippar kapitel 4 om skatter. Stort tack för att du hänger med oss och lyssnar eller tittar! Kommentera gärna i forumet om lek/lärohinken och att investera i det man älskar. Och att köpa lyx för avkastningen. Även skillanden på profession och business, tror jag är ganska spännande.

Ses nästa vecka!

Rent konkret hur man flyttar avkastning till utgifter (lyxen,ni vet)

Caroline: Men rent praktiskt, om man nu ska köpa lyxen för sin avkastning, så handlar man den när avkastningen på till exempel aktier kommit in på investeringskontot? Då tar man ut avkastningen?

Jan: Konkret exempel från vårt liv. Vi har vårt rörelseresultat från våra företag, och så har vi våra löner. Pengar in, pengar ut. Vi har 50 000 netto in i månaden. Det var någon som misstolkade det och trodde att det var 50 000 in för var och en av oss. Jag får ut 22 000 och du får ut 33 000, så typ 50 000-ish.

Vår löpande ekonomi går plus minus noll, eftersom vi har utgifter på ungefär 50 000. Men! Till detta kommer utdelning från våra företag varje år och den hade vi kunnat använda för att konsumera. Något lyxigt för. Nu har vi ju använt de pengarna för att amortera och investera. I huset och på Lysa.

Caroline: Det känns bra!

Jan: Vi hade istället kunnat ta ut 70 000 i lön och då hade vi haft mer pengar in varje månad, och jag misstänker att våra utgifter hade ökat i samma grad. Och då hade vi inte haft lika stor utdelning. Eftersom den kommer en gång om året, så känns det ju inte kul att betala elräkningen med de pengarna.

Caroline: Men om man inte har företag utan bara sina investeringar?

Jan: Blir lite samma sak. Våra placeringar i företagen genererar avkastning och sen tar vi ut den avkastningen som utdelning. Det blir ett extra steg för oss. Du kan ju ställa in Lysa på uttag, 2000 kronor i månaden. Då kan det vara det som går till lyxkonsumtion. Man får inte kollra bort sig i de praktiska stegen.

Jag tycker inte man ska hänga upp sig på vårt mellansteg med företagen. Jag vet ju att många gillar utdelningsaktier. Då blir det utdelning en gång om året, eller i kvartalet. Mekaniken är att jag tjänar pengar, och sätter dem i min tillgångskolumn och de ökar över tid. Sen använder jag den ökningen bara i mina utgifter.

Våra pengar i den här mekaniken går från inkomst till tillgångar, och sen går avkastningen tillbaka till inkomster och sedan till utgifter. Medelklassen har inkomster som sedan går ner till skulder, ut i form av till exempel räntekostnader.

Låt pengarna ta omvägen via tillgångar och spendera bara avkastningen.

Mycket viktigt förtydligande kring avkastningen

Caroline: Jag hörde en annan influencer som berättade att första året som det gick bra i hennes företag så köpte hon en Rolex. Och jag fattade inte då vilka pengar hon köpte den för. Var det utdelningen eller några andra pengar?

Jan: Jag tror att hon inte köpte den för någon avkastning. Det är lätt att blanda ihop resultat-och balansräkning. Hon kanske hade bra inkomster och lite utgifter, låt säga 500 000 kronor i inkomster och 80 000 kronor i utgifter. Då kanske hon köpte en klocka för en del av de 400 000. Men det är inte det som Kiyosaki pratar om. Ner med de 400 000 kronorna i tillgångar och efter tio år så dubblas de och blir 800 000. För en del av de pengarna kan man köpa klockan.

Caroline: Då tar det alltså tid för de tillgångarna att generera överskott. Det blev tydligt att det tar lite tid.

Jan: Då så. Da avslutar vi på riktigt :) Tack för denna veckan.

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök