Amortera inte på bostaden---det höjer din risk!

Det här är en diskussion runt rådet att amortering är ett tryggt sätt att använda sina pengar. Jag argumenterar för att amortering potentiellt kan ge cash flow-problematik, och att det finns andra bra sätt att förvara sina pengar som sänker risken mer, eftersom du behåller kontrollen över pengarna och kan använda dem på det sätt som du ser behov av för tillfället, utan att behöva godkännande från tredje part. En bit ner i tråden så räknar vi även specifikt på vad kostnaden för detta är jämfört med att amortera, och Jan har gjort en uträkningssida där man kan räkna på det själv. Det finns många bra argument både för och emot i tråden, så det är värt att läsa diskussionen som följer.

Min postning började som svar i en annan tråd, men jag bröt sedan ut den för att vi skulle kunna diskutera just denna fråga vidare.

Nedan följer mitt originalinlägg:

Att kunna betala av hela lånet i morgon, om jag så vill, är det som ger mig emotionell trygghet. Inte att faktiskt amortera.

Att pengarna i stället jobbar på börsen ger mig mer möjligheter och troligtvis en bättre total livsinkomst. Att pengarna är mer likvida känns också som en emotionell trygghet.

Jag har väldigt svårt att se hur det kan kännas tryggare att amortera. Då ger man upp kontrollen på pengarna och utelämnar sig till bankens godtycklighet om man kan få tillbaka dem igen. Blir man sjuk/skadad, tappar jobbet eller annat dåligt händer som gör att man hamnar i ekonomiskt trångmål så kommer inte banken låta en låna pengarna igen. Att amortera ökar risken.

Risken att inte kunna betala räntan känns däremot obefintlig. Med nuvarande räntenivåer räcker lånebeloppet i sig till över tjugo års räntebetalningar, utan att ens investera dem eller sätta på räntekonto. Med pengarna i egen ficka kan man dessutom använda dem till att täcka andra problem. Ger man dem till banken kan man inte det.

Se räntekostnaden som en försäkringskostnad för att du ökar din resiliens, och använd olika investeringar i spannet räntekonto till aktiefonder för att ta ner den kostnaden så mycket som möjligt. Beroende på hur du balanserar din risk så kan du gå lite minus (räntekonto) till potentiellt en del plus (aktiefonderna gick normalt). Men för plus minus noll i kostnad så kan man köra mindre än 50% aktier på det belånade beloppet, täcka räntan, och få lägre risk än om pengarna är bundna i bostaden.

Försök få loss så mycket som möjligt av illikvida tillgångar och gör vettiga val med dessa pengar som ökar valmöjligheter och resiliens, t ex använd dem för att skapa ytterligare intäktsström (och få stabilare cash flow än om du är 100% beroende av lön).

Poängen med hela resonemanget är att det man absolut vill undvika är att ha kortsiktiga cash flow-problem där man inte kan betala de utgifter man har just nu — och att ha en enorm någorlunda likvid buffert som är lika stor som värdet på ens bostadslån utraderar den risken ganska totalt.

(Postade detta i en befintlig tråd först, men det känns som att det förtjänar en egen. @angaudlinn @AC72)

80 gillningar

Det gör det verkligen. :clap: Jag har aldrig tänkt på det så.

8 gillningar

Ett klassiskt råd är att öka sin belåning innan man går i pension för att efter man går i pension kan man inte längre låna. Detta gäller ju samma även om man blir av med jobbet oväntat.

Så folk vet någonstans att det finns en risk, men de drar det inte riktigt hela vägen.

12 gillningar

Jag håller med i princip, men det finns också en risk i att sitta på maxbelåning om man blir tvungen att sälja i ett “dåligt” läge och i värsta fall utplåna kontantinsatsen. Med tanke på ränteavdrag och frivillig amortering så är det fördelaktigt att inte amortera mer efter 50% och hellre maximera investerat kapital/cashflow. Sen är det en stor individuell spridning i vilken belåningsgrad man är bekväm med, det är mest en psykologisk sak att inte vara belånad snarare än ett ekonomiskt val.

7 gillningar

Här verkar du glömma att det inte är dina pengar?

Jag håller med om att det matematiskt sannolikt är bättre att ha lån och investera pengar, men emotionellt skulle jag känna att det är tryggare att äga mitt hem till 100%

21 gillningar

Fast minskar du inte risken att du behöver sälja i panik om du har en massa likvida pengar (lånet) som du kan använda för att lösa det problem som gör att du behöver sälja?

Att bostaden gått ner i pris och du måste sälja kostar dig pengar oavsett om du samtidigt lånat loss pengar eller amorterar. Påverkan på din networth är exakt samma.

2 gillningar

Hur mycket du får låna är beroende på hur nära pensionen du är.

3 gillningar

Berätta mer! Hur tycker du detta är relevant/viktigt?

6 gillningar

Teoretisk samma sak att spara på sparkonto eller armortera (förutom ev. räntedifferenser), men armortera har fördelar för min del i alla fall:

  • Pengar är inte lätt tillgänglig längre, dvs mindre risk man nappar och använda de för lite semester, köpa ny dator eller andra prylar som man inte skulle ha ökat sin bolån för

  • Känns bättre att vara skuldfri och inte få en avi från banken varje månad

6 gillningar

Jag brukar personligen tänka på det som att det finns en (given) ”risk” att allt blir dyrare i framtiden i enlighet med inflationsmålet.

Precis som att det då är en högre risk att placera långsiktiga pengar på ett sparkonto för att uppnå långsiktiga konsumtionsbehov, är det en högre risk att amortera istället för att investera på lång sikt. Utöver att amorteringar minskar likviditeten.

Det kanske känns emotionellt rätt att vara skuldfri till pensionen som många siktar på. Men hur stor pengapåse hade gemene svensk haft om man istället behållit en stor del av bolånet och investerat istället? :thinking:

Det handlar i grund och botten om att tillgodose konsumtionsbehov på lång sikt. Då är det sällan en god idé att amortera för mycket. Man kan inte gnaga på bostadens (obelånade) väggar för att finansiera vardagen.

14 gillningar

Väldigt bra sagt, faktiskt. Att ha pengar på sparkonto kostar pga inflationen (detta vet de flesta) — att amortera kostar på precis samma sätt.

”House rich. Cash poor.”

Att tvingas leva som en fattig trots att man är mångmiljonär.

8 gillningar

Det är inte det värsta läget, det oroande läget (fortf. inte värsta) måste vara att fortfarande sitta med skulder efter att du sålt. Jag tänker på alla som köpte på toppen innan räntor höjdes. Som sitter/satt med 85% belåningsgrad och där en höjning av räntan på 1% slog mot deras livskvalité.

Det måste vara ett sämre läge.

Jag skrev i chatten då jag och frugan köpte hus och hade ett lånesnack med banken igår, om vi ska extraamortera ner till iaf 70% belåning. Sedan sätta oss på standarden på 1%. @axr gick emot det och efter att ha läst inlägget förstår jag det rationellt, emotionellt känns det fortf. bättre att amortera ner ett lån på 2 miljoner till 1,4 miljoner, så fort man kan, sedan “glida” lite igenom 70-50% för att sedan amortera en ännu lägre summa (eller ens alls) efter lånet är <50%.

Om vi ser på ett lån som är 2M, med en ränta som är 5%, så är räntekostnaden 100kkr per år, + amorteringen på 2% som då blir 40kkr. Om du aggressivt betalar ner lånet till 1.4M så kommer räntekostnaden bli 70kkr, och amorteringen 20kkr.

Det frigör rätt mycket extrakapital per månad man kan lägga på sparande. + Att du har känslan, emotionen, av att inte ha ett låneberg över dig.

Men jag kan mycket väl tänka helt fel, och jag är öppen och tacksam för @axr m.fl input på detta!

7 gillningar

Kan man tänka så här även när det gäller t.ex. billån? När jag amorterat under 50 % av belåningen så kan jag istället investera pengarna än att amortera? Eller missuppfattar jag det hela?

2 gillningar

Du lånar pengar för att ta en risk med dem.
Någonstans i ekonomiresonemang har “risk” börjat betyda missad avkastning, men så är det ju egentligen inte, risk bör ses som att man blir av med värdet.
Om börsen krashar blir du av med pengarna, om fastighetsmarknaden krashar äger du fortfarande ditt hus och kan bo kvar.

29 gillningar

Alternativen vi diskuterar här är:

  • Spara och investera
  • Amortera

Tredje alternativet: ”Konsumera pengarna och behålla lånet” är inte det jag förordar :sweat_smile:

Dvs fortsätt ha ambitionen att få pengar över varje månad! Jag säger bara att spara/investera dem sänker din risk, jämfört med att amortera dem.

2 gillningar

Nja. För på billån tar man en mycket större risk att underprestera räntekostnaden i de placeringar man gör istället för att amortera.

Det skulle jag avråda ifrån. Även om ränteavdraget faktiskt gör kalkylen halvt ”OK” även på billån idag.

1 gillning

Okej då är jag med, tack för svar!

Ja och nej. Jag nämner kostnaden för lånet, och att det finns ett helt spann mellan sparkonto och aktiefonder.

Strävar man bara efter att sänka risken så mycket som möjligt så sätter man pengarna på lånekonto (blir som typ en buffer). Detta blir det förstås högst kostnad för.

Vill man inte sänka risken maximalt kan man välja att blanda in investeringar med risk (räntefonder, aktiefonder). På det sättet kan man ta upp risken lite och kontrollera den som man vill.

Detta ger en möjlighet att kontrollera risken så att den är rätt för en vid varje tillfälle, något som inte går om man amorterar bort pengarna.

Om man inte är ekonomiskt fri så är det alltid en risk. Oavsett om man är skuldfri och inte har några pengar vid sidan av. Eller om man har ett stort bolån och stora tillgångar.

Risken är alltid att det kostar att leva och kommer fortsätta att kosta mer att leva. Att ha ett relativt högre bolån till förmån för mer tillgångar kan innebära mindre risk att finansiera sitt liv. Idag och i framtiden.

Bara man har humankapital.

1 gillning

Man kan tänka så, men ju högre räntan är på lånet, desto svårare är det att få ekonomi i det. Det blir alltså svårare för en att argumentera att månadskostnaden för att sänka risken verkligen är värt det.

De flesta tänker dock så här ”lite”. Rekommendationen är generellt att först spara ihop till en buffert, sedan börja amortera av det dyraste lånet. Det är exakt det här resonemanget — man betalar en månadskostnad (ränta) för att försäkra sig mot att helt få slut på likvida pengar (buffert).

4 gillningar